Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Universitets-stipendiater ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigsakademien och blef 1830 student i Upsala, der
han 1833 tog kameralexamen och var sysselsatt med
förberedelser till hofrättsexamen, då koleran första
gången hemsökte Sverige (1834) och föreläsningarna
i Upsala inställdes. U. tog då anställning som
biträdande underläkare vid ett af hufvudstadens
kolerasjukhus. Denna tjenstgöring väckte hos
honom lust att egna sig åt läkarens kall, och han
återvände till Upsala. Men han fullföljde icke häller
dessa studier, utan beslöt sig slutligen för att
utvandra till Nya verlden. År 1841 gifte han sig
och reste s. å. med sin hustru samt ett par vänner
till Amerika, der de slogo sig ned som jordbrukare
i Wisconsin, då ännu ett glest befolkadt och af
indianstammar genomströfvadt territorium. Efter hand
anlände dit flere utvandrare från såväl Sverige som
Norge, och snart inställde sig hos dem behofvet af ett
ordnadt kyrkosamfund. Då den protestantisk-biskopliga
(anglo-amerikanska) kyrkan, som i trakten inrättat
en mission och ett seminarium, syntes både U. och de
öfrige nybyggarna vara närmast beslägtad med kyrkan
i deras hemland, men endast få af skandinaverna
förstodo engelska, beslöt U., på deras uppmaning,
att inträda i denna kyrkas tjenst och utbilda sig
till deras själasörjare. Efter tre års studier vid
det nämnda seminariet ordinerades han till prest,
och han var till en början den ende svenske presten
bland de alltmer tillströmmande utvandrarna från
Sverige och Norge. Omsider anlände dock prester
från dessa land. Och då U., såsom tillhörande ett
annat, åtminstone till namnet olika, kyrkosamfund,
ofta kom i en mindre behaglig ställning till dessa
prester samt tillika den första församlingen började
skingras derigenom att många flyttade bort till andra
trakter, antog han (1848) kallelse till en amerikansk
församling i norra Wisconsin. Derifrån kallades han
1849 som pastor till Chicago, der en ny församling
(af den biskopliga kyrkan) organiserades under namn
af S:t Ansgarius och en kyrka byggdes, till hvilken
bidrag lemnades af bl. a. Jenny Lind. Derjämte företog
U. missionsresor till utvandrare-nybyggen i staterna
Illinois och Wisconsin (senare, 1860, tilldelades
honom af den svenska riksdagen en gratifikation
för hans verksamhet bland de svenske utvandrarna
i Amerika). År 1853 gjorde han ett kortare besök
i sitt fädernesland, och då vaknade hos honom en
liflig önskan att der få qvarstanna. Efter att hafva
tillbragt ytterligare fem år i Chicago, återflyttade
han derför, 1858, med sin familj till Sverige, i
afsigt att söka anställning som prest i den svenska
kyrkan. Dervid yppade sig dock åtskilliga svårigheter;
och efter en tid uppstodo äfven hos honom sjelf,
i betraktande af de formaliteter, som dervid skulle
iakttagas, några betänkligheter, så att denna hans
plan icke kom att realiseras. Han nödgades i stället
att för sin utkomst välja en annan bana och ingick
då i tullverkets tjenst. 1863 utnämndes han till
tullförvaltare i Grisslehamn och qvarstod som sådan
till 1888. Sitt prestämbete i den anglo-amerikanska
kyrkan har U. dock aldrig nedlagt, utan står ännu
upptagen i dennas matrikel. Men efter återkomsten
till Sverige har han förblifvit en medlem af den
svenska kyrkan, och han har under de år, då han före
sitt afskedstagande ur tullverkets tjenst åtnjöt
tjenstledighet, samt äfven sedermera t.
o. m. biträdt med presterliga förrättningar inom
ärkestiftet. – Bland U:s utgifna arbeten
må nämnas Gustaf eller den finska flyktingen
(1829), Vitterhetsförsök (1834), Mormonismen, dess
upprinnelse, utveckling och bekännelse (1883)
och Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvestra
Amerika (2 del. 1861–62), hvari han tecknat lifvet
i den amerikanska Vestern samt framställt sina
åsigter rörande den svenska statskyrkans och den
anglo-amerikanska kyrkans förhållande till hvarandra.
Un poco, Ital., musikt., något litet.
Unruh, Hans Viktor von, tysk politiker,
f. 1806 i Tilsit, d. 1886, egnade sig åt väg- och
vattenbyggnadsverksamhet först i preussiska statens
tjenst, men sedan 1844 för enskildas räkning. Så
byggde han 1844–47 Berlin–Potsdam–Magdeburg- och
1846–51 Magdeburg–Wittenberg-jernvägarna. Under
Marsoroligheterna 1848 fick han en plats i preussiska
nationalförsamlingen, der han slöt sig till centern
och i Okt. s. å. valdes till president. 1849
ledamot af Andra kammaren, trädde han i opposition
emot regeringen, nedlade sitt mandat efter den
oktrojerade vallagens utfärdande i Maj s. å. och
egnade sig åt industriella företag. 1863–81
var han åter representant samt tillhörde först
fortschrittspartiet, i hvars bildande han tagit del,
sedermera nationalliberala partiet, alltid en mycket
betydande medlem af sitt parti.
Uns (af Lat. uncia, se d. o.), äldre svensk guld- och
silfvervigt, = 1/8 lödig mark = 2 lod = 28 gr.;
en 1862 afskaffad medicinalvigt, = 1/12 libra
l. skålpund = 8 drachmer = 30 gram. – Det
engelska unset (ounce, förk. oz.) gäller i
handels- (avoir-du-pois-) vigten = 1/16 pound = 16 drachms,
i troy-vigten = 1/12 pound. Jfr Onza.
Unst [önst], den nordligaste af Shetlandsöarna, genom
Blue Mull Sound skild från ön Yell. Ön, som har en
areal af 110 qvkm. och omkr. 2,800 innev., är bergig,
med söndersplittrad kust, och når i Saxaford på norra
kusten 286 m. höjd.
Unstrut, biflod fr. v. till Saale, rinner upp på
Eichsfeld, nära Dingelstedt, i vestra delen af
prov. Sachsen, flyter i östlig hufvudriktning förbi
städerna Mühlhausen, Sömmerda och Freiburg samt
förenar sig med Saale nedanför Naumburg. Floden
har en längd af 172 km. och har nedanför Antern
(72 km.) genom slussar gjorts farbar för mindre
fartyg. Bifloder: fr. h. Gera, fr. v. Wipper och
Helme.
Untamo, Finsk mytol. 1. I sin ursprungliga
betydelse af sömnens gud (af F. uni, sömn)
nämnes U. på ett ställe i Kalevala, der
Väinämöinen anropar U., »som vräker sig på
marken», att säga hvar han i drömmen sett Ahtos
och Vellamos folk bo. U. och Untamola, U:s
hem, begagnas äfven såsom variantnamn på
Pohjola. Då detta uppfattades såsom nattens
land, är det naturligt, att Untamola, såsom
sömnens hem, sammanställdes dermed. – 2. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
