Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delades efter G. Wahlenberg, då botanik och zoologi
kommo till filosofiska fakulteten och dietetiken till
med. pract. professorn. Professuren i medicinsk och
fysiologisk kemi innehades först af E. Wallqvist.
Institutionens lokaler, i nya kemiska byggnaden,
utvidgades 1885–86. – Den fysiska institutionen,
öfver hvilken J. Ångströms namn spridt en ovansklig
glans, inrymdes öfvrer 80 år efter professurens
återupprättande, 1750, då S. Klingenstjerna blef
dess förste innehafvare, i två små rum, först i
Nosocomium, derefter i konsistoriihuset. Sedermera
blef den försatt i mera tidsenligt skick först
genom de instrumentinköp, som prof. F. Rudberg 1831
verkställde i Paris. Sedan 1885 är institutionens
lokal betydligt utvidgad samt har ett stort fysiskt
laboratorium. – Oaktadt astronomi upptogs såsom
undervisningsämne i både 1626 och 1655 års statut
och man vet, att astronomiska iakttagelser under
1600-talet anställdes, t. ex. af professorerna
B. Hedraeus och O. Rudbeck d. ä., dröjde det dock
länge, innan något astronomiskt observatorium kom
till stånd. Hedraeus var den förste, som, i midten
af 1600-talet, för astronomiska iakttagelser lät
uppföra ett litet observatorium (»skådetorn»),
på den s. k. Hundbacken i hörnet af Johannis- och
Öfre Slottsgatan. På en genom drottning Kristinas
frikostighet inrättad mekanisk verkstad förfärdigades
flere för de astronomiska studierna behöfliga
instrument. Först år 1742 anlades ett, äfvenledes
tämligen anspråkslöst astronomiskt observatorium,
vid Svartbäcksgatan af A. Celsius. I öfver hundra år
efter Celsius’ bortgång (1744) förblef institutionen
i saknad af alla nyare nödvändiga instrument. Till
stor del på grund af G. Svanbergs initiativ uppfördes
slutligen det nuv. observatoriet, 1853. Institutionen
har dock sedan dess haft att kämpa med svåra
ekonomiska förhållanden och endast undantagsvis
kunnat inköpa dyrbarare instrument. För hennes
försättande i mera tidsenligt skick beviljade 1890
års riksdag emellertid ett anslag af 63,500 kr., och
1892 fick observatoriet nytt torn och ny refraktor. –
Redan 1836 hade prof. G. Svanberg anordnat magnetiska
observationer i norra slottstornet. År 1856 flyttades
dessa till en provisorisk byggnad på observatoriets
område, och 1864 förlades de till en särskildt
uppförd, jernfri lokal bredvid kemiska byggnaden. –
Meteorologiska observationer hafva alltsedan början
af 1700-talet dagligen anstalts på det astronomiska
observatoriet (den äldsta i behåll varande årgången
är samlad af prof. E. Burman 1722), men först under
de senaste 50–60 åren kunna de sägas hafva motsvarat
den nyare vetenskapens fordringar. År 1864 genomdref
G. Svanberg, att en särskild meteorologisk afdelning
inrättades vid astron. observatoriet, å hvars tomt,
i en mindre byggnad, frivilliga observatörer inom
studentkåren arbetade från d. 30 Maj 1865 under
R. Rubensons ledning till d. 9 Aug. 1868. Sommaren
s. å. uppsattes Theorells meteorograf (se
d. o.) och 1874 hans tryckmeteorograf. År 1871
började observatoriet till för ämnet intresserade
personer i hela landet utsända blanketter, i hvilka
iakttagelser införas
om åskväder, frostnätter och isförhållanden, och
dertill lades 1873 observationer öfver de periodiska
fenomenen inom djur- och växtverlden m. m. År
1878 fick denna institution särskild professor,
H. Hildebrandsson, och 1885 egen arbetslokal. –
Botaniska trädgärden, som anlades år 1655 af
O. Rudbeck d. ä. på en vid Svartbäcksgatan belägen
tomt, var redan 1658 så stor, att den kunde föranleda
Rudbeck att utgifva en förteckning öfver dess växter
(nya förteckningar 1666 och 1685), och hade 1685 ett
antal af 1,873 derstädes odlade arter och varieteter,
men förstördes vid stadens brand 1702. Då O. Rudbeck
d. y. blef dess prefekt, började den efter eldsvådan
nödtorftigt iståndsatta trädgården att förfalla,
dels af brist på medel, dels emedan Rudbeck alltmera
egnade sin håg åt filologiska studier. Det blef Linné
förbehållet att upprätta botaniska trädgården ur dess
förfall, och dermed gjorde han början 1742. Genom
sina förbindelser med samtidens förnämsta botanister
och blomsterälskare egde han rik tillgång på frön
från nästan alla jordens land, och under Linnés
tid blef Upsala botaniska trädgård i förhållande
till sitt mindre betydande omfång en af de på
växter rikaste i hela Europa. För den praktiska
användningen af växtrikets alster egde Linné alltid
en öppen blick, och i botaniska trädgården såg han
ej blott en institution, der de studerande kunde få
göra bekantskap med främmande lands flora, utan han
betraktade densamma äfven som en plantskola, hvarest
man kunde se församlade de växter af stor vigt i
medicinskt och ekonomiskt afseende, som uthärdade
Sveriges klimat och sålunda voro förtjenta af en
allmännare spridning. Platsen för denna trädgård, som
var sumpig och utsatt för kalla vindar, motsvarade
dock ej riktigt sitt ändamål, hvarför den gamla
slottsträdgården af Gustaf III år 1787 upplåts till
botanisk trädgård, hvars anläggning och första växthus
han bekostade. År 1807 invigdes det stora växthuset,
hvartill Gustaf III lagt grundstenen d. 17 Aug. 1787,
och 1829 aftäcktes den af Byström utförda och af
studentkåren bekostade marmorstoden af Linné, hvilken
har sin plats i midtpartiets stora sal, som deraf
fått namnet »Linnésalen». På 1830-talet uppfördes
tvänne orangerier; under riksdagen 1856–58 anslogos
medel till varmhusens ombyggnad, och årsanslaget till
trädgårdens underhåll höjdes 1880 till 6,000 kr. År
1885 erhöll institutionen af dr A. F. Regnell, som
äfven förut visat sin frikostighet mot densamma, en
gåfva af 40,000 kr., hvaraf årliga räntan är bestämd
till inköp af växter till trädgården, till understöd
för de växtanatomiska öfningarna samt till botaniska
museets förkofran. (Jfr M. B. Swederus: »Botaniska
trädgården i Upsala 1655–1807», 1877.) Det botaniska
museet, hvars grundstomme bildades af de thunbergska
samlingarna, har under senare år betydligt utvidgats
genom gåfvor och inköp, bland hvilka kunna nämnas en
sändning af 3,000 arter brasilianska växter från dr
Regnell samt prof. E. Fries’ högst betydliga samlingar
af in- och utländska fanerogamer och svampar. Till
institutionen hör äfven det år 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
