- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
1-2

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värja, ett egentligen för stöt ämnadt och som sidogevär buret blankt vapen med lång och smal, en- eller flereggad klinga - Värjemålsed. Se Ed - Värk kallas den smärta, som åtföljer vissa sjukdomsprocesser - Värkö, en vacker, skogbevuxen ö strax ö. om Karlskrona

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Värja, ett egentligen för stöt ämnadt och som
sidogevär buret blankt vapen med lång och smal,
en- eller flereggad klinga. Värjan användes numera
oftare som befäls- och prydnadstecken (den tillhör
särskildt civilstatens uniformer) än som försvars-
eller anfallsvapen. Som stötvapen är värjan två- eller
treeggad, som huggvapen en- eller tvåeggad. Den
skiljer sig från sabeln dels genom flere eggar,
dels genom den raka, nära 1 m. långa klingan. Värjan
bäres vid venstra höften i en beslagen läderslida,
som hänger i ett band (värj- l. axelgehäng) på
högra axeln eller ock i en lifrem eller i ett vanligt
koppel. – Detta vapen härstammar från medeltidens
tunga svärd. Redan under 1500-talet nyttjades värja
af rytteriet inom hela Europa samt ofta äfven af
pikenerarna och musketörerna. Efter turkarnas,
ungrarnas och polackernas framträngande utbyttes
den dock småningom mot den till hugg lämpligare,
mer eller mindre krökta sabeln. Vid några preussiska
kyrassier-regementen finnes den ännu qvar under namnet
pallasch (se d. o.). Pallaschen bäres i jernslida.
H. W. W.

Värjemålsed. Se Ed.

Värk kallas den smärta, som åtföljer vissa
sjukdomsprocesser. I dagligt tal nyttjas stundom
ordet, ehuru oegentligt, för att beteckna den
sjukliga processen sjelf. Värken härleder sig deraf
att vid sjukdomsprocesser åtskilliga bildningar –
tumörer, inflammationsprodukter – alstras och utöfva
tryck eller tänjning på nervstammar, som förlöpa i
väfnaden. Erfarenheten visar, att vid en
inflammationsprocess med varbildning
värken upphör, så snart varet blifvit uttömdt och
spänningen i väfnaden minskad.
– Man har diskuterat frågan om tillvaron af ett
särskildt smärtsinne, hvars organ skulle vara
tämligen utbredt inom organismen. Numera anser
man emellertid, att något särskildt smärtsinne ej
finnes. Sinnesförnimmelserna i allmänhet tillkommer
en viss s. k. »stämning», d. v. s. en känsla af
behag eller obehag. Vissa förnimmelser, t. ex. de
flesta synförnimmelser, äro ej åtföljda af denna
känsla. Man säger, att stämningen i detta fall
är noll. Andra förnimmelser, såsom lukt-, smak-
och hörselförnimmelserna, äro deremot afgjordt
åtföljda af en angenäm eller en oangenäm känsla. I
förra fallet säges stämningen vara positiv, i
senare fallet negativ. Stämningen står i beroende af
sinnesretningens intensitet. Ett svagt tryck på huden
och ett svagt ljussken äro tämligen indifferenta,
hvad känslan af behag eller obehag beträffar. Men
förstärkes trycket eller ljusskenet i hög grad, erfar
man en oangenäm känsla, hvars högsta grader vi kalla
smärta. J. E. J–n.

Värkö, en vacker, skogbevuxen ö straxt ö. om
Karlskrona, i Östra härad, Lösens församling. Ön
har sedan 1715 egts af slägten Ebbeltoft,
adlad Psilanderhjelm, och innehafves f. n. af
f. d. löjtnant F. B. Psilanderhjelm. På sydvestra
sidan af ön ligger en djupt inträngande strandgrotta,
fördelad i flere rum, hvarest finnas lemningar af
stenbänkar och dyl., och vid hvars ingång porlar en
aldrig sinande källa med utmärkt dricksvatten. Enligt
en folksägen beboddes denna ö under vikingatiden af
ert tapper och mäktig sjökonung vid namn Grim eller
Ögrim, efter hvilken grottan, som sannolikt
varit hans klippborg, än i dag kallas »Grims kula»;
det påstås äfven, att hela ön förr burit namnet
»Grimsholmen». Grim egde en utmärkt vacker, men i
kärlek olycklig dotter, vid namn Tora, hvilken gaf
anledning till den sjödrabbning, som straxt utanför
ön utkämpades emellan Grim

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free