Print (PDF) - On this page / på denna sida - Växter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Växter.
46
kände egendomlighet hos växten, eller afser det
artens fädernesland, växtplats, medicinska verksamhet
o. s. v. Äfven egennamn kunna an-Tändas, antingen i
genitiv (vanligen till någon botanikers ära) eller
förändrade till adjektiv. Eger en art varieteter,
betecknas dessa liksom arterna, och ordet, som afser
dem, sättes efter artnamnet. Äro varieteterna flere,
erhålla de fortlöpande (vanl. grekiska) bokstafstecken
fr. o. m. bokstafven fi. En af våra björkarter,
Betula verrucosa Ehrh., varierar med parflikigt
inskurna blad, med triangulärt äggrunda, spetsiga
flikar (B. verrucosa (3. lobata C. Ands.), med bladen
nästan pardelade i lansettlika, långspetsade flikar,
den s. k. Ornäsbjörken (B. verrucosa y dalecarlica
L. d. y.). eller ined bladen små, mer breda än långa
(B. verrucosa 8 arbuscula Fr.). Till fullständigheten
i ett botaniskt växtnamn hör bifogandet af dess au k
tor, den författarens namn, som först tillagt arten
detta namn. Detta sker genom konventionel förkortning
af namnet: i ofvannämnda exempel Ehrh. för F. Ehrhart,
C. Ands. för C. Andersson, L. d. y. (L. fil.) för
Linné den yngre, Fr. för E. Fries. Det förekommer ej
sällan, att samma växt erhållit olika namn af olika
författare, t. ex. när samma växtart beskrifvits
och namngifvits från olika land af olika forskare,
som ej känt till hvarandras forskning. Då en
växtart beskrifvits under två eller flere namn,
godkänner vetenskapen (enligt »prioritetsprincipen»)
regelmässigt .det äldsta. De olika namn, som tillagts
en och samma växt, kallar man dess synonymer.
I den mån de kända växtformernas antal ökades*,
dess känbarare blef behofvet af ett system,
som kunde underlätta öfversigten af växterna
och deras återfinnande vid examinering. Första
steget härtill togs genom art- och slägt-begreppens
fastställande, hvilket kan anses hafva uppnåtts först
med 17:de årlr.s slut (närmast genom Tournefort,
d. 1708). Allt flere systematiska försök gjordes
sedan, tills Linné 1735 offentliggjorde sitt
sexualsystem (se d. o.). Ändamålet med detta liksom
med alla föregående var att utgöra en ledtråd vid
examine-ringen. För den skull fäste man sig vid
likheter och olikheter med hänsyn till ett eller några
få organ (t. ex. blomfoder, blomkrona, ståndare, frukt
o. s. v.) och delade derefter växterna i klasser,
obekymrad huruvida uppenbarligen mycket olika växter
ställdes i samma eller mycket lika växter i skilda
klasser. Alla dessa system kallades derför med rätta
artificiella. Ehuru de icke varit utan gagn för det
botaniska studiet, är det tydligt, att de ej kunna
tillfredsställa den, som genom systemet önskar erhålla
en öfversigt af de olika växtformernas inbördes
förvantskap. deras större eller mindre likhet med
hänsyn till alla eller de flesta väsentliga organ. Den
förste, som uttalade sig för nödvändigheten af ett
naturligt växtsystem var Magnol (1689), och den
förste, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
