Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - York ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. 1 Juni 1801, son af en landtbrukare, sysselsatte
sig med målare- och glasmästareyrket, tills han 1832
anslöt sig till mormonerna i Kirtland. Genom klokhet
och energi vann han snart inflytande, så att han redan
s. å. blef »äldste», 1835 »apostel» samt 1841 — till
följd af en uppenbarelse till Joseph Smith — president
för de 12 kringresande »apostlarna». Efter Smiths död,
1844, tillföll sektens ledning de 12 apostlarna med
Y. som deras president, och på en allmän konferens
d. 24 Dec. 1847 i Council Bluffs, Iowa, blefvo Y. och
hans bägge rådgifvare. H. E. Kemball och Willard
Richards, offentligen erkända som »presidentskap
för Jesu Kristi kyrkas sista dagars helige». Y.,
som tämligen enväldigt styrde mormonsamfundet,
hvilket under hans ledning sedan Juli 1847 börjat
bosätta sig i Saltsjödalen, Utah, der han i Salt
Lake city 1853 lade grunden till ett präktigt tempel
(invigdt 1893), råkade snart i stridigheter såväl
med sina egna anhängare som med Förenta staternas
kongress, hvars guvernör öfver territoriet Utah han
var 1851–54. Sistn. år blef han afsatt från denna
befattning, och en annan guvernör insattes, som dock
snart tog afsked och dervid sjelf rekommenderade
Y. till återfående af guvernörskapet, hvilket han
sedan bibehöll till 1858 (jfr Mormoner, sp. 360). Af
hans anhängare samlade sig några redan 1853 omkring
Joseph Smith, som var son till sektens stiftare,
och kallade sig »Josefiter» eller »Kirtlandmormoner»
efter det första, af stiftaren i Kirtland uppbyggda
templet. De benämnas också »gammalmormoner», enär
de strängt fasthålla vid stiftarens åskådning och
inrättningar samt förkasta månggiftet. 1873 vunno
de rättsligt erkännande som »den reorganiserade
Jesu Kristi kyrkas sista dagars helige» och kunde
1883 hålla en synod, besökt af 200 deputerade. Äfven
»godbeiterna», så kallade efter sin ledare, Godbe,
som för olydnad blifvit af Y. utesluten ur samfundet,
förfäktade i likhet med »josefiterna» den ursprungliga
mormonismens uppfattning. De fleste mormonerna
förblefvo likväl anhängare till Y. och hans lära om
månggiftet. Y. afled i Salt Lake city d. 29 Aug. 1877,
efterlemnande en betydande förmögenhet, en stor mängd
barn samt 12 hustrur förutom de många, hvilka voro
»beseglade» vid honom som hans andliga hustrur.
K. H.
Young [jöng], James, engelsk (skotsk) kemist,
f. i Glasgow 1811, d. 1883, var i flere år
assistent hos kemisten Graham, äfven sedan denne
blifvit professor vid University college i London,
samt derefter föreståndare för Messrs Muspratts
kemiska fabriker i Newton och vid Messrs Tennants
i Manchester, hvarigenom han erhöll en rik praktisk
erfarenhet. Omkr. 1847 upptäcktes en petroleumkälla
i en kolgrufva i Derbyshire. Y. underkastade källan
en lång och omsorgsfull undersökning och uppfann
metoder att göra dess innehåll användbart som lysolja
och som smörjämne för maskiner. Men då förrådet var
ringa och snart uttömdt, kom han på idén att med konst
frambringa olja af stenkol. Han tog patent på metoden,
och fabriker anlades vid Bathgate mellan Edinburgh
och Glasgow och vid Addiewell i närheten, der de ännu
drifvas. Genom hans raffineringsmetod reducerades
priset på lysolja till en tiondedel af priset
på ljus. Han uppvisade värdet af petroleum och
stenkolsolja, hvilket ledde till den enorma
utvecklingen af petroleumindustrien. Äfven
tillverkningen af paraffin och dess begagnande till
ljus och oljor äro nära knutna till hans namn. Man
har ännu ett skäl att bevara hans namn i minnet:
han var nämligen intim vän till Livingstone, och då
man trodde, att denne var försvunnen, sände Y. på
egen bekostnad en expedition till Afrika för att
uppsöka honom, hvilken expedition återkallades vid
underrättelsen om den berömde resandens död.
Young [jung], Eduard, tysk målare, f. i Prag 1823, kom
redan i barnaåren till Linz vid Donau, gjorde der sina
första studier i konst och kom sedan till Köpenhamn,
der han blef konung Fredrik VII:s lärare i teckning
och professor. Han flyttade derifrån till München
1864, ingick i Pilotys skola och egnade sig med mycken
framgång åt genremålning, hufvudsakligast skildring
af lifvet bland alpfolket. Han berömmes för sund
uppfattning, stor naturlighet och humor. De mest
bekanta af hans verk äro Skyttekonungen, Prisoxen
och Hemfärd från ett landtbruksmöte.
Young [jöng], Sir Allen, engelsk polarfarare,
tjenade på handelsfartyg och utmärkte sig vid
Balaklava under Krimkriget samt deltog 1857–60 i Mc
Clintocks polarfärd, som löste problemet rörande
Franklins och hans följeslagares öde. 1875 gjorde
han, hufvudsakligen på egen bekostnad, med sin jakt
»Pandora» ett djerft, men misslyckadt försök att
fullborda nordvestpassagen och kasta ljus öfver
franklinska expeditionens sista öden genom att söka
minnen af densamma på King Williams land. 1876 ämnade
han upprepa försöket, men beordrades af amiralitetet
att söka nå den året förut af amiralitetet utsända
expeditionens depot vid Smiths sund, lyckades fullgöra
uppdraget och erhöll till belöning riddarevärdighet
(1877). Hans reseberättelse Two voyages of the Pandora
in 1875 and 1876 utkom 1879.
Young [jöng], Edward, engelsk Afrikaresande, f. 1831,
var marinofficer och for 1862–63 med Livingstone
på Sambesi och dess biflod Sjire. I Dec. 1875
kringseglade han hela Njassasjön, anlade vid dess
södra ände stationen Living-stonia och upptäckte
Livingstonebergen på dess nordöstra strand. 1877
återvände han tillbaka till England. Han skref Nyassa,
aduentures in Central-Africa (1877).
Young [jöng], Charles Augustus, nord-amerikansk
astronom och spektralanalytiker, f. 1834 i Hannover,
New Hampshire, var 1865–77 professor i naturlära
och astronomi vid Dartmouth college och det dermed
förenade observatoriet i sin födelseort och är sedan
1878 astron. professor vid Princeton college (New
Jersey). Vid observation å den totala solförmörkelsen
d. 7 Aug. 1869 upptäckte Y. den enstaka gröna linien
i koronans spektrum (se Solen, sp. 50). Han deltog
1870 i en expedition till Jeres i Spanien för att
observera en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
