- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
357-358

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åberg, Lawrence Heap - Åbergsson, Gustaf Fredrik - Åbergsson, Anders Viktor - Åbo (F. Turku), Finlands forna hufvudstad, säte för Finlands ärkebiskop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


den sedliga viljans material
(1885), Om tiden
(1890), Filosofisk sedelära (I, II, 1893) och en
polemik med P. Wikner rörande boströmianismen
(1882, 1883). Bland hans för en större
allmänhet afsedda skrifter, delvis anonymt
utgifna, må anföras Våra äktenskapslagar (1879),
broschyrer om Ibsens »Dukkehjem» (1880) och
»Gengangere» (1882), Om darwinismens
betydelse för sedliga och religiösa frågor
(1881),
Den boströmska verldsåsikten, i sina grunddrag
framställd
(1882), I äktenskapsfrågan (1883),
Olika dagrar, religiösa samtal upptecknade af
Amicus Veritatis
(1884), Skilda färger, politiska
samtal
(samma sign., 1886), Mannens
äktenskapsålder af Styrbjörn Starke
(1888), Stat och
kyrka
(samma sign.; 1890), Carl Pontus
Wikner. Hans lefnad och läror
(1889), Fyra
föreläsningar i Göteborg
(1891), en mängd tidnings- och
tidskriftsuppsatser samt artiklar af filosofiskt
innehåll i »Nordisk Familjebok».

Åbergsson, Gustaf Fredrik, skådespelare
(hette urspr. Aberg), född i Stockholm d. 27
Mars 1775, vardt elev vid k. operans kör 1786,
öfvergick 1792 till Stenborgs Svenska komiska
teatern, hvarest han visade klena skådespelaregåfvor,
och debuterade 1798 vid Dramatiska
teatern såsom Yngve i »Oden». Han utvecklade
från denna tid en oväntadt god förmåga, gjorde
lycka i älskareroller genom sitt nobla yttre och
drog nytta af upprepade studieresor till Paris.
I tragedien var Å. användbar genom sin
imponerande figur och goda hållning, men öfverdref
den franska skolans fel med våldsamma tonfall,
ögonrullningar o. s. v. I komedien var hans
skola likaledes fransk, det vill der säga utmärkt.
Särskildt som grandseigneur och som Tartuffe
ansågs han oöfverträfflig. Mellan honom och
Lars Hjortsberg rådde alltjämt konstnärsafund.
Å. vardt vid sidan af sitt aktörskap ordningsman
vid k. teatern 1807 och var med hofsekreterares
titel »styresman» för scenen vid operan
1812–-20 samt 1823–-27 (under mellantiden,
1820–-23, förestod han egen teater i Göteborg).
Från Nov. 1828 uppträdde han icke längre såsom
skådespelare, men var några år instruktör vid
elevskolan och till 1834 scenisk styresman vid
Dramatiska teatern. Vid sin afgång erhöll han
titeln öfverdirektör. Död vid Furusund d. 20
Juli 1852. – Å:s hustru i andra giftet, Ottiliana
Karolina Å.
, född Kuhlman, född d. 15
Nov. 1778, första aktris vid k. teatern 1800–-33,
var först gift med ballettmästaren Deland
(1799–-1802), kallade sig efter skilsmessan fru Kuhlman
och trädde 1815 i äktenskap med Å. I
yngre år var hon k. teaterns förnämsta talang
i älskarinnefacket, full af behag och natursanning
i sitt spel, väckte sedermera bifall i subrettroller
och spelade slutligen med värdighet mère noble.
Död i Stockholm d. 21 April 1866. – Å:s son
i första giftet, Johan Ludvig Å., f. 1795,
d. 1832 som stadsmäklare i Stockholm, öfversatte
flere dramer af Kotzebue o. a. för k.
teatrarnas räkning.

Åbergsson, Anders Viktor, ämbetsman,
född i Stockholm 1835, blef student i
Upsala 1855, undergick examen till rättegångsverken
1859 och inskref sig s. å. vid Svea
hofrätt. Han blef 1862 vice häradshöfding, 1866
adjungerad ledamot i Svea hofrätt, 1868 fiskal och
1872 assessor derstädes samt förordnades 1876 till
revisionssekreterare och 1883 till expeditionschef
i justitiedepartementet. 1884 utnämndes Å. till
justitieråd. Han var 1879–84 en af Stockholms
stads representanter i riksdagens Andra kammare, som
1880–83 insatte honom i lagutskottet, och 1880–88
ord. fullmäktig i Riksgäldskontoret. 1870–84 var
han ombudsman hos Vetenskapsakademien. Å. är sedan
1879 ledamot af direktionen öfver Stockholms stads
undervisningsverk. Han invaldes 1875 i Musikaliska
akademien och är dennas preses sedan 1885.

Åbo (F. Turku), Finlands forna hufvudstad, säte
för Finlands ärkebiskop, guvernören öfver Åbo och
Björneborgs län, Åbo hofrätt samt flere offentliga
inrättningar, ligger i en långsträckt dalsänkning
vid Aura ås mynning, på åns bada sidor, mellan
omgifvande höjder. Stadsområdet upptager 2,753
har, hvaraf på den egentliga staden komma 1,083
har. Staden är indelad i 9 stadsdelar. Inom dess
linier funnos 1890 1,000 gårdar och utom linierna
65. Boningshusens antal var: inom linierna 1,993
och utom linierna 126; 313 voro af sten, 11 af sten
och trä, resten af trä. Stadens faktiska befolkning,
som 1840 var 13,145, 1870 19,617, 1880 22,701, steg
vid folkräkningen d. 1 Dec. 1890 till 31,671 pers. Af
dessa talade 33,74 proc. svenska, 62,83 proc. finska,
ett fåtal ryska eller andra främmande språk.

Då man från sjösidan anländer till staden, passerar
man genom en vidsträckt skärgård, bland hvars öar
och holmar märkes det vackra, medelst en bro med
staden förbundna, på sommarvillor rika
Runsala. Vid åmynningen resa sig Åbo slotts gråa murar
(se Åbo slott), medan längre fram det af huggen
granit palatslikt uppförda, i trädplanteringar
inbäddade straffängelset å Kakolaberget tilldrager
sig uppmärksamhet. Bland vid åns stränder belägna
industriella inrättningar äro Crichtons mekaniska
verkstad med skepps- och ångbåtsvarf, Aura
sockerbruk samt John Barkers et C:os efterträdares
bomullsspinneri och väfveri de förnämsta. En större
ångfärja förmedlar trafiken mellan åstränderna ofvanom
den på venstra sidan belägna ångbåtshamnen. Följer
man den ännu ganska breda och djupa, mellan prydliga
kajer af huggen granit framflytande ån vidare uppåt,
ligger till höger Sampalinnaberget, vid hvars fot
den i grönska inbäddade Sampalinnapaviljongen
är uppförd; högre upp på bergplatån anlägges
f. n. en stor idrottsplan. Sedan man passerat
under stenbron, afsmalnar ån i betydlig mån. Högre
upp förbindas stadens å ömse sidor af ån belägna
hälfter af Kyrkbron, med brokistor af trä. Öster
från Kyrkbron ligger en öppen, med planteringar
betäckt plats, Nikolaitorget, af gammalt stadens
centrum, med många monumentala byggnader. Den på
en kulle belägna domkyrkan (se Åbo domkyrka) är der
afgjordt dominerande; i öfrigt märkas vid nämnda torg
svenska klassiska lyceets hus, rådhuset och det forna
akademiehuset, der numera guvernörsämbetet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:46 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfar/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free