Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åskby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan denna skjorta aftagits, omkom han, gladt
sjungande om sina forna bragder. Sedan en okänd skald
från 12:te eller 13:de årh. i ett qväde framställt
dessa Ragnars dödstankar, kom man snart på den tanken,
att denna dikt förskref sig, medelbarligen eller
omedelbarligen, från Å., hvarför den ock ännu i dag
går under det olämpliga namnet Krákumál (se d. o.).
Sagan om Å. har från början ingenting att göra
med Ragnar Lodbroks saga, utan uppvisar en äldre
form i åtskilliga danska och norska folkvisor och
sägner, som tyckas hafva sin utgångspunkt i trakten
af Lindesnæs och förtälja om en liten prinsessa,
som af sin styfmor kastats i hafvet, innesluten i
en guldharpa, hvilken flutit i land vid Spangereid,
der barnet uppfostrats under namnet Kråka. Som liten
hade hon varit vallflicka, men blef till slut dansk
drottning och bar då namnet Oddlaug (hvari man
lätt igenkänner en variant till de isländska sagornas
Áslaug). Om anledningen till och förloppet vid denna
Oddlaugs-(Áslaugs)-sagas förbindande med sagorna
om Ragnar Lodbrok och Sigurd Fåfnesbane se Ragnar
Lodbrok. Jfr vidare G. Storm: »Kritiske bidrag til
vikingetidens historie». Ad. N–n.
Åsmund (Isl. Ásmundr), fornnordiskt mansnamn. De
mest bekante bärarna af detta namn äro: 1) Åsmund
Kämpebane, hjelten i en isländsk äfventyrssaga, som
väsentligen utgör en nordisk bearbetning af den tyska
sagan om Hildebrand och Hadubrand (se
Hildebrandslied), men som upptagit moment ur inhemska
nordiska sagor, t. ex. den om svärdet Tyrfing (se
d. o.). Om innehållet i den isländska Åsmundssagan
se Hildebrand, nord. mytol. Äfven Saxo meddelar en
väsentligen identisk saga, men de derst. förekommande
namnen äro alldeles förändrade, så att Åsmund ersatts
af Halfdan, och hans broder och motståndare Hildebrand
får heta Hildiger. — 2) Åsmund Grankellsson, en Olof
den heliges vän och högtbetrodde tjensteman, som i
sägnen gäller för att hafva varit, hvad skönhet,
styrka och kroppsliga färdigheter beträffar, den
tredje i ordningen uti Norge näst efter konungarna
Håkan den gode och Olof Tryggvesson. Det var han, som,
troligen på konungens befallning, dräpte den trotsige
Åsbjörn Selsbane (se Åsbjörn). Såsom konungens
ene sysselman i Helgeland kom han i delo med den i
dessa nejder förnämste stormannen Hårek af Thjotta
(se denne), som förut ensam haft hela Helgeland i
förläning. Sedan konungen, kanske något partiskt,
afdömt en tvist dem emellan uteslutande till Å:s
fördel, tog sig Hårek häraf anledning att lömskt
innebranna Å:s gamle fader, Grankell. Först långt
derefter, i början af Magnus den godes regering,
kom Å. i tillfälle att hämnas denna illbragd genom
att å öppen gata i Trondhjem nedhugga Hårek med
konungens egen yxa och med hans samtycke, hvilket ännu
tydligare ådagalades genom de kungliga förläningar,
som derefter tilldelades Å. Ad. N–n.
Åsnan (stundom kallad boricka, af Fr. bourrique),
Equus asinus, zool. Af denna till hästslägtet hörande
djurart särskiljer man tre
varieteter, nämligen tama åsnan, E. asinus domesticus,
steppåsnan, E. as. africanus l. taeniopus, och
somaliåsnan, E. as. somalicus. (Om den asiatiska
vilda åsnan, E. onager, se Vild-åsnan.) Båda de
sistnämnda förekomma i vildt tillstånd i nordöstra
Afrika. Alla tre utmärka sig derigenom att öronen
äro långa och manen upprättstående samt att endast
den nedre delen af svansen är utrustad med längre
hår, som vid svansänden bilda en qvast. Endast
främre extremiteterna äro försedda med en hornartad,
naken vårta (hos hästen finnas sådana vårtor äfven
på bakbenen). Färgen är öfvervägande grå hos alla
tre. Tam-åsnan har ett mörkt streck längs ryggen
och ett annat tvärs öfver skuldrorna; ofta äro
också benen tecknade med mörka tvärband. Steppåsnan
skiljer sig från tamåsnan förnämligast derigenom att
tvärbanden på benen äro otydliga. Hos somaliåsnan
åter äro dessa senare mycket starkt framträdande
medan ryggstrecket är otydligt och skulderstrimmorna
fullständigt saknas. Det lider ej ringaste tvifvel,
att tam-åsnan, hvilken var känd och begagnad som
husdjur i Egypten långt tidigare än hästen, är af
afrikanskt ursprung. Från Afrika har den spridts
nästan lika långt som hästen, ehuru hon, på grund af
större ömtålighet för köld, ej trifves å så nordliga
breddgrader som denne. Till följd af den långa tid,
under hvilken åsnan varit husdjur, och på grund af det
värde, som flere folkslag sätta på henne, hafva flere
åsneraser uppstått, hvilka genom storlek, kroppens
proportioner m. m. ej obetydligt skilja sig från
hvarandra. De största och bäst byggda åsnor träffas
i Egypten, Arabien och Persien; äfven de grekiska
och spanska åsnorna äro högt värderade. Dessa raser
kunna i det närmaste förrätta samma tjenst som
hästen. Dessutom är åsnan vida mindre nogräknad
med afseende på födan än denne senare. Åsnemjölk
har länge värderats högt som en synnerligen närande
dryck, lättsmältare än komjölken. — En bastard af
åsnehingst och sto af häst är mulan l. muldjuret, af
åsnesto och hingst af häst mulåsnan (se vidare Mulan).
L–e.
Åsnebrygga (Lat. pons asini), benämning
på editioner af klassiska författare med
alltför mycket underlättande form-, ord- och
sakförklaringar, äfven öfver sjelfklara och
allmänt kända förhållanden, till tjenst för tröga
lärjungar. Sådana voro bl. a. editionerna »ad modum
Minellii» (se Minell). Benämningen »åsnebryggor»
gafs ursprungligen åt den franske medeltidsfilosofen
Buridans i hans logik meddelade regler för finnandet
af medeltermer i slutledningar (se vidare Buridan). —
Om den s. k. »åsnebryggan» (5:te prop. i 1:sta boken
af Euklides’ »Elementa») se Teorem.
Åsnebröderna (frères aux ânes). Se Trinitariernas
orden.
Åsnefest (Lat. festum asinorum), religiös folkfest
under medeltiden, en episod af narrfesten (se d. o.),
firades sedan 800-talet i Frankrike, Belgien, Spanien
och Italien vid jultiden och i Juni, till ära för
den åsninna, på hvilken Kristus red vid sitt intåg
i Jerusalem, och för den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
