- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
837-838

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galilei ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

professor i matematik vid något af de italienska
universiteten, men först efter fruktlösa försök i
Bologna, Padua och Florens lyckades han 1589 erhålla
en sådan lärarebefattning i Pisa. Der kom han dock
snart i spändt förhållande till sina medbröder,
och dels derför, dels för att erhålla en bättre
och säkrare ställning utbytte han 1592 sin plats
mot lärostolen i matematik i Padua. De 18 år, som
han der tillbragte, voro de lyckligaste i hans
lif, och under dem fullbordade eller förberedde
han alla sina förnämsta arbeten. Emellertid hade
hans forne lärjunge Cosimo de’ Medici uppstigit
på den toskanska tronen, och denne kallade nu
1610 G. till Florens samt utnämnde honom till sin
förste matematiker och filosof. På denna plats fann
G. dock ingalunda det lugn han eftersträfvade;
hans opposition mot Aristoteles’ filosofi bragte
peripatetikerna i harnesk, och hans öppna anslutning
till läran om jordens rörelse uppeggade teologerna
mot honom. Redan 1616, då Copernicus’ lära af den
romerska kyrkan högtidligen fördömdes, erhöll han
en anmaning att taga sitt förnuft tillfånga under
trons lydnad. Sexton år senare kallades han till
Rom såsom anklagad att i sin skrift om de förnämsta
verldssystemen hafva försvarat den heterodoxa
läran. Han undergick då en långvarig ransakning,
möjligen förenad med tortyr, samt blef slutligen 1633
dömd till lifstids fängelse, ett straff, som dock
snart mildrades derhän, att han förvisades, först till
Siena, sedan till den villa (nu »villa del Galilei»),
hvilken han sjelf egde invid Arcetri i omnejden af
Florens. Der framlefde han sina återstående år, ömt
vårdad af en son och omhuldad af forna lärjungar,
som blifvit honom trogna i med- och motgång, samt
afled d. 8 Jan. 1642, efter att under de sista åren
hafva varit fullständigt blind.

Redan tidigt visade
G. prof på den observations- och kombinationsförmåga,
som ledde honom till så många vigtiga upptäckter inom
den matematiska fysiken och astronomien. Ännu blott
student i Pisa, iakttog han pendelsvängningarnas
isokronism (se Pendel) och konstruerade med stöd
deraf ett instrument för att mäta pulsens hastighet,
hvilket snart vann användning inom läkarepraktiken. I
geometrien var han knappt mer än nybörjare, då
han 1585 lyckades komplettera vissa af Archimedes’
undersökningar om kroppars tyngdpunkter, och samtidigt
uppfann han den hydrostatiska vågen (af honom kallad
»bilancetta»), medelst hvilken fasta kroppars och
vätskors specifika vigt kunde bestämmas. Såsom
lärare i Pisa upptäckte han cykloiden och studerade
teorien för kroppars fall, för hvilket ändamål han
anställde särskilda försök från det lutande tornet.
I Padua författade han till tjenst för sina lärjungar
olika arbeten i fortifikation, mekanik, gnomonik
och sferisk geometri samt uppfann ett sätt att
aflägsna stillastående vatten, å hvilket han erhöll
privilegium af Venezianska republiken. År 1597 började
han konstruera en proportionalcirkel (se d. o.), af
honom sjelf kallad »compasso geometrico e militare»,
hvars beskrifning han efter successiva förbättringar
utgaf 1606; följande år
tog han till orda i samma sak för att försvara sin
uppfinnarerätt mot en plagiator. Under mellantiden
fortsatte han sina undersökningar i mekaniken, hvarvid
han upptäckte lagarna för likformigt accelererad
rörelse (se Fall-lagar); för öfrigt egnade han
sig åt astronomiska observationer med anledning af
den i Oktober 1604 i Bågskyttens tecken synliga nya
stjernan, uppfann termometern samt sysslade äfven
med magneters armering och med ballistiska problem.

I Juli 1609 kom det till G:s öron, att man genom en
förening af linser kunde öka synkraften. Efter att en
kort tid hafva anställt försök deröfver lyckades han
konstruera teleskopet och genom en modifikation af
detsamma äfven mikroskopet. För dessa uppfinningar
belönades han af Venezianska republiken med lönens
fördubblande och anställning för lifstid såsom
professor i Padua. Genom att rikta sitt teleskop
mot firmamentet upptäckte G. i Januari 1610 fyra af
Jupiters månar äfvensom ojämnheterna på månens yta
samt beskref samma år dessa och andra astronomiska
iakttagelser i sin skrift Sidereus Nuncius. Kort
derefter observerade han ytterligare Saturnus’
från klotformen afvikande, egendomliga figur,
hvars förklaring han dock ej kände, samt vidare
solfläckarna och Venus’ faser. Då riktigheten
af dessa observationer från olika håll drogs i
tvifvelsmål, företog han 1611 en resa till Rom
för att låta vederbörande sjelfva öfvertyga sig om
deras öfverensstämmelse med verkliga förhållandet
samt vann också det med resan afsedda ändamålet. Vid
samma tillfälle blef han ledamot af den genom F. Cesi
grundade »Accademia dei Lincei» i Rom.

Med anledning af ett meningsutbyte vid hofvet i
Toscana om orsaken, hvarför fasta kroppar flyta
och röra sig i vätskor, utgaf G. 1612 en Discorso
intorno alle cose che stanno in su l’acqua o che
in essa si muovono,
hvaraf ny upplaga utkom samma
år, och meddelade på samma gång, att han beräknat
Jupiter-månarnas eller, såsom de af honom kallades,
de mediceiska planeternas omloppstider. Af denna
senare upptäckt sökte han snart draga nytta för
longitudbestämningar till sjös, hvarvid de behöfliga
observationerna skulle utföras med ett särskildt
instrument, »celatone».

De iakttagelser öfver solfläckarna, som med
anledning af G:s ofvan omnämnda upptäckt på flere
håll anställdes, gåfvo honom anledning att författa
tre bref till Marco Velsero (1613), i hvilka han
framställde och förklarade de förnämsta bland dessa
iakttagelser, och samtidigt uppträdde han till
försvar för sin skrift om simmande kroppar, hvilken
från flere håll blifvit anfallen. Han skref äfven i
brefform en uppsats, der han sökte bestämma gränserna
mellan tro och vetande med hänsyn till vetenskapliga
forskningar. Ett af dessa bref väckte särskildt
den påfliga stolens uppmärksamhet, och derigenom
invecklades G. i processen om den copernikanska
lärans riktighet. Striderna derom föranledde honom
att skrifva flere uppsatser till försvar för den
åsigt han omfattat ända från sin första ungdom;
bland dessa må särskildt nämnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free