- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
Slutord

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Följande slutord förekommer i äldsta upplagan, band 18, utgivet 1894.

Slutord

I Aug. 1874 började, under Lektor Nils Linders ledning, arbetet på »Nordisk Familjebok» dermed att en ordförteckning (»stomme») uppsattes. En talrik redaktionspersonal engagerades, till största delen sammansatt af vetenskapligt bildade män, hvilka fingo till uppgift att utarbeta artiklar i sådana ämnen, som föllo inom området för deras studier. Samtidigt lyckades det Lektor Linder, tack vare hans vetenskapliga anseende och många literära förbindelser, vinna en mängd framstående fackmäns medverkan för författande eller granskning af uppsatser. På redaktionsbyrån upprättades listor öfver artiklar, som kräfde en strängt fackvetenskaplig behandling och borde skrifvas af specialister. Dessa listor granskades af vederbörande fackmän, som derjämte ofta gåfvo anvisning på den för en viss artikels författande lämpligaste personen. Sedan listorna blifvit definitivt fastställda, gjordes beställningar hos de resp. fackmännen. De skrifna uppsatserna ordnades alfabetiskt och undergingo redaktionel behandling. Stafning, interpunktion, språkuttryck, så olika hos olika författare, bragtes dervid till likformighet, och man bemödade sig om att vinna den största möjliga klarhet och tydlighet i framställningen. Motsägelser i uppgifterna i olika artiklar aflägsnades efter verkställda undersökningar, tillägg gjordes, der författaren ansågs hafva förbigått en vigtig sak, uteslutningar och sammandragning verkställdes, der en ej lämplig uttänjning i ämnets behandling röjdes, o. s. v. Sådan var i hufvudsak den metod, som följdes under arbetets hela gång. Verkets förste förläggare voro boktryckaren Christian Emanuel Gernandt och bokhandlaren Hugo Pettersson, under firma »Expeditionen af Nordisk Familjebok».

I April 1875 trycktes det första arket, och i Maj s. å. lemnades det första häftet i allmänhetens händer. Arbetet mottogs med synnerligt bifall af kritiken och vann genast en för svenska förhållanden storartad spridning. Antalet abonnenter steg snart till omkr. 6,000, en siffra, som under tidens lopp något växte.

I sin till allmänheten utfärdade prospekt till »Nordisk Familjebok» beräknade Lektor Linder arbetets omfång till omkr. 300 ark, fördelade i häften om 5 ark, till ett pris af 75 öre. Men han var ej främmande för den förmodan att en tillökning kunde komma i fråga och förklarade sig ej tveka att hällre något öka omfånget än att utesluta något, som vore af stort och allmänt intresse. Sedan de första häftena lemnat pressen, uttalades också från flere håll den åsigten att lexikonet i färdigt skick komme att blifva mycket större, än som ursprungligen var ämnadt. Det visade sig ock snart, att man vid beräknandet af arbetets omfång, hvarvid man i hufvudsak var hänvisad till en jämförelse med utländska verk af samma slag, icke kunnat ens närmelsevis träffa det rätta i fråga om det utrymme, som enligt planen måste tillförsäkras artiklarna rörande de nordiska, framförallt de svenska ämnena. Planen var god; beräkningen rörande tid och utrymme var bristfällig. Det länder förläggare och abonnenter till heder, att de med jämnmod sågo, att redaktören, vid valet emellan att ändra den med allmänt bifall mottagna planen och att uppfylla omfångs- och tidsbestämmelserna, höll på det väsentliga, sjelfva innehållet. Att redaktörens åsigt dervid sammanföll med den allmänna meningen i landet, synes tydligen framgå af bl. a. de här nedan meddelade utlåtanden och yttranden, som stå i sammanhang med statsanslagets beviljande och Riksdagens skrifvelse i ämnet. Det är naturligt, att då arbetets omfång växte mot förmodan mycket, äfven den för arbetets fullbordan erforderliga tiden skulle utsträckas. Men det var ej endast det större omfånget, som kräfde mera tid. De med ett arbete af »Nordisk Familjeboks» natur förenade svårigheterna att samla och redigera materialet visade sig snart större, än man väntat. Särskildt gällde detta arbetets vigtigaste delar, de nordiska, i synnerhet svenska och finska områdena, der man ej, såsom fallet var med utom-nordiska land, kunde draga nytta af erkändt förträffliga arbeten af liknande slag, utan nödgades rent af bryta mark. Detta i förening med tillstötande vidriga omständigheter, såsom branden i sätteri- och tryckerilokalen den 1 Nov. 1877, föranledde en mindre snabb utgifning, än man från början hoppats. En följd deraf åter blef att, medan de årliga afgifterna från abonnenterna understego beräkningen, kostnaden för förläggaren sprang öfver väntadt mått och urartade till betydande förlust.

Kort efter arbetets begynnelse utträdde Pettersson ur den ofvannämnda firman, och Gernandt qvarstod sedermera ensam såsom förläggare, tills detta förlagsföretag med 1877 års början öfvertogs af »Familj-journalens boktryckeriaktiebolag» (efter 1883 under firma »Gernandts boktryckeriaktiebolag»), hvars verkställande direktör och ojämförligt störste intressent Gernandt var.

Linder hade med förkärlek åt »Nordisk Familjebok» egnat den tid och de krafter, som en ansträngande läraretjenst lemnade öfriga, och tidtals åtnjutit tjenstledighet för redaktionsarbetets utförande. Särskildt på den formella delen af arbetet, på uttryckets klarhet och språkets ans, hade han nedlagt en omsorg, som står öfver allt beröm. Hade han med hela sin person och med obruten helsa kunnat fullfölja det storartade uppslag han gifvit, skulle det materiella resultatet otvifvelaktigt blifvit än större. Men enär Linder icke kunde annat än på för honom oantagliga vilkor erhålla behöflig tjenstledighet, ingicks d. 7 Febr. 1880 mellan honom och arbetets förläggare en vänlig öfverenskommelse, enligt hvilken han d. 1 Okt. s. å. afgick från sin befattning som utgifvare och hufvudredaktör, med honom förbehållen rätt att ombesörja redaktionen t. o. m. ordet Elzheimer.

För förläggaren, som dåmera med stadig blick motsåg en årlig förlust på arbetets fortsättande, blef det en tvingande nödvändighet att söka begränsa denna inom uthärdligt mått. Enda medlet dertill troddes vara en snabbare utgifning, och detta medel ansågs upphinneligt, om redaktörskapet öfverflyttades på flere.

Enligt kontrakt af d. 31 Juli 1880 öfvertogs redaktörskapet fr. o. m. kombinationen Em d. 1 Okt. s. å. af undertecknade och Literatören Bror Ferdinand Olsson, hvilka en längre tid tillhört redaktionen.

Under den nya ledningen, med tre personers krafter riktade åt samma mål, påskyndades helt naturligt arbetets utgifning, och detta i hög grad. Äfven efter Olssons död (d. 17 Dec. 1882), då undertecknade, fr. o. m. ordet Hemman, fortforo med redaktörskapet, utgingo häftena i rask följd efter hvarandra. Men ehuru nu flere häften utgåfvos under ett räkenskapsår än före 1881, medförde dock hvart år en förlust, som i sjelfva verket var obetydligt mindre än förut. Vid 1880 års bokslut visade sig en kapitalförlust af 125,384:94 kr.; vid 1883 års slut hade den stigit till 196,825:45 kr. Vid den tiden ansågos 6-7 år återstå till arbetets fullbordan. Man kunde då visserligen skåda framåt till ett slut inom en ej alltför aflägsen framtid, men detta framtidsperspektiv var från affärssynpunkt emellertid allt annat än uppmuntrande. Förläggaren fann, att »den egentliga anledningen till detta nedslående faktum var den att vid bestämmandet af priset å hvarje häfte detta från början satts alltför lågt i förhållande till omkostnaderna». Med anledning deraf riktade han i Dec. 1884 till abonnenterna en, såsom det visade sig, ej illa upptagen vädjan om välvilligt bedömande af en prisförhöjning, och fr. o. m. 81:sta häftet (bd IX) minskades antalet tryckark i hvarje häfte från 5 till 4, med bibehållande af det gamla priset, 75 öre. En minskning i den årliga förlusten var enda möjligheten för arbetets fullbordan enligt den dittills följda planen. För vinnande af detta mål gjordes äfven bemödanden att öka arbetets afsättning dels genom ett vid samma tid utfärdadt nytt upprop till subskription, hvilket dock förklingade tämligen obeaktadt, dels genom ett vädjande till statens mellankomst. Vänner till »Nordisk Familjebok» hade flere gånger uttalat såsom sin åsigt, att arbetets betydelse för nationen vore så stor, att förläggaren borde i sitt bemödande för dess fullbordan med rätta kunna påräkna stöd af det allmänna.

Den 21 Jan. 1885 inlemnade Direktör Gernandt i Kungl. Ecklesiastikdepartementet följande underdåniga skrifvelse:

Till Konungen.

Då undertecknad år 1875 var med om att såsom förläggare börja utgifningen af Nordisk Familjebok, konversationslexikon och realencyklopedi, beräknades att arbetet skulle kunna vara afslutadt med utgifningen af circa sex band.

Arbetet har sedan dess fortsatts och medfört en årligen sig ökande kapitalförlust, hvilken blifvit så mycket större, som det visat sig, att arbetet icke kunnat inskränkas till det från början antagna omfånget.

När arbetet sålunda gick med förlust, hade väl ur försigtighetens synpunkt betraktadt den utvägen stått öppen att afbryta fortsättningen, men de loford arbetet rönte af den vetenskapliga kritiken, den villighet med hvilken det mottogs af publiken, förläggarnas hederskänsla och kärlek till företaget samt den omständigheten, att de ej förlorat allt på detsamma, bjödo att ändock fortsätta arbetet för undertecknade, bolag, som under tiden och redan för flere år sedan öfvertagit förläggareskapet; och då nu verket hunnit så långt, att åttonde bandet blifvit afslutadt, d. v. s. mer än hälften befinnes fullbordad, ligger deri ytterligare en anledning för bolaget att försöka allt för att arbetets utgifning icke må afstanna.

Nu är med temligen stor säkerhet uträknadt, att, om arbetet ända till slutet skall redigeras efter samma plan som hittills, det i sin helhet kommer att omfatta omkring 14 band. Sex band återstå således, och med rask utgifning anses dessa kunna vara fullbordade under loppet af fem år.

Som emellertid detta verk är af oneklig vigt och betydelse för landet, så hafva vi hoppats att landet sjelft skulle kunna lindra de förluster, som äro förenade med utgifvandet, och för den skull vända vi oss härmed till E. K. M. med underdånig anhållan om statsbidrag till ett fortsatt utgifvande af Nordisk Familjebok.

Såsom ett upplysande och bevekande skäl till denna vår underdåniga ansökan bilägga vi härmed ett exemplar af ett upprop till abonnenterna. I detta begära vi från deras sida tillmötesgående, och af den uppropet åtföljande tablån synes hvilka förluster arbetets utgifning hittills medfört. Äfven de åtta utkomna banden taga vi oss friheten härjämte förevisa.

Vi hafva vågat hysa den föreställningen att det ej må anses obilligt eller förmätet, om vi för ett så fosterländskt företag, genom hvilket nationen sjelf skördar vinst i utbredt och ökadt vetande, och på hvilket vi icke hafva någon vinst, utan endast förlust, finge röna uppmuntran och lämpligt understöd från statens sida. Staten skulle nämligen genom sin mellankomst kunna åt vissa skolor och bibliotek, som icke hafva råd att inköpa ett så dyrt arbete, underlätta möjligheten för dem att anskaffa sig detsamma. Särskildt bedja vi få påpeka arbetets synnerliga värde och nödvändighet för sockenbibliotek och icke minst för läraren på landet, som i sin närhet icke har tillgång till ett större bibliotek, men ur detta verk kan inhemta ökadt vetande, som ju måste falla i god jord hos hans närmaste omgifning - skolans elever.

På grund af allt detta våga vi tro, att E. K. M. välvilligt skall vara benägen räcka detta företag en understödjande hand, genom att på sätt E. K. M. finner för godt, verka för att oss beviljas ett statsbidrag, som vi våga föreslå till ett belopp af Fem tusen Kronor under hvartdera af åren 1885, 86, 87, 88 och 89, antingen mot det att vi på sätt lämpligt kan befinnas lemna ett antal exemplar till ett visst betingadt nedsatt pris, hvarvid skilnaden skulle fyllas genom statsbidraget, eller att för statsbidraget ett visst antal exemplar direkt inlöstes.

Efter nuvarande boklådspris betinga de åtta redan färdiga banden (à kr. 7:50 stycket) 60 kr. och de sex outgifna (hvartdera 12 1/2 häfte à 75 öre, 9 kr. 37 öre pr band) 56 kr. 25 öre, eller hela verket tillsammans kr. 116:25.

För dessa 5 gånger 5,000 kronor äro vi villiga att antingen lemna 300 kompletta exemplar, hvilkas pris efter ofvan gifna grund skulle stiga till 34,875 kr., men sålunda blir nedsatt till omkr. 83 kr. pr komplett exemplar, d. v. s. 10 kr. under bokhandlarnas nettopris, eller om staten inlöser exemplaren, ifall E. K. M. anser det lämpligare, låta ifrågavarande anslag utgå under den form att vederbörande mottagare betala en del af priset, till beredande af nedsatt pris för skolor och bibliotek, hvilka då af egna medel betala resten, att lemna det utöfver 300 nödiga antalet exemplar. Derigenom skulle staten å sin sida bereda tillfälle att få verket billigare, naturligtvis i förhållande till det antal exemplar, på hvilka statsbidraget fördelades, i hvilket senare fall staten ju kunde bereda så många flere, ja ett ganska stort antal skolor och bibliotek fördelen att till betydligt reduceradt pris få detta verk, i mån efter som staten läte vederbörande mottagare betala en större eller mindre del af priset.

Vi utbedja oss för denna framställning E. K. M:s nådiga intresse och öfverlemna denna vår framställning till E. K. M:s nådiga behandling och afgörande.

Underdånigst
Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag
C. E. Gernandt.

Den 24 Jan. 1885 befallde K. M:t Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien att afgifva underdånigt utlåtande öfver denna ansökan. Akademien öfverlemnade henne d. 3 Febr. åt tre af sina ledamöter, dåv. Riksarkivarien C. G. Malmström, Riksantiqvarien H. Hildebrand och Akademiens förste amanuens O. Montelius, att yttra sig i saken, och på grund af detta yttrande inkom Akademien d. 10 Mars med följande underdåniga svar:

Till Konungen.

I en till Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademien remitterad underdånig ansökan har Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag anhållit om bidrag af statsmedel för fortsatt utgifvande af Nordisk Familjebok.

Bland de åtgärder, som i senare tid vidtagits för att inom vidsträckta kretsar göra vetandets skatter tillgängliga, intager onekligen Nordisk Familjebok ett framstående rum. De som ledt företaget hafva förstått att förvärfva medarbetare, hvilkas kompetens att behandla de dem anförtrodda ämnena är allmänt erkänd; också har Akademien fullt skäl att vitsorda de goda egenskaperna, som i allmänhet utmärka Familjebokens artiklar. Dessa egenskaper hos artiklarna och rikedomen af uppslagsord hafva gjort de hittills utkomna åtta delarna af Familjeboken till en för allmänheten välkommen hjelpreda, utan att dock, efter hvad sökanden anmält, afsättningen kunnat bereda någon vinst. Tvärtom har företaget vållat en förlust, som efter sökandens beräkning uppgått till mera än 200,000 kronor, och det torde vara mycket ovisst, huruvida denna förlust kan betäckas genom framtida afsättning af arbetet, när det en gång blifver afslutadt.

Under sådana förhållanden skulle man kunna befara, att förläggaren, misströstande om att få sina omkostnader återgäldade, upphör med ett företag, hvars ekonomiska framgång är så tvifvelaktig.

Skulle ett afbrott i utgifningen ske, vore det emellertid synnerligen beklagligt, och Akademien anser sig derför böra i underdånighet tillstyrka, att sökanden beviljas ett statsunderstöd till lättnad för arbetets fortsättande och afslutande.

Som Akademien emellertid saknar kännedom om i hvad mon tillgångar och förhållanden i öfrigt medgifva upptagandet af det ena eller andra af sökanden föreslagna sättet för beviljande af statsunderstöd för Nordisk Familjebok, anser Akademien sig böra inskränka sig till en underdånig hemställan, att det anslag, som kan komma att beviljas, utgår med det vilkor, att af Familjeboken öfverlemnas till Eders Kongl. Maj:t så många exemplar, att nettopriset för dem, beräknadt i öfverensstämmelse med det af sökanden föreslagna sättet, motsvarar anslagets belopp.

Den remitterade handlingen återställes.

Underdånigst
G. A. Sparre.
Hans Hildebrand.

Dåvarande Statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet, Herr C. G. Hammarskjöld, fann i detta Akademiens und. utlåtande ett stöd för sin benägenhet att, hvad på honom ankom, räcka »Nordisk Familjebok» en hjelpande hand. Vid föredragning af ärendet inför H. M:t Konungen i statsrådet d. 11 Jan. 1886 yttrade han bl. a.:

Då obestridligt torde vara att »Nordisk Familjebok» fyller en lucka i vår litteratur och kan blifva af stort gagn så väl för enskilda personer som för lärare vid högre och lägre undervisningsanstalter, men att den förlorar en stor del af sitt värde, om den lemnas ofullbordad eller fortsättes efter en inskränktare plan än den, som blifvit lagd till grund för de hittills utkomna banden, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. M:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom understöd för utgifvande af »Nordisk Familjebok» bevilja ett anslag af 25,000 kronor och deraf anvisa 5,000 kronor att utgå under år 1887, med vilkor dels att förläggaren af nämnda arbete, Gernandts boktryckeriaktiebolag, förbinder sig att så fort ske kan och om möjligt före 1890 års slut hafva, enligt den hittills följda planen för arbetet, försatt detsamma i fullbordadt skick, dels ock att, enligt de närmare bestämmelser Eders Kongl. M:t kan komma att meddela, 300 exemplar af arbetet aflemnas till Ecklesiastik Departementet.

H. M:t Konungen behagade gifva sitt bifall till denna Herr Statsrådets hemställan.

Förloppet af frågan om anslag till »Nordisk Familjebok» vid 1886 års Riksdag var följande.

Statsutskottets 2:dra utgiftsafdelning (Friherrarna R. von Kræmer och Fr. von Essen, Lektorerna J. Widén och G. V. Schotte m. fl.) afgaf ett tillstyrkande utlåtande. Men i utskottets plenum framställdes betänkligheter, och i sitt utlåtande till Kamrarna af den 13 April utlät sig utskottet på följande sätt:

Utskottet vill ej bestrida det värde, ifrågavarande arbete, om det varder fullbordadt, kommer att ega genom den lättade möjlighet, det bereder att i vidsträcktare kretsar sprida vetandets skatter. Det ligger i sakens natur, att kostnaderna för ett sådant verk ej kunna snart återgäldas, och utan tvifvel har detta förhållande vid arbetets påbörjande af förläggaren tagits i betraktande. I samma mån ett dylikt arbete fyller ett verkligt, mera allmänt befintligt behof, torde det dock af allmänheten omfattas med intresse, och exempel saknas ej derpå att äfven mindre populära verk än det ifrågavarande och, likasom detta, af ganska stort omfång och ej ringa dyrbarhet, kunnat utgå i stora upplagor och vinna spridning äfven bland mindre bemedlade köpare.

I allt fall torde giltiga skäl saknas för staten att lemna sitt understöd till ifrågavarande, på enskildt förlag utgifna arbete; och hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag om beviljande af anslag till understöd för utgifvande af »Nordisk Familjebok» ej må vinna Riksdagens bifall.

Mot denna utskottets med knapp majoritet tillkomna hemställan reserverade sig Friherrarna von Kræmer och von Essen samt Lektorerna Widén och Schotte, hvilka ansågo, att utskottets yttrande och förslag i detta ämne bort erhålla följande innehåll:

»Hvad till stöd för framställningen blifvit anfördt har synts Utskottet ådagalägga att ifrågavarande arbete är af högt värde samt att det skulle vara en verklig förlust för vår litteratur, om det komme att upphöra eller ej kunde fortsättas och afslutas enligt samma plan som hittills. Framställningen har derför icke föranledt annan erinran än att det synts Utskottet böra ifrågasättas, hvilketdera kan vara lämpligare, antingen att bokens utgifvare mot understödets erhållande varder skyldig att till Kongl. Ecklesiastikdepartementet aflemna de 300 exemplar, hvarom statsrådsprotokollet förmäler och hvilka exemplar väl äro afsedda till utdelning, eller ock att, såsom jemväl är antydt, understödet utgår för att bereda skolor, bibliotek m. fl. tillfälle att till nedsatt pris erhålla arbetet. Största vigten torde falla derpå, att arbetet varder spridt och tillgängligt för så stora kretsar som möjligt och ur denna synpunkt vill det förefalla, som om det senare af de båda alternativen vore att föredraga. Något bestämdt uttalande härom vill dock Utskottet icke göra, utan torde alla intressen bäst tillgodoses, om åt Kongl. Maj:t öfverlemnas att ordna saken såsom lämpligast synes.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må

a) till understöd för utgifvande af »Nordisk Familjebok» bevilja ett extra anslag af 25,000 kronor samt deraf på extra stat för år 1887 anvisa 5,000 kronor; och

b) godkänna de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 Januari 1886 omförmälda vilkor för understödets utgående; dock att Kongl. Maj:t icke härigenom varder förhindrad att med afseende på den föreslagna skyldigheten för utgifvaren att till Kongl. Ecklesiastikdepartementet aflemna visst antal exemplar af boken besluta de förändringar, som för bokens spridning till så vidsträckta kretsar som möjligt kunna finnas lämpliga».

Tisdagen d. 20 April företogs utskottets utlåtande till behandling i Riksdagens bägge kamrar.

I Första kammaren yttrade

Herr Schotte: Såsom reservant i denna punkt ber jag att med några ord få angifva anledningen dertill.

Det är för hvar och en lätt att inse med hvilka ofantliga kostnader och svårigheter det är förenadt att utgifva ett någorlunda fullständigt konversationslexikon, som i vetenskaplig väg kan motsvara den tid, på hvilken det utgifves, och lätt att fatta, hurusom den materiella godtgörelsen för ett sådant arbete svårligen kan helt och hållet vinnas genom det antal exemplar, som i allmänhet afyttras. Det är alltså helt naturligt att fråga uppstått om att staten skulle med något anslag befordra utgifvandet af ett sådant verk. I allmänhet bör väl icke för enskilda bokföretag statsunderstöd ifrågasättas. Men för så dyrbara och vidlyftiga arbeten, som detta, torde ej saknas befogenhet att vädja till staten.

Frågas då, om detta arbete har så stora förtjenster att det kan vara skäl från statens sida att understödja detsamma.

I detta fall känner nog flertalet af Kammarens ledamöter att Lektor Linder, som först började arbetets utgifvande, hade all möda ospard att till detsamma förvärfva de allra förnämsta vetenskapliga krafter, som finnas i vårt land.

Kongl. Maj:t har för erhållande af ett omdöme i frågan hänskjutit densamma till Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien, och denna akademi har öfver »Nordisk Familjebok» afgifvit ett ganska fördelaktigt omdöme. Akademien yttrade, att bland de åtgärder, som i senare tid vidtagits för att inom vidsträckta kretsar göra vetandets skatter tillgängliga, intoge »Nordisk Familjebok» onekligen ett framstående rum. De, som ledt företaget, hade förstått att förvärfva medarbetare, hvilkas kompetens att behandla de dem anförtrodda ämnena vore allmänt erkänd. Också hade akademien fullt skäl att vitsorda de egenskaper, som i allmänhet utmärkte bokens artiklar.

Akademien säger sig sålunda haft fullt skäl att vitsorda det rent vetenskapliga hos detta verk. Jag tror också, att man i allmänhet funnit, att arbetet innehåller en stor mängd utmärkta svenska originaluppsatser och att arbetet i allo står på den punkt, som den vetenskapliga forskningen för närvarande innehar såväl i historiska som en mängd andra ämnen.

Man har till och med hört att det finnes uppsatser deruti, som ansetts vara förtjenta af att studeras vid Upsala akademi för afläggande af examina. Således tror jag man kan säga, att detta arbete intager en mycket framstående plats inom den svenska litteraturen.

Man kan då också lätt finna att om arbetet, i brist af understöd, skulle antingen afstanna eller också under dess fortsättning nödgas inskränka sig i någon betydligare grad, en stor förlust för vår litteratur derigenom skulle uppstå.

Det är nu utkommet åtta band af de beräknade fjorton.

Man har uppgifvit att förläggaren lidit betydlig förlust, närmare 200,000 kr., och man kan icke gerna begära, att han skall fortsätta på denna bana, om icke det ekonomiska resultatet skulle teckna sig väsentligt bättre.

Visserligenär det ganska litet som här föreslås, men kan förläggaren anse sig gå ut med att då fullborda boken efter den ursprungliga planen, så tror jag för min del att det lilla statsanslaget är ganska väl användt.

På grund deraf ber jag få yrka afslag å Stats-Utskottets framställning och bifall till Kongl. Maj:ts proposition, eller hellre till den reservation, som af Herrar von Kræmer, von Essen, Widén och mig blifvit afgifven, och hvarest det ifrågasättes att till Kongl. Maj:t sjelf öfverlemna att besluta, om man antingen vill mottaga 300 exemplar till utdelning, eller om saken skall bättre befordras derigenom, att allmänheten till ett lägre pris kan komma i besittning af boken, hvarigenom den också lättare skulle kunna blifva tillgänglig för sockenbiblioteken o. s. v. Derföre vore det kanske bättre att bifalla reservationen och att sålunda ställa till Kongl. Maj:ts disposition en summa af 25,000 kr. för att af Kongl. Maj:t, efter som det bäst synes, blifva använd. Jag yrkar alltså bifall till reservationen.

Herr Tamm, Hugo: Då jag inom Utskottet varit bland dem, som yrkat bifall till Stats-Utskottets betänkande, så ber jag att i största korthet få med några ord förklara skälet dertill.

Inom Utskottet har ingen nekat till hvarken det stora intresse, som det ifrågavarande arbetet kan ingifva, ej heller de stora uppoffringar, som af förläggaren blifvit nedlagda å detsamma. Men, om man ock skulle bedöma denna bok huru välvilligt som helst - ett vetenskapligt arbete är det dock icke, utan snarare ett verk, hvars intresse ligger hufvudsakligen i små berättelser och notiser, som kan vara roligt att läsa, men ej utgöra grund för något verkligt studium.

Och dessutom måste besinnas att, såsom detta verk är anlagdt, det icke kan ega bestånd, utan när det närmar sig sin fullbordan, är antagligen tiden inne att börja med ett nytt i samma väg.

Det är på dessa grunder, som också Stats-Utskottet dragit sig för att göra staten till bokförläggare och föreslå utgifter, för hvilka man ej ser någon begränsning. Ty börjar man gifva anslag till ett sådant arbete som detta, hvilket icke är rent vetenskapligt, så är man inne på en vidtutseende stråt.

Af dessa skäl förenar jag mig med dem som yrka afslag och anhåller om proposition derpå.

Friherre Klinckowström: Af hvad den siste ärade talaren yttrade, så finner jag att han icke sysselsatt sig mycket med läsandet af detta arbete. Jag är af en fullkomligt motsatt åsigt mot honom, och som jag hoppas på goda skäl.

Vi hafva här för vår del bidragit till utgifter för åtskilliga arbeten, som sannerligen varit af mindre vigt än det ifrågavarande. Ty det, så att säga, innefattar i sig ett helt bibliotek. Få äro de, som kunna skaffa sig verkliga bibliotek, och för att få det behof af vetande fyldt, som vår tid påkallar för hvar och en, är detta verk en riktig skatt. Man har nemligen i detta arbete, af hvilka 9 volymer utgifvits, en sammanfattad bok af vetenskapliga, historiska och geografiska uppsatser, och så fullständigt, att hittills något dylikt inom vår svenska litteratur ej funnits.

Jag kan icke neka till att det har smärtat mig att se det Stats-Utskottet, oaktadt Utskottet insett och förklarat att arbetet icke blott är dugligt utan äfven vigtigt, likväl velat afstyrka bifall till det anslag, som derför af Kongl. Maj:t begärts. Det är visserligen sant att arbetet är ett enskildt företag. Men på det sätt, som reservanterna från Första Kammaren i denna punkt yttrat, eller att redaktören skulle ställa till Kongl. Maj:ts disposition 300 exemplar för att utdelas, eller också att understödet skulle utgå för att bereda skolor och bibliotek m. fl. tillfälle att till nedsatt pris erhålla arbetet, finner jag ett tillräckligt försvar för denna statsutgift. Ty alldeles gifvet är att t. ex. mindre läroverk omöjligen kunna bestå sig ett arbete, som färdigt kommer att utgöra 15 à 16 volymer och kostar 8 à 9 kronor volymen. Och derför kan det väl försvaras att detta anslag utgår till understöd åt ett sådant verk. Ty icke blott text, utan äfven talrika afbildningar och plancher förekomma såsom upplysande densamma.

Jag skulle verkligen på det högsta beklaga om detta anslag icke blefve af Riksdagen beviljadt. Men i annat fall, äfven om arbetet det oaktadt kommer att fortgå, måste det ske efter en annan mindre kostbar plan med mindre utredningar och mindre fullständighet, än hittills, till stor skada för det hela. Detta antydes i en uppsats uti Dagbladet för i dag.

På grund häraf får jag anhålla om afslag å Utskottets betänkande och bifall till de fyra reservanternas från denna Kammare reservation.

Herr Statsrådet Hammarskjöld: »Nordisk Familjebok» gifver sig icke ut för att vara annat än ett konversationslexikon. Såsom sådant består det af en hel mängd större och mindre artiklar af olika innehåll. Men detta hindrar icke, att arbetet kan vara och, efter mitt förmenande äfven är ett vetenskapligt arbete. Ty en hel mängd af dessa artiklar äro små monografier, som stå på höjden af den nutida vetenskapens ståndpunkt. Arbetet tror jag derför skall utaf den, som tagit någon kännedom derom, erkännas vara af ett mycket högt värde.

Det är nog sant, att arbetet med tiden blifver föråldradt. Men det är ingen egendomlighet för detta verk, utan hvarje arbete, af hvad slag som helst, kommer förr eller senare att drabbas af det ödet; men för vår tid är det så vetenskapligt, som man gerna kan begära.

Hvad den omständigheten beträffar, att vi skulle slå in på en ny väg, om detta anslag beviljades, så tror jag icke att dermed är så farligt. På åttonde hufvudtiteln finnes upptaget ett anslag till understöd för lärda verk, läroböcker och resor. Detta anslag användes just för att hjelpa till att utgifva vetenskapliga arbeten, hvilka derförutan icke skulle kunna bära sig. Men anslaget är så knappt, att för ett så dyrbart arbete som detta, man icke kan tillgripa detsamma, utan att se sig ur stånd att hjelpa andra utkommande förtjenstfulla arbeten. Detta är också skälet, hvarför regeringen i detta fall sett sig nödsakad att vända sig till Riksdagen. Anslaget är således icke något nytt, utan blott en tillfällig förhöjning af ett anslag, som under många af de senare åren varit upptaget på åttonde hufvudtiteln.

Hvad vilkoren beträffar, så har jag ej något att invända mot de af reservanterna föreslagna. Anser Riksdagen dessa vara bättre, än de, som Kongl. Maj:t föreslagit, har jag ingenting att dervid erinra.

Hufvudsaken är, att få ett välbehöfligt understöd för ett stort och värdefullt arbete, som åstadkommit stora förluster för dess utgifvare.

Herr Casparsson: Då jag så väl inom afdelningen, som i Utskottet biträdt reservanternas förslag, så, ehuru jag ej anmält min reservation mot Utskottets betänkande, ber jag att få förena mig med dem, som yrka bifall till reservationen. Det torde visserligen kunna framställas betänkligheter mot att staten understödjer enskilda bokförläggare, men då »Nordisk Familjebok«, efter det lilla jag känner samt det myckna jag hört derom utaf sakkunnige personer, är ett så värdefullt arbete, att det skulle vara en stor förlust om det nu komme att upphöra, anser jag mig af den omständigheten hafva tillräckligt skäl att yrka bifall till reservanternas förslag.

Friherre von Kræmer: Efter de yttranden, som här blifvit afgifna, kunde det vara öfverflödigt att jag yttrade mig. Men då jag står antecknad som reservant, har jag begärt ordet för att blifva i tillfälle yrka bifall till det af reservanterna afgifna förslaget. Den ende af Stats-Utskottets ledamöter, som här yttrat sig, sade, om jag ej missförstod honom, att den ifrågavarande bokens intresse egentligen ligger i småhistorier. Jag kan icke rätt förstå detta yttrande. Om också i somliga artiklar en anekdot, der en sådan är påkallad, kan förekomma, så förefinnas deremot under de vetenskapliga rubrikerna högst värdefulla afhandlingar.

I den vetenskapliga branche, hvarmed jag i något högre grad sysselsatt mig, har jag genomläst flera artiklar, hvilka innehållit alldeles ovanligt fullständiga utredningar i ganska svåra och ganska litet kända ämnen. Jag tror fördenskull, att arbetet har från rent vetenskaplig synpunkt ett ganska högt värde. Ty den som vill hafva reda på förhållandena inom en särskild speciell vetenskapsgren, men icke har tillgång till ett sådant arbete, nödgas uppoffra ganska lång tid att i bibliotek sammanplocka det kunskapsförråd, hvaraf han kan vara i behof, men hvilket han finner här på ett ställe sammanfördt. Skulle det ej vara tillfyllest för något särskildt fall, så finner han dock här de anvisningar, som äro erforderliga.

Slutligen ber jag få påpeka, att det här begärda anslaget blott är ett förskott. Ty då förläggaren inlevererar de 300 exemplaren, återfår staten mer än full valuta för det utgifna beloppet. - Skulle det åter gestalta sig på det andra sättet, eller att möjligen ett större antal exemplar aflemnas mot att förläggaren undfår någon del af värdet, så blifver det ekonomiska resultatet för staten detsamma, och nyttan ökas deraf att arbetet får en större spridning. Det är egentligen för att i detta fall lemna regeringen en större handlingsfrihet, som denna från Kongl. Maj:ts förslag så föga afvikande reservation blifvit afgifven.

Jag får alltså för min del yrka bifall till de af oss fyra reservanter afgifna förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till hvad Utskottet i förevarande punkt hemstält och sedan derpå att Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, skulle godkänna det förslag, som innefattades i den af Friherre von Kræmer m. fl. mot punkten afgifna reservation; och förklarades den senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

I Andra kammaren yttrade

Herr J. G. Siljeström: Jag vill tillåta mig att med endast några ord påpeka Kammarens välvilja för ifrågavarande arbete, »Nordisk familjebok», eller encyclopedi, hvilket arbete jag tror vara af sådan välvilja synnerligen förtjent.

Detta arbete må icke anses såsom någon vanlig bokhandelsspekulation. Jag tror tvärtom, att det är ett arbete af ganska stor nationel betydelse och att det fyller en lucka i vår literatur. Det är ett arbete, som är afsedt för alla dem, som i likhet med mig icke äro lärdt folk, men som under studier eller arbete i allmänhet finna frågor, som behöfva besvaras, och dunkla ställen, som behöfva tydas. För mig är denna encyclopedi en verklig vän, som man kan tillfråga med tillförsigt och af hvilken man kan erhålla goda svar. Jag vill erinra om att vår literatur länge saknat ett dylikt arbete, under det andra länder, t. ex. Tyskland, Frankrike, England, i mer än ett århundrade egt dylika, hvilka der blifvit af allmänheten så omfattade, att de numera icke skulle kunna undvaras. Vi hafva hittills i vårt land fått hjelpa oss med att anlita dessa utländska arbeten; men dels äro de skrifna på språk, som icke alla förstå, dels innehålla de beträffande svenska förhållanden, som för oss äro de vigtigaste, ringa och ofta vilseledande upplysningar. Efter den erfarenhet, jag har, kan vår svenska encyclopedi i många afseenden, äfven de som röra allmänt vigtiga ämnen, fullt mäta sig med eller kanske till och med öfverträffa dessa utländska arbeten. Hvilket vetenskapligt värde detta arbete onekligen eger, torde vara klart deraf, att vårt lands yppersta vetenskapsmän och facklärde författat ganska många afhandlingar i detsamma. Jag vill särskildt hänvisa till allt hvad som rör medicin, naturvetenskap och, hvad som för oss här närvarande eger särskildt intresse, svensk juridik och administration. I alla dessa ämnen finner man små uppsatser, som jag rent af vill karakterisera som små perlor: korta, men ändå fullständiga och grundliga.

Jag har hört sägas, att medarbetarne i denna encyclopedi betingat sig ganska låga honorarier för sina uppsatser och till och med mången gång insändt dem gratis. Icke desto mindre har arbetet varit förenadt med så stora utgifter för förläggaren, att han, efter hvad som uppgifves, gjort en förlust af 200,000 kronor. Det är möjligt att den kan blifva ersatt genom kommande upplagor, men det är dock att befara, att den kan tvinga förläggaren att afbryta hela arbetet eller åtminstone försena dess utgifvande. Jag anser att detta skulle vara en stor förlust för vår nationalliteratur och tror derföre att Riksdagen icke bör ångra, om den beviljade det nu begärda anslaget. Denna encyclopedi skulle då med tacksamhet inrista på sina blad, att den svenska Riksdagen gjort hvad på den ankommit för att understödja detta första svenska arbete i sitt slag.

Jag anhåller således att Kammaren måtte bevilja ifrågavarande anslag, och då jag hört att Första Kammaren bifallit förslaget i den form det af Kongl. Maj:t blifvit framstäldt, yrkar jag bifall till den Kongl. propositionen.

Häruti förenade sig Herrar Jak. Erikson, Fredholm i Stockholm, Vilh. Carlson, Hammarlund, Friherre Fock, Gibson, Hammarberg, Roth, O. Melin, Jöns Rundbäck, Rydin, Thestrup och Trybom.

Herr Wretlind: Till hvad nyss blifvit sagdt, vill jag endast lägga några ord. Jag instämmer till alla delar i hvad den siste talaren sade och vill endast derjämte, då många inom Kammaren möjligen kunna tycka, att summan 25,000 kronor är något stor, påpeka att staten likväl får valuta för detta belopp; ty de 300 exemplar af Nordisk familjebok, som skulle lemnas i stället för statsanslaget, komma att representera ett vida större bokhandelsvärde, enär arbetet, då det blir färdigt, kommer att kosta något öfver 100 kronor per exemplar. Jag är sjelf prenumerant på detta verk och har, så vidt jag kunnat, då det ännu är inkomplett, med fördel begagnat mig deraf. Och jag får säga, att jag ofta förundrat mig då jag mottagit dessa innehållsrika häften à 1 krona, att det kunde utgifvas till så lågt pris. Visserligen blir arbetet ändå dyrbart för köparne, men då kostnaden fördelas på flera år och troligen flera år ännu åtgå, innan det fullständigt utkommit, märkes utgiften icke mycket. Arbetet innehåller verkligen också så mycket i alla vetenskapens brancher, att man måste erkänna att man får full valuta för den krona, hvarje häfte kostar. Jag ber således få instämma med dem, som yrkat bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Herr J. G. Siljeström: Då jag nu hör att Första Kammaren bifallit Friherre von Kræmers m. fl:s reservation, anhåller jag att få ändra mitt yrkande derhän, att jag äfven yrkar bifall till samma reservation.

Herr Sjöberg i Stockholm: I likhet med flere föregående talare vill jag på det varmaste förorda anslagets beviljande. Jag har sedan många år tillbaka med den största uppmärksamhet följt fortgången af detta arbete. Jag är subskribent på detsamma, och det kan således sägas, att jag har ett personligt intresse af att få se det fullbordadt, men å andra sidan kan jag ärligt försäkra, att jag aldrig tänkt mig hinna upplefva den dagen. Jag förestälde mig redan från början, att utförandet af detta företag skulle blifva förenadt med allt för stora svårigheter, i betraktande af den ytterst inskränkta marknad ett sådant arbete här i Sverige måste ega, och i det afseendet vågar jag säga, att jag fullkomligt oegennyttigt och efter min ringa förmåga sökt att befordra arbetets framgång. Under årens lopp har jag varit i tillfälle att anställa jemförelse mellan ifrågavarande familjebok och utländska arbeten af samma slag och tilltror mig kunna uttala den mening, att, så vidt en sådan jemförelse varit för mig möjlig att anställa - jag har nemligen icke haft tid att göra det i någon utsträcktare omfattning - den, äfven i fråga om artiklar, som beröra utlandet, eller angå ämnen, som till sin natur måste i arbeten af detta slag behandlas, utfallit till stor fördel för denna bok. Att den i afseende på svenska förhållanden är ojemförligt mycket pålitligare och rikhaltigare än de utländska arbetena med samma uppgift, är ju alldeles gifvet. Då nu Stats-Utskottet i första rummet och den ärade Kammaren sedermera visat sig så synnerligt liberala i fråga om alla de ämnen, som omfattas af denna hufvudtitel, vore det enligt mitt förmenande särdeles tillfredsställande för många bland oss, om denna liberalitet kunde utsträckas derhän, att Kammaren äfven bifölle det nu ifrågasatta anslaget. Jag vågar hysa någon förhoppning i det afseendet dels på grund deraf, att det i näst föregående punkt begärda anslaget rönte ett så lifligt bifall och dels emedan, såsom redan blifvit intygadt, arbetets utgifvande hittills gått med mycket stor förlust för förläggaren.

Jag har någonstädes - efter hvad jag vill påminna mig, var det i yttrandet till statsrådsprotokollet - sett uppgifvas, att åtta band af denna tidskrift nu vore utkomna. Den uppgiften var nog riktig, då yttrandet skrefs, men i närvarande stund finnas nio band utgifna och dessutom två häften af det tionde bandet. Efter hvad det vill synas torde ungefär en tredjedel af arbetet återstå, och det vore derför särdeles illa om det nu måste afbrytas.

Jag vågar således påkalla Kammarens välvilja för det ifrågasatta understödet och anhåller, att detsamma måtte beviljas på sätt Herr Siljeström under diskussionen föreslagit.

Med Herr Sjöberg instämde Herrar Joh. Ohlsson, Helander, Ekeborgh, Lönegren, Granlund och Arhusiander.

Chefen för Kongl. Ecklesiastikdepartementet, Herr Statsrådet Hammarskjöld: Efter den kännedom jag tagit om detta arbete, ber jag i allo få instämma uti de synnerligen fördelaktiga omdömen, som här från flera håll blifvit fälda om »Nordisk Familjebok». Då kostnaderna för detta arbete, om hvars förträfflighet alla, som tagit kännedom derom, tyckas vara ense, äro öfverväldigande stora, har det synts mig vara lämpligt, om något understöd af statsmedel kunde beredas för afslutande af ett arbete, som väl näppeligen någon kunde tro skulle kunna åstadkommas här i Sverige, detta såväl med hänsyn till det vetenskapliga resultatet som till de dermed förenade stora kostnaderna.

Det är af dessa skäl jag tillstyrkt Kongl. Maj:t att framlägga denna proposition, hvilken jag nu rekommenderar i Kammarens benägna åtanke.

Herr Sven Nilsson: Med beslutet i Stats-Utskottet uti denna fråga förhåller det sig så, att afdelningen verkligen tillstyrkte hvad Kongl. Maj:t föreslagit. Det fans icke mera än en ledamot inom afdelningen som icke ville bevilja det föreslagna statsunderstödet. Inom Stats-Utskottet funnos dock en del af Första Kammarens ledamöter, som ansågo denna bok vara mindre värd understöd än »Acta Matematica» och som derför afstyrkte anslaget. De flesta af Andra Kammarens ledamöter deremot ansågo att det var större skäl att understödja detta arbete än »Acta Matematica». Med någon obetydlig röstöfvervigt afstyrkte Utskottet det begärda anslaget. Sedan Andra Kammaren nu bifallit anslaget till sistnämnda arbete, hemställer jag om icke Kammaren skulle vilja lemna sitt bifall äfven i denna punkt till hvad Kongl. Maj:t föreslagit. Den ifrågavarande boken fans tillgänglig i Stats-Utskottet och jag får säga att den är ett af de bästa lexika jag haft i min hand. Jag kan derför icke neka till att jag för min del hyser sympatier för det föreliggande förslaget, ty om anslaget ej beviljas, lärer bokens utgifvande komma att upphöra, hvilket jag tror vara en ej ringa förlust för landet.

Nu är förhållandet att Första Kammaren förkastat Utskottets förslag och bifallit Kongl. Maj:ts proposition i den form, Friherre von Kræmer föreslagit, och då är det väl skäl att för den händelse Kammaren vill bifalla anslaget, bör den bifalla Friherre von Kræmers reservation för att derigenom undvika en gemensam votering, eller en sammanjemkning. Af hvad jag nu yttrat, torde framgå att jag icke har något emot, om Kammaren nu bifaller Friherre v. Kræmers reservation, till hvilken jag sålunda yrkar bifall.

I detta yttrande instämde Herr Hansson.

Herr Gumælius: Jag vill gerna instämma i hvad Herr Siljeström från Göteborg senast yrkade och skulle, för att förenkla situationen, vilja hemställa till de många herrar, som instämde i hans föregående yrkande, om de icke ville afstå derifrån och i stället instämma i hans senaste yrkande.

Herr Jak. Erikson instämde med Herr Gumælius.

Efter det öfverläggningen förklarats slutad, samt Herr vice Talmannen till proposition upptagit de gjorda yrkandena, beslöt Kammaren att, med afslag å Utskottets hemställan, godkänna det förslag, som innefattades i den af Herr Friherre von Kræmer m. fl. mot punkten afgifna reservation.

Det gällde nu att få arbetet fullbordadt före 1890 års slut, men utan rubbning af den följda planen, hvilkens iakttagande ingick såsom vilkor för åtnjutande af statsunderstödet. Ett medel i denna riktning var en anordning, som vidtogs i Mars 1887. Vid denna tid hade tryckningen fortskridit endast ett stycke in på bokstafskombinationen Mo-, och en lätt begriplig oro att man kanske missräknat sig om tiden för det helas afslutande vann insteg. Direktör Gernandt föreslog då, att ledningen af arbetet på den omfattande bokstafven S genast skulle öfverlemnas åt en särskild redaktör, så att denna bokstaf kunde föreligga färdig till tryckning, när undertecknade framfört verket dit. Under tryckningen af S skulle de derefter få mera odeladt egna sig åt arbetet på de följande bokstäfverna. För redigeringen af bokstafven S träffade Direktör Gernandt aftal med Dr Bernhard Meijer, som i flere år biträdt Lektor Linder. Genom denna parallelredaktion vanns verkligen hvad man åsyftade: tid. Likväl hann ej arbetet afslutas inom den önskade tiden. Det sista häftet utkommer i Sept. 1894, åtföljdt af Rättelser till hela verket.

* * *

»Nordisk Familjebok» innehåller omkr. 84,500 uppslagsord, fördelade på 27,802 spalter i 200 häften. Största antalet uppslagsord innesluter bokstafven S, nämligen 8,963. Dernäst komma B, K och M, med emellan 5-6 tusen, samt A, P, H, T, V och L, med emellan 4-5 tusen. Svagast företrädt är X, med endast 54 rubriker.

»Nordisk Familjebok» har mottagit bidrag från 457 medarbetare. I detta antal äro ej inräknade flere af de vid redaktionsbyrån anställda personer, hvilkas uppsatser ej signerats.

Antalet abonnenter var vid verkets afslutning 6,300.

Utgifterna för arbetet hafva belöpt sig till Kr. 1,178,980:57
hvaraf manuskripts- och redaktionskostnader Kr. 536,901:65
Inkomsterna hafva uppgått till Kr. 858,038:46
Ren kapitalförlust Kr. 320,942:11
Kapitaliseras den här ej inberäknade räntan vid hvarje års slut, så har förlusten utgjort Kr. 518,676:45

* * *

Vid en blick på medarbetareförteckningen och den korta redogörelsen här ofvan finner man, att »Nordisk Familjebok» har kommit till stånd genom samverkan emellan en stor del af landets yppersta vetenskapliga och literära krafter, offentliga mäns välvilja och förord, statens understöd samt en enskild mans stora offervillighet, då ensamt på hans anpart falla 72 proc. af hela förlustbeloppet.

För det vunna resultatet tacka »Nordisk Familjeboks» redaktörer och förläggare underdånigast H. M:t Konungen och vördsamt Riksdagens Kamrar, förutvarande Statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet, Justitierådet C. G. Hammarskjöld, Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, pressen, i främsta rummet hufvudstadstidningarna, som vid mer än ett tillfälle gifvit verket ett kraftigt handtag, abonnenterna, bokhandlarna och alla andra, som befordrat arbetets bästa, i främsta rummet de många medarbetarna. Särskildt må framhållas Redaktionens förbindelser till de medarbetare, som, hvar och en inom sitt fack, vid sidan af ett flitigt författareskap, med råd och dåd biträdt henne, t. ex. vid artikel- och författareval samt andra redaktionella frågor, nämligen Herrar Almkvist (Österlandets språk, literatur och historia; etnografi), Alexanderson (Greklands språk, literatur och historia), L. Annerstedt (Juridik), F. Björnström (Medicin), Bohlin (Astronomi), Cleve (Kemi, mineralogi), Dahlander (Mekanik), Dellwik (Metallurgi), Eichhorn (Svensk konsthistoria), E. Elberling (Danmark), Eneström (Matematik), E. Erdmann (Geologi), Freudenthal (Finland), Hellstenius (Statistik, statskunskap, geografi), J. E. Johansson (Medicin), Jäderholm (Medicin), Jäderin (Astronomi), Kinberg (Kameralvetenskap), Leche (Zoologi), A. Lindgren (Musik), Lindqvist (Veterinärvetenskap), R. Lundberg (Fiske; fiskarna), F. Läffler (Svenska språket), Lundell (Fonetik och slaviska språk), B. Lundgren (Paleontologi), A. G. Nathorst (Paleontologi), Y. Nielsen (Norge), Nissen (Sjövetenskap), Nordensvan (Krigsvetenskap), Th. Nordström (Grufvetenskap), Nyblom (Utländsk konsthistoria), Personne (Teologi och kyrkohistoria), Rosenberg (Danmark), Rubenson (Meteorologi och fysik), Sandahl (Farmakologi, entomologi och botanik), M. G. Schybergson (Finland), Sidenbladh (Sveriges administrativa indelning), Silfverstolpe (Svenska kloster), A. Sjögren (Mineralogi), Smitt (Zoologi), Sundström (Zoologi), Törnebladh (Romerska språket, literaturen och historien), Upmark (Konsthistoria och konstindustri), A. Wahlberg (Geografi), Wisén (Nordens mytologi samt äldre språk- och literaturhistoria), Wittrock (Botanik), Åberg (Filosofi), Östrand (Teologi och kyrkohistoria) och Överland (Norge). Derjämte frambäres Redaktionens tack till K. Schützercrantz, hvilken alltifrån verkets begynnelse ark efter ark genomgått korrekturet och dervid gjort för Redaktionen högst värderika sakanmärkningar.

Till sist må det vara undertecknade tillåtet att, i samtliga redaktörernas namn, offentligen erkänna den sällsporda beredvillighet, hvarmed Direktör Gernandt ställt medel till Redaktionens förfogande. Hon har derigenom satts i tillfälle att utan något slags hinder i ekonomiskt afseende ombesörja ett verk, hvars utgifning och afslutning möjliggjorts framförallt genom hans lefvande intresse för detsamma. Vid »Nordisk Familjebok» skall också hans namn såsom förläggare städse vara fäst.

Stockholm d. 20 Sept. 1894.
John Rosén.Theodor Westrin.


The above contents can be inspected in scanned images: ix, x, xi, xii, xiii, xiv, xv, xvi, xvii, xviii, xix, xx

Project Runeberg, Tue Dec 18 03:41:27 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfar/slutord.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free