Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ackusativ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringsform i Sverige benämnes ofta »Additament till
1634 års regeringsform» (jfr Grundlag, sp. 76).
Additiva egenskaper (af Lat. additivus, af addere,
tillägga), fys. och kem. Blandar man tvänne gaser i
ett gifvet rum, så blir gasblandningens tryck lika med
summan af det tryck, som den ena gasen skulle utöfva,
om han ensam befunne sig i detta rum, och det tryck,
som den andra gasen skulle utöfva, om han ensam
befunne sig i samma rum. Under sådana förhållanden
säges trycket hos gaser vara en additiv egenskap. De
flesta egenskaper hos kropparna äro ej fullständigt,
utan endast tillnärmelsevis additiva. Om till exempel
två vätskor blandas, så är volymen af blandningen
(vid konstant tryck) nära nog lika med summan af de
två vätskornas volymer före blandningen. Vätskors
volym är således en tillnärmelsevis additiv
egenskap. Endast vigten är en strängt additiv
egenskap. Tillnärmelsevis additiva äro många,
bland hvilka de vigtigaste äro molekylarvolym
och molekylär brytningsförmåga. Särskildt
saltlösningarna hafva många additiva egenskaper,
hvilket förhållande förklarats med tillhjelp
af den elektrolytiska dissociationsteorien.
S. A–s.
Addua, romarnas namn på floden Adda (se d. o.).
*Adel. Efter införandet af 1866 års riksdagsordning,
genom hvilken adeln förlorade sin politiska betydelse
såsom riksstånd, begagnade konungen sig ej af sin
rätt att adla och förläna högre adlig värdighet förr
än i sammanhang med Asiens kringsegling af den af
Nordenskiöld och Palander ledda samt till större
delen af O. Dickson bekostade Vegaexpeditionen. För
att hindra att det kungl. prerogativet genom att
ej användas möjligen en gång skulle kunna bestridas
och för att gifva en belöning, som icke blott fästes
vid den lefvande personen, utan förmådde fortplanta
glansen af en verldshistorisk tilldragelse till
senaste efterkommande, upphöjde Oskar II 1880
Nordenskiöld i friherrligt stånd samt gaf adlig
värdighet åt Palander och Dickson. Den sistnämnde
erhöll 1885 friherrlig värdighet. 1890 upphöjdes
förre talmannen i riksdagens Andra kammare O. Wijk i
adligt stånd. Af de på riddarhuset introducerade 142
grefliga, 406 friherrliga och 2,342 adliga ätterna
qvarlefde 1893 62 grefliga, 151 friherrliga och 599
adliga, eller tillsammans 812. Angående antalet af
de till adeln hörande personer meddelades uppgifter
i Tabellkommissionens handlingar för hvart femte år
under tiden 1805–55. Enligt dessa räknade adeln 1805
ett antal af 9,503 pers., 1830 af 10,458 pers. och
1855 af 11,742 pers., eller i proc. af rikets hela
folkmängd, resp. 0,39, 0,36 och 0,32 proc. Sedan
1855 hafva inga officiella uppgifter meddelats, men
antagligen har adelns antal sedan dess fortfarit att
relativt minskas.
Om den svenska adelns privilegier se H. Wachtmeister:
»Utredning rörande de Ridderskapets och adelns
privilegier, förmåner, rättigheter och friheter,
hvilka böra anses ännu ega gällande kraft»
(1886), S. A. Hedins recension af nämnda arbete i
»Hist. tidskr.» (1887) och Wachtmeisters genmäle
derstädes. De adeln förbehållna särskilda
bestämmelserna om giftomannarätten upphörde
enl. k. förordn. d. 17 Mars 1882, sedan adelsmötet
1881 afstått från den adelsman tillförsäkrade
giftomannarätten öfver ogift myndig dotter.
Öfver den svenska adeln hafva utgifvits flere
matriklar, t. ex. af A. A. von Stiernman: »Matrikel
öfver Svea rikes ridderskap och adel» (2 bd,
1754–55), fortsatt af J. A. Rehbinder (1781,
82, 94), K. F. Rothlieb (3 dlr, 1807–23) och
C. G. Kröningssvärd (1850). De på riddarhuset förda
stamtaflorna ligga till grund för de af J. G. Anrep
utgifna »Svenska adelns ättartaflor» (4 bd, 1858–64;
forts. från 1857 af F. U. Wrangel och O. Bergström,
1895). B. Schlegel och C. A. Klingspor hafva
förträffligt utarbetat »Den med sköldebref förlänade
men ej å riddarhuset introducerade svenska adelns
ättartaflor» (1875). Sedan 1854 utkommer hvart annat
år, under Anreps redaktion, »Sveriges ridderskaps
och adels kalender», och 1886 utgaf C. H. Tersmeden
»Kalender öfver i Sverige lefvande ointroducerad
adel». Om adliga vapen och afbildningar af dem se
Vapen, herald., och Vapenbok.
I Finland hade till 1890 introducerats på riddarhuset
11 grefliga, 60 friherrliga och 266 adliga ätter,
men vid nämnda tid hade 4 grefliga, 9 friherrliga
och 74 adliga ätter utslocknat åtminstone på
svärdssidan. O. Wasastjerna har utgifvit «Ättartaflor
öfver den på Finlands riddarhus introducerade adeln»
(2 bd, jämte supplement, 1879–83), och kalendrar öfver
Finlands adel hafva utgifvits af E. von Knorring
(1858), N. H. Pinello (1872), C. H. Tersmeden
(1883) och M. Stackelberg (1890). G. Granfelt utgaf
1889 »Finlands ridderskaps och adels vapenbok. —
Enligt M. Stackelberg utgjorde 1889 antalet personer
tillhörande den på finska riddarhuset introducerade
adeln 4,558.
I Danmark utgaf det Kongelige danske genealogiske og
heraldiske selskab 1787 »Lexicon över adelige familier
i Danmark, Norge og hertugdömmene», 2 bd, jämte
afbildningar af sköldemärkena. Sedan 1884 utgifves
årligen af A. Thiset och Hiort-Lorenzen »Danmarks
adels aarbog», i hvilken efter hand har meddelats en
serie fullständiga genealogier öfver ett stort antal i
synnerhet utslocknade ätter jämte kortare biografiska
uppgifter om deras särskilda medlemmar samt en mängd
porträtt och färglagda vapenafbildningar. Dessutom
meddelas der upplysningar om alla nu lefvande danska
adelspersoner. Man finner der sammanlagdt 243 ätter,
men af dessa lefva 64 utomlands. Endast 27 af de
inländska ätterna kunna räkna anor upp till tiden före
1660, och af dem tillhöra endast 16 den ursprungliga
danska adeln.
*Adelaide, hufvudstad i brit. kolonien Syd-Australien,
9 km. ö. om Vincent-viken, vid den vattenfattiga
floden Torrens, hade tillsammans med förstäderna
133,220 innev. 1891. Anglikansk biskop och
rom. katolsk ärkebiskop. Staden är regelbundet byggd
med breda gator, stora öppna platser och ståtliga
hus. Den har ett 1872 grundadt universitet, ett
offentligt bibliotek (omkr. 30,000 bd) med museum och
tafvelgalleri, botanisk trädgård m. m. Den norra,
högre belägna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
