Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Algol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1891 med ännu en, för hvilken lärarearvode
bekostas af staden. Dessutom finnes en elementarskola
för flickor. Kontraktet heter numera Kullings
kontrakt. — Om storindustrien i A. under 1700-talet
se H. Stråle: »Alingsås’ manufakturverk» (1884).
*Alingsås, landsförsamling. Areal 10,902 har. 1,772
innev. (1893).
Aliqvotpiano. Se Pianoforte.
*Aliqvottoner. Jfr Undertoner.
Aliscamps l. Aliscans [aliska’ng], detsamma
som Alyscamps. Se Arles.
Alise [alīṡ]. Se Alesia.
Alishan, Leon, armenisk skald och skriftställare,
f. 1820 i Konstantinopel, studerade i Venezia, hvarest
han prestvigdes 1840 och vardt teol. doktor 1841
samt derefter under flere årtionden har verkat såsom
gymnasie- och seminarieföreståndare, undantagandes
åren 1858–65, då han var rektor för det armeniska
kollegiet i Paris. A. är sedan 1876 generalvikarie
för mechitaristerna. Han gäller bland sina landsmän
för en nationalskald. Bland hans arbeten må nämnas
samlade dikter (5 bd, 1857–67), Tableau succinct
de l’histoire et de la littérature de l’Arménie
(2 bd, 1860; på franska), en samling på engelska
öfversatta, armeniska folkvisor (1867), två band
historiska monografier (1870), L’Arménie pittoresque
(på franska, engelska och armeniska, 3 bd, 1878),
öfversättningar (efter Schiller, Byron och flere
amerikanska skalder) samt ett 1885 utgifvet arbete
öfver Armeniens historia och geografi, hvilket
följ. året belades med qvarstad på den turkiska
censurens föranstaltande. A. har länge varit utgifvare
af den armeniska tidskriften »Polyhistor».
Ali Tsjelebi, turkisk sagoförfattare. Se Turkiska
språket och literaturen, sp. 1016.
À livré ouvert [a li’vör ouvär], Fr., musikt., »ur
öppen bok», från bladet. Jfr A vista.
*Alix, Pierre Maria, föddes 1752 och dog i Paris 1819.
Aljubarrota [alṡju-], by i portugis. distriktet
Leiria, historiskt märklig genom den lysande seger
konung Johan I af Portugal der vann d. 14 Aug. 1385
öfver sin aflidne halfbroder och företrädare
Ferdinands måg, Johan I af Kastilien, hvilken
ville göra sina anspråk på Portugals tron gällande
(se Batalha).
Alkalialbuminat. Se Albuminat. Suppl.
Alkaliska bad. Se Lutbad.
*Alkaloider (jfr Rättelser, bd 18). Sedan artikeln
skrefs, har en mycket stor mängd på ett närmare
studium af alkaloiderna riktade undersökningar
utförts såväl i rent kemiskt som i farmakologiskt
syfte, och resultaten af dessa arbeten äro vidt
omfattande. En stor mängd nya växtbaser har framstälts
ur droger, och flere bland dessa hafva blifvit
vigtiga läkemedel. Det antal olikartade alkaloider,
som påvisats i t. ex. opium eller kinabarkar, har
betydligt ökats. Af största intresse äro kanske
dock de forskningar, som gått ut på att söka lära
känna alkaloidernas kemiska konstitution, det sätt,
hvarpå atomerna i deras molekyler äro grupperade, för
att med stöd deraf kunna med konst framställa dessa
märkliga ämnen, som vi annars kunna erhålla endast
genom växtcellers bemedling. Detta har visserligen
hittills lyckats endast i helt få fall, bland hvilka särskildt
må nämnas odörtens giftiga bas, koniin, den
första naturliga alkaloid, hvars syntes kunnat
fullständigt genomföras, men det torde väl vara
endast en tidsfråga när detsamma skall lyckas äfven
med de öfriga. De naturliga alkaloider, hvilkas
struktur är närmare utforskad, synas härstamma från
de bekanta baserna pyridin och kinolin (se vidare
Växtbaser). Ur många naturliga alkaloider hafva
med konst framstälts andra, närbeslägtade baser,
hvilka stundom fått betydelse som läkemedel, så
t. ex. homatropin ur hyoscyamin o. s. v. — Äfven
många från början till slut artificiella baser kunna
såväl med hänsyn till sammansättning som verkan
jämföras med växt-alkaloiderna; så t. ex. de såsom
läkemedel använda thallin, orexin, antipyrin och många
andra. S. J–n.
Alkeknott. Se Alkekung.
Alkekungslägtet. Se Mergulus.
*Alkemi. Om en annan härledning af ordet se Kemi, sp. 594.
Alkkula, det finska namnet på Öfver-Torneå (se
d. o. 2).
Alkmar. Se Alkmaar.
*Alkohol. 2. Farmak. Den mycket
koncentrerade eller »absoluta» alkoholen verkar på
lefvande celler och väfnader dödande och förstörande
icke blott genom att taga till sig vatten, utan
äfven genom att bringa ägghvitesubstanserna i nämnda
lefvande delar att koagulera. I omgifningen af
den förstörda väfhaden alstras häftig retning och
inflammation. Att alkoholen konserverar, hindrar
förruttnelse och i en viss koncentration äfven
jäsning, är allom bekant; denna verkan beror både på
dess egenskap att draga till sig vatten och derpå,
att mera koncentrerad alkohol är ett gift för de
mikroorganismer, som äro verksamma för att framkalla
förruttnelse och jäsning. På vissa sjukdomsalstrande
bakterier verkar alkohol vida (omkr. 400 gånger)
svagare än qvicksilfversublimat och är alltså blott
ett svagt antisepticum. Allra största delen af
i kroppen uppsugen alkohol anses förbrännas till
kolsyra och vatten; efter förtärande af större
mängder deraf bortgår en mindre qvantitet oförändrad
alkohol i ångform med den utandade luften, något
litet äfven genom njurarna. Det är ej med säkerhet
ådagalagdt huruvida alkoholen vid sin sönderdelning
i kroppen ger, såsom i artikeln säges, upphof till
aldehyd, en starkt rusgifvande kropp, som sedan
skulle ytterligare sönderfalla. Den åsigten, att
alkoholens rusgifvande verkan skulle bero på
aldehydbildning, är alltså obestyrkt. Allmänt antages,
att den skadliga beståndsdelen i de sprithaltiga
dryckerna är sjelfva alkoholen (etylalkoholen). Den
s. k. finkeloljan är visserligen i och för sig
giftig och ökar, om den förefinnes i större mängd,
den skadliga verkan af dåligt bränvin; men i den
mängd, hvari nämnda förorening ingår i hos oss till
försäljning medgifvet sämre bränvin, är densamma
enligt undersökningar af de svenske kemisterna
Stenberg och Hamberg utan betydelse. Deremot torde
vissa tillsatser (en del flyktiga oljor m. m.) till
spritdrycker, afsedda att gifva dessa angenäm arom,
stundom vara af betänkligare art. — Förtärandet af
måttliga mängder utspädd alkohol ökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
