- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
459-460

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aun ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnämligast som satiriker, och utvecklat en betydande
formtalang, men ej stort mått af ursprunglighet. The
season
(1861; 3:dje uppl. 1869), en satir, i hvilken
han bespottar det londonska »high life», framkallade
många gensagor. A. har vidare diktat The human tragedy
(1862; 3:dje uppl. 1889), satiren The golden age
(1871), den polskvänliga dikten Leszko the bastard
(1877), Soliloquies in song (1881) m. fl. samlingar
samt äfven skådespel och romaner. Hans Poetical works
utgåfvos i 6 bd 1892.

*Austral-Asien, en af tyska geografer använd benämning
för den indiska (ostindiska) arkipelagen. Engelsmännen
sammanfatta under detta namn icke blott denna
arkipelag, utan äfven australiska kontinenten och
Oceanien, men vanligen endast Australkontinenten,
Tasmanien och Nya Zeeland, för hvilka de äfven använda
benämningen Australien.

*Australien. Befolkningen i de särskilda
kolonierna utgjorde vid
sista folkräkningen (1891), oberäknadt omkr. 55,000
urinnevånare:
Nya Syd-Wales 1,134,207
Victoria. 1,140,405
Queensland 393,938
Syd-Australien 320,006
Vest-Australien 49,835


Hur hastigt befolkningen genom invandring ökats
framgår deraf att Nya Syd-Wales 1821 hade endast
29,783, Victoria 1836 224, Syd-Australien 1838
6,000, Queensland 1848 2,257 och Vest-Australien
1854 11,743 innev. De största städerna 1891 voro:
Melbourne (Victoria) med förstäder 490,896 innev.,
Sydney (Nya Syd-Wales) med förstäder 383,283 innev.,
Adelaide (Syd-Australien) 133,252 innev., Brisbane
(Queensland) 55,959, Ballarat (Victoria) 40,796,
Sandhurst (Victoria) 26,735, Perth (Vest-Australien)
9,615 innev. Det numeriska förhållandet mellan könen
visar stor öfvervigt för mankönet; på 100 män kommo
1891 endast 86,3 qvinnor (92 i Syd-Australien, 65,3
i Vest-Australien), hvilket naturligtvis beror på
den större invandringen af manspersoner.

Kommunikationer. Jernvägarna hade d. 1 Juli 1890
en längd af 14,622 km., deraf Nya Syd-Wales 3,624
km., Victoria 3,974 km., Syd-Australien, 2,826
km., Queensland 3,398 km. och Vest-Australien
800 km. Af stor vigt för genomgångstrafiken är
den d. 1 Maj 1890 öppnade stora jernvägsbron
öfver Hawkesburyfloden, hvarigenom den sista
länken slöts i jernvägsförbindelsen
Brisbane–Sydney–Melbourne–Adelaide. Af den tvärs genom
kontinenten utstakade banan Adelaide–Port Darwin (i
rundt tal 3,100 km.) äro hittills blott sydsträckan
Adelaide–Angle Poole (1,108 km.) och nordsträckan Port
Darwin–Pine Creek (235 km.) fullbordade. Sedan d. 21
Okt. 1872 har A. telegrafisk förbindelse med Europa,
från Broome vid Roebuckviken och Port Darwin till
Java, och det har 5 olika postförbindelser: den äldre
linien öfver Point-de-Galle och Sues (öfvertagen af
kolonierna Victoria, Syd-Australien, Vest-Australien
och Tasmanien), den andra öfver S. Francisco och New
York (Öfvertagen af kolonierna Nya Syd-Wales och
Nya Zeeland), den tredje genom Torres’ sund öfver
Singapur och Sues (af kol. Queensland), den fjerde,
franska, öfver Mauritius till
Sydney och den femte, tyska, från Bremerhaven öfver
Adelaide, Melbourne och Sydney. Först d. 1 Okt. 1891
ingick A. i verldspostföreningen. (Se för öfrigt de
särskilda kolonierna.)

Upptäckts- och forskningsresor. Den 1872 fullbordade
telegraflinien från Adelaide till Port Darwin har
sedermera tjenat som utgångspunkt eller mål för en rad
forskningsresor. Warburton, som sedan 1866 undersökt
stränderna af Eyre-sjön och nedre Cooper, utgick 1873
från Alice telegrafstation och nådde efter outsägliga
mödor De Grey-floden på nordvestkusten. John Forrest
hade redan 1869 från Perth företagit expeditioner
mot n. ö. förbi saltträsken Barlee m. fl., hade
derefter 1871 följt sydkusten till Adelaide samt
genomvandrade 1874 hela Vest-Australien från Gascoyne
river till öfverlandstelegrafen. Parallelt med
denna sista reselinie färdades Giles, som 1872
hade upptäckt den stora Amadeus-sjön, först 1875
sydligare från ö. till v. och 1876 nordligare i
omvänd riktning. Såsom resultat har framgått, att
det ofantliga området v. om öfverlandstelegrafen
till närheten af vestkusten är en öcken, i hvilken
spridda källor bilda små oaser. Utgående från nedre
Cooper reste Hodgkinson 1876 i det vid Queenslands
vestgräns belägna området, medan Barclay och Winnecke
1878 undersökte trakten ö. om öfverlandstelegrafen
till Queenslands gräns. John Forrest undersökte 1878
nordvestkusten vid floderna Ashburton, Fortescue
och De Grey, och Alexander Forrest upptäckte 1879
på sin resa från King sound (på nordvestra kusten)
uppför Fitzroy och derefter till Catherinestationen
på öfverlandstelegrafen i Nord-Australien det väl
vattnade och gräsrika Kimberleydistriktet. Kapten
Pennefather undersökte 1880 floderna Archer,
Coen och Batavia ö. om Carpentariaviken och fann
i den sistnämnda en vacker, långt upp segelbar
flod med bördiga stränder. I Nordterritoriet
undersökte Ernest Favenc och Carrington 1882–83
den i Carpentariaviken utmynnande Mac Arthurfloden,
Lindsay Arnhems land, Boyd, O’Donnell och Durack det
nyss nämnda Kimberleydistriktet, Winnecke det ännu
okända området vid gränsen mellan Syd-Australien
och Queensland. På uppdrag af Vest-Australiens
regering undersökte Hardman 1884 trakterna vid
Cambridgeviken (i koloniens norra del). Den
centrala delen af Australiska alperna undersöktes
1885 af geologen von Lendenfeld, som gjorde nya
höjdmätningar och dervid fann Mount Townsend (2,241
m.) vara A:s högsta berg. Från öfverlandstelegrafen
nådde Lindsay 1886 Mac Arthurfloden, Giles och
Laurie Kimberleydistriktet. Nordterritoriets
mineralskatter undersöktes af geologen Tenison
Woods. Nästan alla forskningsresor hade till
ändamål att finna för jordbruk och boskapsskötsel
lämpliga trakter, eller upptäcka minerala skatter,
i synnerhet guld. De i detta sistnämnda syfte gjorda
undersökningarna af Favenc i Gascoynes och Ashburtons
källområde i Vest-Australien äfvensom de af Brown
i Musgravebergen s. ö. om Amadeussjön blefvo dock
resultatlösa. A. Weston kartlade Bellenden Kerr Hills
i norra Queensland, norrmannen Lumholtz vistades för
zoologiska studier bland infödingarna i Queensland
1880–84 och framställde sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:54:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfas/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free