- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
577-578

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bank ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom förbundslagar af 1863 och 1864 omorganisera
de många befintliga sedelbankerna, hvilka från denna
tid kallas National banks. Sedeltillverkningen
verkställes genom regeringens försorg, och
de sedlar, som bankerna utgifva, erhålla
de från finansministeriet i Washington, mot
aflämnande af någon unionsstats räntebärande
obligationer. Uppsigten utöfvas af en Comptroller
of the currency.
1892 funnos sådana nationalbanker
till ett antal af 3,788, med ett sammanlagdt
stamkapital af 694 mill. dollar. Dels till följd
deraf att de statspapper, som bankerna måste
aflemna såsom pant för sedlarna, blifvit allt
dyrare och svårare att öfverkomma, dels genom
tillväxten af andra omsättningsmedel och den
starka utveckling, som depositionsväsendet tagit,
har sedelstocken regelbundet sjunkit, så att den
på de senaste tio åren minskats med hälften och nu
understiger 142 mill. dollar. Sedlarna lyda å lägst
1 dollar. Nationalbankerna äro tillika de vigtigaste
depositionsbanker. Dessutom finnes en massa andra
depositionsbanker, tillkomna med koncession af de
särskilda staterna (»statsbanker», delvis äfven med
sedelutgifningsrätt) eller utgörande rent privata
företag. 1883 upphörde samtliga bankernas förpligtelse
att till regeringen redovisa sin ställning.

Japan har tagit Förenta staternas sedelbankssystem
till mönster.

*Banka, residentskap, har med några närbelägna öar
en areal af 12,681 qvkm. och omkr. 82,000 innev.,
af hvilka omkr. 1/4 kineser.

Bank-akten (Eng. bank charter act), en af Sir Robert
Peels ministèr d. 19 Juli 1844 genomdrifven lag
för ordnande af sedelbanksväsendet i England. Se
Bank. Suppl., sp. 573.

*Bankekind. 1. Härad i Östergötlands län. Areal
56,485 har. 10,991 innev. (1894). Häradet omfattar
socknarna Vårdsberg, Askeby, Svinstad, Grebo, Värna,
Örtomta, Björsäter, Åtvid och del af S:t Lars. —
2. Kontrakt i Linköpings stift. Areal 44,367 har. 9,486
innev. (1894).

*Bankeryd, socken. 3,638 har. 879 innev. (1894).

Bankhelgdagar (Eng. bank holidays), vissa dagar af
året, hvilka vid sidan af de sedan gammalt öfliga
sön- och helgdagarna i senare tid förklarats
för offentliga (men ej kyrkliga) helgdagar i
Storbritannien och Irland, så att på dessa dagar
alla banker hållas stängda och vexelbetalningar
ej ske. Äfven tull- och uppbördsverken hållas då
stängda. Behofvet af sådana helgdagar framgick
ur briternas stränga sätt att högtidlighålla
söndagen, då t. ex. alla museer o. dyl. äro
stängda. Bankhelgdagarna äro: i England och på
Irland annandag påsk, annandag pingst, första
måndagen i Aug. och annandag jul eller, om denna är
en söndag, den derpå följande måndagen (fondbörsen
hålles derjämte stängd d. 1 Maj och d. 1 Nov.);
i Skotland juldagen och nyårsdagen (eller om dessa
inträffa på en söndag, den påföljande måndagen),
långfredagen, första måndagen i Maj och första
måndagen i Aug. Bankhelgdagarna infördes genom ett
parlamentsbeslut 1871, på motion af Sir John Lubbock.

Bank holidays [hå’llidēs], Eng. Se
Bankhelgdagar. Suppl.

Bankinspektör kallas chefen för den inom
Finansdepartementet upprättade särskilda byrå för
bankkontrollen. Finansdepartementet började på
1860-talet offentliggöra månatliga öfversigter af
bankernas ställning, och år 1868 förordnades ett
biträde till finansministern för den honom åliggande
kontrollen öfver de enskilda bankerna. 1876 erhöll
detta biträde titel af bankinspektör. 1889 års
riksdag beviljade å K. M:ts proposition anslag till
en assistent åt bankinspektören hufvudsakligen för
att möjliggöra tätare undersökningar af bankerna i
landsorten, och i sammanhang dermed inrättades för
bankkontrollen en särskild byrå, med en af K. M:t på
förordnande tillsatt bankinspektör såsom byråchef,
en assistent och en amanuens.

De vigtigaste af bankinspektörens åligganden äro:
att bereda ärenden angående dels lagstiftning rörande
banker och hypoteksinrättningar, dels bolagsordningar
för enskild sedelutgifvande bank, aktiebank,
hypoteksförening eller annan låneanstalt; att tillse,
att de uppgifter, som från nämnda kreditanstalter
skola ingifvas till Finansdepartementet, behörigen
upprättas och insändas; att utarbeta och låta
offentliggöra ett månatligt sammandrag af de enskilda
bankinrättningarnas rapporter till Finansdepartementet
samt en öfversigt af bankinrättningarnas och
hypoteksföreningarnas ställning efter hvarje års
bokslut; att tillse, att gällande författningar och
fastställda bolagsordningar behörigen iakttagas samt
att verkställa de undersökningar, om hvilka chefen för
Finansdepartementet förordnar, och afgifva utlåtande
på grund af de undersökningar byråassistenten utför.

Denna kontroll från statens sida jämte den för
bankerna stadgade publiciteten har i icke ringa
mån bidragit till den stadga och soliditet, som
så fördelaktigt utmärka det svenska bankväsendet.
Frö.

Bankmässig sedelbetäckning. Se Sedelutgifning.

Banknot (Eng. banknote), banksedel, sedel (se d. o.).

Bankó, badort i Ungern. Se Kaschau.

Bankodeputationen, en afdelning af Sekreta
utskottet. Se Hemligt utskott.

Bankodiskontverket. Se Diskont.

Bank of England [åvv i’ngländ]. Se Bank. Suppl.,
sp. 572–573.

*Bankofullmäktige väljas enligt 1894 års
riksdagsbeslut för tre år i sender.

*Bankokommissarierna äro numera till antalet 4.

Banks, Nathaniel Prentiss, nordamerikansk politiker
och militär, född i Massachusetts 1816, arbetade först
i ett bomullsspinneri, sedermera på en maskinfabrik
och blef derefter tidningsredaktör. Han blef 1849
ledamot af och 1851 president i Massachusetts’
lagstiftande församling, invaldes 1853 i kongressen,
der han aftöll från det demokratiska partiet
och bekämpade Nebraska-billen (se d. o.) och med
anledning deraf af republikanerna 1855 valdes till
talman i representanthuset. 1858–61 var han guvernör i
Massachusetts. Under inbördeskriget (1861–65) blef han
divisionsgeneral, förde med bravur en kår i bataljen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free