Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bascom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4,553 qvkm., med 579,457 innev. (1866)
och var indeladt i 4 arrondissement:
Strasbourg. Saverne, Schlestadt och
Wissembourg. Hufvudstad: Strassburg. Genom
Frankfurt-freden 1871 afträddes det jämte det öfriga
Elsass och en del af Lothringen till Tyskland och
motsvaras nu ungefär af regeringsområdet
Unter-Elsass (se Elsass).
Bassam, ort i Vest-Afrika. Se Grand-Bassam.
Suppl.
Bassarider (af bassara, en lång brokig drägt, som
bars af de traciska och lydiska menaderna). Se
Menader.
Bassaris astuta (af Grek. bassaris, räf). zool. Se
Kattfretten.
Basse (passe). Se Lappsk
mytologi, sp. 790.
Basse-contrainte [bass kångträ’ngt], Fr., musikt. Se
Basso ostinato.
*Bassein (birmanska Bathain). 1. Distrikt i divisionen
Iravadi af brit.-indiska prov. Nedre Birma. 18,251
qvkm., med 339,842 innev. (1881). — 2. Hufvudstad i
nämnda distrikt. 28,147 innev. (1881).
Basselin, O. Se Rättelser, bd 18, sp. 816. och Le
Houx, Jean.
Bassen, Bartholomeus van, holländsk arkitekt och
arkitekturmålare, räknas tillhöra målarna i Haag,
men hans födelsestad och födelseår äro okända. Han
upptogs 1613 såsom främling i Delfts gille, men
inskrefs 1622 i Haags, och 1636 utnämndes han till
stadsbyggmästare derstädes, hvilket han var ännu
1648. Död i Haag 1652. Han utbildade sig troligen i
Antwerpen, men vistades en tid i London, der han rönte
inflytände af Hendrik van Steemvyck. Förnämligast
framställde han interiörer af renaissance-kyrkor och
af festsalar med glada lag. Af hans verk må påpekas
Vy af S. Petersplatsen i Rom (1623. i Köpenhamns
museum), det inre af en kyrka samt af en präktig
renaissancesal (i Berlins museum; figurerna i den
förra målades af F. Francken II från Antwerpen);
vidare taflor i Hannover, Göttingen, Haag o. s. v.
C. R. N.
Basse-Terre [bass tär], ö. Se Guadeloupe 1.
Bassi, M., stiftare af kapucin-orden. Se Baschi.
Basso-naebor. Se följ. art.
Basso-narok (»Svarta sjön»), Rudolf-sjön, omkr. 7,900
qvkm., en stor, långsträckt sjö i eqvatoriala
Öst-Afrika mellan 2° 16’ och 4° 47’ n. br. omkr. 470
m. öfver hafvet, i en vegetationslös, vulkanisk
nejd. Sjön, som upptäcktes 1888 af grefve Teleki,
har sött vatten, ehuru den saknar aflopp, hvaremot
den mycket mindre, något östligare
Basso naebor l. Stefaniesjön har svagt salt vatten.
*Bassora. 1. Vilajet i asiatiska Turkiet, omfattande
södra Mesopotamien samt El-Hasa i östra Arabien. Areal
(enl. Cuinet) 42,700 qvkm. Omkr. 200,000 innev. —
2. Hufvudstad i detta vilajet, hade 1854 endast
omkr. 5,000 innev., men har, genom Midhat pasjas
kloka förvaltning (1868–72) och sedan engelsmännen
bragt dess handel i sina händer, åter uppblomstrat och
ökat sin folkmängd till bortåt 40,000. Det engelska
Eufrat-Tigris-ångfartygsbolaget har samtrafik
med ångbåtslinierna mellan Europa och Indien,
och B:s handel öfverträffar nu Abusjers. Införseln
(bomullstyg, socker m. m.) hade 1890 ett värde
af omkr. 20 mill. kr. och utförseln (ull, spanmål,
dadlar m. m.) omkr. 25 mill. kr., oafsedt den stora
smyghandeln.
Bassorin, kem. (efter bassora-gummi, som kommer
frän den turkiska staden Bassora), benämnes ett i
vatten starkt uppsvällande, men icke lösligt slag
af växtslem. P. T. C.
Basso ripieno. Se Basso continuo 2.
Bassäng-bad. Se Bad.
*Bast, bot., har inom växtanatomien blifvit användt
i något olika betydelse mot den i art. angifna. —
De strängar af långsträckta celler, »kärlknippen»,
genom hvilka hos de högre växterna den hufvudsakliga
transporten af vatten och äggviteämnen m. m. eger
rum, bestå af tvänne delar, nämligen ved (xylem),
väsentligen vattenledande, samt bast (floëm). Det
senare, hvars olika delar äro till naturen vidt
skilda, består af dels vekbast l. mjukbast (=
silrör, följeceller m. m.), dels hårdbast. Detta
senare utgöres af långsträckta, tillspetsade celler
med starkt förtjockade väggar och har till funktion
att utgöra stöd och skydd för det tunnväggiga, lätt
skadade, på näringsämnen rika vekbastet. Hos de
växter, hvilka ega en tjocklekstillväxt, uppstå utom
det vid organets utväxande anlagda primära bastet
genom den årliga tillväxten nya grupper af sekundärt
bast. — Åtskilliga författare inom växtanatomien
använda emellertid namnet bast endast om det ofvan
såsom hårdbast karakteriserade. Det är också endast
detta, som lemnar hvad man i dagligt tal kallar
»bast». Bast är i botanisk mening också de delar
af hampa, lin m. fl. växter, hvilka användas till
spanad. G. A.
Bast, egypt. mytol. Se Bubastis.
Basta!, Ital. (egentl. imperat. af Sp. bástar,
vara tillräcklig), nog!
Bastania, under medeltiden namn på spanska staden
Baza.
*Bastard. Ordet är af keltisk stam, af
Nyir. basis, otukt, vällust, och Kymr. tarrd,
ättling, och betydde således ursprungligen »son af
otukt». (Fr. Kluge: »Etym. wörterbuch d. deutschen
sprache», 1883).
Bastardgemsbocken, zool. Se
Hippotragus.
Bastardnäktergalslägtet, zool.
Se Hypolais.
*Bastard-sträng. Jfr Bi-tecken.
Bastardsvärmarna, Anthroceridae, zool.
Se Aftonfjärilar.
Bastardwildbeesten [-bēsten], zool. Se Gnu-slägtet.
Bastarner, germanskt folk. Se Germaner, sp. 1100.
Bastborrarna, Hylesinus, zool., slägte,
tillhörande familjen Xylophaga (se d. o.), har
brutna antenner med hoptryckt spetsig klubba och
thorax lika bred som vingskalen. Hufvudet är synligt
ofvanifrån. Bastborraren gör skada derigenom att
den utvecklade skalbaggen borrar sig in i tallens
skott ända till märgen. I Sverige förekomma 11 arter.
L–e.
Basté, Pierre Eugène, fransk vådevillförfattare. Se
Grangé.
Bastei, berömd utsiktspunkt i Sachsiska Schweiz,
vid Elbe, ö. om staden Wehlen, 305 m. öfver hafvet,
170 m. öfver Elbes vattenyta.
Basti, fordom namn på spanska staden Baza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
