Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blanchard ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paris d. 1 Jan. 1881. En samling af hans
nationalekonomiska skrifter utkom 1885 i 2 bd under
titeln Critique sociale. — J. Dalou utförde för
B:s graf å Père Lachaise en beundransvärd bronsbild
(utställd i »Salongen» 1885), förestälande B. såsom
lik.
Blanquillos [-kiljås], Sp., »de hvite». Se Uruguay,
sp. 1550.
Blantyre [-täjr], en hufvudort i Britiska
Central-Afrika (se d. o. Suppl.).
Blasco [-skå], Eusebio, spansk författare och
politiker, f. 1844 i Zaragoza, kom adertonårig till
Madrid och egnade sig åt radikalt tidningsskrifveri,
hvarunder han blef förtrolig vän med den
ryktbare E. Castelar. Sedan B. aktivt deltagit
i Septemberrevolutionen 1868, utnämndes han af
general Prim till byråchef i inrikesministeriet,
men drog sig tillbaka 1870. Han inträdde 1881 såsom
medredaktör i Paris-tidningen »Le Figaro» och vardt
medarbetare i flere franska tidskrifter. Mest bekant
är B. emellertid såsom dramatisk författare; hans
teaterpjeser (mest komedier) uppgå till ett antal af
mer än 60. Han har derjämte uppträdt med diktsamlingar
samt polemiska och kritiska skrifter i mängd. Dikter
af B. finnas öfversatta till svenska i G. Björkmans
»Ur Spaniens samtida diktning» (1895).
Blasendorf, köping i Ungern. Se Balázsfalva. Suppl.
*Blasiiholmen. Jfr F. U. Wrangel:
»Blasieholmen och dess innebyggare» (1894).
*Blasius, E., dog 1875.
Blass, Friedrich Wilhelm, tysk filolog, f. 1843
i Osnabrück, professor i klassisk filologi vid
universitetet i Halle, har förnämligast sysselsatt
sig med de grekiska vältalarna. Hans vigtigaste
arbete är Die attische beredsamkeit (3 bd,
1868–80; ny uppl. 1887–93). Han har vidare författat
bl. a. Über die aussprache des griechischen
(1870; 3:dje uppl. 1888) och afdelningarna
om hermenevtik och kritik samt paleografi,
bokväsende och manuskriptkännedom i den af Iwan
v. Müller redigerade »Handbuch der klassischen
alterthumswissenschaft». B. har utgifvit editioner
af åtskillige attiske talare, delar af Plutarchos’
lefnadsteckningar samt Aristoteles’ nyupptäckta
skrift »Politeia athenaion» (1892).
Blattidae, zool. Se Kackerlackor.
Blau, Ernst Otto Friedrich Hermann, tysk
orientalist, f. i Nordhausen 1828, blef 1852
attaché och 1855 vicechancelier vid preussiska
beskickningen i Konstantinopel. Då Tyska förbundet
afslöt en handelstraktat med Persien, sändes
B. 1857 till detta land och blef 1858 preussisk
konsul i Trabezon. Derifrån sändes han 1861
till Bosnien och Herzegovina, blef 1864 konsul
och 1870 generalkonsul i Serajevo samt 1873
generalkonsul i Odessa, der han qvarstannade
till sin död, genom sjelfmord, 1879. B. utgaf
flere skrifter såväl af handelspolitiskt som
af strängare vetenskapligt innehåll, bl. a. De
nummis achaemenidarum aramceo-persicis (1855)
och Bosnisch-türkische sprachdenkmäler (1868),
och skref dessutom många artiklar och afhandlingar
i vetenskapliga tidskrifter, bl. a. i »Zeitschrift
der deutsch. morgenl. gesellschaft» (Om Sisaks tåg
mot Rehabeam i Juda efter Sisaks hieroglyfiska
inskrifter i Karnak, 1860, Om tolkning af lykiska inskrifter,
1863, Om de sabeiska stammarnas vandringar i
2:dra årh., 1869, Om Arabien i 6:te årh., 1870,
Gammal-arabiska språkstudier, 1872—73).
Blauds piller [blås], pilulae ferratae (Blaudi),
farmak., äro ett af de mest använda jernpreparat
mot blodbrist och bleksot; 100 piller innehålla 10
gr. svafvelsyrad jernoxidul, 10 gr. renadt kolsyradt
kali, 5 gr. pulveriserad altearot, 2 gr. glycerin samt
sockersirup. Namnet hafva de efter en fransk läkare,
P. Blaud (f. 1774, d. 1858).
Blaue erde, T. (»blå jord»). Se Bernsten, sp. 344.
Blauen, berg. Se Badenweiler.
Blauer montag. Se Måndag.
Blavatsky, Helena Petrovna. Se Teosofiska samfundet. —
Fru B:s vigtigaste literära produkt är nu likaledes
öfversatt till svenska (»Den hemliga läran», 1893
o. följ.).
Blavet [-vä], en omkr. 140 km. lång flod i Bretagne,
Frankrike, upprinner i depart. Côtes-du-Nord, rinner
i sydlig riktning genom depart. Morbihan och faller
ut i Lorientbukten, der den fr. h. upptager den förbi
Lorient rinnande Scorff. Under en del af sitt öfre
lopp, från Goarec till Pontivy (Napoléonville),
deltager den i bildandet af Brest-Nanteskanalen,
och från Pontivy till Hennebont, 60 km., har den
gjorts segelbar med konst (Canal de B.); de sista
15 km. från Hennebont är den trafikabel utan konstens
tillhjelp.
Blavia. Se Blaye.
*Blaze, A. H., baron de Bury (ej Burry), dog 1888.
*Blechen, K. E. F., var, såsom Muther säger, »en
trotsig avtodidakt», som först vid 25 år vände
sig till måleriet och, trots ett förfeladt lif,
hvilket i förtid slutade med själsförmögenheternas
omtöcknande och sjelfmord, blef en af Tysklands
originellaste landskapsmålare. Men det var derför
icke häller den fridfulla naturen han framställde,
utan det var gräsliga och förfärande bilder med
några få figurer, samstämmande med omgifningen. Och
dock tog han mest sina motiv från Italien, som han
var den förste att skildra, utan att se det »genom
stilistiska glasögon». Af hans egendomliga taflor,
som utmärka sig för skarp natursanning, men på
samma gång djupt gripande stämning, må nämnas
Trakten vid Narni, La Spezias golf, Romerska
herdar, Klostergård vid Viterbo samt åtskilliga
bilder från den romerska campagnan och sist hans
allmänt beundrade bild af S. Francesco i Assisi.
C. R. N.
Blechnum L., bot., är ett ormbunkslägte tillhörande
nat. fam. Polypodiaceae, hvilket har långsträckta,
parvis sittande sporgömmesamlingar på särskilda blad,
högre och med smalare segment än de vegetativa. Det
innefattar omkr. 50 arter, de flesta tropiska, bland
hvilka en, B. brasiliense Desv., odlas i boningsrum. I
Sverige förekommer en art, B. Spicant (L.) Sm., en
af våra prydligaste ormbunkar, med många, vackra,
15–30 cm. höga blad, delade i jämnbreda, spetsade
segment. Den växer i fuktig skogsmark, vid foten
af berg och liknande lokaler öfver hela landet upp
i Härjedalen och Jämtland, dock med undantag för
mellersta Sveriges östra kustprovinser. G. A.
Bleck-instrument. Se Mässingsinstrument.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
