Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brisson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förposterna (1884), Dagen efter slaget vid
Fröschwiller, Träffningen vid Clamart (1885),
Ansigte mot ansigte (ett preussiskt detaschement, som
öfverraskas, 1888) och Hvila efter manövrerna (1890).
C. R. N.
Brisson [brisså’ng], Eugene Henri, fransk politiker,
född i Bourges 1835, blef 1859 advokat i Paris, der
han äfven verkade såsom medarbetare i tidningarna »Le
Temps» och »l’Avenir national» samt 1868 i förening
med Challemel-Lacour och Allain-Targé uppsatte
»La revue politique», som dock undertrycktes
före årets slut. 1871 valdes han till ledamot af
Nationalförsamlingen, der han framlade åtskilliga i
radikal riktning gående motioner, såsom om amnesti
för alla politiska förbrytelser (1871). Han slöt sig
till den partigrupp, som benämnes »Union républicaine»
och hvars president han blef. Sedan 1876 medlem af
deputeradekammaren har B. inom denna beklädt flere
förtroendeposter: han blef 1879 en af dess vice
presidenter och s. å. president i budgetsutskottet
och utsågs 1881, efter Gambetta, till kammarens
president, i hvilken egenskap han fungerade till
1885. Den 6 April n. å. trädde han, efter J. Ferry,
i spetsen för ett kabinett, der han sjelf innehade
justitieportföljen. Då den till undersökning af
Tongkingfrågan tillsatta parlamentariska kommissionen
yrkade på att eröfringarna eller protektoraten i
Indo-Kina skulle öfvergifvas, satte B. sig energiskt
deremot och lyckades af kammaren utverka bifall
till fullföljande af kolonialpolitiken och anslag
dertill, men med så liten majoritet (4 röster), att
B:s kabinett d. 7 Jan. 1886 afgick. En missräkning
var att Grévy, hvars efterträdare B. ansågs skola
blifva, vid valet af republikens president i Dec. 1885
mottog omval. B. erhöll emellertid 68 röster; vid
valet 1887 (efter Grévy) fick han endast 26. Af B:s
parlamentariska verksamhet under den derpå följande
tiden må påpekas hans röstande för arrondissementsval
(1889) och emot ett obegränsadt uppskjutande af
en författningsrevision (s. å.) samt hans, i hans
egenskap af referent för marinbudgeten (1892),
framställda förslag till en fullständig ombildning
af Frankrikes sjöförsvarsväsende, hvilket icke
antogs. Vid presidentvalet efter Carnot (Juni 1894)
fick B. 191 röster och efter Casimir Ferier (d. 17
Jan. 1895) vid första omröstningen högsta röstetalet,
men vid den andra segrade Faure med 430 röster mot
361, som tillföllo B. Sedan Dec. 1894 är han å nyo
deputeradekammarens president.
Brissot [brisså], Pierre, fransk läkare, f. i
Fontenay-le-Comte (Poitou) 1478, med. doktor och
professor i Paris, är bekant genom det angrepp,
som han riktade mot galenismen och arabismen inom
medicinen. Visserligen gällde striden endast en
specialfråga, orten och sättet för anbringandet
af åderlåtning vid vissa bröstsjukdomar, men
B:s uppträdande har ändock sin stora betydelse i
medicinens historia deruti, att här den direkta
naturiakttagelsen ställdes såsom bevisningsmedel
gentemot det slentrianmässiga literaturstudiet. För
något sådant var den tiden dock ännu långtifrån mogen,
och B. fann det rådligast att lemna Paris och bosätta
sig i Portugal, der han dog 1522. Hans enda skrift,
Apologetica disceptatio, qua docetur, per quae loca
sanguis mitti debeat in
viscerum inflammationibus, praesertim in pleuritide, utgafs
först efter hans död (1525) och omtrycktes flere
gånger. Striden mellan hans anhängare och arabisterna
fortsattes emellertid ända till århundradets slut.
R. T–dt.
*Brissot, J. P. Se Rättelser, bd 18, sp. 824.
*Bristol. 1. B. bildar sedan 1888 eget grefskap (18
qvkm.) och hade 221,665 innev. 1891, tillsammans
med Clifton 251,010. Bland nyare läroanstalter
märkes det på enskild väg 1876 tillkomna University
college, bestående af »faculty of arts and science»
och »fac. of medicine», med (1895) 45 lärare och
584 stud., deraf ett stort antal qvinnor. B. är
säte för en anglikansk biskop (för stiftet
Gloucester och Bristol), och dess förstad Clifton
för en katolsk biskop. Hamnen anlades 1804–09,
derigenom att man afledde Avon i en ny bädd och
förvandlade den gamla flodbädden till 5 km. långa
dockor (Floating harbour), och då Avon vid flodtid
stiger 6–10 m., kunna de största fartyg lägga
till vid kajerna. Dockorna utvidgades 1871–73,
men då de likväl befunnes otillräckliga, bildades
1876 en uthamn med dockor vid Avons mynning
(Avonmouth). — 3. Stad i nord-amerikanska
staten Connecticut, 27 km. v. om Hartford,
vid New York- och New Englandjernvägen. 7,382
innev. (1890). Mångsidig industri. — 4. Stad i
Pennsylvania vid Delaware (midt emot Burlington i New
Jersey), vid Pennsylvania railroad m. fl. jernvägar
och ändpunkt för Delaware–Lehigh-kanalen. 6,553
innev. (1890). Liflig industri. — 5. Stad på gränsen
mellan Tennessee och Virginia, vid Beaver creek,
som lemnar drifkraftt ill bomulls- och yllefabriker,
qvarnar och mek. verkstäder. 6,226 innev. (1890).
Brisure [-sӯr], Fr., herald., bi-tecken (se d. o.).
Britannia cismarina, B. minor, Lat. (»Britannien på
denna sidan hafvet», »mindre Britannien»), benämning
på Bretagne (se d. o.).
Briter, britter (Lat. britanni l. britones,
Eng. britons), en stam tillhörande den kymriska
afdelningen af de keltiska folken (se Kelter),
äro de äldsta historiskt kända innevånarna i det
nuv. England. Efter dem benämnde forntidens greker och
romare såväl England, Wales och Skotland som Irland
de »britiska öarna» (Lat. Britanniae, Britannicae
insulae), och efter dem bär ön Storbritannien ännu i
dag sitt namn. Om briternas äldre historia se England,
sp. 536–538. Om deras språk se Kymriska språket. —
I våra dagar är ordet briter liktydigt med engelsmän.
British association for the advancement of science
[bri’tisj assåsiēsjön får thi advānsmönt åv sä’jens],
»Britiska samfundet för vetenskapens främjande», ett
vetenskapligt engelskt sällskap, som stiftades 1831 af
D. Brewster (se denne) och som hvarje år häller möte
i någon större engelsk stad (icke i London, men någon
gång äfven i en större stad i kolonierna). Sällskapet
är deladt i 10 sektioner: för matematik och fysik,
kemi, geologi, zoologi, geografi, nationalekonomiska
vetenskaper och statistik, mekanik, antropologi,
fysiologi samt botanik, hvar och en med en president,
vicepresidenter, sekreterare och komiterade. Det låter
anställa vetenskapliga undersökningar och har haft
stor betydelse för vetenskapens utveckling. Sedan 1833
har det utgifvit »Reports» öfver sina förhandlingar
och arbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
