Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bränvinsbränning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mineralogien, hvilken han riktat på ,ånga olika
områden. 1876 företog han tillsammans med Reusch
en resa till Corsica och Elba och undersökte
efter hemkomsten Trondhjemsområdet mellan Gulas
och Orklas dalstråk, såväl i paleontologiskt som
geologiskt hänseende (Om Throndhjemfeltets
midlere afdelning mellem Guldalen og Meldalen,
1877, föregånget af Fossiler fra det Throndhjemske,
1875). Ett par andra stratigrafiskt-paleontologiska
uppsatser från denna tid äro Fossiler ved Öxna og
Kletten (1875), Om Audrarumskalk ved Breidengen
i Valders (1876) samt Om Paradoxideskifrene
ved Krekling (1878), det sistnämnda det bästa
och mest omfattande paleontologiska arbete,
som dittills publicerats i Norge. Det innehåller
en utförlig, af taflor åtföljd beskrifning af
paradoxideslagrens fossil vid lokalen i fråga och
påvisar deras utbredning inom de olika lagren,
deras variationer o. s. v. 1875 och 1877 företog
B. undersökningar på Hardangervidden samt bekräftade
och utvidgade dervid Tellef Dahlls iakttagelse om
förekomsten af fossilförande lager under
kristalliniska bergarter. 1877 och 1878 uppehöll han sig en
längre tid i Tyskland och Frankrike för att göra sig
förtrogen med den mikroskopiska petrografiens nyaste
undersökningsmetoder samt gjorde 1880 en studieresa
till Östersjöprovinserna under ledning af den ryske
geologen och paleontologen Fr. Schmidt.
Såsom universitetsprogram utkom 1882 B:s dittills
mest omfattande och vigtiga arbete, Die silurischen
etagen 2 und 3 im Kristianiagebiet und auf Eker. I
paleontologiskt hänseende kan detta sägas utgöra
fortsättning af arbetet öfver paradoxidesskiffrarna
(etagen 1) vid Krekling, såsom enligt samma
plan beskrifvande de dernäst följande etagernas
fossil, hvilka afbildas på 12 planscher, och för
hvilkas stratigrafiska förekomst och intressanta
mutationer noggrant redogöres. Dessa mutationer
äro af stort intresse såsom direkta vittnesbörd om
utvecklingslärans sanningar. Arbetet innehåller
dessutom en särdeles grundlig redogörelse för
lagerbyggnaden, de egendomliga förkastningarna och
veckningarna, de märkvärdiga kontaktfenomenen mot de
eruptiva bergarterna, dervid de klastiska bergarterna
omvandlats till kristalliniska o. s. v.
B:s arbete såsom lärare vid Stockholms högskola
var af stor betydelse både för hans egen utveckling
och för de mineralogiska och geologiska studierna
i Sverige. Tack vare okuflig energi och kraftigt
understöd af högskolans styrelse lyckades B. ny
upprätta en mineralogisk och geologisk institution
och under de åtta år han här verkade förse henne
med en alldeles utmärkt uppsättning — den bästa i
Skandinavien — af instrument för kristallografiska
och petrografiska undersökningar, medan de samtidigt
hopbragta samlingarna utgjordes af mer än 500 goda
mineralsorter i omkr. 7,700 exemplar, 4,200 nummer
bergarter, 2,300 nummer fossil samt en enastående
samling mikroskopiska slipprof af bergarter
och mineralier på ej mindre än 4,800 nummer. Det
anskaffade biblioteket belöpte sig till 1,200 band,
650 mindre häften, 500 kartblad m. m. 1886 försökte
man under hand förmå B. att antaga den då lediga
professuren i samma ämnen i Upsala, men han
föredrog att qvarstanna i Stockholm. B. utvecklade vid
högskolan en mycket fruktbringande lärareverksamhet
och räknade bland sina elever svenskar, norrmän,
finnar och danskar, bland hvilka många redan
hafva förvärfvat sig namn inom den vetenskapliga
verlden. Äfven genom sina föredrag och diskussioner i
Geologiska föreningen utöfvade B. ett betydelsefullt
inflytande på utvecklingen i Sverige af mineralogien
och vissa områden af geologien, företrädesvis
petrografien och den dynamiska geologien. Under
sin vistelse i Stockholm utgaf B. en stor mängd
arbeten, såsom Ueber kristalle von thorium (1883),
Om kristaller af beryllium och vanadium (tillsammans
med G. Flink, 1884), Om katapleitens tvillinglove
(1884), Spaltungsverwerfungen in der geygnd
Langesund–Skien (1884), Om en ny konstruktion af
et isolationsapparat for petrografiske undersögelser
(s. å.), Om alderen af Olenelluszonen i Nordamerika
(1886), Ueber die ausbildung des Hypostoms
bei einigen skandinavischen Asaphiden (s. å.),
Ueber die bildungsgeschichte des Kristianiafjords
(s. å), Geologisk kart over öerne ved Kristiania med
åtföljande text (1887), Om förekomsten af klotgranit i
Vasastaden (tills. med H. Bäckström, 1887) m. fl. B:s
1890 utgifna omfattande arbete Die mineralien der
syenitpegmatitgänge der südnorivegischen augit-
und nephelinsyenite (belönt af Vet. akad. med
Wallmarkska priset och af Geological society
i London med Murchison-medaljen) innehåller ej
blott beskrifning på ifrågavarande pegmatitgångars
intressanta mineralier, utan redogör dessutom för de
eruptiva bergarter, som förekomma inom området mellan
Mjösen och Langesundsfjorden, för dessa bergarters
märkliga bildningshistoria o. s. v.
När professuren i mineralogi och geologi vid
Kristiania universitet genom Th. Kjerulfs död blef
ledig, var det tydligt, att man på allt sätt skulle
anstränga sig för att återbörda B. åt fäderneslandet,
och såsom Kjerulfs efterträdare återvände B. 1890 till
Norge. Han har derefter vintern 1891–92 företagit
resor till södra Europa, 1893 besökt England och
Skotland, 1894 Tyrolen, Schweiz och norra Italien. Af
hans arbeten må ytterligare nämnas Die mineralien der
granatgruppe (1890; tillsammans med H. Bäckström),
Sundtit, et nyt mineral (1892), Om lagfölgen på
Hardangervidde (1893), On the basic eruptit rocks
of Gran (1894) och Die eruptivgesteine des
Kristianiagebietes, af hvilket hittills 2 delar (1894–95)
utkommit.
Sammanfattas de vigtigaste resultaten af B:s
verksamhet, må i fråga om hans mineralogiska arbeten
anföras, att han beskrifvit ett 20-tal nya mineral;
att han vid sin bearbetning af stora mineralgrupper
påvisat vigtiga morfotropiska förhållanden; att han
vid sin utförliga bearbetning af en mängd förut kända
mineral lyckats härleda många vigtiga generella
resultat; att han undersökt flere grundämnens
kristallform och dervid, genom en metod att mäta
mikroskopiskt små kristaller, påvisat tillvaron
af en holoedrisk-hexagonai elementgrupp. På det
petrografiska området har B. sökt grundlägga
ett genetiskt petrografiskt system, lemnat
väsentliga bidrag till skarpare begränsning af
eruptivbergarternas olika typer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
