Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger / 1205-1206 (1896) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröstsocker. Se Kandisocker. - Bröst-species. Se Te, sp. 1461 (äfven i Suppl.) - Bröst-tobak - Bröst-ton - Brötlingar - Bubalus. Se Buffel. - Bubatos - Bubi. Se Booby. Suppl. - Bubonpest. Se Pest. - Bubulcus - Bucaramanga, stad i Columbia. - Beccellati, Antonio, abbé. - Buccina -- 2. Jfr Trumpetsnäckan. - Buccinariska öarna - Buccinidæ - Buccleuch, Anna B. -- Hertig Walter B. - Bucconidæ - Bucephala. Se Djelapur. Suppl. - Buchan, Alexander, skotsk meterolog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antydda riktning. Sådan sött smakande medicin gifves
ofta teskedvis åt barn. Exempel på sådan bröstsaft
lemnar Sv. militärfarmakopéns Linctus pectoralis,
som beredes af Roséns bröstdroppar (6 delar),
kräkrottinktur (10 dlr), gummislem (20 dlr),
vanlig syrup (30 dlr) och vatten (34 dlr). Sådan
»linctus» (af Lat. lingere, slicka) innehåller i
hvarje tesked de lösliga beståndsdelarna ur 6–7
mg. opium samt ur 5 6 cg. kräkrot. Medlet bör ej
gifvas åt mindre barn utan läkares förordnande.
C. G. S.

Bröstsköld, en del af den judiske öfversteprestens
(se d. o.) ämbetsdrägt.

Bröstsocker. Se Kandisocker.

Bröst-species. Se Te, sp. 1461 (äfven i Suppl.).

Bröst-te. Se Te, sp. 1461.

Bröst-tobak, bröstört, i folkspråket namn på Tussilago
farfara (se Tussilago).

Bröst-ton, sångton, frambragt genom bröströsten
(se d. o. äfvensom Register och Röst).

Bröstört. Se Bröst-tobak. Suppl.

Brötlingar, bot., kallas några till slägtet Lactarius
Fr. hörande, i Sverige allmänna hattsvampar. En af
dessa, milda brötlingen (L. volemus Fr.), med fast,
torr och slät guldgul hatt, är både som rå och lagad
en förträfflig svamp. Den träffas öfver hela landet,
mest i löfskog under Aug. och Sept. En annan art,
giftiga brötlingen (L. rupus Scop.), med rödbrun hatt
med finluden kant, är vårt lands kanske allmännaste
hattsvamp och träffas i nästan hvarje barrskog. Äfven
andra giftiga arter finnas i vårt land. G. A.

Bubalus, zool. Se Buffel.

*Bubastos. Stadens
läge utmärkes af det nuv. Tell Basta, nära staden
Sagasig. På bekostnad af »The Egypt exploration fund»
anställde Naville, Ll. Griffith m. fl. i slutet af
1880-talet utgräfningar derstädes, hvilka bragte
i dagen Basts ryktbara tempel jämte en mängd andra
högst värdefulla fynd (skulpturer, porträttstatyer,
lotus- och Hathor-kapitäl m. m.), som visa, att
templets historia sträckt sig öfver en tid af 3,300
år. Stenfragment hafva påträffats, som bära Chufus,
byggarens af den andra pyramiden, namn och namnen på
konungar af många följande dynastier ända ned till
den ptolemeiska tiden. De vigtigaste upptäckterna
hafva afseende på Hyksoskonungarna. (Jfr Naville:
»Bubastis», Lond. 1891). Tidigare gräfningar
hafva bragt i dagen de Bast helgade katternas
begrafningsplats, der man funnit millioner kattmumier
och en mängd egyptiska fornsaker. Den manethonska
22:dra dynastien (7:de–10:de årh. f. Kr.),
som residerade i B., har af denna anledning äfven
kallats den bubastidiska. Det var sannolikt en
assyrisk regentätt; konungarna hette omvexlande Sesauk
(Scheschonk), Osorkon och Takelothis, namn som påminna
om de assyriska konunganamnen Sargon och Tiglath.

Bubi. Se Booby. Suppl.

Bubonpest. Se Pest.

Bubulcus, kohägerslägtet, zool. Se Hägrar.

Bucaramanga, hufvudstad (sedan 1886) i
depart. Santander i syd-amerikanska republiken
Columbia, vid Magdalenas biflod Lebrija. Omkr. 12,000
innev.

Buccellati [buttjellāti], Antonio, abbé, italiensk
rättslärd, f. 1831 i Milano, d. 1890 såsom
professor i straffrätt vid universitetet i Pavia,
utöfvade inom sin vetenskap en alsterrik och
ganska mångsidig författareverksamhet. Bland hans
arbeten må anföras Sommi principii del diritto
penale (1865), Del realo (1866), Prigioni militari
(1872), Abolizione della pena di morte (s. å.), Le
système cellulaire (1876), Nihilismo e ragione del
diritto penale (1881–82) och Progetto del codice
penale (I, 1887). B. vardt 1888 hedersledamot
af juridiska samfundet i Berlin. Hans penna var
verksam äfven på det estetiska området.

*Buccina. — 2. Jfr Trumpetsnäckan.

*Buccinariska öarna böra heta
Bucinariska öarna efter Bucina l. Tavolara, en af de
större öarna.


Buccinidae, zool., en familj inom
ordn. Prozobranchiata och kl. snäckor,
Gastropoda. Skalet är framtill försedt med en grund
inskärning, men sällan med lång kanal. Mynningen
är vid. Hithörande snäckor lefva i hafvet och äro
köttätande. Bland de talrika, vidt spridda slägtena
märkes det vid Sveriges vestkust vanliga Buccinum
undulatum (se fig.). Dess skal är äggformigt, beklädt
med hornartad epidermis; vindlingarna äro hvälfda, med
tjocka, sneda längsveck och fina tvärfåror; mynningen
är stor, färgen grågul: höjden 8–9 cm. B. gräfver sig
förmedelst foten in i sanden och genomborrar ofta
skalet på andra blötdjur för att förtära dem. Det
tomma skalet begagnas gerna af eremitkräftor (se
d. o.) som bostad. Djuret användes som agn vid fiske;
på somliga ställen nyttjas det till föda. Äggkapslarna
äro förenade till stora rundade massor. L–e.

*Buccleuch. Anna B. gifte sig med hertigen af Monmouth
1665. — Hertig Walter B. afled 1884.

Bucconidae l. Capitonidae, zool., skägggökar,
en familj, hörande till de Partåiga. foglarnas
ordning, utmärka sig genom den något klumpiga,
nästan vågformiga bålen, sin kägelformiga, kraftiga
näbb och sina korta, kraftiga fötter. Munvinkeln
är försedd med många borst. Stjerten är medellång,
bestående af 10 pennor. Af denna familj äro omkr. 80
arter kända, tillhörande uteslutande tropikerna;
flertalet arter förekommer i Afrika och Asien;
i Australien saknas de. Födan utgöres af leddjur,
bär och frukter. De äro skickliga klättrare, men flyga
mindre väl. Flertalet är utrustadt med en synnerligen
kraftig stämma. Bland hithörande slägten märkas
Megalaema från södra Asien, Bucco från Syd-Amerika
och Trachyphonus från Afrika. L–e.

Bucephala. Se Djelalpur. Suppl.

Buchan [bö’kän l. bu’kän], Alexander, skotsk meteorolog,
f. 1829, studerade i Edinburgh, blef lärare derstädes
och 1860 sekreterare vid skotska meteorologiska
sällskapet. Bland hans arbeten förtjena särskildt
nämnas den banbrytande afhandlingen om lufttryckets
fördelning och de förherskande vindriktningarna på
jordytan (i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>