Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Culmbach ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spetsiga kottefjäll, uppbärande trenne, slutligen omvända
frön. Från kritsystemet och tertiära aflagringar
finnas Cunninghamia-liknande lemningar, hvilka
upptagits under den provisoriska slägtbenämningen
Cunninghamites. A G. N.
Cupar l. Cupar Fife [koupör feif], hufvudstad
i skotska grefsk. Fife, vid Eden, 10 km. från
hafvet. 4,729 innev. (1891). Fordom fanns ett af
skotska konungar ofta bebodt starkt slott ö. om
staden, der nu den 1823 anlagda Madras academy ligger.
Cupressaceae, bot., nat. fam. inom barrträdens
klass, omfattar träd eller buskar med motsatta
eller kransställda blad, vanligen fjällika och
tilltryckta (Thuja), mera sällan barrlika och
utstående (Juniperus). Äfven hos de med fjällika
blad försedda arterna äro dock groddplantornas första
blad barr, och de s. k. Retinospora-arterna äro ej
annat än sticklingar af Biota, Tkuja o. a. tagna i
detta stadium och med denna bladform på konstgjordt
sätt fixerad. Ståndare och fruktblad äro hela,
motsatta eller kransställda; fruktbladen äro hela och
bära på sin insida ett till många fröämnen. Till
familjen höra slägtena Juniperus, Cupressus,
Chamaecyparis, Callitrix, Libocedrus, Thujopsis
m. fl. Af somliga författare ställes familjen såsom
underfamilj (Cupressoideae) under fam. Pinacece.
G. A.
Cupressoideae, bot. Se Cupressaceae. Suppl.
Čuprija [tsju-], hufvudstad i kretsen Morava i
Serbien, vid floden Morava och jernvägen
Belgrad–Nisj. 4,530 innev. (1890). I närheten ligger det
fordom berömda, af konung Lazar grundade klostret
Ravanica. Af romarna kallades platsen Horreum Margi.
Cura (Ciudad de C.), hufvudstad i staten Miranda i
Venezuela, nära östra änden af Valenciasjön, vid vägen
från Caracas till Calabozo och Apure. Omkr. 12,200
innev. (1891).
*Curação hade 27,244 innev. 1892. Bland
exportartiklarna intager äfven fosforsyrad
kalk (Curação-fosfat) en framstående plats. —
Guvernementet C., till hvilket äfven höra öarna Aruba,
Bonaire, S:t Eustache, Saba och en del af S:t Martin,
har en areal af 1,130 qvkm., med 46,777 innev. (1892).
*Curare innehåller flere alkaloider, curariner,
som i olika sorter finnas i olika mängd; i vissa
sorter har dessutom påvisats alkaloiden curin,
som kristalliserar, ej besitter curarinens
karakteristiska verkan, men deremot uppges vara
ett hjertgift. Curarinen äro ännu ej erhållna
i kristalliniskt tillstånd, utan blott såsom
brunröda massor. — Egendomligt är, att Syd-Amerikas
Strychnosarter lemna curarin, som förlamar, medan
Asiens (och Afrikas) arter af samma slägte alstra
krampgiften stryknin och brucin. Emellertid låter
sig curarinets karakteristiska förlamande verkan
påvisa äfven hos de båda andra giften, hvarjämte
man vid lämpligt ordnade försök kan framkalla kramp
med curarin; här föreligger alltså väsentligen
blott en gradskillnad i de nämnda mot hvarandra
stridande verkningarnas styrka. — Det hittills närmare
undersökta curarinet dödar samtliga djur i en dos af
0,3 mg. på hvarje kg. kroppsvigt. — På senare år har
curare eller curarin flere gånger med nytta användts
vid krampsjukdomar, utan att dock
det farliga medlet ännu kunnat komma i allmännare bruk.
C. G. S.
Curcas purgans, bot. farmak. Se Iatropha.
Curci [ku’rtji], Carlo Maria, katolsk teolog
och kyrkopolitisk författare, f. 1809 i Neapel,
upptogs 1826 i jesuitorden och förvärfvade som
predikant i nästan alla större italienska städer stor
popularitet. Mot Giobertis angrepp på jesuitorden
skref han till ordens försvar Fatti ed argomenti,
och på de ytterligare angrepp denne slungade mot honom
i »Il gesuita moderno» svarade han med ett större, i
Paris utgifvet arbete. 1850 deltog han i uppsättandet
af den berömda och inflytelserika jesuittidskriften
»Civiltà cattolica», hvars hufvudredaktör han var
till 1853. Uppburen af sin orden och af påfven, hvars
verldsliga makt han ännu 1870 förfäktade, bragtes
han af sin följande utveckling i strid med båda. I
företalet till sin tolkning af de fyra evangelierna,
Lezioni esegetiche e morali sopra i quattro evangeli
(5 bd, 1874–76; 2:dra uppl. 1887 ff.), häfdade han
nödvändigheten af en försoning mellan påfven och
konungariket Italien och uppgifvandet af påfvens
verldsliga makt. Då han i en enskild skrifvelse
till påfven förfäktade samma åsigter och senare
offentliggjorde denna, utstöttes han 1877 ur
jesuitorden, men utgaf s. å. Il moderno dissidio
tra la chiesa e l’Italia, considerato per occasione
de un fatto particolare. Leo XIII aftvang honom väl
ett slags återkallelse, men redan 1881 uttalade han
i La nuova Italia ed i vecchi zelanti sina förra
åsigter och riktade, då denna skrift kom på index,
i den skoningslösa broschyren Il vaticano regio,
torlo superstite della chiesa cattolica (1883) sina
angrepp mot sjelfva kurian, som han gjorde ansvarig
för tvedrägten mellan stat och kyrka. Han fick nu
genomgå en verklig lidandets tid, han afstängdes
från presterlig tjenstgöring, hans gamla ordensbröder
riktade alla sina vapen mot honom, han baktalades på
det gemenaste sätt, jagades som ett
vilddjur från ort till ort och skyddes som en
spetälsk. Väl offentliggjorde han som »sitt sista ord»
1884 Lo scandalo del Vaticano regio, men då påfven
förklarade, att alla åtgärder mot C. företagits
med hans bifall, föll han omsider till föga
och återupptogs t. o. m., kort före sin död, i
jesuitorden. Hans opposition hade ju häller aldrig
varit riktad mot den katolska kyrkan såsom sådan,
utan endast mot den påfliga politiken. Han afled vid
Florens d. 8 Juni 1891. Kort derefter utkom 1:sta
bandet af hans Memorie (gående till 1849). Andra
skrifter af honom äro La questione romana nell’
assemblea francese (1849), La demagogia italiana
ed il Papa rè (s. å.), La natura e la grazia (2 bd,
1865) samt öfversättningar af Nya testamentet (3 bd,
1879–80) och Psaltaren (1883), hvilken enligt hans
utsago var en för katolska italienare så godt som
okänd bok.
*Curcuma. Se vidare Zittwer-rot.
*Cureton, W., dog 1864 i London.
Curia reotorum. Se Chur.
*Curiatii. Se Horatius 1.
Curicó, provins i Chile, mellan Colchagua i n. och
Talca i s., beräknas hafva en areal af 7,545 qvkm.,
med omkr. 106,500 innev. (1894). Hufvudstaden C. (San
José de C.), vid en biflod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
