Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Culmbach ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universitet. C. har författat bl. a. Modern languages
of East Indies (1878), Linguistic and oriental essays
(I–III, 1879–91), Sketches of anglo-indian life
(1881), A sketch of the modern languages of Africa
(2 bd, 1883), Modern languages of Oceania (1886) samt
lemnat många bidrag till österländska, literära och
religiösa publikationer.
*Custozza ligger i prov. Verona (ej Venezia).
Cutch [kötj], Eng., farmak. Se Katechu.
Cuthbert Bede [köthbört bīd], psevdonym för
författaren E. Bradley (se denne. Suppl.).
Cutis, Lat., hud. — C. anserina, med. Se Gåshud.
Cuvette [kyvä’tt]. Fr. Se Kyvett. Suppl.
*Cuvillier-Fleury, A. A., dog i Paris 1887.
Cuxhaven [-hafen]. Se Kuxhafen.
*Cuyaba, hufvudstad i staten (ej längre provinsen) Matto
Grosso, har omkr. 8,000 innev.
Cuypers [köjpers], Peter Josef Hubert, holländsk
arkitekt, f. 1827, studerade vid akademien i
Antwerpen. Inom arkitekturen har han verkat i
synnerhet för återupplifvande af den gotiska konsten
för kyrkobyggnader. Emellertid grundlade han 1862
i sin födelsestad Roermonde en skola för dekorativt
konsthandtverk och vann 1863 pris för förslag till
det nya museet i Amsterdam. Sedan följde en mängd
nya gotiska kyrkor, såsom i Wijck, en förstad till
Maastricht, i Eindhoven, Hollands vackraste gotiska
tempel (1868), i Breda m. fl., hvarjämte han utfört
många restaureringar, såsom i Roermonde och Rotterdam
samt i Mainz. Han har om den sistnämnda skrifvit en
bok Der dom zu Mainz (1878). C. ledde byggandet af
riksmuseet i Amsterdam (1877–85) och centralbangården
derstädes (1889).
Cuyuni, flod i britiska Guyana, Syd-Amerika, upprinner
i Venezuela mellan Sierra Usupamo och Sierra de
Rincote, strömmar först mot n., derefter mot ö., sedan
den från s. och v. mottagit flere vigtiga bifloder,
bildar, inkommen på britiskt område, flere fall vid
Waika samt faller ut, sedan den från h. upptagit
sin största biflod Mazaruni, i Essequibos stora
aestuarium. Flodens längd utgör
närmare 1,000 km., den är segelbar till
Waikafallen.
*Cuzco. 2. Staden ligger på 3,468 m. höjd och anses
hafva omkr. 22,000 innev, (sedan 1876, då staden
uppgafs ega 18,370 innev., har någon folkräkning i
landet ej egt rum).
Cyan-allyl. Se Senap.
Cyanammonium. Se Ammoniaksalter.
Cyanat, kem., salt af cyansyran, hvars formel numera
anses vara H N C O.
Cyanophyceae (af Grek. kyanos, blå, och fykos,
hafstång, sjögräs), bot., blågröna alger, kallas äfven
Myxophyceae l. Schizophyceae. (Med det senare namnet
beteckna dock många forskare såväl dessa alger som
de dem mycket närstående bakterierna.) De blågröna
algerna äro en- eller flercelliga, trådlika eller
samlade i rundade kolonier; deras cellväggar bestå af
cellulosa, hvars yttre lager ofta omvandlas (Nostoc
o. a.) i ett geléliknande slem, i hvilket växten
inhöljes. Cellinnehållets periferiska lager är färgadt
och kan uppfattas såsom en kromatofor. Klorofyllet
täckes af ett blågrönt färgämne, som gifvit ordningen
dess namn. Någon gång, såsom hos Röda hafvets
Trichodesmiun erythraeum, är det dock rödt. I
cellernas midt ligger den s. k. centralkroppen,
hvilken numera i allmänhet anses vara en äkta
cellkärna. Fortplantningen är endast könlös och
sker genom enkel delning. De vigtigaste familjerna
äro Chroococcaceae och Nostocaceae. De blågröna
algerna äro utbredda öfver hela jorden i ett stort
antal arter; de lefva antingen fritt kringsväfvande i
vatten eller fastsittande på organismer, som lefva i
sådant, eller ock såsom slemmiga öfverdrag på fuktig
mark, trädbark, mossa och dylikt. Några finnas i
varma källor med en temperatur af ända till 50° C.
G. A.
Cyanotypi (af Grek. kyanos, blå, och typos,
aftryck), fotografiskt blåtryck l. pausförfarande,
ett af Sir John Herschel 1842 uppfunnet
fotografiskt kopieringssätt, lemnar efter
teckningar på t. ex. kalkerpapper negativa blåa
kopior, d. v. s. kopior med hvita linier på blå
botten. Den ljuskänsliga lösningen, bestående af
8 delar rödt blodlutsalt, 10 delar citronsyrad
jernoxidammoniak och 70–100 delar vatten, förvaras
i mörker och är ganska hållbar. Medelst en bred
borstpensel bestrykes dermed väl limmadt ritpapper,
som derefter får torka. Papperet kopieras under en
fotografiplåt eller, vanligast, under en teckning,
tills smutsgula linier framträda på mörk botten, och
lägges derefter i en skål med rent vatten, hvilket
ombytes, så länge tvättvattnet färgas. Linierna stå
slutligen rent hvita på blå botten. Cyanotypien har
särdeles stor användning, då det gäller kopiering af
arkitektritningar o. d., och lemnar mycket hållbara
kopior. A. R–al.
*Cyclamen. Det svenska namnet på C. europaeum är
alpviol.
Cyclitis, med. Se Kyklitis.
Cyclophyllidea, zool. Se Bandmaskar.
Cyclopteridae, zool. Se Sugfiskar.
Cydamus, stad. Se Gadames.
*1. Cygnaeus, F., dog i Helsingfors d. 7 Febr.
1881. Hans Samlade arbeten utgåfvos 1881–89 i 9
bd af E. Nervander, som 1892 äfven publicerade hans
biografi, »Minne af C.». (C:s å
sp. 700, r. 19 nedifr. åsyftade ströskrift heter
Jääkynttilät).
*2. Cygnaeus, Uno, dog i Helsingfors d. 2 Jan. 1888.
*Cykel. Se ock Period 3.
Cyklamin, farmak., giftigt ämne i Cyclamen- och
Primulaarter, tillhörande saponinsubstansernas grupp
(se Cyclamen och Saponin).
Cykliska föreningar (af Grek. kyklos, ring), kem.,
kallas inom den organiska kemien sådana föreningar,
som innehålla slutna ringformiga kedjor, vare sig af
endast kolatomer eller kolatomer med qväfve-, syre-
eller svafvelatomer. Föreningar med kedjor af endast
kolatomer kallas homocykliska (af Grek. homos,
samma), af kol- och andra atomer heterocykliska
(af Grek. heteros, annan). Om de ringformiga
kedjorna äro fullt mättade, kallas föreningarna
alicykliska. P. T. C.
Cyklisk blomma, bot., kallas en blomma, som
består af ett antal (ofta liktaliga) kransar
(Grek. kyklos). Hos dikotyledonerna finnas vanligen
5 sådana kransar (1 foderblad, 1 kronblad, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
