Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla / 563-564 (1899) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dylta ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

späda ålderns svaghet och ålderdomens
bräcklighet. Men denna siffra har redan understigits
i Sverige och Norge. Den lägsta kända dödligheten för
en något större folkmängd och för en längre tidrymd är
dödstalet för Jämtlands län under årtiondet 1841–50,
uppgående allenast till 12,95 promille, alltså en
fjerdedel lägre än Wappäus’ minimum.

För menniskoslägtet i dess helhet synes dödstalet
för närvarande, gissningsvis, kunna sättas till vid
pass 35 promille. Med en folkmängd för jordklotet
af 1,600 mill. pers. skulle alltså årliga antalet
döde utgöra 56 mill., eller ej fullt 2 pers. för
hvarje sekund. (Till jämförelse må meddelas,
att årliga antalet födde kan beräknas till 68
mill. pers., och att menniskoslägtet alltså ökas med
12 mill. pers. årligen, eller för hvarje timme med
närmare 1,400 individer).

För Europa uppgick dödstalet under perioden 1881–90
till 27,7 promille, nämligen i Vest-Europa till 24,0,
men i Öst-Europa till 33,7 promille. För hvart och
ett af nedanstående land har dödstalet under de fyra
senaste årtiondena utgjort, i promille:

Land	1881–90	1871–80	1861–70	1851–60
――――――――――――――――――――――――――
Sverige	16,9	18,3	20,2	21,7
Norge	17,0	17,0	18,0	17,1
Danmark	18,6	19,5	19,9	20,5
England	19,1	21,4	22,5	22,2
Skotland	19,2	21,6	23,1	21,5
Belgien	20,3	22,9	23,8	22,6
Schweiz	20,8	23,5
Nederländerna	21,0	24,3	25,4	25,6
Finland	21,2	22,2	32,6	23,7
Frankrike	22,0	23,7	23,6	23,7
Tyska riket	25,1	27,2	26,9	26,4
Italien	27,4	30,0	31,0
Österrike[1]	28,1	29,2	29,1	28,6
Spanien	31,8		31,7
Ungern	32,3	41,1	34,0
Galizien	32,8	37,1	33,5	36,5
Ryssland	34,5	35,0	37,5
	――――――――――――――――
Europa	27,7	29,6	29,7	30,3

Då dödstalet anses vara ett sammanfattande uttryck
för graden af ett folks civilisation, särskildt från
synpunkten af huru djupt kulturen nedträngt inom
nationens bredare lager, är det med tillfredsställelse
man konstaterar den utomordentligt gynsamma ställning,
som här intages af de skandinaviska folken, bland
hvilka Sverige numera uppryckt i jämnhöjd med
Norge. (Jfr vidare Gr. Sundbärg: »Dödstalen såsom
kulturmätare», i »Nationalek. för:s förhandl.»,
1895).

En yttring af kulturens framåtskridande är den
minskning af dödligheten, som i ofvanstående tabell
otvetydigt gifver sig tillkänna. Under förra hälften
af 1800-talet uppgick Europas dödstal i genomsnitt
till 30,9 promille, men åren 1886–90 till endast
27,3 promille. Förbättringen representerar en vinst
af 1 1/3 mill. menniskolif om året, eller
vida mer än hela den europeiska emigrationen under
de år, då den varit som högst. — En annan verkan af
stigande kultur är att vexlingarna i dödstalet från
ett år till ett annat blifva allt mindre och att äfven
lokala skiljaktigheter flerstädes utjämnas. Särskildt
är det senare fallet med hänsyn till skillnaden mellan
landsbygd och städer, hvilken mångenstädes synes vara
på väg att försvinna, eller åtminstone att inskränkas
till vissa ålders- och civilståndsgrupper (t. ex. de
spädaste åldrarna, särskildt bland barn af oäkta börd,
äfvensom den manliga befolkningen inom medelåldern).

Under de senare åren hafva flerstädes omfattande
undersökningar verkstälts angående dödligheten inom
olika yrken eller lefnadsställningar — så i England,
Sverige, Danmark, Schweiz m. fl. land. Dock försvåras
dessa undersökningar ännu af ofullkomligheter uti
det förhandenvarande materialet. (En sammanfattande
öfversigt af resultatet för England och Schweiz
äfvensom staden Paris finnes i öfversättning
meddelad i svenska »Försäkringsför:s tidskr.»,
1892). De svenska undersökningarna, som i flere
afseenden äro de omsorgsfullaste och rikhaltigaste
af alla, men tyvärr i hög grad lida af materialets
bristfällighet och ibland otillräcklighet, återfinnas
i (den äldre) Arbetareförsäkringskomiténs betänkande
(1889). Såsom man väl kan vänta, visar sig en rörlig
verksamhet i fria luften (landt- och skogsbruk, fiske
m. fl.) vara den hygieniskt fördelaktigaste. Inom
industrien förekomma stora skiljaktigheter, mera
kanske beroende å de yttre vilkor, under hvilka
arbetet måste försiggå, än å yrkesarbetet sjelft. Den
bildade medelklassens dödlighetsförhållanden äro i
regeln fördelaktiga, men samhällets högsta kretsar
höra icke gifvet till de mest gynnade. För de manliga
medlemmarna af Europas suveräna furstefamiljer är
sannolika återstående lifslängden vid tjugu års ålder
45 år, men för en svensk bruksarbetare vid samma
ålder fulla 50 år. Inom vissa industriella yrken
hinner å andra sidan motsvarande siffra endast till
omkr. 30 år.

Angående dödsorsakerna se Dödsorsaker
(äfven i Suppl.). Jfr C. Wallis: »Om orsakerna
till dödlighetens minskning i Sverige 1748–1885»
(i »Nord. tidskr.», 1889). G. S–g.

*Dödlighetstabeller. De qvantiteter,
som allmänneligen uträknas i de sedvanliga
»dödlighets- och lifslängdstabellerna», äro dödsrisken,
antalet »qvarlefvande» samt medellifslängden och
sannolika lifslängden. Med dödsrisken (sannolikheten
att dö, mortalitetskoefficienten) förstås i detta
sammanhang utsigten för en person vid inträdet i
ett åldersår att aflida före detsammas utgång. Med
iakttagande af dödsriskerna inom de olika åldersåren
uträknas huru många af ett visst antal födde
qvarlefva vid begynnelsen af hvarje särskildt
åldersår. Sammanräknas hela antalet lefnadsår, som
tillryggalägges af ett visst antal samtidigt födde,
och delas summan jämnt mellan sistnämnda antal,
erhålles medellifslängden (vid födelsen). Göres samma
uträkning vid ett visst åldersår, hvarvid alltså
antalet år, som återstå att genomlefva, divideras
med antalet qvarlefvande, erhålles den »återstående»
medellifslängden. Med sannolika lifslängden slutligen
menas det antal år, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>