Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldkuren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klassen i Nepal (se d. o.), afkomlingar af soldater,
som på 1700-talet lemnade området kring G. för att
eröfra det nuv. Nepal. Deras verkliga namn år khas
l. khassia. De härstamma utan tvifvel till en del
från ariska radjputer, som i 14:de årh. invandrade
för att utbreda islam och gifte sig med qvinnor
af khasstarnmen. G. äro i första rummet krigare
och förakta industri, jordbruk och handel. De
äro hinduer och tala nepali (se d. o.). — De i
britisk-indiska armén och polisen tjenande »gurkha»
tillhöra bergsstammarna gurung och magar i Nepal eller
härstamma från Manipur. — 2. Stad. Se Aurengabad 1.
*Gurko, J. V., var någon tid befälhafvare
för Odessas militärdistrikt och 1883–94
befälhafvare i Varsjavs militärdistrikt och
generalguvernör i Weichsel-departementet (det förra
Polen). Vid afskedstagandet utnämndes han till
generalfältmarskalk.
*Gurlt. 1. E. F. G. dog 1882. — 2. E. J. G. redigerade
»Biographisches lexikon der hervorragenden ärzte
aller zeiten und völker» (6 bd, 1884–88).
Guru-nötter, bot. Se Olacineae.
Gury [gyrī], Jean Pierre, fransk moralteolog, f. 1801,
d. 1866, var professor i moral vid jesuitkollegiet
i Vals från 1833, med undantag af tiden 1848–49,
då han var professor vid Collegium romanum i
Rom. G. återupplifvade den gammaljesuitiska
kasuistiken i Compendium theologiae moralis (1850),
hvartill sluter sig Casus conscientiae (1864; 7:de
uppl. 1886), och hvilket nyttjas såsom lärobok vid
de flesta katolska prestbildningsanstalter i verlden
och såsom rådgifvare i biktstolarna.
Gussander, Per Ulrik, militär, främjare af svenska
mejerihandteringen, född d. 26 Mars 1793, ingick 1808
som fänrik i armén med tjenstgöring vid Skaraborgs
landtvärn, transporterades efter finska kriget,
i hvilket han ej fick tillfälle deltaga, till
Dalregementet, var brigadadjutant under kriget
i Norge, hvarunder han utmärkte sig i affärerna
vid Lier, Medskog och Skotterud m. fl., och fick
1814 tapperhetsmedalj i guld. Sedan 1815 kapten
vid Jämtlands regemente, tog han 1823 afsked
med majors n. h. o. v. Egare af Gammelstilla
bruk i Gestrikland, egnade han sin mannaålders
verksamhet åt bergs- och landtbruk och i synnerhet
mjölkhushållning samt arbetade med rastlös ifver för
dessas utveckling. Hufvudvigten af G:s verksamhet
på sistnämnda område ligger ej så mycket i den metod
han uppställde i sin 1852 utgifna skrift Fullständig
underrättelse om bästa sättet att erhålla den högsta nu
kända vinsten af mjölken (2:dra uppl. 1861; öfvers.
till tyska och finska) som fastmer i den propaganda
han gjorde för de af honom tillverkade förtennta
bleckkärlen, hvilka med en stor yta och under en
viss temperatur skulle befordra gräddsättningen för
att gifva söt grädde i största möjliga qvantitet
och möjliggöra den söta mjölkens användande till
skummjölksost. Hans metod tilldrog sig snart en
allmännare uppmärksamhet, och han kallades af flere
läns hushållningssällskap att meddela undervisning i
sin metod, hvarjämte han länge årligen besökte Ultuna
landtbruksinstitut och gaf eleverna kostnadsfri
undervisning. Han var ock upphofvet till att en
mejeriskola – måhända den första i riket
— af Gefleborgs läns hushållningssällskap
upprättades (1865) på hans egendom Mogård i Mo
socken och var densammas föreståndare samt förmådde
hushållningssällskapet att anställa en länsmejerinna,
som undervisade i mejsriskolan, men i öfrigt skulle gå
allmogen tillhanda. Hans system är nu öfvergifvet,
men G. tillkommer den stora förtjensten att
hafva verkat för att de mörka, kalla och fuktiga
mjölkkammare, som förut användes, utbytts mot
ljusa och soliga mejerier samt att större renlighet
iakttages vid mjölkens behandling. Han ifrade
äfven för en bättre utfodring af kreaturen och
framhöll vigten af att intressera ladugårdsfolket
för ladugårdsskötseln genom att gifva det procent
af afkastningen, en åtgärd, som nu tillämpas i
hvarje rationel ladugård. Död d. 26 April 1871.
Han var sedan 1863 ledamot af Landtbruksakademien,
hvilken gaf honom sin stora belöningsmedalj i guld.
Jfr E. O. Arenander: »Major P. U. G., en den
svenska mejerihandteringens storman» (i »Nordisk
mejeritidning», 1896).
*Gustaf. 1. Socken i Malmöhus län. 6,036 har. 2,293
innev. (1896). — 2. Socken i Kopparbergs län. 10,807
har. 2,452 innev. (1896).
Gustaf (F. Kivimaa), socken af Vehmo härad och
domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal
134 qvkm.; befolkningen, till öfvervägande del
finsktalande, 2,544 pers. (1895). Imperielt pastorat
af 3:dje kl., Åbo ärkestift, Vehmo prosteri.
*Gustaf, svenska konungar och furstar. — 1. G. I föddes,
enligt en uppgift af hans syskonbarn hustru Brita
Kristiernsdotter, 1495, då Kristi himmelsfärdsdag
inföll d. 28 Maj, enligt en uppgift i Per Brahes
krönika d. 3 Maj (d. v. s. dagen före Kristi
himmelsfärdsdag) 1497. Sistnämnda uppgift vinner
något stöd genom en anteckning af enkedrottning
Katarina Stenbock, enligt hvilken konungen vid sin död
skulle varit 63 år gammal. Jfr »Sv. autografsällsk:s
tidskr.», II, s. 343. — 2. G. II Adolf. Schriftstücke
von Gustaf Adolf, zumeist an evangelischen fürsten
utgåfvos 1877 af G. Droysen och K. Gustafs II Adolfs
bref och instruktioner till Oxenstierna 1888 af
Vitt. hist. o. ant. akademien genom P. Sondén (i
A. Oxenstiernas skrifter och brefvexling. Senare afd.,
bd 1). — 3. G. III. Sofia Magdalena dog 1813. —
Dramen »Helmfelt» (sp. 277) uppfördes f. g. å
Ulriksdal. — 4. och 6. G. IV Adolfs och hans
son prinsens af Vasa stoft flyttades 1884 från
Oldenburg till Riddarholmskyrkan i Stockholm. —
8. Oskar G. Adolf var i Mars 1884 vicekonung
i Norge och har för öfrigt såsom regent eller
ordförande i tillförordnad regering tagit del i de
förenade rikenas styrelse, hvarjämte konungen
vid flere tillfällen inhemtat hans mening.
Han utnämndes 1884 till generalmajor och chef för
Lifgardesbrigaden och var 1889–96 chef för Fjerde
arméfördelningen, hvarunder han 1892 befordrades
till generallöjtnant i Sveriges och Norges arméer,
och är sedan 1896 inspektör för militärläroverken.
Vidare har kronprinsen varit verksam såsom
ordförande i 1881–83 års komité för åstadkommande af
en konst- och industriutställning i Stockholm, i
1885–87 års komité för afgifvande af förslag till
ändringar i de särskilda truppernas exercisreglemente,
i fankomitén 1888–92 och i 1894 års komité ang. en
Allmän konst- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
