Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helvedesfossen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marinen är dylikt tågvirke allmänt i bruk, och det
användes äfven i grufvor och bergverk.
Hénin-Liétard [enä’ng-lietār], stad i
franska depart. Pas-de-Calais, vid
Nordbanan, som der utsänder två sidolinier. 8,971
innev. (1891). Stenkolsgrufvor, metallurgiska
verkstäder.
Heniochus, zool. Se Piskfisken.
*Henle, F. G. J., afled 1885 i Göttingen.
Henlein, Peter. Se Ur, sp. 1508.
Henley [hä’nli], H. on Thames, stad vid södra gränsen
af eng. grefsk. Oxford, vid Thames nedanför Reading,
omgifvet af Chiltern hills’
bokskogar, bekant genom de derstädes årligen i Juli
månad företagna stora roddtäflingarna. Omkr. 5,000
innev.
*Henne-Am Rhyn är sedan 1883 åter statsarkivarie i
S:t Gallen.
*Henneberg, J. W. J., dog 1890.
Henneberg, Rudolf, tysk målare, f. i
Braunschweig 1825, död derst. 1876, utbildades vid
akademien i Antwerpen (1850–53), under Couture i
Paris samt genom resor till Italien. H:s hufvudverk
äro byggda på lidelsefullt romantiska fantasirika
motiv, såsom Den vilde jägaren (efter Bürgers
ballad; 1856, i Nationalgalleriet, Berlin; Galerie
Schack, München) och Jagten efter lyckan (1868,
Nationalgalleriet i Berlin). Dessutom har han målat
landskap, genrebilder och häststycken samt en af
kriget 1870–71 inspirerad cykel af patriotiska
väggmålningar i vaxfärger (Warschauerska villan
i Charlottenburg). I Braunschweigs museum finnes
en stor samling handteckningar och studier af H.
J. K–e.
Henneberg, Karl Vilhelm Albert Richard, tonsättare,
f. i Berlin d. 5 Aug. 1853, elev af Rust, gjorde
1872 en konsertresa i Skandinavien och blef 1873
dirigent för musikföreningen i Bergen, bereste
å nya Skandinavien med tyska operasällskap
1873 och 1876 samt stannade i Stockholm, der
han 1878 blef kapellmästare vid Mindre teatern,
1879 vid Nya teatern, 1885 vid Operan och 1894
hofkapellmästare. H. har uppträdt som pianovirtuos,
komponerat operan Drottningens vallfart, balletten
Undina, musik till skådespelen Brand, Lycko-Pers
resa, Diamantbröllopet m. fl., diverse kammarmusik,
pianostycken, kör- och solosånger samt instrumenterat
Södermans »Kung Heimer och Aslög», o. s. v. Han blef
1885 led. af Mus. akad. A. L.
Hennersdorf (Katholisch-H.), by i reg. omr. Liegnitz,
Schlesien, nära Lauban, med omkr. 2,000 innev. Der
segrade Fredrik II d. 24 Nov. 1745 öfver en
sachsisk-österrikisk armé.
*Hennes, Aloys, afled 1889.
Henning, Karl Fredrik Salomon, prest, kyrkohistoriker,
f. i Vistorp, Skaraborgs län, d. 19 Juli 1843,
blef student i Upsala 1866, filos. doktor 1875 och
teol. kandidat 1878. Han prestvigdes 1879, kallades
1881 till docent i kyrkohistoria samt utnämndes 1882
till lektor i kristendom och hebreiska vid Strengnäs
högre allm. läroverk med Öfver-Selö såsom prebende och
1894 till domprost i Vexiö. 1893 utnämndes han till
teol. doktor. H. har skrifvit bl. a. Johan Conrad
Dippels vistelse i Sverige samt Dippelianismen i
Stockholm 1727–1741 (1881), Bidrag till kännedomen om
de religiösa rörelserna i
Sverige och Finland efter 1730 (1891), Strengnäs stift
under den liturgiska striden till Upsala möte 1593
(1893) samt artiklar i Nordisk Familjebok.
*Hennings, B. M., uppträdde i Stockholm 1889 och 1890.
Henningsen. 1. Frants Peter Didrik H., dansk
porträtt- och genremålare, född d. 22 Juni 1850,
utbildade sig, sedan han tagit studentexamen,
vid konstakademien, fick 1883 utställningsmedaljen
och 1884 reseunderstöd från akademien. 1887 blef
han medlem af akademirådet och 1890 professor vid
akademiens modellskola. Han har målat en mängd
porträtt, en del i hel figur. Med anledning af
konungaparets guldbröllopsfest målade han en stor
tafla Gardet rycker upp framför Amalienborg med en
mängd förträffliga typer. Äfven hans genrebilder,
för hvilka han ofta väljer allvarliga ämnen, utmärka
sig för karakteristiska typer. — 2. Erik Ludvig H.,
den föregåendes broder, målare, född d. 27 Aug. 1855
i Köpenhamn, genomgick konstakademien och vann snart
ett namn genom en rad friskt och duktigt utförda
genretaflor, af hvilka flere tillhöra den k.
tafvelsamlingen i Köpenhamn och en, Nytorv, inköpts för
Sveriges Nationalmuseum. Han har haft reseunderstöd
af akademien samt det Ancherske legatet. 1893 blef
H. medlem af akademirådet och utförde 1895–96
en stor målning i universitetets högtidssal.
Ph. W.
*Henoch. Henochs bok var sannolikt ursprungligen
skrifven på hebreiska eller arameiska språket,
men den etiopiska öfvers. är gjord efter en grekisk
text. För några år sedan fann man i Achmim i Öfre
Egypten större grekiska fragment, hvilka utgåfvos af
Bouriant i 9:de bandet af »Mémoires publiés par les
membres de la mission archéol. française au Caire»
(1892) och derefter, med öfvers., af Lods (»Le livré
d’Hénoch», 1893).
Henoteism (af Grek. stammen hen, en, och theos,
gud) kallar M. Müller den af honom antagna äldsta
religionsformen Rig-Veda, i hvilken en vid hvarje
särskildt tillfälle anropad gud anses såsom den
högste, utan att man dervid öfver hufvud tänker på
andra gudar, som kunde inskränka absolutheten hos den
anropade guden, ehuru flere gudars tillvaro annars
erkännes. Efter Max Müller hafva E. von Hartmann
och O. Pfleiderer begagnat ordet henoteism i något
modifierade och från hvarandra afvikande meningar.
J. P.
Henotik (af Grek. henun, förena), en till don
systematiska teologien hörande vetenskapsgren, som
äfven benämnes irenik (se d. o.).
Henricus Caroli. Se Henrik Karlsson. Suppl.
*Henrik den helige ljöt döden på Kjulo (ej Kinlo)
träsk.
*Henrik, konungar af Kastilien (sp. 1060). —
H. II. segrade vid Montiel d. 23 (ej 14) Mars.
Henrik (Fr. Henri), prins af Orléans, fransk
upptäcktsresande, son af hertigen af Chartres,
f. i Ham (England) d. 16 Okt. 1867, företog
1889–90 under ledning af Bonvalot (se denne. Suppl.) en
expedition öfver Tibet till Tongking samt anställde
1894–96 forskningar på Madagaskar och i Bortre Indien,
hvarunder han bl. a. upptäckte Iravadis källor. I
pressen hafva framställts tvifvel om att prins
H. verkligen gjort de upptäckter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
