- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
1479-1480

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Johan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

juris doktor 1855, var liberal ledamot af Lagstiftande
kåren 1863–70, der han röstade mot kriget 1870,
samt af nationalförsamlingen (deputeradekammaren)
1871–76 och 1885–89, der han tillhörde först
venstra centern, sedermera konstitutionella
högern. L.-P. blef ledamot af Institutet 1888. Han
har skrifvit bl. a. det af Franska akad. prisbelönta
arbetet Vingt années de république parlementaire,
Jean de Witt, grand pensionnaire de Hollande
(2 bd,
1884).

*2. Leffler, L. F. A., skrifver sig sedan 1886
Läffler. Han har vidare utgifvit bl. a. Undersökning
om de germanska, i synnerhet de nordiska formerna af
adjektivet hög
(i »Ark. f. nord. filologi», 1883),
Bidrag till tolkningen av Tunestenens runinskrift
(i »Uppsalastudier tillegn. S. Bugge»., 1892) och
Om de östskandinaviska folknamnen hos Jordanes (i
»Sv. landsmålen», bd 13, 1894).

3. Leffler (Edgren), Anne Charlotte, hertiginna
af Cajanello, författarinna, den föregåendes
syster, född i Stockholm d. 1 Okt. 1849, försökte
sig i konfirmationsåldern på att skrifva en stor
prestgårds-roman, som blef ofullbordad, och utgaf 1869
anonymt novellsamlingen Händelsevis, som rönte ett
välvilligt emottagande. Hon trädde 1872 i äktenskap
med v. häradshöfdingen G. Edgren. Under de följande
åtta åren fick hon, fortfarande fullständigt anonym,
på Dramatiska teatern uppförda åtskilliga skådespel,
som väckte rätt mycken uppmärksamhet genom sin
naturliga, osökta ton och ett personligen kändt
idéinnehåll: Skådespelerskan (1873; tr. 1883),
Pastorsadjunkten (1876; tr. s. å.), Under toffeln
(s. a.) och Elfvan (1880; tr. 1883). Gemensamt för
dessa kan sägas vara att konflikten uppkommer genom
en begåfvad personlighets sträfvan att lösgöra sig
ur förhållanden, som hämma dess fria utveckling,
och de sluta alla med resignation. Efter en tid
af grundligare sjelfstudier framträdde fru Edgren
1882 under eget namn såsom mognad författarinna med
novellsamlingen Ur lifvet, som hastigt gjorde henne
känd i Sverige och utom dess gränser. Man träffade
der en modernt tänkande och kännande personlighet,
som sanningskärt och utan öfverdrifter med måttfull
realism behandlade konkreta lifskonflikter ur
samtiden i en klar, fast och flärdfri stil, der
man saknade endast de lyriska stämningsdagrarna, de
innerliga tonfallen, fantasiens flygt. 1883 utgaf
hon en andra samling »Ur lifvet», som på många
håll väckte anstöt genom den djerfva novellen Aurore
Bunge.
Ehuru fru Edgren endast ville skildra och
gerna lemnade konflikterna olösta, äflades man att
i henne se en tendensförfattarinna, i synnerhet med
anledning af det ur verkligheten gripna skådespelet
Sanna qvinnor (1883), som verkade omdanande på
opinionen i fråga om den gifta qvinnans eganderätt;
det uppfördes tillsammans med hennes lustspel En
räddande engel,
i hvilket mycket allvar var inmängdt
och som ännu är ett med stor dragningskraft verkande
repertoarstycke. En utländsk resa 1884 vidgade hennes
blick för de sociala frågorna och framkallade det
tämligen svaga tendensdramat Hur man gör godt (1885),
en protest mot samhällets missförhållanden. Nya
lifsintryck afspeglades oroligt i romanen En
sommarsaga
(1886;
utgörande 4:de bandet af »Ur lifvet»), som behandlade
problemet hur den utvecklade nutidsqvinnan skall
kunna bevara sin personlighet och individuella
lifsgerning på det erotiska området. I samarbete med
Sonja Kovalevski skref hon 1887 dubbeldramat Kampen
för lyckan,
som blef ett förfeladt experiment. Efter
en 1888 företagen resa uti Italien upplöste hon 1889
sitt äktenskap och vigdes 1890 i Rom med hertigen
af Cajanello, professor i matematik vid Neapels
universitet. Den i 3:dje delen af »Ur lifvet» ingående
berättelsen Kvinnlighet och erotik (s. å.) utgör en
yrande lofsång öfver kärleken, men en stark sensualism
i förening med en viss brist på smak framträder här
liksom förut i »Sommarsagan». Följ. året skref hon
komedierna Familjelycka och Den kärleken! (utgifna
1892 tills. med den dramatiska situationen Moster
Malvina
under titeln »Tre komedier»), 1892 en
biografi öfver Sonja Kovalevski samt sagospelet
Sanningens vägar, en omklädnad för djerfva moderna
tankar. Hon afled d. 21 Okt. 1892 i Neapel. Efter
hennes död utgåfvos 1893 Efterlemnade skrifter (2 bd,
det förra innehållande bl. a. »Sanningens vägar», det
senare utgörande 5:te bandet af »Ur lifvet»). Flere
af hennes arbeten finnas öfversatta till norska,
danska, finska, ryska, tyska, engelska, holländska,
italienska, bulgariska och kroatiska. Jfr Ellen Key:
»Anne Charlotte L.» (1893).

4. Leffler, Artur Lorens Olof Abraham, ingeniör,
den föregåendes broder, f. i Foglås, Vestergötland,
d. 20 Mars 1854, genomgick Tekniska högskolan
1871–74 och hade haft anställning vid jernverk
hemma och i Nord-Amerika, då han 1886 anställdes
som slöjdinspektör vid Göteborgs folkskolor. Han
var 1891 kommissarie vid industriutställningen
i Göteborg och inlade stor förtjenst 1893 såsom
Sveriges kommissarie vid verldsutställningen i
Chicago. Han åstadkom en sammanslutning emellan
de främmande kommissarierna, hvilken kom att
utöfva stark kontroll öfver och påtryckning på de
amerikanska utställnings-myndigheterna, fungerade
såsom kommissariernas »hederssekreterare» och
utverkade, att deras protokoll trycktes. Sedan 1896
är L. öfveringeniör vid Malmö–Trelleborgs jernväg.

*(5). Leffler, Robert, var brorson till S. P. Leffler
(Leffler 1).

6. Leffler, Johan Anders, den föregåendes kusins
son, nationalekonom, f. i Göteborg d. 18 Juni 1845,
blef 1863 student i Upsala, studerade sedan 1874
nationalekonomi och finansvetenskap (under Roscher)
samt jordbruks-vetenskap och botanik vid Leipzigs
universitet och promoverades 1876 till filos. doktor
derstädes. L. höll 1878–80 offentliga föreläsningar
i nationalekonomi i Göteborg. 1880 insamlade han
på uppdrag af L. O. Smith i Syd- och Vest-Europa
underrättelser om arbetareförhållanden, folk-
och sparbanker, konsumtionsföreningar m. m. och
tog derunder i England noggrann kännedom om
postsparbanksväsendet, hvars införande i Sverige
han vid sin återkomst till Göteborg 1881 varmt
förordade. Han vardt s. å. ledamot och sekreterare
i den af regeringen tillsatta postsparbankskomitén
och 1883, vid postsparbankens inrättande, ledamot af
dess styrelse. 1883–86 var han äfven direktör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfat/0748.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free