Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oskar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
års vigtiga grundlagsändring, som satte en gräns
för storstadsrepresentanternas tillväxt inom
riksdagen genom att fixera riksdagsmännens antal
och proportionen mellan städernas och landsbygdens
ombud i Andra kammaren. Under det sista decenniet har
mycken uppmärksamhet egnats åt arbetarefrågan (lag
om skydd mot yrkesfara, 1890, flere k. propositioner
om arbetareförsäkring, bildande af en fond, 1892,
för detta ändamål m. m.). Den andliga odlingen har
nitiskt främjats, ej blott af konung och riksdag, utan
äfven genom enskildes initiativ (Nordiska museet,
högskolorna i Stockholm och Göteborg m. m.). —
I Norge har sträfvandet att häfda landets
sjelfbestämningsrätt på unionens bekostnad fortgått
med stigande energi. Visserligen afskaffades 1873
riksståthållareämbetet (som kunde beklädas äfven af
svensk man) och upphäfdes 1891 konungens rätt att
i Norge tillsätta vicekonung, men såväl försöken
att åstadkomma full likhet mellan de båda rikena
i afseende på utrikesstyrelsen med bibehållande
af gemensamheten som den norska vensterns planer
på egen norsk utrikesstyrelse och egna konsuler
hafva hittills blifvit utan resultat. Försöket att
genom en unionskomité (1895–98) förlika de stridiga
ståndpunkterna lyckades icke, och samtidigt led
gemensamheten ett svårt afbräck genom upphäfvandet
af mellanrikslagen (se vidare Norge.
Suppl). Konung O. har gått de norska nationella
krafven till mötes, så långt det kunnat ske, utan
att ett högre mål, unionen, äfventyrats.
Åt konung O. anförtroddes på grund af fördrag
mellan Tyskland, Storbritannien och Nord-Amerikas
Förenta stater (1889) att utnämna öfverdomare på
Samoa; i den föreslagna, men af kongressens senat
slutligen förkastade skiljedomstraktaten af d. 11
Jan. 1897 emellan Storbritannien och Nord-Amerikas
Förenta stater bestämdes, att konungen i vissa fall
skulle ega utse en af de fem skiljedomarna, och i
skiljedomstraktaten emellan Italien och Argentina
af d. 23 Juli 1898 fastställdes, att han eventuelt
skulle utnämna en af de tre skiljedomarena — allt
bevis på det anseende för rättrådighet konung
O. åtnjuter. Storartad var den hyllning, som
bereddes konungen, då han d. 18 Sept. 1897 firade
sitt 25-års regeringsjubileum, i sammanhang med
hvilket en nordisk industri- och konstutställning
i hufvudstaden (Djurgården) framlade glänsande
vittnesbörd på de fredliga idrotternas utveckling
under hans styrelsetid. Brödrafolkens tillgifvenhet
gaf sig uttryck bl. a. i de inom samhällets alla lager
insamlade stora nationalgåfvor, som öfverräcktes honom
(se vidare Konung Oskar II:s jubileumsfond. Suppl.);
akademier, samfund och korporationer tolkade i
adresser eller festskrifter sin vördnad, högskolorna i
Upsala, Lund, Göteborg och Kristiania utgåfvo digra
redogörelser för sin utveckling under de gångna
25 åren eller vetenskapliga verk. Statschefer och
furstehus bragte honom genom särskilda representanter
eller skrifvelser sin lyckönskan. Universiteten i
Wien, Leiden, München, Bologna, Oxford och Strassburg
kallade honom genom deputationer till hedersdoktor
(se vidare F. U. Wrangel: »Redogörelse för kon. O. II:s
25-åriga reg. jubileum», 1898). Detta och andra bevis
på uppmärksamhet från olika delar af verlden gällde
konung O. icke minst såsom mecenat. Han
har bl. a. lemnat frikostigt understöd till
Nordenskiölds, Andrées, Hedins och Nathorsts
forskningsresor, bekostat Böttigers verk om svenska
statens samling af väfda tapeter, skänkt stora summor
till Upsala och Lunds universitet, af egna medel
prydt och förskönat Stockholms och Drottningholms
slott och vid internationella vetenskapliga eller
humanitära möten i Stockholm utöfvat ett glänsande
värdskap, t. ex. vid 8:de Orientalistkongressen
(1889) och verldspresskongressen (1897). — Konung O:s
Samlade skrifter utgåfvos 1885–88 i en praktupplaga
i 3 bd. Bland andra tryckta alster af hans literära
verksamhet må, utom de i hufvudart. nämnda, anföras
Smärre dikter (1887), Reseminnen från skilda tider
(1888), Skrifter på prosa af Oscar Fredrik (s. å.),
Tal af Oscar Fredrik under åren 1803–12 (1890), Tal
vid åtskilliga tillfällen (efter hans tronbestigning;
1895). Konungens poetiska och prosaiska skrifter
hafva delvis öfversatts på tyska, franska, engelska,
ryska, holländska. Konungen har äfven under det
senaste årtiondet företagit flere utländska resor:
han besökte 1888 Italien, Algeriet (öckenoasen Biskra
m. fl. ställen). Spanien, Portugal, England, Tyskland,
1892 Tyskland, Italien, Frankrike, 1894 Frankrike och
Tyskland, 1896 Italien, der han i Nizza ådrog sig en
malariainfektion och till följd deraf låg sjuk i
Honnef under större delen af Maj månad s. å.
Konungen plägar sedan flere år tillbaka tillbringa
en del af sommaren ombord på »Drott» vid Marstrand,
der 1897 hans (af E. Brambeck modellerade) bronsbyst
uppsattes. (Rättelse. I hufvudart., sp. 417, sista
raden, står Biberich bör vara Biebrich.) — Jfr
J. Almén: »Ätten Bernadotte. Biografiska anteckningar»
(1893; 2:dra uppl. 1896), A. Rydfors: »Konung Oskar
och Sveriges folk. Till minne af den 18 September
1897» (1897) och J. Linck: »Konung Oskar II» (s. å.).
*Oskar Karl August. Se vidare Bernadotte. Suppl.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
