- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
257-258

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Assyrien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta gamla ärevördiga assyriska konunganamn upp
på tronen. Men väl förtjänade han att bära detta
namn, ty hvad han saknade i börd, uppvägde hans
kraft och visdom. Såsom eröfrare stod han icke
tillbaka för någon af sina föregångare eller efterföljare,
och såsom statsman öfverglänste han dem alla. Det
assyriska väldet utgjordes egentligen af en mängd löst
sammanhållna lydstater, hvilkas enda förbindelse med
sitt assyriska öfverhufvud bestod däri, att de betalte
tribut. Hela väldet hvilade sålunda på svärdet,
ty då ej en assyrisk konung var kraftig och krigisk
nog att med svärdet uppehålla sitt inflytande, såg
han sig snart utan besittningar.
Tukulti-apal-Esarra III utvecklade en ny politik med syfte att
fastare sammanbinda de olika folken under A:s
spira. Han använde härvid mildare medel, i det
han lät inhemska konungar regera, men tillsatte
assyriska härförare. Genom att hålla förnäma
personer som gisslan vid det assyriska hofvet samt
äfven genom att bortgifta assyriska prinsessor med
lydkonungar sökte han uppehålla ett slags
gemensamhetskänsla eller åtminstone ansvarskänsla. Ett
våldsammare medel var att omflytta de
inflytelserikaste och förmögne af ett underkufvadt folk till ett
främmande, men under A. lydande rike, där de ej
skulle hafva något intresse af att göra uppror. I
de sålunda bortfördes ställe insattes främlingar från
andra håll. De, som lämnades kvar i sitt hemland,
voro för svaga att åstadkomma en resning. Syftet
med denna omflyttning var naturligtvis att bryta
nationalkänslan och göra alla till assyrier. Länge
hade de assyriske konungarna varit Babyloniens
egentlige herrar, men de babyloniske lydkonungarna
hade ständigt gjort uppror. Tukulti-apal-Esarra
tröttnade på att ständigt kufva uppror i Babylonien
samt lät utropa sig själf såsom konung öfver
Babylonien, men under namnet Pulu. Hans exempel
följdes sedan af följande assyriska konungar, hvilka
under ett annat namn läto utropa sig till konungar
äfven i Babylonien. För Tukulti-apal-Esarra måste
bland andra äfven det stolta Damaskus samt Israel
och Juda böja sig. Hans efterföljare Sulman-asarid
(Salmaneser) IV (726–722) regerade endast några
år och förde krig i västern,där han belägrade Samaria
i två år. – Sarru-ukin (Sargon) II (722–705), äfven
en inkräktare, kanske en framstående och kraftig
general, uppsteg på A:s tron under synnerligen
kritiska förhållanden, men genom segerrika fälttåg
i Palestina, där han intog Samaria i sitt första
regeringsår, i Egypten och Babylonien samt genom
att fullfölja den af Tukulti-apal-Esarra igångsatta
politiken befäste och höjde han ytterligare A:s
maktställning. Genom anläggandet af kanaler
förbättrade han jordbruket, och genom byggandet af
en ny stad med ett ofantligt palats, Dur-Sarrukin,
på slätten n. ö. om Ninive, har han häfdat sig såsom
en af forntidens störste byggmästare. Hans son och
efterföljare, Sin-ahe-irba (Sanherib), reg. 704–681
bekant genom sina fälttåg i Palestina och i synnerhet
mot Hiskia i Jerusalem, var likaså en segerrik
krigare. Hans hänsynslöshet mot de stolte
babyloniernas traditioner förorsakade honom emellertid
ständiga uppror i Babylonien, och detta ledde honom
till det vanvettiga beslutet att helt och hållet förstöra
den gamla staden Babylon med alla dess konstverk.
Hans fredliga värf bestod i att bygga palats i Ninive
samt att göra denna stad till hufvudstad. – Hans son
och efterföljare, Assur-ahu-iddin (Asarhaddon), reg.
680–668, var i skaplynne helt olika sin fader.
Sedan han sålunda genom att kufva ett uppror i
Assyrien befästat sin egen tron, var hans första
åtgärd att återuppbygga det förstörda Babylon, ett
verk, som han dock måste lämna åt sina söner att
fullborda. Trots det att hans välde allvarligt
skakades af inträngande halfvilda skaror från norr,
lämnade han likväl det assyriska väldet större än

illustration placeholder

Ruinkullarna vid Nimrud.

det någonsin varit tillförne, i det att han lade hela
Egypten under A:s spira. – Enligt testamente skulle
hans äldste son, Assur-bani-apal (Sardanapalos), reg.
668–626, följa honom på A:s tron, under det att den
yngre, Samas-sum-ukin, skulle regera i Babylonien.
Missnöje och stämplingar från den senares sida ledde
dock till krig mellan bröderna, hvari Assurbanipal
afgick med segern samt själf uppsteg på Babylons
tron. Genom segerrika krigståg i Egypten, Palestina,
Arabien, Armenien och Elam uppehöll han den af
Assur-ahu-iddin vunna maktställningen, men tecken
till förfall saknas ej. Assurbanipal var en frikostig
beskyddare af litteratur och konst. Eftervärlden står
i särskild tacksamhetsskuld till honom för det
märkliga kilinskriftbiblioteket, bestående af mer än 10,000
tätskrifna lertaflor, på hvilka han låtit afskrifva den
gamla babyloniska litteraturens bästa alster (se
vidare Assur-bani-apal). Under
Assurbanipal hade det assyriska väldet nått höjdpunkten
i makt, litteratur och konst, men det stod på samma
gång sitt fall närmast. Hans efterföljare
Assur-etil-ilani (625–622), Sin-sum-lisir och
Sin-sar-iskun (621[?]–606), förmådde icke uppehålla sitt
inflytande öfver lydfurstarna. Dessa afföllo den ene
efter den andre, och endast det egentliga A. återstod.
På Babylons tron svingade sig en kraftig kaldeisk
inkräktare, Nabu-apal-usur (Nabopolassar), upp.
Bland Mediens berg hade en ny stark makt uppstått.
Nabu-apal-usur ingick förbund med Kyaxares i
Medien, Ninive anfölls, besegrades och förstördes i grund
606 f. Kr. Medien och Babylonien delade
spillrorna af det krossade världsväldet.

Assyrierna själfva äro, hvad statsförfattning,
förvaltning, rättsväsende, samhällslif, litteratur,
konst och religion beträffar, öfver hufvud taget att
betrakta som babylonier. (Se Babylonien.)
Helt naturligt uppvisa de dock vissa nationella drag
och egenheter. Skillnaden mellan babylonier och
assyrier torde i vissa hänseenden kunna jämföras
med skillnaden mellan nutida britter och amerikaner.

Tryckt den 22/4 04

2 b. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free