Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 525-526 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avvakum, Petrovitj, det ryska sektväsendets upphofsman - Avvocato (it.), advokat - Ax, bot. Se Blomställning - Ax, stad. Se Ax-les-thermes - ax. (på recept), förkortning för axungia - Axberg, socken i Örebro län - Axehielm, Johan Henriksson, fornforskare - Axel, anat., liktydigt med skuldra (hos människan) och bog (hos djuren)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han återvända till Moskva. Men då han åter
opponerade sig mot det kyrkliga nyhetsmakeriet,
förvisades han till Pustozersk, där han hölls fängslad.
Han behöll dock sitt fanatiska trots och blef, efter
en ny klagoskrift till tsaren, bränd på bål jämte tre
meningsfränder. Sträng i sedliga grundsatser och
ortodox konservatism, kan A. betraktas som det
gammal-ryska sektväsendets fader. Af hans 44
skrifter ha några gått förlorade. De öfriga hafva
utgifvits af Subbotin i dennes "Material till
sektväsendets historia". Viktigast är hans själfbiografi.
Den teologiska riktning, som han företrädde, fick
efter honom namnet "Avvakumovstjina". Jfr
Raskolniker.
A–d J.


Axelhålan (se art. Axel, sp. 527).

1. Musculus pectoralis minor. 2 Musculus pectoralis major.
3. Musculus serratus anterior. 4. Nervus inter-costobrachialis.
5. Vasa thoracica longa. 6. Arteria brachialis.
7. Musculus coracobrachialis. 8. Musculus deltoides.
9. Vena cephalica. 10. Musculus biceps brachii. caput longum.
11 Caput breve. 12. Nervus medianus.
13. Nervus cutaneus antebrachii medialis. 14 Nervus cutaneus brachii medialis.
15. Vena basilica. 16. Nervus ulnaris.
17. Musculus teres major. 18. Vasa subscapularia.
19. Nervus subscapularis. 20. Musculus latissimus dorsi.
21. Musculus subscapularis. 22. Nervus thoracalis longus.
23. Vasa thoraco-epigastrica.


Avvocato (it.), advokat. Detta ord, förkortadt
avv., tillfogas i Italien så godt som undantagslöst
till en vederbörligen inskrifven och erkänd advokats
namn och bibehålles oftast – liksom vår
doktorstitel – äfven om bäraren nått långt högre
värdigheter. Officiellt är därvid ordningen följande: först
tillnamnet, därpå titeln och så förnamnet, t. ex.
Crispi avv. Francesco.
V. Lm.

Ax, bot. Se Blomställning.

Ax, stad. Se Ax-les-thermes.

ax. (på recept), förkortning för axungia.

Axberg, socken i Örebro län, Örebro härad. 9,726
har. 1,816 inv. (1902). A. bildar med Hofsta ett
konsistoriellt pastorat i Strängnäs stift, Glanshammars
kontrakt.

Axehielm, Johan Henriksson, fornforskare,
f. 1608 i Norrköping, blef 1625 student i Uppsala,
där han under den lärde Bureus, hvars dotter 1629
blef hans maka, studerade fäderneslandets
antikviteter. 1630 fingo han och Aschaneus af konungen
fullmakt att jämte Bureus vara "antikvarier". Vid
universitetet hade A. äfven idkat juridiska studier,
och 1633 ingick han i Åbo hofrätt, där han samma
år blef advokatfiskal och 1637 assessor. 1649
lämnade han den juridiska ämbetsmannabanan, på hvilken
han hade avancerat till underlagman i Norr-Finne
lagsaga, hvarefter han uteslutande egnade sig åt sitt
älsklingsstudium, fornkunskapen. Han adlades 1651.
1667 förordnades han till assessor i det s. å. i
Uppsala inrättade antikvitetskollegium, blef efter
Stiernhielms död, 1672, dess preses och kvarstod som
sådan till 1675. Död i Uppsala 1679. – A. var
en skarpsinnig och oväldig domare. Som
vetenskaplig forskare utmärkte han sig för stora kunskaper och
outtröttligt nit. Han utgaf likväl ingenting i tryck.
Hans många efterlämnade handskrifter hafva gått
förlorade.

Axel, anat., liktydigt med skuldra (hos människan)
och bog (hos djuren), betecknar bålens åt sidorna
utsträckta, öfre del. skulder-ringen med dess
mjukdelar. Axeln sträcker sig utåt som en sluttande,
afsmalnande ås, från sidan af halsen. Formen af dess
yttersta ände bestämmes af delta-muskeln;
men denna ås sluttar äfven framåt och bakåt, mot
bröst och rygg, i hvilkas större vidd den förlorar sig
utan bestämd gräns. Ju mera jämn och oafbruten
sluttningen är, dess vackrare blir den af muskler
och fett betingade rundningen och axelns (skuldrans)
form. Axeln har till fast grundval skulder-ringen,
hvilken utgöres af det mot bröstbenet sig stödjande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>