- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1003-1004

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bartoszewicz, Julian, polsk historiker - Bartpur. Se Bhartpur. - Bartrihari. Se Bhartrihari - Bartsch, Karl Friedrich, tysk filolog - Barttelot, Edmund Musgrave, engelsk Afrikaresande - Baruk, Nerias son, profeten Jeremias trogne vän och följeslagare - Baruks apokalyps, en af gamla testamentets pseudoepigrafiska skrifter - Baruks bok, en af de apokryfiska böckerna i gamla testamentet - Barwani, brittisk vasallstat i Central-Indien - Barwood-komposition - Bary, Heinrich Anton de, tysk botanist - Barycentrisk - Barycentrum - Barye, Antoine Louis, fransk skulptör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ny uppl. 1877). Hans arbeten utgåfvos samlade i
11 bd 1877–82.
(A–d J.)

Bartpur. Se Bhartpur.

Bartrihari. Se Bhartrihari.

Bartsch, biflod fr. h. till Oder, upprinner i
Schlesien och möter hufvudfloden i Posen. 165 km. lång.

Bartsch, Johann Adam Bernhard von,
österrikisk konsthistoriker och kopparstickare, f. 1757,
d. 1821 såsom tjänsteman vid kejserl. biblioteket i
Wien. Hans förnämsta arbete är Peintre-graveur
(21 bd, 1803–21), ett verk, med hvilket han lade
grunden till den nyare kopparsticks-vetenskapen,
och hvilket, huru mycket det än blifvit beriktigadt
genom nyupptäckt material, ständigt skall
bibehålla ett stort värde. Hans gravyrer uppgå till
omkr. 500.

Bartsch, Karl Friedrich, tysk filolog, f.
1832, d. 1888, var 1858–71 professor i tysk och
romansk filologi i Rostock och därefter i Heidelberg.
B. var förnämligast metriker och textutgifvare. Han
har undersökt och offentliggjort ett stort antal
fornfranska, provensalska och forntyska dikter och
därigenom väsentligt bidragit till kännedomen om
medeltidens litteraturer och språk. Bland arbeten af
B. må nämnas Untersuchungen über das
Nibelungenlied
(1865), den kritiska upplagan af
"Nibelungenlied" (1870–80), Chrestomathie de l’ancien
français
(8:e–15:e årh., texter och glossar, jämte en
af A. Horning utarbetad fornfransk grammatik, 7:e
uppl. 1901), upplagor af Wolframs "Parzival und
Titurel", "Kudrun", "Sancta Agnes", Strickers "Karl"
och uppsatser i tidskriften "Germania", som han
redigerade från 1869. B. utgaf äfven öfversättningar
af Burns och Dante samt egna dikter.

Barttelot [ba’tilåt], Edmund Musgrave,
engelsk Afrikaresande, f. 1859, deltog i fälttågen i
Afganistan 1880–81 samt i Egypten och Sudan
1882–87, slöt sig därefter till Stanleys
Emin-pasja-expedition och erhöll befälet öfver eftertruppen,
men mördades 19 juli 1888 – ett öde, som han
genom misshandling af de under hans befäl stående
infödingarna själf, enligt Stanleys påstående, skall
hafva förvållat. Hans broder, major Walter B.,
offentliggjorde till hans försvar "The life of Edm.
Musgr. B." (1890) med utdrag ur hans dagböcker.

Baruk (hebr., "den välsignade"), Nerias son,
profeten Jeremias trogne vän och ledsagare
(Jer. 32: 12 ff.). Jeremia dikterade för B. sina förut
uttalade profetior, och denne föreläste dem därpå för
folket. När konung Jojakim därefter låtit uppbränna
den af B. skrifna bokrullen, skref denne på nytt upp
profeten Jeremias tal; och på denna senare
uppteckning hvilar alltså den nuvarande Jeremias bok
(Jer. 36; 45: 1). Efter Jerusalems förstöring
släpades B. tillsammans med Jeremia af de i Palestina
kvarvarande judarna med till Egypten (Jer. 43: 3, 6),
där historien förlorar honom. Enligt den
apokryfiska Baruks bok skall han åter ha varit med de
fångne i Babel och därifrån sändt de i Judéen
kvarvarande en förmanings- och trösteskrift. Se
Baruks bok.
E. S–e.

Baruks apokalyps, en af gamla testamentets
pseudepigrafiska skrifter, tillagd Baruk. Den
föreligger i dubbel gestalt: en på syriska, som
tillkommit någon tid efter Jerusalems förstöring år 70
e. Kr., och en mycket olika på grekiska, efter en
grekisk handskrift, utgifven 1897 (förkortad öfvers.
på slaviska 1886), som uppstått först i 2:a årh.
e. Kr.
E. S–e.

Baruks bok, en af de apokryfiska böckerna i
gamla testamentet, utger sig för att vara skrifven af
Baruk (se d. o.), i Babel, där denne skall hafva
föreläst den för den i landsflykt bortförde konung
Jojakim och hans landsmän och sedan sändt den till
Jerusalem att där föreläsas på festdagar. Baruks bok,
som föreligger på grekiska och i några öfversättningar
(latin, syriska, koptiska och etiopiska) och i vissa
delar torde gå tillbaka på ett hebreiskt original, är
intet enhetligt verk och torde ha uppkommit först
vid slutet af makkabéer-tiden, möjligen först omkr.
år 70 e. Kr.
E. S–e.

Barwani [baωa’ni], brittisk vasallstat under
Bhopawaragentskapet i Central-Indien, vid vänstra stranden
af Narbada i Satpura-bergen, 3,527 kvkm., med
omkr. 80,000 inv., de fleste bhiler. Landet är delvis
så osundt (malaria), att det är obeboeligt t. o. m.
för bhilerna. Fursten tillhör en rajputsläkt, som
regerat sedan 14:e årh., och bär titeln "rana".
Staten betalar ingen tribut till brittiska regeringen,
men bidrager med 4,000 rupier årligen till
upprätthållande af en truppstyrka (Malwa-bhil-kåren).

Barwood-komposition [ba’ωud-], en i färgerier
till betning och avivering begagnad tennlösning.

Bary, Heinrich Anton de, tysk botanist,
f. 1831 i Frankfurt a. M., studerade medicin vid
universiteten i Heidelberg, Marburg och Berlin (vid
det sistnämnda hufvudsakligen botanik) och slog sig
efter sin promotion 1853 ned såsom praktiserande
läkare i sin fädernestad. År 1854 blef han docent
i botanik i Tübingen och kallades följande året till
professor i detta ämne vid universitetet i Freiburg
(i Baden) samt 1866 till Halle. Då universitetet i
Strassburg 1872 återupprättades, blef han professor
därstädes. B. är en af vår tids banbrytande forskare
öfver de lägre växternas, företrädesvis algernas och
svamparnas organisation, utveckling och lefnadssätt,
hvaröfver han utgifvit bl. a. Untersuchungen über
die brandpilze
(1853), hvartill sluta sig
Untersuchungen über die familie der conjugaten (1858), Die
mycetozoen
(1859 o. 1864), Recherches sur le
développement de quelques champignons parasites
(1863),
Morphologie und physinlogie der pilze, flechten und
myxomyceten
(1866), samt ytterligare: Beiträge zur
morphologie und physiologie der pilze
(1864–
82, 5 bd, delvis tillsammans med Woronin),
Vergleichende morphologie und biologie der pilze,
mycetozoen und bakterien
(1884), Vorlesungen über
bakterien
(1885, 2:a uppl. 1887) m. fl. Äfven för
kännedomen om de högre växternas anatomi var de
Bary af stor betydelse genom sin stora samlande och
sofrande Vergleichende anatomie der
vegetationsorgane der phanerogamen und farne
(1877), en
handbok i deskriptiv växtanatomi, som ännu torde
vara oöfverträffad. Åren 1866–87 redigerade B.
"Botanische zeitung". B. afled i Strassburg
1888.
G.A. (T. K.)

Barycentrisk, som har afseende på tyngdpunkten.
Jfr Barycentrum.

Barycentrum (af grek. barys, tung, och lat.
centrum, medelpunkt), tyngdpunkt. –
Barycentriska regeln, detsamma som Guldins teorem.
Se Guldin. – Barycentrisk kalkyl.
Se Möbius.

Barye [bari], Antoine Louis, fransk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free