Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bathurst, gammal engelsk familj - Bathurst. 1. Ralph B., teolog, läkare och skald. - Bathurst. 2. Allen B., earl af B.,politiker - Bathurst. 3. Henry B., earl af B., politiker (f. 1714). - Bathhurst. 4. Hnery B., earl af B., plitiker. (f. 1762). - Bathybius, en på botten av oceanen utbredd slemmassa - Bathyergidæ, grupp inom däggdjursordningen gnagare - Bathyergus. Se Bathyergidæ och Strandgräfvaren, - Bahyllos - Bathyllius. Se Bathyllos. - Batilda l. Bathildis, katolskt helgon coh fransk drottning. - Batist l. Kambrik, en särdeles fin tvåskaftad linneväfnad - Batistlärft. Se Batist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han dock sina prästerliga funktioner och återtog
efter restaurationen 1660 öppet prästämbetet samt
blef 1663 hofpredikant. B. var en bemärkt
medlem af den lärda krets i Oxford, ur hvilken "The
royal society" framgick. Hans verksamhet som
president för Trinity college i Oxford (fr. 1664)
är berömd i universitetets historia. B:s dikter finnas
samlade i "Life and literary remains of Ralph B.",
utg. 1761 af Th. Wharton.
2. Allen B., earl af B., den föregåendes
brorson, politiker, f. 1684, d. 1775, var medlem af
underhuset 1705–12 och var en af de tolf tories,
som Anna sistnämnda år upphöjde till pärer (baron
B.). I öfverhuset var han som ifrig tory en af
Walpoles förnämste motståndare. Efter dennes fall
(1742) utsågs B. till medlem af hemliga rådet, och
1772 erhöll han earlvärdigheten. B. stod under sin
långa lefnad ständigt i vänskaplig beröring med
litteraturens män (t. ex. Congreve, Addison, Pope,
Swift, Sterne).
3. Henry B., earl af B., den föregåendes son,
politiker, f. 1714, d. 1794, tillhörde sedan 1735
parlamentet och var i politiska frågor nära
förbunden med den beryktade lord North, som 1771 gjorde
honom till baron Apsley och lordkansler. B:s
oduglighet i detta ämbete, som han innehade till 1778,
har nästan blifvit ett ordspråk. Från 1779 till den
northska ministärens fall 1782 var B. rådets
lordpresident.
4. Henry B., earl af B., den föregåendes son,
politiker, f. 1762, d. 1834, representerade liksom
fadern och farfadern köpingen Cirencester i
underhuset, var personlig vän till den yngre Pitt och
inträdde 1804 i dennes ministär. Han var sedan
äfven minister under Addington, Portland och
Liverpool, därunder utrikesminister en kortare tid 1809
samt krigs- och kolonialminister 1812–27. Som
sådan samverkade han förtjänstfullt med Wellington
under det pyreneiska kriget och höll 1817 ett
mycket uppmärksammadt tal till försvar för engelska
regeringens sätt att behandla den fångne Napoleon.
B. var en gammaldags tory och drog sig efter
parlamentsreformen tillbaka från det politiska
lifvet.
V. S–g.
Bathybius, zool., en på bottnen af oceanen
utbredd slemmassa, i hvilken man förr trott sig finna
spår af djuriskt lif och angående hvilken man därför
velat draga vidtgående biologiska slutsatser.
Emellertid hafva den senare tidens undersökningar, i
synnerhet de, som blefvo anställda under den engelska
ångaren Challengers världsomsegling, visat, att den
nämnda slemmassan är död och utgöres af de finaste
sönderdelningsprodukter, dels af oorganiska, dels af
organiska föremål. De senare lefva till stor del ända
uppe vid oceanens yta.
F. A. S.*
Bathyergidæ, zool., en grupp (familj) inom
däggdjursordningen gnagare (Glires). Till sitt yttre likna
de något mullvadarna och äro liksom dessa utmärkta
gräfvare. Ögonen äro mycket små, klorna stora,
svansen kort eller rudimentär. Framtänderna äro
mycket långa, de öfre genomborra öfverläppen och
stå liksom de undre ut ur munnen. Kindtänderna
hafva fullständiga rötter. Bathyergidæ tillhöra
uteslutande den etiopiska regionen. Rörande den
allmännaste och största hithörande formen, Bathyergus
maritimus, se Strandgräfvaren. Den
egendomligaste af hithörande djur är Heterocephalus (med
två arter), enär den erbjuder ett bland däggdjuren
enastående exempel på en den fullständigaste
afpassning till underjordiskt lefnadssätt: kroppen är
nästan fullständigt hårlös, ögonen äro mycket små,
öronmusslor saknas, främre extremiteterna äro mycket
starka med stora klor. Tandsystemet är stadt i
tillbakagående utveckling, i det hos den ena arten
blott två små kindtänder i hvardera käkhalfvan
förekomma. De hafva blifvit anträffade i
Somalilandet.
L–e.
Bathyergus. Se Bathyergidæ och
Strandgräfvaren.
Bathyllos (grek. Báthyllos, lat. Bathyllus). 1.
En skön yngling från Samos. Enligt uppgift
besjungen af Anakreon, hvars älskling han var. Namnet
förekommer ej i de bevarade sångerna af Anakreon.
– 2. B. från Alexandria, på Augustus’ tid,
var jämte Pylades (se d. o.) grundläggaren af den
romerska pantomimen såsom själfständig konstart. Han
utmärkte sig i synnerhet såsom komiker, hvaremot
Pylades’ styrka låg i allvarliga stycken. Den ömsesidiga
afundsjukan mellan B. och Pylades framkallade i
Rom en splittring i tvenne partier, som häftigt
kämpade med hvarandra på teatern och äfven i staden.
Bathyllus (lat.). Se Bathyllos.
Batignolles, Les [lä batinjå’ll], fordom by vid
Paris, nu en nordlig del af denna stad (17:e
arrondissemanget).
Batilda l. Bathildis, katolskt helgon, fransk
drottning, var en angelsaxisk flicka, som i unga
år såldes såsom slafvinna till Frankrike och på grund
af sina utmärkta egenskaper steg till Klodvig II:s
gemål. Från hans död, 657, var hon regentinna
under sönernas minderårighet och utmärkte sig
därunder för sin gifmildhet mot alla kyrkliga
institutioner samt för sin ifver att afskaffa slafveri och
simoni. Omkr. 664 drog hon sig tillbaka från
regeringen och afled 680 i det af henne stiftade klostret
Chelles nära Paris. Hennes åminnelsedag är 30 jan.
J. Hdr.
Batist l. Kambrik, text., en särdeles fin,
tvåskaftad linneväfnad, som sedan länge tillverkats
i norra Frankrike och Belgien. Angående
benämningarnas ursprung finnas olika antaganden:
antingen skulle båda namnen härledas från en flandrisk
linneväfvare, Baptiste Chambray, eller ock skulle
tygets användning som dopdukar gifvit upphof till
det ena och den franska staden Cambrai till det
andra namnet. Ursprungligen användes till detta
tyg det bästa handspunna lingarn, hvilket var så
fint att (då nutida klistringsmetoder voro okända)
det måste förväfvas i fuktiga källare, för att hålla
sig smidigt och ej brista. Af något gröfre lingarn
bildas s. k. batist-lärft; dylikt framställes,
förutom å ofvannämnda platser, äfven i Westfalen,
Sachsen, Schlesien, Böhmen och Irland samt
användes till näsdukar, fina skjortveck, kragar m. m.
Den fina linnebatisten har numera nästan
undanträngts af bomulls-batisten (skotsk
batist, batistmuslin l. kammarduk), som
väfs af maskinspunnet bomullsgarn n:o 90–100
samt blir jämnare och vackrare än linnebatisten,
ehuru ej så varaktig som denna. Bomullsbatisten
förses vanligen med tryckta mönster, liksom kattun,
och användes till fina, lätta
fruntimmersklänningar.
G. A. W.
Batistlärft, text. Se Batist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
