Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. C. L., eng. förkortning - B. D. - Bdellatomi, blodigelbehandling - Bdellium, ett gummiharts - Bdellometer - B dur - Be, kem. beteckning - Beach, Sir Michael Hicks-B., engelsk politiker. Se Hicks-B. - Beachy head, udde på Englands sydkust - Beaconsfield. 1. Engelsk stad - Beaconsfield. 2. Stad i Kapkolonien. - Beaconsfield, earlof.SeDisraeli. - Beagle-kanalen. Se Eldslandet. - Beales roterande exhaustor. Se Gas. - Beam-trawl. Se Trawl. - Beanus. - Beard, George Miller, amerikansk läkare. - Beardsly, Aubrey, engelsk tecknare - Bearhaven, krigshamn på Bear-island - Bear lake. Se Björnsjön. - Béarn, f.d. landskap i Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
civillag", i England den första akademiska graden
inom juridiska fakulteten. Jfr Baccalaureus.
B. D. [bi’ di’], förkortning för eng. bachelor of
divinity [bä’t*el* *v divi’niti], en teologisk lärdomsgrad
i England. Se Bachelor.
Bdellatomi (af grek. bdella, blodigel, och tome,
snitt), med., en af Berlinläkaren Julius Beer (f.
1822, d. 1874) uppfunnen metod att genom
blodiglar åstadkomma långvarigare bloduttömningar. När
igeln är full med blod, gör man ett snitt i djurets
bakre ände, så att det i tarmen befintliga blodet
oafbrutet rinner ut.
R. T–dt.
Bdellium, Gummiresina Bdellium, farm. Under
detta namn förekomma i droghandeln flera sinsemellan
ganska olika slag af gummihartser, af hvilka en del
anses härstamma från arter af släktet Balsamodendron,
särskildt det med glänsande harts-utsvettningar
försedda, för öfrigt matt bruna eller nästan svartbruna
Bdellium africanum, hvars moderväxt antages vara
B. africanum Arn. Bdellium har iakttagits såsom
förfalskning i Gummiresina myrrha, men är vanligen
mörkare och skarpare i smaken än myrran. Jfr
Commiphora och Myrra.
O. T. S.*
Bdellometer (af grek. bdella, blodigel, och
metron, mått), ett instrument, som användes för
lokal bloduttömning.
B dur, mus., den dur-tonart, hvars grundton är
b och hvilken har förtecknet [**] för h och e
(parallelltonart: G moll).
A. L.
Be, kem., tecken för metallen berylliums
atomvikt.
Beach [bi’t*], Sir Michael Hicks-B.,
engelsk politiker. Se Hicks-Beach.
Beachy head [bi’t*i he’d], udde på Englands
sydkust, i grefsk. Sussex, mellan Hastings och
Brighton. I närheten utkämpades 10 juli 1690 ett
ryktbart sjöslag mellan en engelsk-holländsk flotta
under amiral Herbert och franska flottan under amiral
Tourville. Enligt sina instruktioner, men emot sin
egen uppfattning om det strategiskt lämpliga
härutinnan, gick Herbert, som befann sig i lofvart, genast
till anfall med sina 56 linjeskepp emot fransmännens
70, hvilka i slaglinje och med backade förmärssegel
afbidade fienden. Anfallet skedde lamt, och de
allierade, som delvis råkat i ett mycket kritiskt läge,
lyckades draga sig ur striden utan några förluster,
i det att de ankrade, när vinden dog ut, hvarvid
franska flottan af tidvattensströmmen drefs bort. Så
snart det åter blef bris, sökte Herbert undkomma de
förföljande fransmännen, men nödgades under sin
reträtt sätta 8 skepp (enligt franska uppgifter 16) på
land och uppbränna dem. Tourville däremot förlorade
icke ett enda fartyg. Den sjöstrategi, som Herbert
(sedermera lord Torrington) följde, har på senaste
tiden blifvit mycket omdebatterad och gifvit upphof
till den s. k. "fleet-in-being-principen".
H. W–l.
Beaconsfield [bi’k*nsfild]. 1. Småstad i engelska
grefsk. Buckingham, 13 km. från Windsor, Burkes
och Wallers dödsort. 1,570 inv. (1901). Efter
denna stad tog Disraeli 1876 titeln earl of B. –
2. Stad i Kapkolonien, divisionen Kimberley, hette
förr Du Toits Pan, vid järnvägen mellan
Kapstaden och Betsjuanaland. Omkr. 13,000 inv. (1898),
till större delen infödingar, som äro sysselsatta i de
utomordentligt rika diamantgrufvorna (De Beer’s och
Bultfontein-grufvorna), hvilka staden har att tacka
för sin tillkomst.
Beaconsfield [bi’k*nsfild], earl of. Se
Disraeli 2.
Beagle-kanalen [bigl-]. Se Eldslandet.
Beales roterande exhaustor [bi’ls]. Se Gas.
Beam-trawl [bi’m trå’l], eng., fisk. Se Trawl.
Beanus (nlat., af fr. bec jaune), "gulnäbb",
nybakad student. Se Deposition och
Pennalism.
Beard [bi’*d], George Miller, amerikansk
läkare, f. 1839, d. 1883, praktiserade en tid i New
York och höll sedan 1868 vid "College of physicians
and surgeons" därstädes föreläsningar öfver
nervpatologi och elektroterapi. Bland hans många
skrifter, som särskildt behandla elektroterapi samt
nerv- och sinnessjukdomar, märkas: Our home
physician (1869), Eating and drinking (1871), Stimulants
and narcotics (s. å.), Medical and surgical uses of
electricity (s. å., 2:a uppl. 1875), The scientific
basis of delusions (1877), The psychology of spiritism
(1878), Nervous exhaustion, neurasthenia (1880),
Problems of insanity (s. å.), American nervousness
wilh its causes and consequenses (1881), Seasickness;
its symptoms, nature and treatment (s. å.) och Sexual
neurasthenia (1884; "Den sexuella neurastenien",
1896).
Beardsley [bi’*dsli], Aubrey, engelsk tecknare,
f. 1874, d. 1898, visade i sina af japansk konst
påverkade pennteckningar – illustrationer till "Le
morte d’Arthur", till Popes "The rape of the lock",
till Oscar Wildes "Salome" – både fantasi och
originalitet, om ock mycken förkonstling. Han bidrog
betydligt till den uppmärksamhet, som tidskriften
"The studio" väckte under första tiden af sin
tillvaro. Jfr John Lane, "The early work of Aubrey
Beardsley", och R. Klein, "Aubrey Beardsley" (i
samlingsverket "Die kunst", 1902).
G–g N.
Bearhaven [bä*’-hei’vn], en nyligen anordnad och
befäst krigshamn på Bear-island ("Björn-ön") i Bantry
bay på Irlands sydvästra hörn.
L. W:son M.
Bear lake [bä*’ lei’k]. Se Björnsjön.
Béarn [bear l. beárn], f. d. landskap i Frankrike,
nu till största delen uppgående i departementet
Basses-Pyrénées; en liten del tillhör departementet Les
Landes. Under den gallisk-romerska tiden bebodt af
de iberiske akvitanerna, blef B. under folkvandringen
utsatt för härjningar af vandaler, alaner och svever
samt eröfrades i 6:e årh. af vaskonerna. Först i 10:e
årh. framträder det såsom ett franskt vice-grefskap
(vicomté de B.), som innehades af ättlingarna till
en viss Centullus, hvilken snart förvärfvade sig
fullständig suveränitet. 1290 tillföll B. genom gifte
grefvarna af Foix, af hvilka många väl förstodo att
häfda sin själfständighet under krigen mellan
Frankrike och England. Samtidigt egde invånarna stora
friheter, höllo regelbundna ständersammankomster
samt hade rätt att kontrollera anslagens
användning, att framställa besvär (cahiers de doléance)
till härskaren; do egde t. o. m. indirekt andel
i lagstiftningen. I slutet af 1400-talet förenades
B. med Navarra genom vicomté Gaston XII:s
giftermål med en dotter till konung Johan II af Aragonien
och Navarra, hvarefter bägge rikena, Navarra och
B., tillföllo huset Albret. Johanna d’Albret äktade
1548 Anton af Bourbon, hertig af Vendôme och
"förste prins af blodet". Hon sökte genom alla
medel, ej minst genom våldsamma, utrota
katolicismen i B. Sonen Henrik II, som 1572 efterträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
