- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1115-1116

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beauchamp, Alphonese de, fransk historieskrifvare och publicist. - Beauchamp, earl B., engelsk politiker. Se Lygon. - Beauchet, Kudovic, fransk rättslärd - Beauclerc - Beaufort. Se Beaufort west. - Beausfort, Pierre Roger de, påfve. - Beaufort, belgisk släkt - Beaufort, en sidolinje till ätten Lancaster af huset Plantagenet i England. 1. Johan B., markis af Somerset. - Beaufort. 2. Henrik B., kardinal, engelsk statsman - Beaufort. 3. Thomas B., hertig af Exeter - Beaufort. 4. Johan B., Hertig af Somerset - Beaufort. 5. Edmund B., hertig af Somerset - Beaufort. 6. Margareta B., gift med Henrik VI:s halfbror Edmund Tudor.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vendée et des chouans (1806; 4:e uppl. 1820).
Regeringen, som var missnöjd med detta arbete,
fråntog honom hans ämbete och förvisade honom till
Reims. Han blef väl återkallad och fick åter en
anställning, men förlorade denna 1814 och erhöll i
stället en pension. – B. var medarbetare i flera
tidningar och andra litterära företag samt har utgifvit
en mängd historiska verk: Histoire du Brésil (1815),
Histoire de la campagne de 1814 et 1815 (1818)
m. fl. Man har tillskrifvit honom de under Fouchés
namn 1824 publicerade "Mémoires".
(E. A–t.)

Beauchamp [bi’t**m], earl B., engelsk politiker.
Se Lygon.

Beauchet [bå*ä], Ludovic, fransk rättslärd,
f. 1855 i Verdun, professor i civilprocess vid juridiska
fakulteten i Nancy, har författat Étude historique
sur les formes de la célébration du mariage dans
l’ancien droit français
(1883), Histoire de
l’organisation judiciaire en France – Époque franque
(1885),
Formation et dissolution du mariage dans le droit
islandais du moyen-âge
(1887), Histoire du droit
privé de la république athénienne
(4 bd, 1897), hans
största verk, Histoire de la propriété foncière en
Suède
(1904, tillegnadt K. Olivecrona), ett digert
verk, den första sammanfattande framställningen om
jordeganderätten i Sverige och vittnande om en
ovanlig beläsenhet i svensk litteratur, m. fl. arbeten.
Synnerligen beaktansvärd är B:s verksamhet som
öfversättare och kommentator af skandinaviska
lagverk, nämligen "Loi de Vestrogothie
(Westgötalagen)", med en utförlig inledande öfversikt af den
svenska rättens källor till 15:e årh. (1894), "Codes
maritimes scandinaves" (1895), nu gällande sjölagar
i de nordiska rikena, och "Loi d’Upland" (hvaraf
hittills kyrko-, ärfda- och konungabalkarna utgifvits
i "Nouvelle revue historique de droit français et
étranger", 1903). Därjämte har han öfversatt
Olivecronas "Om dödsstraffet" ("De la peine de mort",
1893). B. höll under hösten 1888, på anmodan af
Lorénska stiftelsen i Stockholm en föreläsningsserie
(på franska) om individen och staten på det
ekonomiska området. Han blef 1895 ledamot af
Vetenskapssocieteten i Uppsala och 1899 af Vitt. hist.
o. ant. akademien.
J. Th. W.

Beauclerc [båu-kla’k], fr., "den lärde", binamn
på engelske konungen Henrik I.

Beaufort geogr. Se Beaufort west.

Beaufort [båfår], Pierre Roger de, påfve
under namn af Gregorius XI (se d. o.).

Beaufort [båfår], greflig, sedermera hertiglig,
gammal belgisk släkt, med namn från ett slott i
provinsen Namur. Till en gren af denna släkt,
Beaufort-Spontin, som ännu lefver, hörde Fredrik
August Alexander B., som 1814 af de allierade
utnämndes till general-guvernör öfver Belgien och dog
1817.

Beaufort [båu’f*t l. bjo’f*t], en sidolinje till
ättegrenen Lancaster af huset Plantagenet i England,
härstammande från Edvard III:s fjärde son, Johan af
Gaunt (se Lancaster), och Catherine Swynford.
Efter föräldrarnas giftermål 1396 legitimerades genom
en parlamentsakt 1397 deras tre söner, Johan,
Henrik och Thomas, och de antogo då namnet De
Beaufort
efter ett fadern tillhörigt slott i Anjou.
Släkten utdog på manssidan 1471, men
Margareta Beaufort (se nedan) blef genom sitt
giftermål med Edmund Tudor mor till Henrik VII
och stammoder för huset Tudor. Titeln "hertig af
B." är sedan 1682 ärftlig inom släkten Somerset,
som härstammar från Charles Somerset (f. omkr. 1460,
d. 1528), oäkta son till Edmund B:s son Henrik,
hertig af Somerset.

1. Johan B., markis af Somerset, äldste son
till Johan af Gaunt och Catherine Swynford, f.
omkr. 1373, d. 1410, stred med Tyska orden i
Litauen 1394, upphöjdes af Rikard II till markis
och amiral samt innehade äfven under Henrik IV
flera viktiga ämbeten.

2. Henrik B., den föregåendes broder,
kardinal, engelsk statsman, blef 1398 biskop af Lincoln
och förflyttades 1405 till stiftet Winchester. Han
stödde kraftigt sin halfbroder Henrik IV:s politik
och var 1403–04 dennes kansler. Sedermera kom
han i strid med Henrik IV:s förnämste rådgifvare,
ärkebiskop Arundel, och slöt sig då allt närmare till
tronföljaren, sedermera Henrik V, hvilken genast
vid sin tronbestigning ånyo gjorde B. till kansler.
Han bevistade mötet i Konstanz och upphöjdes af
Martin V till kardinal, men kom först 1426 i
erkänd besittning af denna värdighet. Efter Henrik
V:s död utbröt om regentskapet en långvarig strid
mellan B. och Henriks yngste bror, hertigen af
Gloucester. B. bildade inom rådet en motvikt mot
denne, var än en gång kansler, 1424–26, krönte
1431 Henrik VI i Paris till konung af Frankrike
och var ett af de engelska ombuden på
fredskongressen i Arras 1435. Han egde ett patriotiskt sinne
och rätt goda statsmannaegenskaper, men var ej i
stånd att vinna folket för den kloka fredspolitik
han gentemot Gloucester förfäktade i fråga om
Frankrike. B. sökte som påfvens legat åstadkomma
ett korståg mot hussiterna och visade mycken ifver
för jungfruns af Orléans domfällande som trollkvinna.
Ryktena om att han haft någon andel i Gloucesters
hemlighetsfulla död 1447 torde vara grundlösa; själf
afled han några veckor senare. Han var känd för
sin stora rikedom och sitt allt annat än asketiska
lefnadssätt. En god teckning af honom som politisk
personlighet ger Stubbs i del 3 af "Constitutional
history of England".

3. Thomas B., sedan 1416 hertig af Exeter,
den föregåendes broder, innehade under Henrik IV:s
och Henrik V:s regering viktiga militärbefäl, var
1410–12 kansler och under Gloucesters
protektorstid medlem af rådet samt dog barnlös 1427.

4. Johan B., hertig af Somerset, son till B. 1,
f. 1403, d. 1444, blef 1443 högste befälhafvare
öfver de engelska trupperna i Frankrike, men
förmådde i denna svåra ställning intet uträtta.

5. Edmund B., sedan 1448 hertig af Somerset,
den föregåendes yngre broder, stred tappert i
Frankrike för Henrik VI, intog 1440 Harfleur och
undsatte 1442 Calais. Vid krigets förnyade utbrott 1449
sveks han af vapenlyckan samt måste uppge Rouen och
Caen. Då hertigen af York 1453 blef protektor,
inspärrades B. i Towern; han stupade 1455 vid
S:t Albans i den första drabbningen under Rosornas
krig. – Hans söner Henrik och Edmund blefvo
båda under dessa vilda partistrider fångna och
afrättade, den förre efter slaget vid Hexham 1464,
den senare efter slaget vid Tewkesbury 1471.

6. Margareta B., dotter till B. 4, f. 1441,
d. 1509, blef 1455 gift med Henrik VI:s halfbror
Edmund Tudor, earl af Richmond, och lämnades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free