- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1229-1230

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beijer (Beier). 1. Johan (von) B. - Beijer. 2. Johan Gustaf von B. - Beijer. 1. Karl Gottreich B., ingenjör. 2. Frans Ulrik Petersson B., bokförläggare. - Beijeren, Abraham Hendricksz. van, holländsk stillebens- och marinmålare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

generalrikspostmästare. Genom kontrakt med
kanslikollegium öfvertog han fr. o. m. 1663 på arrende
postväsendet i Sverige och Finland samt fick då titeln
postdirektör. B. adlades 1654 och fick 1668
hofråds titel. Se vidare "Postverkets minnesskrift"
(1903).

2. Johan Gustaf von B., den föregåendes
son, vitterlekare, f. 1646, var 1673–97 postdirektör
och dog (ogift) 1705. B. skref vers, öfversatte
franska diktalster och var den förste i Sverige, som
röjde intryck af fransmännens satirstil. Bland hans
dikter (utg. 1869 af P. Hanselli i "Samlade
vitterhetsarbeten af svenska författare") träffas bl. a. en
satir mot äktenskapet (efter Boileau) och en skämtsam
lärodikt. Konsten att elska, i hvilka hans sångmö ter
sig tämligen tung och gammaldags, samt vidare några
känsliga erotiska dikter, flere gärder af beundran åt
den unge Karl XII, en högeligen skarp sonett öfver
hoflefnaden samt några tyska och svenska poem för
och mot tobakens bruk. B. skref sig till Skenäs. Hans
brorsdotter vardt mor till skalden G. F.
Gyllenborg och mormor till skalden J. G. Oxenstierna.

Beijer. 1. Karl Gottreich B., ingenjör,
ämbetsman, f. 25 jan. 1811 i Malmö, blef student
vid Lunds universitet 1828, aflade efter idkad sjöfart
på handelsfartyg sjöofficersexamen vid Karlbergs
krigsskola 1832, utnämndes s. å. till sekund-löjtnant
vid k. flottan och undergick 1835 examen vid
Mariebergs artilleriläroverk samt 1836
konstruktionsofficersexamen i Karlskrona. Han vardt 1841 kapten vid
flottans mekaniska kår och utnämndes s. å. till chef
i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, i hvilken
egenskap han uppgjorde planer och förslag till flera
väganläggningar och vägförbättringar, broar, hamnar
och vattenbyggnader, bland de förstnämnda den första
egentliga chaussébyggnaden här i landet, emellan
Malmö och Lund, och bland de sistnämnda de
omfattande hamnarbetena vid Malmö jämte därvarande
skeppsdocka och vidsträckta invallningsarbeten. 1850
utnämndes B. till major vid flottans mekaniska kår
samt 1851 till major vid väg- och vattenbyggnadskåren,
där han 1858 blef öfverstelöjtnant och 1863
öfverste.

Vid sidan af sina väg- och vattenbyggnadsarbeten
hade B. tidigt egnat intresse åt
järnvägsbyggnadstekniken. Så var han 1837–38 anställd vid
järnvägsbyggnader i Petersburg. Men det var först från
midten af 1850-talet som tyngdpunkten af hans
verksamhet förlades inom ifrågavarande område. 1855
utnämndes han till öfveringenjör vid södra
stambanan af de under Nils Ericsons befäl stående statens
järnvägsbyggnader, och han fortfor i denna
befattning till 1862 års slut. Han deltog äfven som ledamot
i den af regeringen 1855 tillsatta kommittén för
undersökningar angående stambanornas lämpligaste
sträckning. Då k. m:t år 1862, efter Ericsons afgång
från statens järnvägar, beslutit, att tvenne särskilda
styrelser skulle inrättas, nämligen en öfver statens
järnvägsbyggnader och en för statens järnvägstrafik,
blef B. utnämnd till chef i den förstnämnda styrelsen.
Han var 1877–87 tillika chef i styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader samt erhöll 1878
generaldirektörs namn, heder och värdighet. – Under
B:s chefskap för järnvägsbyggnadsstyrelsen företogos
undersökningar för upprättande af planer med
kostnadsförslag för norra stambanans fortsättning från
Uppsala och Storvik genom Norrland samt i förening
därmed stambanan från Torpshammar öfver
Östersund till Storlien vid riksgränsen mot Norge.
Sammanräknade längden af de stambanor, som blifvit
utförda under hans ledning, uppgår till 1,862 km.,
och bland dem märkes sammanbindningsbanan genom
Stockholm. 1887 erhöll B. på begäran afsked. Han
blef 1877 ledamot af Landtbruksakademien (hedersled.
1884) och 1884 af Vetenskapsakademien. 1871–94
var han representant för Malmö stad i riksdagens
första kammare. Död i Stockholm 31 dec. 1898.

2. Frans Ulrik Petersson B., den
föregåendes systerson (han upptog moderns familjenamn),
bokförläggare, f. 22 juli 1836 i Kågeröds prästgård,
Malmöhus län, innehade 1863–68 den gumpertska
bokhandeln i Göteborg och inköpte sistnämnda år
jämte sin broder Gottfrid B. (f. 1835, d. 1870)
firman N. M. Lindhs i Örebro stora bokförlag,
hvarefter han idkade förlagsrörelse i Stockholm under
firma F. & G. Beijer. Firmans boklager ökades
efter hand dels genom inköp af flera andra förlag,
bl. a. Abr. Bohlins i Örebro (1874), P. Hansellis
(1879), Centraltryckeriets (1882), Nils Gleerups
(1886), H. Klemmings (s. å.), O. Lamms (1891) och
Arrhenius’ (1892), dels ock genom nya förlagsföretag,
så att firman växte ut till en af de i sitt slag största
svenska. 1892 ombildades affären till ett aktiebolag
och upptog i sig Z. Hæggströms, Ivar Hæggströms
samt Hjalmar Kinbergs skilda förlag, hvarefter den
bar namnet F. & G. Beijers
bokförlagsaktiebolag
. Bland dess egna artiklar må
nämnas A. E. Nordenskiölds arbete "Vegas färd kring
Asien och Europa" (utg. på elfva språk, 1880–81),
Chr. Cavallins tre latinska lexikon, Sundevalls
"Svenska foglarne", Elias Fries’ ännu mer dyrbara
planschverk "Sveriges ätliga och giftiga svampar"
samt "Icones selectæ hymenomycetum" och
tidskriften "Acta mathematica" (sedan dess början). B. dref
därjämte en högeligen inbringande
bokrealisationsaffär genom att å auktioner i svenska landsorten låta
försälja restupplagor af ur rörelsen indragna
litteraturalster, som han alltjämt inköpte af andra
förläggare. Till följd af för djärfva enskilda
affärsspekulationer bragte B. 1899 firman på fall, drog
sig tillbaka till Öfver-Järfva vid Stockholm och dog
där 24 aug. 1902. Affären öfvertog emellertid 1900
af det nybildade Beijers bokförlagsaktiebolag.

Beijeren, Abraham Hendricksz. van,
holländsk stillebens- och marinmålare, f. 1620 l.
1621 i Haag, d. efter 1674 i Alkmaar, bodde 1638
i Leiden, där han kanske var elev af van Goijens
måg, J. de Claeuw, men från 1639 i Haag, där
han var en af grundläggarna af det nya
målargillet 1656. Föga uppskattad af sina medborgare
och illa ansatt af sina kreditorer, flydde han
1657 till Delft, återflyttade på 1660-talet till Haag,
men bosatte sig slutligen i Alkmaar. B. målade
i synnerhet döda fiskar (en konstgren, hvari han står
oöfverträffad), men äfven praktfulla frukoststycken,
dekorativa, bredt och säkert målade och af djup,
harmonisk färg. Också är han jämte Jan Davidsz.
de Heem och Willem Kalf Hollands förnämste
stillebensmålare. I Stockholms högskolas samling finnes
af hans hand ett ståtligt Stilleben (på ett med en
brokig duk täckt bord en förgylld pokal, en
silfverkanna, glas, apelsiner, frukter m. m.) och i
Nationalmuseum två olika framställningar af Döda fiskar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:44 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free