- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1379-1380

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bentham, Jeremy, engelsk politiker och moralfilosof. - Bentham, George, engelsk botanist - Bentahmia. Se Cornus. - Benthamism - Bentheim - Benthos - Bentinck, från Pfalz härstammande adelsfamilj. A. Den engelska linjen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på styrelsemaskineriets och rättsväsendets förenkling,
på undanröjande af den vidskepliga vördnaden för
rättigheters och lagars ålder, på nedbrytande af alla
privilegier, som stå i vägen för det allmänna bästa,
och på en stark statsmakt, som man skall "punktligt
lyda", men "fritt censurera". – Inom
moralfilosofien är B. grundläggare till den moderna
utilitarismen (se d. o.), och engelsmännen
betrakta honom såsom sitt lands störste statslärare efter
Hobbes och en af dem, som mest främjat utvecklingen
af den engelska lagstiftningen och administrationen.
Hans skrifter innehålla mycket af extravaganta idéer,
men i deras allmänna grundtankar igenkänna
engelsmännen ett enkelt och klart uttryck för sitt
nationallynne. Såsom ett klassiskt arbete anses framför allt
hans första lilla skrift A fragment of government
(1776), som redan innehåller alla hans grundtankar.
Hans samlade arbeten utgåfvos 1843 i 11 band af
J. Bowring, hvilken redan förut efter hans
efterlämnade handskrifter redigerat och utgifvit Deontology
or the science of morality
(1834). En god öfversikt
af B:s åsikter och hans mångsidiga verksamhet lämnar
den skotske advokaten John Hill Burton i den
"Introduction", med hvilken den nämnda upplagan af
de samlade arbetena inledes. John Stuart Mill, som
inom moralfilosofien och politiken är en lärjunge af B.,
skref om honom en uppsats i "Westminster review"
(1838), "benthamiternas" särskilda organ. – B.
utöfvade ett mycket stort inflytande på den svenska
liberala opinionen under 1820- och 1830-talen.
S–e.

Bentham [be’nthəm], George, engelsk botanist,
f. 1800, d. 1884 i London, var författare till många
vetenskapliga arbeten och ryktbar såsom en af
Europas störste växtkännare. Såsom ordförande i
"Linnean society" i London bidrog han icke
obetydligt till detta sällskaps utveckling. Hans mest
betydande arbeten äro Handbook of the british flora
(1865), Flora australiensis (1863–78; 7 bd) samt
det tillsammans med J. D. Hooker utgifna storartade
Genera plantarum (7 bd, 1862–83), som innehåller
den hittills utförligaste kritiskt genomförda
bearbetning af de fanerogama växtsläktena.
G. A. (T. K.)

Benthamia, bot. Se Cornus.

Benthamism, den moralfilosofiska åsikt, som
ansluter sig till Jer. Benthams lära om "största möjliga
lycka för största möjliga antal". Jfr Bentham.

Bentheim [-hajm]. 1. Grefskap i preussiska prov.
Hannover, förr fritt, nu mediatiseradt, tillhörigt furst
v. B.-Steinfurt. 916 kvkm. 38,280 inv. (1900).
– 2. Stad i nämnda grefskap. 2,560 inv. (1900).
I närheten finnas goda kvarnstensbrott.

Benthos (af grek. benthos, djup), bot., zool.
I motsats mot plankton (se d. o.) och pleuston (se
d. o.) betecknar man med benthos alla icke flytande
eller simmande organismer, som uppehålla sig på
bottnen af hafvet och sjöarna. Benthosformerna kunna
antingen vara fastsittande, sessila, eller rörliga,
vagila. Lefva de på större djup, kallas de abyssala,
strandformerna utgöra litoral benthos. De litorala
benthosformerna kallas submersa, när de alltid växa
under vattenytan, och emersa, när de delvis växa i
luften. De vegetabiliska benthosformerna kallas
fytobenthos, de animala zoobenthos.
Såväl fytobenthos som zoobenthos kan vara marint eller
lakustrint. Jfr Korologi.
G. L–m.

Bentinck, en urspr. från Pfalz härstammande
adelsfamilj, som sedan inflyttade till Nederländerna,
på 1300-talet förekom i Geldern och under nyare
tid öfverflyttat till England och Oldenburg.

A. Den engelska linjen, som varit den mest
framträdande, räknar följande märkligare medlemmar:

1. Johann Wilhelm (William) B., earl
af Portland, Vilhelm III:s af Oranien vän och
förtrogne rådgifvare, f. 1649 (enligt andra uppgifter
1645), d. 1709, trädde vid unga år i tjänst som
page hos Vilhelm af Oranien, blef sedan
kammarherre och skötte honom 1675, då han låg farligt
sjuk i kopporna, hvarunder deras lifslånga vänskap
fast grundades. B. användes ofta af Vilhelm i
ömtåliga diplomatiska värf; bl. a. förhandlade han
1677 i England om Vilhelms giftermål med
prinsessan Maria och sändes 1688 till Berlin och andra
tyska hof för att diplomatiskt förbereda Vilhelms
anfall på Jakob II. Han åtföljde sin herre till
England och upphöjdes af den nye konungen 1689
till baron af Cirencester, viscount af Woodstock och
earl af Portland. B. åtföljde Vilhelm äfven i fält,
t. ex. vid Boyne, men användes fortfarande mest i
diplomatiska värf. Sålunda underhandlade han 1697
med marskalk Boufflers samtidigt med
fredsförhandlingarna i Rijswijk och sändes 1698 som
ambassadör till Paris för att söka träffa en
uppgörelse om spanska arfföljdsfrågan och Ludvig XIV:s
förhållande till huset Stuart. 1699 nedlade han,
afundsjuk på en annan af Vilhelms holländske
gunstlingar, Albemarle, sina ämbeten vid hofvet, men
anlitades alltjämt som diplomat. Inom engelska
parlamentet var B. ständigt illa liden, och hans
medverkan till andra delningsfördraget i Haag (1700)
förorsakade från underhusets sida ett åtal
("impeachment") mot honom, hvilket emellertid ej ledde till
något. Efter Vilhelms död, 1701, miste B. flera
inbringande poster och lefde sedan som privatman.
Hans förhållande till Vilhelm är bäst skildradt i
Macaulay’s engelska historia. – Hans äldste son
Henry B. upphöjdes 1716 till hertig af Portland,
hans yngre son Vilhelm 1732 till tysk riksgrefve.
Den förres son William B., hertig af Portland,
f. 1709, d. 1762, ökade familjens rikedomar genom
sitt giftermål med Margaret Cavendish Harley,
arftagerska till earlen af Oxford.

2. William Henry Cavendish-B.,
hertig af Portland, son till ofvannämnde William B.,
engelsk statsman, f. 1738, stärkte ytterligare släktens
förbindelser med de stora whigfamiljerna genom sitt
giftermål med Dorothy Cavendish, dotter till 4:e
hertigen af Devonshire, och lade till sitt eget äfven
namnet Cavendish. (De familjens medlemmar,
som bära detta i dopnamn, skrifva sig dock endast
Bentinck.) B. innehade en underordnad plats i
Rockinghams ministär 1765, förde sedan en häftig
opposition mot hertigen af Grafton och lord North
samt blef 1782 i Rockinghams andra ministär
lordlöjtnant på Irland. Den berömda kombinationen
mellan Fox och lord North gjorde honom till
premiärminister (apr.–dec. 1783). Till följd af rädsla för
franska revolutionen närmade han sig alltmera Pitt,
var 1794–1801 inrikesminister och visade sig som
sådan synnerligen verksam, bl. a. vid kufvandet af
det irländska upproret och unionsaktens
genomförande 1798. B. kvarstannade äfven i Addingtons
kabinett (som lord-president) och förmåddes 1807,
mycket emot sin vilja, att ånyo öfvertaga
befattningen som premiärminister. Den gamle hertigen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0732.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free