- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1477-1478

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergman, Karl Johan, författare från Visby. - Bergman, Karl Vilhelm, litteratör - Bergman, Johan, klassisk filolog och arkeolog - Bergmann, Friedrich Wilhelm, språkforskare - Bergmann, Ernst von, tysk kirurg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stads högre elementarläroverk. Sommaren 1863
vistades han, med understöd af allmänna medel, i
Köpenhamn för att i därvarande arkiv anställa forskningar
rörande Gottlands historia. Från sistnämnda år
ledamot af Gottlands läns landsting och stadsfullmäktig
i Visby, deltog han nitiskt i skötandet af sin
födelsestads kommunala angelägenheter. Han bevistade den
sista ståndsriksdagen 1865–66 och var Visby stads
representant i andra kammaren under riksdagarna
1867 och 1868. Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien kallade honom 1867 till korresponderande
ledamot och 1889 till hedersledamot. S. å. tog han
afsked från sitt lektorat och dog i Visby 22 jan.
1895. Svenska akademien belönade honom med sitt
mindre pris för de båda poemen Bröllopet på Arolsen,
en scen ur Johan Banérs lefnad
(1839) och Haralds
graf
(1841). Till kalendern "Linnæa borealis" (1840,
1842), som utgafs af B. och hans vän B. E.
Malmström, bidrog han med dikter. En samling sådana
utgaf han under titeln Skaldeförsök (1882). Med
undantag af det förtjänstfulla topografiska arbetet
Upsala och dess nejder (1842–43), hvaraf en
omarbetning utkom 1844 under titeln Mälarens minnen,
och Skildringar och berättelser för ungdom (1874)
samt en liten latinsk stilistik äro alla B:s arbeten
egnade hans fäderneö, hvars historiska minnen och
naturskönhet i honom egde en hängifven dyrkare och
flitig förhärligare. Här må nämnas följande skrifter:
texten till planschverket Gotland och Visby i taflor
(1856–58), Gotlands geografi och historia i
lättfattligt sammandrag
(1870; 3:e uppl. 1879),
prisbelönt af länets landsting, Gotländska skildringar och
minnen
(1882) samt Visby (1885; 2:a uppl. 1892).
B. var en älskvärd personlighet och åtnjöt en mycket
stor lokal popularitet.

Bergman, Karl Vilhelm, litteratör, f. 1820
på Lagerfors (Bellefors socken) i Västergötland, d.
1857, blef student i Lund 1842 och uppträdde,
påverkad af K. J. L. Almquist, 1848 med
tendensskrifterna Den religiösa frågan och Den sociala frågan
samt 1849 med en social roman, Clara Vinqvist. I
början af 1850-talet öppnades ett nytt fält för hans
litterära verksamhet. Hans farbror, öfverste B.
Bergman, adlad v. Schinkel, f. d. adjutant hos Karl XIV
Johan, hade i sin ego en mängd handlingar rörande
Sveriges nyare historia, och B. fick i uppdrag att
granska och bearbeta både dessa och farbroderns egna
anteckningar. Han egnade sig med mycken ifver åt
denna uppgift, och 1852–56 utkommo åtta band af
Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af B.
von Schinkel, författade och utgifne af C. W.
Bergman
(9:e bandet utgafs 1864 af C. J. E. Rogberg,
10:e och 11:e 1868 och 1872 af J. Hellstenius, 12:e
i två afdelningar af O. Alin 1881 och 1893,
hvarjämte S. J. Boëthius utgaf ett bihang, innehållande
aktstycken, i 3 delar, 1881–83). De första, af B.
författade delarna af detta arbete utsattes för en
ytterst skarp kritik i pressen och äro onekligen
alltför ofta otillförlitliga i detaljer samt utmärkta af ett
mera effektfullt än trovärdigt dramatiserande
framställningssätt. De lyckades i alla händelser vinna
stor spridning. Arbetets senare delar kännetecknas
af lugnare stil och större vetenskaplig
noggrannhet.
(V. S–g.)

Bergman, Johan, klassisk filolog och arkeolog,
vitterhetsidkare, historisk författare,
nykterhetsfrämjare, f. 6 febr. 1864 i Tydie, Dalsland, blef 1882
student i Uppsala, 1889 filos. doktor, grundade
1891 Djursholms läroverk samt utnämndes 1892 till
lektor i Vänersborg och 1895 i Norrköping. 1901 blef
han t. f. lärare i antik kulturhistoria vid Stockholms
högskola. Tillfälligtvis har han på kallelse hållit
föreläsningar vid universiteten i Kristiania,
Hälsingfors och Wien. B. har företagit flera utrikes resor
i vetenskapligt och pedagogiskt syfte, bl. a. till
Österrike (med statsunderstöd) 1895 samt Italien och
Grekland 1895–96, hvarunder han deltog i
utgräfningarna mellan Akropolis och Pnyx. Vidare har
han anordnat och ledt de för skandinaver afsedda
arkeologiska sommarkurser, som flera år hållits i
Rom och Pompeji (1905 blir platsen Aten). B:s
författarskap är synnerligen rikt och mångsidigt.
Hans vetenskapliga forskningar ha mest rört sig
inom den latinska filologien och särskildt afsett
skalden Prudentius, som han behandlat i flera
uppsatser samt på uppdrag af vetenskapsakademien i
Wien utgifver i ny kritisk-kommenterad upplaga.
1896 kallades han till medarbetare i den af
flera tyska vetenskapsakademier utgifna "Thesaurus
linguæ latinæ". En i vår tid sällsynt förmåga att
använda latinet i vers har B. ådagalagt i sina
Carmina latina (1890, 2:a uppl. 1898). På det
arkeologisk-historiska området har han utgifvit bl. a.
På klassisk mark (1896), Pompeji (1900), Den äldsta
forntiden och Hellas
(1902) samt Hellenismens
tidsålder och det romerska världsväldet
(1904,
utgörande delar I och II af "Världshistorien berättad för
folket", utg. af B. tillsammans med E. Svensén).
Bland öfversättningar märkas "Prudentius,
fornkristna hymner i svensk tolkning" (1894, 2:a uppl.
1895, prisbelönt), "Ur medeltidens poesi" (1899,
urval ur medeltidens latinska lyrik) samt Rousseaus
uppfostringsskrift "Émile" (1893). I det af B.
redigerade "Klassiska biblioteket" (från 1904) ingår
hans öfversättning af Plinius den yngre (s. å.). Från
och med årg. 1903 redigerar han kalendern Nornan.
B. har ock utgifvit två samlingar egna Dikter (1894 o.
1899). För skolans bruk har han utgifvit bl. a.
"Taciti Germania" (1894) och "Tegnérs Skoltal" (1897).
B. är ock en af vårt lands mest framstående
representanter för den absolutistiska nykterhetsrörelsen
och har som ombud för Sverige bevistat åtskilliga
internationella alkoholkongresser. Bland en mängd
skrifter af honom på detta område må särskildt
framhållas: Är ett rusdrycksförbud i vårt land önskvärdt
och utförbart?
(1895), P. Wieselgren, Den svenska
nykterhetsrörelsens fader
(4:e uppl. 1900), Den
svenska nykterhetsrörelsens historia
(1893, 2:a uppl.
1900) och Nykterhetsrörelsens världshistoria (1900,
öfvers. till tyska, franska och engelska 1903). B.
är ock redaktör för "Mimer, populärvetenskaplig
tidskrift i alkoholfrågan" (1:a årg. 1903).
H. Sgn.

Bergmann, Friedrich Wilhelm,
språkforskare, f. 1812, d. 1887 som professor i
Strassburg. B. sysselsatte sig med fornnordisk litteratur,
särskildt Eddadikterna, och utvecklade en liflig
verksamhet som öfversättare, kommentator och utgifvare
af sådana, hvarjämte han författat arbeten i semitisk
arkeologi och filologi samt rörande Dante.

Bergmann, Ernst von, tysk kirurg, f. 16 dec.
1836 i Riga, blef med. doktor 1860, utnämndes 1871
till professor i kirurgi i Dorpat, kallades 1878 till
enahanda befattning i Würzburg och 1882 till kirurgie
professor i Berlin. Hans skrifter, hvilka till större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0781.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free