Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brazza ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och karnationen varmt röd. Den romantiska perioden
är förbi, och B. framställer nu med förkärlek
män af andlig storhet. Också har han med sin
pensel förevigat en mängd af tidens mer betydande
svenskar. Det ligger i flertalet af dessa hans
målningar något stort och monumentalt, och han
behärskar sin konsts uttrycksmedel med öfverlägsen
säkerhet. Betydande arbeten från denna tid äro
porträtten af De fyra ståndens talmän vid riksdagen
i Örebro (Gripsholm), och riddarhuset eger af hans
hand porträtt af landtmarskalkarna M. F. Brahe,
M. Anckarsvärd och K. Lagerbring. B. utförde äfven
en mängd damporträtt, hvilka han i allmänhet lyckats
förläna finhet och behag. Under de sista åren förlorar
hans konst åtskilligt af sin forna glans. Färgen
mister sin glöd och kraft, den blir tung och torr,
uppfattningen mera konventionell, och bilden förlorar
sitt individuella lif. Den store koloristens konst
dör bort i några skarpa, grella flammor.
Af B:s porträtt äro omkring 450 kända, och de finnas
till största delen i svenska privatsamlingar. En hel
del gravyrer och litografier äro utförda efter hans
taflor, dels i England, dels i Sverige. Svenska
akademien lät 1895 prägla en medalj öfver B.,
och i sammanhang därmed författade F. Sander en i
akademisk stil hållen minnesteckning, hvars största
värde utgöres af den nästan fullständiga förteckningen
öfver B :s arbeten. E. H-k.
4. John Fredrik von B., den förres son, målare,
f. 1788 i London, d. 1835 i Stockholm, egnade
sig under sin fars ledning åt måleriet, genomgick
konstakademien och visade prof på stor begåfning. Han
blef tidigt agré i akademien, men bildade,
missnöjd med det akademiska undervisningsväsendet,
jämte J. G. Sandberg och B. Fogelberg en privat
öfningsskola och 1814 i samband därmed och med
Hammarsköld och Ling såsom föreläsare i konsthistoria
och nordisk mytologi "Sällskapet för konststudium’’
samt anordnade 1815 samtidigt med konstakademiens
exposition en egen utställning. Samma år blef han
jämte de båda andre opponenterna, Sandberg och
Fogelberg, föreslagen till ledamot af akademien,
men frågan ansågs vara för tidigt väckt. Dess värre
förde snart umgänget med en tidigt förfallen broder
B. in på fördärfvets bana, och han gick därigenom
förlorad för konsten. Flera taflor af honom, bland dem
åtskilliga mytologiska och allegoriska kompositioner,
syntes på utställningar under 1810-talet.
O. G-g.
Bredablick. Se Breidablick.
Bredael [-dal], Peeter van, flamsk målare, f. 1629
i Antwerpen, d. där 1719, var 1640-44 lärjunge af
David Rijckaert (III), reste sedermera i Italien och
Spanien och målade sydländska landskap med figurer
och djur samt arbetade åtminstone från och med 1648
i Antwerpen, där han blef mästare i målargillet. Af
hans taflor finnas två i Bruges’ akademi, en i
Nantes’ och en i Lilles museum samt två motstycken,
Italienska salutorg, i nationalmuseum. - Tre söner
och tre sonsöner till B. voro likaledes målare.
C. R. N. (O. G-g.)
Bredahl, Christian Hviid, dansk skald, f. 30
okt. 1784, d. 10 jan. 1860. Han blef student 1801,
men valde icke något brödstudium, då hans rationalism
höll honom borta från teologien, och han sysslade
endast med studiet af litteratur. En olycklig kärlek
gjorde honom tungsint, så att han ämnade
"slentre livet igjennem", men han återställdes genom
ett flerårigt friluftslif på landet. 1819 framträdde
han med början af ett litterärt arbete, Dramatiske
scener, hvaraf 1819-33 sex delar utkommo. Detta hans
förnämsta verk vittnar om en kraftig och originell
skaldeindividualitet, genomträngd af det mest
glödande hat till våld och orätt, förgylld uselhet
och konventionellt elände. Kompositionen i dessa
"scener", i hvilka skådeplatsen förlägges till
riket Kyhlam på månen, är visserligen svag, men
diktionens kraft och storslagenhet samt tankarnas
djup och skönhet påminna om Shakspere. B:s arbeten
gjorde likväl ingen lycka hos samtiden, som icke
fattade hans sångmös egendomligheter. En förkortad
upplaga utkom i 3 bd 1855. Utom "scenerna" och
några smärre polemiska dikter författade B. dramat
Sultan Mahmuds pilgrimsgang (1847) och tragedien Knud
Svendsön, hvilken 1849 uppfördes på kungliga teatern
i Köpenhamn, men utan att göra någon lycka. Efter
1824 lefde han en lång följd af år i fattigdom, själf
skötande en liten bondgård i närheten af Sorö. Se
uppsatser af Kr. Arentzen i "Dansk maanedsskrift"
(1864) och af O. Borchsenius
i "To digtere" (1886).
E. Ebg.
Breda-höns, berömd belgisk hönsras. Odlas icke
i Sverige.
Bredal, Petr Petrovitj, rysk vice-amiral,
född i Trondhjem. 1715 kommenderade B. en rysk
eskader i Östersjön och tog nära Windau tre
svenska kapare. 1733 blef han hamnkommendant i
Archangelsk och förflyttades sedan till Don, där
han rekonstruerade den s. k. asovska flottiljen. Vid
svenska krigets utbrott 1741 återkallades B. till
Archangelsk, hvarifrån han med en eskader afseglade
till Östersjön, men af storm tvangs att återvända. En
långvarig undersökning inleddes inför krigsrätt,
men först vid hans död, 1756, blef det bekant,
att B. redan genom en ukas af 1744 fritagits från
allt ansvar. A-d J.
Bredal. 1. Ivar Frederik B., dansk kompositör,
f. 1800 i Köpenhamn, var F. Kuhlaus lärjunge, hvaraf
också hans arbeten bära tydliga spår. 1832 skref
han det med bifall mottagna sångspelet Lucia di
Lammermoor, till text af H. C. Andersen, och 1834
Guerillabandet, till ord af Overskou, hvilket
gjorde ännu större lycka. Sedermera inskränkte
han sig till mindre kompositioner. B. var tidigt
en skicklig altfiolist. 1850 blef han kormästare
vid kungliga teatern i Köpenhamn. Död 1864.
(A. L.)
2. Niels Anders B., den föregåendes son,
dansk målare, f. 22 juni 1841 i Köpenhamn, blef
1860 elev vid konstakademien och utbildade sig
till landskapsmålare, men föredrog motiv, i hvilka
återgifvande af arkitektur spelar en väsentlig
roll. Han började utställa 1865 och tillbragte åren
1873-80 uti Italien. Efter att hafva vinnlagt sig
om akvarellmåleriets teknik och hemsändt arbeten
inom denna målningsart återgaf han med mycken kraft
och känsla naturen vid Isefjordens stränder och i
Sönderjylland, därvid röjande större intresse för
det rent landskapliga. B. afled 14 febr. 1888. Ph. W.*
Bredared (Breared). l. Socken i Hallands
län, Tönnersjö härad. Arealen 16,060 har. 1,557
inv. (1903). B. utgör ett regalt pastorat i Göteborgs
stift, Laholms kontrakt. - 2. Socken i Älfsborgs län,
Vedens härad. 7,663 har. 1,215 inv. (1903). B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
