Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 389-390 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruzelius ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bryggeriharts. Se Terpentin.

Bryggnings- och brödbakningspenningar, kam.,
före 1668 en extraordinarie ränta (12 öre silfvermynt
pr mantal), som af allmogen i Skåne årligen
betaltes till kronan.

^Kbg.

Bryggpanneskatt. Se Maltskatt.

Bryggtråd l. Reokord, elektrot., en efter en
skala uppspänd, utefter hela sin längd möjligast
jämntjock kontakttråd, hvilken ingår i åtskilliga
anordningar för uppmätning af elektriskt motstånd.

^{A. E–m.}

Brühl. 1. Stad i preussiska regeringsområdet
Köln, vid foten af Ville, en utlöpare af Eifel.
6,418 inv. (1900). Gymnasium, katolskt skollärarseminarium
och det kungliga lustslottet Augustenburg. –
2. (Briel) Romantisk klippdal i
närheten af Wien, v. om Mödling. Där finnas två byar,
Vorderbrühl och Hinterbrühl, med vackra villor och
promenader, omtyckta vistelseorter om somrarna för
wienare. I dalen ligger också borgen Liechtenstein.


Brühl. 1. Heinrich von B., riksgrefve,
sachsisk minister, f. 1700, inträdde omkr. 1720
såsom lifpage vid August II:s hof, där han hastigt
vann befordran, och utnämndes 1731 till verkligt
geheimeråd och statssekreterare. Under August III
(1733–63), hvars obegränsade förtroende han förstod
att vinna genom att alltid förstå att skaffa penningemedel,
uppsteg han efter hvartannat till kammarpresident,
inspektor öfver samtliga statskassorna, kabinettsminister
och, till sist, premiärminister (1746),
med en ofantligt stor årlig inkomst. Han blef
alltmera den egentligen styrande, och hans vilja
aktades långt mer än kurfurstens. Till belöning
för hans mot Österrike vänskapliga politik
upphöjde kejsar Karl VI honom 1737 i riksgrefligt
stånd. Samtidigt fick han starostvärdigheten samt
en mängd gods i Polen och Lausitz. B. hade
ingalunda några framstående statsmannainsikter, men
han visste att göra sig oumbärlig för sin svage
monark. Efter franskt mönster sörjde han främst
för hofvets glans, under det han utsög landet och
vårdslösade dess förvaltning och härväsende. Genom
en falsk och fördärflig politik störtade han därjämte
Sachsen i sjuåriga kriget, som uttömde dess sista
krafter. Statsskulden ökades oerhördt under B:s
maktperiod. Samtidigt förskönades Dresden genom
praktfulla byggnader. B. själf byggde ståtliga
palats och trädgårdar (hvarom "Brühlska palatset"
och "Brühlska terrassen" ännu bära vittne) samt
prydde dessa med dyrbara husgeråd och samlingar
(bl. a. ett stort bibliotek, som numera utgör en
af huvudbeståndsdelarna i det kungl. biblioteket i
Dresden). Vid August III:s död (1763) nedlade
han sina ämbeten och dog några veckor därefter
(28 okt.). En undersökning, som anställdes efter
hans död, visade, att han försnillat mer än 5,300,000
thaler (öfver 14 mill. kr.). Hans egendom kunde
dock ej frånhändas hans söner, emedan han försiktigtvis

låtit alla sina anordningar undertecknas af kurfursten.

2. Aloysius Friedrich B., den
föregåendes äldste son, krigare, konstvän, f. 1739 i
Dresden, d. 1793, blef 1758 polsk kronstorfälttygmästare
och deltog på österrikarnas sida i sjuåriga
kriget (1756–63). Efter August III:s död (1763)
förlorade han de flesta af sina ämbeten i Polen och
Sachsen och lefde ifrån 1785 på sitt gods Pförten,
sysselsatt med musik och dramatiskt författarskap.
Många af hans arbeten utkommo 1785–1804 under titeln
Theatralische belustigungen.

3. Karl Friedrich Moritz Paul von B.,
den föregåendes brorson, konstvän, f. 1772 i
Pförten, d. 1837 såsom verkligt geheimeråd,
uppträdde redan 1785 med bifall på den furstliga
privatscenen i Weimar. Såsom major i generalstaben
bevistade han 1813 års fälttåg. 1815–28 var han
generalintendent för de kungliga teatrarna i Berlin, i
hvilken ställning han kraftigt verkade för inrättandet
af en tysk klassisk scen och gjorde dessa teatrar
till mönster i fråga om historiskt trogna kostymer
och praktfull iscensättning. På egen bekostnad
grundade han tidskriften "Dramatisches wochenblatt".
1828 tog han afsked och blef 1830 generalintendent
för de kungliga museerna.

Brühlska terrassen. Se Brühl 1 och Dresden.

Bryinæ, bot., en af W. P. Schimper införd
benämning på löfmossorna (Musci frondosi, Musci
veri), Linnés Musci. Namnet användes numera endast
undantagsvis.

^{G. A.}*

Brüll, Ignaz, österrikisk tonsättare, f. 1846,
elev af Epstein i pianospel, Rusinatscha och Dessoff
i komposition, gjorde konstresor som pianist och
var 1872–78 lärare vid Horaks institut i Wien.
Hans opera
Das goldene kreuz (1875)
gjorde betydlig lycka i Tyskland, mindre däremot i
utlandet (London 1878, Stockholm, "Guldkorset", 1879).
De följande operorna hade ej samma framgång:
Der landfriede,
Bianca,
Das steinerne herz,
Gringoire,
Der husar m. fl.
Dessutom har B. komponerat flera saker för orkester,
piano, violin, violoncell, soloröst o. s. v.

^{A. L.}

Brylling (fsv. bröþrungi, bröllungi, bryllungi),
urspr. brorsbarn, syskonbarn (kusin) på fädernet;
numera syskonbarns barnbarn.

Brüllov. Se Brülow.

Brülow (Brüllov). 1. Aleksander
Pavlovitj B., rysk arkitekt, f. 1798, af tyska
föräldrar, d. 1877, utbildade sig företrädesvis i
Rom och blef efter sin hemkomst professor i
arkitektur vid konstakademien i Petersburg. Där
återuppbyggde han, i förening med Strassov, det 1838
nedbrunna Vinterpalatset. Bland hans öfriga arbeten
må nämnas Mikaelteatern och den evangeliska Petruskyrkan
i Petersburg samt observatoriet i Pulkova.
– 2. Karl Pavlovitj B., den föregåendes
broder, rysk målare, f. 1799 i Petersburg, reste
1823 till Rom, där han på beställning af kejsar
Nikolaus kopierade Rafaels "Skolan i Aten" och
bl. a. målade
Pompeji sista dag (1830–33, i Eremitaget i Petersburg),
hans yppersta verk. Såsom professor i historiemålning
vid Petersburgs konstakademi utöfvade han en
inflytelserik verksamhet. Han dog 1852 i Marciano
(nära Rom).

Brylå (fr. brûlot, af brûler, bränna), ett slags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>