Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
munkarnas sida. Efter vidlyftiga förhandlingar
erkändes de dock af reformationskonsilierna i Konstans
(1414-18) och Basel (1431-49) som ett rättmätigt och
gudfruktigt samfund. Af påfven Martin V m. fl. erhöllo
de sedermera hvarjehanda privilegier. Det är ock
oriktigt att framställa dem som reformationens
förelöpare; verkheligheten var för dem som för den
medeltida kyrkan enda vägen till Gud. Genom gärning
och vandel invertade de dock renande och lifgifvande
på hela kyrkan; och framför allt visade de för
första gången, att människan äfven utanför kloster
och prästdräkter under verksamhet i världen kunde
rätt tjäna Gud och nästan. I denna mening blefvo
de banbrytande för reformationen. Tillika hade
de alltsedan stiftaren Grootes nära förbindelse
med Petrarca blifvit en tillflyktsort för den
moderna kulturen; den tyska humanismen leddes så
in på religiösa banor, ett moment af oberäknelig
historisk och kyrklig betydelse. Och det intensiva
arbete med afskrifvande af böcker och handlingar,
som i brödrahusen bedrefs, låter oss ännu i dag
direkt känna välsignelsen af deras verksamhet. -
Reformationstidens stormar bortsopade största delen
af dessa sammanslutningar; deras organisation var
ej nog stark att motstå det dubbla trycket. Några
uppslukades af reformationen, många af jesuiterna;
andra förvandlades till filantropier. Ännu i början af
17:e årh. fanns ett och annat brödrahus kvar; i Köln
sekulariserades det sista 1802 genom fransmännen. Se
G. K. Acquoy, "het Klooster te Windesheim en zijn
invloed" (1875-80), och J. H. Gerretsen, "Florentius
Radewijns" (1891). Hj. H-t.
Bröder, Kristian Gottlob, tysk läroboksförfattare,
f. 1744, d. 1819 såsom superintendent i Hildesheim,
var författare till läroböckerna Practische grammatik
der lateinischen sprache (1787; 18:e uppl. 1828) och
Kleine lateinische grammatik (1795; 32:a uppl. 1870),
hvilka under mer än ett halft århundrade lågo
till grund för undervisningen i latin vid de tyska
elementarläroverken och länge äfven i andra länder
hade stor användning.
Bröderna af Dobrzyn, en polsk andlig riddarorden. Se
Tyska orden.
Bröderna från Monte Senario. Se Serviter.
Bröder och systrar af den frie anden, Fratres et
sorores liberi spiritus l. secta spiritus libertatis,
i kyrkohistorien det gemensamma namnet för en mängd
olikartade, till ytterlighet gående kvietistiska
och panteistiska strömningar under medeltidens
senare hälft. Den traditionella uppfattningen,
att här förelåge en enhetlig antikyrklig
lekmannasammanslutning med ett verkligt lärosystem,
måste anses öfvervunnen. Panteistisk och kvietistisk
mystik började odlas framför allt i klosterskolan
S:t Victor i Paris på 1200-talet och grep snart
vida omkring sig inom klostren och de dem nära
stående beginkretsarna. Under inflytande af dessa
stegrades i början af 14:e årh. denna mystik på många
olika håll till ytterlighet, stundom till verklig
kyrkofientlig sektbildning. Sambandet mellan de olika
företeelserna torde blott ha varit tidens allmänna
tendens till panteistisk kvietism och det allmänt
kända behofvet af en kyrkoförbättring; gränserna
mellan den kyrkliga och den sekteriska mystiken voro
också alltid flytande, och inkvisitionen drabbade
stundom bägge utan åtskillnad. "De frie andarna"
bekämpades kraftigt af Suso i Tyskland, Gerson i
Frankrike, Groote i Nederländerna m. fl.; den
vanliga beskyllningen mot alla kättare för osedliga
orgier riktades äfven mot dem, utan att man här kan
särskilja verklighet och hopdiktning. "Adamiterna",
som räknats till "den frie andens bröder", hade
säkert intet med dessa att göra, utan voro en
taboritisk-kiliastisk sekt i Böhmen. Trots blodiga
förföljelser bibehöllo sig de ytterligt gående
panteistisk-mystiska idéerna genom hela medeltiden
och inverkade i ej ringa mån på reformationstidens
stora döpar-rörelse. Se L. v. Mosheim, "De beghardis
et beguinabus" (1790), och \V. Preger, "Geschichte
d. deutschen mystik im mittelalter" (1874 -93).
Hj. H-t.
Brödfruktfamiljen, bot. Se Moraceæ.
Brödfruktträdet, bot. Se Artocarpus.
Brödförvandling, teol. Se Nattvarden och
Transubstantiation.
Brödmönstring, krigsv., kallades i Sverige sedan
århundraden tillbaka den mönstring, som af högre
militärmyndighet hölls med hvarje till möten eller
af annan orsak sammandragen trupp för att utröna,
huruvida dess styrka öfverensstämde med den, som
blifvit upptagen i rullor och förslag. Mönsterherren
skulle därvid äfven göra sig förvissad om, att
truppen fått allt, hvartill den varit berättigad,
att födoämnena voro af god beskaffenhet
o. s. v. Denna förrättning afskaffades 1902.
C. O. N.
Brödnötträd, bot. Se Brosimum.
Brödpris. Enär bröd sedan urminnes tid varit ett
af de oundgängligaste lifsmedlen, har brödprisets
nationalekonomiska betydelse blifvit större och
större, allteftersom hembakning lämnat plats
för yrkesmässig bakning till försäljning, direkt
eller genom mellanhänder. Också hafva offentliga
myndigheter i de flesta länder ofta försökt att
reglera brödpriset, vanligen genom brödtaxor. Sådana
infördes mångenstädes, i synnerhet när skråväsendet
kommit till en viss grad af utveckling. Tämligen
allmänt gjordes dock den erfarenheten, att taxorna
icke medförde det åsyftade resultatet - ett relativt
billigt eller "skäligt" pris å varan -, utan, i trots
af mer eller mindre drakoniska straffbestämmelser,
kringgingos och i det hela snarare höjde än sänkte
brödpriset. Under 1800-talet blefvo ock brödtaxorna
mestadels af skaffade, och bageri yrket blef en
"fri näring", hvars produkters pris således kommo
att bestämmas genom rättsligt fri konkurrens på såväl
köpares som säljares sida.
Denna rättsligt fria konkurrens är dock ofta
långt ifrån verkligt fri. Ett bageri eller
brödförsäljningsföretag får ofta ett slags naturligt
monopol för afsättning af sina produkter inom ett
visst område - detta på grund af vanans makt hos
köparna, dessas obenägenhet att hämta sitt dagliga
behof af färskt bröd från något mera aflägset ställe,
någon gång äfven genom kreditgifning o. d. Också
kunna brödprisen till och med i en icke synnerligen
stor stad variera inom mycket vida gränser. Särskildt
blir brödprisets variationsförmåga ofta stor, när
brödet säljes icke efter vikt, utan pr styck. Därför
har också ofta här och där af myndigheter stadgats,
att försäljning efter vikt alltid skall ega rum,
åtminstone i fråga om några företrädesvis af de
mindre bemedlade använda brödsorterna, samt att
priset pr viktenhet skall finnas tydligt anslaget
på försäljningsställena. Äfven om sådana i och för
sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
