- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
595-596

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bunkershill ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utspädning med luft blir nämligen förbränningen
fullständig, så att de i den vanliga gaslågan glödande
kolpartiklarna, hvilka orsaka det starka ljuset och
bilda sot, helt och hållet förtäras eller uppbrinna
och därvid åstadkomma en intensiv hetta. Denna
metod användes äfven i auerbrännaren. Innan
förbrukningen af gas blef mera allmän, nyttjade
man för samma ändamål "Berzelius’ lampa", en
spritlampa med dubbelt luftdrag. (Jfr Belysning.)
R.R.*

Bunsens fotometer, fys. Se Fotometer.

Bunsens stapel, fys., hör till de s. k. konstanta staplarna
(se Galvanisk stapel), i hvilka den elektriska
strömmens verkan håller sig oförändrad under en längre
tid. Den utgöres af en kolcylinder (eller kolskifva),
nedsänkt i salpetersyra, och en zinkcylinder, omgifven
af utspädd svafvelsyra. Vätskorna äro skilda genom ett
cylindriskt kärl af porös lera. Anordningarna kunna
för öfrigt omväxla på mångfaldigt sätt. Vanligen står
kolet i lercylindern, och mellan denna och det yttre
glaskärlet är en öppen zinkcylinder nedsatt. Dessa
staplar användes förr rätt mycket, då det gällde
att åstadkomma starka strömmar, men ha numera
nästan fullkomligt utträngts af ackumulatorerna
(se d. o.).
R. R.*

Buntmakare (ty. buntmacher,
af bunt l. buntwerk, pälsverk), handtverkare, som
förfärdigar pälsverk, körsnär.

Buntzen, Tomasine Kristine, dansk
romanförfattarinna. Se Ehrensvärd-Gyllembourg.

Buntzen, Heinrich, dansk landskapsmålare, f. 29
sept. 1803 i Kiel, d. 12 jan. 1892 nära Köpenhamn,
påverkades af Eckersberg och väckte uppmärksamhet
genom den noggranna teckningen och det friska
naturstudiet i sina landskap.
Ph. W.*

Bunya-Bunya, bot. Se Araucariaceæ.

illustration placeholder

Bunyan [ba’nj&#601;n], John, engelsk
skriftställare, f. 1628 i Elstow i Bedfordshire,
där fadern var kittelflickare. Till en början egnade
sig den unge B. åt samma yrke. Begåfvad med en
liflig inbillning, begynte han tidigt röna starka
intryck af de puritanske väckelsepredikanternas
föredrag, och hans själskamp stegrades, i samma
mån som han blef äldre. Vid mognare år skildrade
han i de starkaste färger sin syndfullhet under
ungdomstiden, och de fleste bland hans biografer
framställa honom som ett lärorikt exempel på sanningen
af de bibliska orden "där synden öfverflödar, där
öfverflödar ock nåden". Emellertid visade Macaulay
i sin lefnadsteckning öfver B., "att denne icke var
sämre än andra ynglingar". "Hans värsta synder voro",
säger nämnde författare, "att han dansade, ringde
med kyrkklockorna, spelade boll och läste sir Bevis’
of Southampton historia". Vid sjutton års ålder gick
B. i krigstjänst och deltog i belägringen af Leicester
(1645). Kriget gjorde ett så mäktigt
intryck på honom, att han sedermera i sina skrifter
med förkärlek framställde heliga ting under krigiska
bilder. Efter fälttågets slut återvände han till
sin hembygd och gifte sig med en ädel och gudfruktig
kvinna. Han hade vid Leicester på ett underbart sätt
räddats från döden. Detta jämte hustruns inflytande
ledde honom in i religiösa strider. Småningom öfvergaf
han nöjena och förströelserna och förde i yttre måtto
ett exemplariskt lif. Men i sitt inre sönderslets han
af tvifvel och hemska fantasier. Han såg sig omgifven
af onda andar, som ville locka honom till gräsliga
synder, ja han kände sig frestad att häda Guds nåd
och förbarmande. Denna svåra inre kris beskref han
i Grace abounding. Krafterna började svika, och
hans starka kropp aftärdes. Slutet blef, att han
ingick i den independentiska församlingen i Bedford,
dit han flyttade. Hans starka fysik öfvervann både
tvinsoten och sorgen öfver hustruns död, och han
började snart verka som independentpredikant. Om
Cromwell var independenternas store statsman och
Milton deras store profet, blef B. deras väldige
folkpredikant. Därför träffades han ock, i likhet
med Milton och många andra, af den reaktion från
episkopalismens sida, som följde på Cromwells död och
Stuartarnas återkomst till England. År 1660 blef han,
egentligen på grund af sin egen oböjlighet mot hvarje
kompromiss, insatt i Bedfords fängelse, där han med
ett kort afbrott kvarhölls i 12 år. Hans behandling
var i allmänhet mild. Under fängelsetiden studerade
han flitigt bibeln och Fox’ "Book of martyrs"
- de enda böcker, som stodo till hans förfogande -
samt predikade för de öfrige fångarna. Därjämte
knypplade han spetsar för att skaffa sin
talrika familj något att lefva af (han hade kort
före fångenskapen gift om sig) samt utvecklade en
rik författarverksamhet med böcker och traktater i
mängd; på vers och prosa. Under de senare åren af
fångenskapen fick han vistas utom häktet. När 1672
alla straffåtgärder mot dissenters upphäfdes, återfick
äfven B. friheten. S. å. valde baptistförsamlingen
i Bedford honom till sin pastor. Både som predikant
och människa hade han nu större anseende än någonsin.
Alla kallelser till högre och inflytelserikare
platser afvisade han; han ville ej förvärfva
rikedomar, utan frälsa själar, öfverallt, där
han drog fram, mottogo hans trosbröder honom med de
största vördnadsbetygelser, och vid de besök han
årligen gjorde i London strömmade ofantliga skaror
till för att få höra honom. Under ett sådant besök
dog han 1688.

Innan B. lämnade fängelset, hade han börjat den
storartade allegori, The pilgrim’s progress from
this world to that which is to come
, hvilken
skulle göra hans namn odödligt. Vid författandet
stormade bilderna på honom, snabbare än han mäktade
återgifva dem i skrift, och sålunda skapades ett
underbart sceneri af träsk och af grunder, branta
berg, mörka och hemska bergsklyftor, ljufva dalar,
leende ängar, ett dystert slott - hvars borggård är
betäckt med hufvudskallar och ben af mördade fångar -
en folkrik och praktfull stad, påminnande om London
på en lord-mayors dag, och den smala vägen, som för
snörrätt, öfver höjder och dalar, genom städer och
ödemarker, till den svarta floden och den skinande
porten. De äfventyr, som bokens hjälte, Kristen,
upplefver på denna allegoriska skådebana, de faror,
som möta honom, de fiender han bekämpar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free