Burián von Rajecz [rajets], Stephan, österrikisk-ungersk statsman, f. 1851 i Stampfen (Ungern), ingick på den diplomatiska banan och blef efter tjänstgöring i Alexandria, Bukarest, Belgrad och Sofia konsul i Moskva, var 1886-95 österrikiskungersk generalkonsul och diplomatisk agent i Sofia samt 1896-97 minister i Stuttgart och 1897-1903 i Aten. Sistnämnda år utnämndes B. efter Kallays död till österrikisk-ungersk riksfinansminister och högste chef för förvaltningen af Bosnien och Hercegovina. I maj 1905 sändes han som Frans Josefs förtroendeman till Budapest att förhandla med den ungerska oppositionens ledare om biläggande af konflikten mellan krona och parlament, men denna mission ledde ej till något resultat. Buridan [byridä'], Jean, fransk filosof, skolastiker, död efter 1350, blef rektor vid universitetet i Paris 1327 och författade bl. a. en mycket använd handbok i logik, Compendium logicæ (tr. 1489). Hans namn har emellertid gått till eftervärlden mest genom tvenne termer, som dock sannolikt med orätt bära hans namn, nämligen Buridans åsnebrygga och Buridans åsna. Med det förra uttrycket betecknades en metod att finna medeltermen till en slutledning. Aristoteles hade sagt, att skarpsinnet just röjde sig i förmågan att snabbt finna en användbar sådan term, den där liksom är bryggan mellan öfvertermen och undertermen: nu afsåg den nämnda metoden att härför finna ett sätt, användbart äfven för de icke skarpsinnige, och den kallades därför under medeltiden "pons asinorum", åsnebryggan. Den omnämnes emellertid icke i B:s skrifter; man vet ej hvarför den satts i samband just med denne logikers namn. Med uttrycket "Buridans åsna" syftar man på ett under medeltiden i disputationerna om viljans frihet ofta användt exempel: man tänker sig en hungrig åsna, som står midt emellan två alldeles lika lockande höbuntar; hennes vilja lockas då lika starkt åt båda hållen; om hon då icke eger en fri vilja, som godtyckligt kan bestämma sig för att välja den ena eller andra hötappen, så måste hon stå stilla och till sist dö af hunger. Denna tankegång finnes redan på ett ställe hos Aristoteles, och blott tillämpningen just på en åsna är tillagd af skolastikerna. I B:s skrifter har man icke funnit något härom, men möjligen har tankegången i fråga användts såsom argument mot B. af någon bland dennes motståndare, enär B. själf kunde sägas intaga "åsnans" ställning mellan antagandet och förnekandet af viljans frihet, i det att han ansåg lika starka skäl tala för båda åsikterna. S-e. Burieter, folkstam. Se Bureter. Burin [byrå7], fr., grafstickel. Buris, dansk prins, son af Sven Estridssons sonson Henrik Skatelaar och Inge den äldres sondotter Ingrid. Han åtföljde Valdemar den store till kyrkomötet i S:t Jean de Laune (1162) och sedan i vendiska kriget, där han sårades vid Arkona (1166). Kort därefter kom han i spändt förhållande till Valdemar, emedan denne låtit välja sin son Knut (Knut VI) till konung och således stängt de öfrige prinsarnas utsikt till kronan; men han ställdes för en tid till freds, därigenom att han fick en del af Jylland i förläning. 1167 blef han af Valdemar anklagad för förrädiska stämplingar samt fängslad på lifstid. Senare källor tillfoga, att han blef bländad och lemlastad. I en kämpavisa förtäljes, att orsaken till Valdemars grymhet var, att B. förfört hans syster, "liden Kirsten", men detta har ingen historisk hemul. Den förklaringen har också blifvit gifven, att det var konung Valdemars systerdotter Kirstine, som 1163 blef gift med den svenske konungen Karl Sverkersson och efter hans mord 1167 flydde tillbaka till Danmark, och drottning Sofias halfbror Burisleif Sverkersson, som knöto det otillåtna kärleksförhållandet. Hon jordades i Vestervig kloster, där man i våra dagar funnit en graf, gemensam för en ung kvinna och en äldre man. Burisleif skulle i 11 år gjort botvandringar till hennes graf, innan han själf dog. Jfr uppsats af S. Larsen i "Aarböger for nord. oldkyndighed og historie" (1897). . E. Ebg. Burislev. 1. Svensk prins, troligen son till Sverker den gamle i dennes andra giftermål med konung Boleslav III:s af Polen dotter Rikissa och i så fall förmodligen uppkallad efter morfadern. I den till en handskrift af västgötalagen fogade konungalängden, en af våra trovärdigaste äldre historiska källskrifter, omtalas att Knut Eriksson, innan hans konungadöme vann stadga, förutom konung Karl Sverkersson tagit af daga "Koll konungh" och "Byrislæph konungh". Förmodligen har därför B., efter att Karl Sverkersson mördats (1167), jämte en viss Kol, möjligen äfven son till Sverker, i Götalandskapen erhållit konunganamn och någon tid fortsatt kampen mot den till sist segrande Knut Eriksson. Källorna lämna oss i okunnighet om alla stridens närmare omständigheter. - 2. De nordiska sagornas namn på konung Boleslav I i Polen (Vendland). V. S-g. Burjäter. Se Bureter.

</img>
Burke [bä'k], Edmund, engelsk statsman, föddes enligt
den sannolikaste uppgiften 12 jan. 1729 i Dublin,
där hans fader var advokat med god praktik. Modern var
liksom hela sin familj katolik, en omständighet, som
icke blef utan inverkan på sonens ställning till sin
tids religionspolitiska frågor. Efter att från 1741 ha
gått i skola hos en kväkare i Ballitore, inträdde
B. 1743 i Trinity college i Dublin, där han med
brinnande intresse, men utan plan studerade filosofi,
matematik, historia och vitterhet och 1748 tog sin
grad. 1750 begaf han sig tiil London för att studera
juridik, men synes i stället ha egnat sig åt litterära
arbeten, hvilket föranledde fadern att indraga hans
årsunderhåll. 1756 tilldrog han sig uppmärksamheten
genom tvenne skrifter, den ena The philosophical
inquiry into the origin of our ideas on the sublime
and beautiful, en konstfilosofisk afhandling, som vann
Lessings beundran och hvars hufvudförtjänst är dess
sträfvan att tillgodose skönhetslärans psykologiska
sida, den andra A vindication of natural society
in a letter to lord - - by a late noble writer, en
satirisk imitation af Bolingbrokes filosofi och stil,
så väl gjord, att äfven kännare