- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
633-634

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burgund-beck ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Burián von Rajecz [rajets], Stephan,
österrikisk-ungersk statsman, f. 1851 i Stampfen
(Ungern), ingick på den diplomatiska banan och
blef efter tjänstgöring i Alexandria, Bukarest,
Belgrad och Sofia konsul i Moskva, var 1886-95
österrikiskungersk generalkonsul och diplomatisk
agent i Sofia samt 1896-97 minister i Stuttgart
och 1897-1903 i Aten. Sistnämnda år utnämndes
B. efter Kallays död till österrikisk-ungersk
riksfinansminister och högste chef för förvaltningen
af Bosnien och Hercegovina. I maj 1905 sändes han
som Frans Josefs förtroendeman till Budapest att
förhandla med den ungerska oppositionens ledare om
biläggande af konflikten mellan krona och parlament,
men denna mission ledde ej till något resultat.

Buridan [byridä’], Jean, fransk filosof, skolastiker,
död efter 1350, blef rektor vid universitetet i Paris
1327 och författade bl. a. en mycket använd handbok i
logik, Compendium logicæ (tr. 1489). Hans namn har
emellertid gått till eftervärlden mest genom tvenne
termer, som dock sannolikt med orätt bära hans namn,
nämligen Buridans åsnebrygga och Buridans åsna. Med
det förra uttrycket betecknades en metod att finna
medeltermen till en slutledning. Aristoteles hade
sagt, att skarpsinnet just röjde sig i förmågan att
snabbt finna en användbar sådan term, den där liksom
är bryggan mellan öfvertermen och undertermen:
nu afsåg den nämnda metoden att härför finna ett
sätt, användbart äfven för de icke skarpsinnige,
och den kallades därför under medeltiden "pons
asinorum", åsnebryggan. Den omnämnes emellertid
icke i B:s skrifter; man vet ej hvarför den satts i
samband just med denne logikers namn. Med uttrycket
"Buridans åsna" syftar man på ett under medeltiden
i disputationerna om viljans frihet ofta användt
exempel: man tänker sig en hungrig åsna, som står
midt emellan två alldeles lika lockande höbuntar;
hennes vilja lockas då lika starkt åt båda hållen;
om hon då icke eger en fri vilja, som godtyckligt
kan bestämma sig för att välja den ena eller andra
hötappen, så måste hon stå stilla och till sist dö af
hunger. Denna tankegång finnes redan på ett ställe
hos Aristoteles, och blott tillämpningen just på en
åsna är tillagd af skolastikerna. I B:s skrifter
har man icke funnit något härom, men möjligen har
tankegången i fråga användts såsom argument mot B. af
någon bland dennes motståndare, enär B. själf kunde
sägas intaga "åsnans" ställning mellan antagandet
och förnekandet af viljans frihet, i det att han
ansåg lika starka skäl tala för båda åsikterna.
S-e.

Burieter, folkstam. Se Bureter.

Burin [byrå7], fr., grafstickel.

Buris, dansk prins, son af Sven Estridssons sonson
Henrik Skatelaar och Inge den äldres sondotter
Ingrid. Han åtföljde Valdemar den store till
kyrkomötet i S:t Jean de Laune (1162) och sedan
i vendiska kriget, där han sårades vid Arkona
(1166). Kort därefter kom han i spändt förhållande
till Valdemar, emedan denne låtit välja sin son Knut
(Knut VI) till konung och således stängt de öfrige
prinsarnas utsikt till kronan; men han ställdes för
en tid till freds, därigenom att han fick en del
af Jylland i förläning. 1167 blef han af Valdemar
anklagad för förrädiska stämplingar samt fängslad på
lifstid. Senare källor tillfoga, att han blef bländad
och
lemlastad. I en kämpavisa förtäljes, att orsaken till
Valdemars grymhet var, att B. förfört hans syster,
"liden Kirsten", men detta har ingen historisk
hemul. Den förklaringen har också blifvit gifven,
att det var konung Valdemars systerdotter Kirstine,
som 1163 blef gift med den svenske konungen
Karl Sverkersson och efter hans mord 1167 flydde
tillbaka till Danmark, och drottning Sofias
halfbror Burisleif Sverkersson, som knöto det otillåtna
kärleksförhållandet. Hon jordades i Vestervig kloster,
där man i våra dagar funnit en graf, gemensam för
en ung kvinna och en äldre man. Burisleif skulle
i 11 år gjort botvandringar till hennes graf,
innan han själf dog. Jfr uppsats af S. Larsen i
"Aarböger for nord. oldkyndighed og historie" (1897).
. E. Ebg.

Burislev. 1. Svensk prins, troligen son till Sverker
den gamle i dennes andra giftermål med konung
Boleslav III:s af Polen dotter Rikissa och i så fall
förmodligen uppkallad efter morfadern. I den till en
handskrift af västgötalagen fogade konungalängden, en
af våra trovärdigaste äldre historiska källskrifter,
omtalas att Knut Eriksson, innan hans konungadöme vann
stadga, förutom konung Karl Sverkersson tagit af daga
"Koll konungh" och "Byrislæph konungh". Förmodligen
har därför B., efter att Karl Sverkersson mördats
(1167), jämte en viss Kol, möjligen äfven son till
Sverker, i Götalandskapen erhållit konunganamn och
någon tid fortsatt kampen mot den till sist segrande
Knut Eriksson. Källorna lämna oss i okunnighet
om alla stridens närmare omständigheter. - 2. De
nordiska sagornas namn på konung Boleslav I i Polen
(Vendland). V. S-g.

Burjäter. Se Bureter.

illustration placeholder

Burke [bä’k], Edmund, engelsk statsman, föddes enligt
den sannolikaste uppgiften 12 jan. 1729 i Dublin,
där hans fader var advokat med god praktik. Modern var
liksom hela sin familj katolik, en omständighet, som
icke blef utan inverkan på sonens ställning till sin
tids religionspolitiska frågor. Efter att från 1741 ha
gått i skola hos en kväkare i Ballitore, inträdde
B. 1743 i Trinity college i Dublin, där han med
brinnande intresse, men utan plan studerade filosofi,
matematik, historia och vitterhet och 1748 tog sin
grad. 1750 begaf han sig tiil London för att studera
juridik, men synes i stället ha egnat sig åt litterära
arbeten, hvilket föranledde fadern att indraga hans
årsunderhåll. 1756 tilldrog han sig uppmärksamheten
genom tvenne skrifter, den ena The philosophical
inquiry into the origin of our ideas on the sublime
and beautiful
, en konstfilosofisk afhandling, som vann
Lessings beundran och hvars hufvudförtjänst är dess
sträfvan att tillgodose skönhetslärans psykologiska
sida, den andra A vindication of natural society
in a letter to lord - - by a late noble writer
, en
satirisk imitation af Bolingbrokes filosofi och stil,
så väl gjord, att äfven kännare


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free