Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bååth ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckligt vid för att låta ett normalt stort foster
med vanlig lätthet passera. Ifrågavarande
abnormitet är långt vanligare på kontinenten än
i vårt land. I exempelvis Tyskland anses 15-20 %
af alla kvinnliga bäcken förträngda, och 3-5 % af
alla förlossningar förete där allvarliga rubbningar
till följd af bäckenförträngning. Denna förekommer
i olika grader och i flera skilda former. Under
det att de lindrigare graderna pläga vålla endast
att förlossningen försiggår långsammare, kunna
de svårare graderna utgöra en fara först och
främst för fostret, men äfven för modern genom
flerfaldiga förlossningskomplikationer, såsom
abnorma fosterlägen, tryckskador, bristningar,
nafvelsträngsframfall. De svåraste graderna
äro sådana, att fostret ej ens med konst kan
utskaffas naturliga vägen, utan måste uttagas med
snitt genom bukväggen, s. k. kejsarsnitt. Sådana
former äro hos oss mycket sällsynta. Orsakerna
till bäckenförträngning äro flera, vanligast en i
barndomen genomgången svår rachitis (engelska sjukan)
eller medfödd litenhet hos bäckenet, vidare under
uppväxtåren ådragen höftsjuka, snedrygg eller puckel,
medfödd höftledsvrickning m. fl. Som ett uttryck för
naturens förmåga af själfhjälp kan det förhållandet
betraktas, att förtidig börd och små foster äro
vanligare vid trånga bäcken än vid normala. För
att förlossningen skall blifva lämpligt skött
vid bäckenförträngning, är det af vikt, att denna
genom undersökning af läkare upptäckes redan under
hafvandeskapet. Se vidare hithörande plansch samt
illustrationerna sp. 827-828. Jfr Bäckenmått.
Bvn.
Bäckenmått, obstetr., tagas af ackuschören för
att upptäcka förekomsten af bäckenförträngning
(se d. o.) och arten och graden af denna. Då vid
densamma hindret för fostrets passerande oftast
sitter i bäckeningången (se Bäcken 1), är
det särskildt måttet på dennas kortaste vidd, den
s. k. midtvidden l. korsknölsvidden (conjugata
vera s. obstetrica), d. ä. kortaste afståndet
mellan korsknölen och baksidan af blygdbensfogen,
man vill utröna (normalt omkr. 11 cm). Denna låter
sig endast under vissa omständigheter och genom
s. k. inre undersökning direkt bestämmas med hjälp
af särskildt mätinstrument. Vanligen nöjer man sig
därvid med att medelst undersökarens fingrar bestämma
afståndet mellan korsknölen och undre kanten af
blygdbensfogen (conjugata diagonalis) och erhåller
däraf genom beräkning tillnärmelsevis ett mått på
conjugata vera. Är conjugata diagonalis mindre än
11 cm., kan man i allmänhet säga, att bäckenet är
trångt. Bäckeningångens tvärvidd, som ej låter sig
på lefvande bestämmas, mäter normalt omkr. 13,5
cm. Utom de inre måtten, hvilka icke alltid kunna
tagas, har man äfven de s. k. yttre måtten att tillgå
för att få en ungefärlig uppfattning af bäckenets
storlek. Med mätcirkel uppmätas afståndet mellan
främre höftbenstaggarna (distantia spinarum,
normalt omkr. 26 cm.), största afståndet mellan
höftbenskammarna (distantia cristarum, normalt
omkr. 29 cm.) samt afståndet från en punkt i ryggens
midtlinje omedelbart nedanför taggutskottet på 5:e
ländkotan till blygdbensfogens öfre kant (conjugata
externa s. diameter Baudelocquii, normalt omkr. 20
cm.). Vid bedömandet af de tagna måtten äro ej
blott de absoluta värdena af betydelse, utan äfven
förhållandet mellan dem. Mäter conjugata
externa under 18 cm., föreligger möjligen
bäckenförträngning. Mera sällan förefinnes anledning
att med mätcirkel bestämma bäckenutgångens midtvidd
och tvärvidd (afståndet mellan korsbenets spets -
svansbenet är rörligt och inkräktar ej på utrymmet -
och undre kanten af blygdfogen samt mellan der båda
sittbensknölarna), hvardera normalt omkr. 11 cm.
Den kaukasiska rasens kvinnor hafva i allmänhet’ de
rymligaste bäcken. Af dem skola engelskorna hafva den
bredaste bäckeningången, tyskorna den rundaste och
fransyskorna den minsta af dessa tre folk. Enligt
C. Martin kunna kvinnliga rasbäcken-uppdelas i två
grupper: sådana med rund och sådana med tvär oval
bäckeningång. Till förra gruppen höra urinvånarna i
Amerika, Australien och på öarna i Indiska och Stora
oceanen. Afrikas och Europas kvinnor räknas till
den senare gruppen. Verrier indelar kvinnliga bäcken
från olika raser efter bäckeningångens ytinnehåll i
3 grupper. Till l:a gruppen med minst 110 kvcm. höra
kvinnorna i Europa, med undantag af lappskorna, samt
i Mindre Asien, Egypten, Nya Guinea, negresserna i
franska Väst-Afrika och å Guadeloupe. 2:a gruppen,
med ytinnehåll af 95-106 kvcm., omfattar perser,
syrier, mongoler, lappar, samojeder, australier
och peruaner. Kvinnor tillhörande Central-Afrikas
negrer, negritos, papuas och buschmän utgöra den 3:e
gruppen med ännu mindre ytinnehåll i bäckeningången.
Bvn.
Bäckgröna, bot. Se Veronica.
Bäckhammar, sulfatfabrik och pappersbruk i Visnums
socken af Värmlands län. Bruket tillhör Bäckhammars
nya aktiebolag och producerade 1904 1,200 ton
torrberäknad cellulosa och 1,111 ton papper.
K. K.-Å.
Bäcklund, Albert Viktor, matematiker, f. 11 jan. 1845
i Väsby socken, Malmöhus län, blef student i Lund
1861, filos. kandidat 1866, filos. doktor 1868,
docent i astronomi s. å. och i geometri 1869,
e. o. professor i mekanik och matematisk fysik 1878
samt professor i fysik 1900. B. har författat flera
värdefulla afhandlingar i geometri och partiella
differential-ekvationers teori m. m., intagna i
Vet. akad:s handlingar, Lunds univ. årsskrift, "Acta
mathematica", de af F. Klein och A. Meyer utgifna
"Mathematische annälen" m. fl. tidskrifter. B. blef
ledamot af Fysiogr. sällsk. i Lund 1872, af
Vet. akad. 1888 och af Vet. soc. i Uppsala 1897.
Bäckman, Vilhelm Olof Anders, sagoförfattare,
f. 12 nov. 1824 i Stenberga socken, Jönköpings län,
blef student i Uppsala 1845, uppehöll sig 1850-54 i
Stockholm som privatlärare ocb litteratör samt tog
1855 anställning i telegrafverket, inom hvilket
han tjänstgjorde som assistent 1855-62 i Göteborg,
Stockholm, Haparanda, Råneå och Neder-Kalix,
som kommissarie 1862-87 dels i Neder-Kalix och dels
(från 1883) i Nordmaling, hvarefter han erhöll afsked
med pension. Bland B:s. skrifter böra främst nämnas
Sjöjungfruns sagor (1850-51; utvidgad uppl. 1892),
fantasirika, täcka och idealistiska sagor för barn
i H. K. Andersens stil, dock utan att uppnå dennes
kostliga naivitet i tonen; vidare sagosamlingarna
Vildblommor (1851), Grönt under snön (1853), Historier
i skymningen (1854) och Stjernblomman (1855), hvilka
alla rönt ganska stort erkännande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
