Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cæsar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var han i Frankrike invecklad i den ryktbara
"halsbandsaffären", blef af denna anledning kastad i
Bastiljen och sedermera (1786) bortvisad från nämnda
land. 1787 begaf han sig till Rom, där han såsom
frimurare blef fängslad (27 dec. 1789) och efter
en långvarig process 1791 dömd till döden. Detta
straff förvandlades dock af Pius VI till
lifstidsfängelse. Lorenza dömdes till inspärrning i ett
kloster. C. dog 26 aug. 1795 som fånge i fästningen
San Leone (nära Urbino). C. var en föregångare
till de moderne spiritisterna. Några af hans många
spådomar gingo i fullbordan, såsom då han 1786
spådde, att "Bastiljen skall förstöras, och den mark,
på hvilken den är uppförd, skall blifva en
promenadplats". Men i de flesta fall bedrog han dem, som
rådfrågade honom. Han var sitt tidehvarfs både
skickligaste och hänsynslösaste bedragare. C. är
hufvudpersonen i Dumas’ roman "Joseph Balsamo".
Goethe skildrade hans familjeförhållanden i
"Italienische briefe" och förlöjligade honom i lustspelet "Der
grosskophta". Jfr "Compendio della vita e delle
gesti di G. Balsamo denominato il conte Cagliostro"
(1791), Sierke, "Schwärmer u. schwindler etc."
(1874), Bülau, "Geheime gesch. u. räthselh.
menschen" (1850–60; öfvers. 1864–65), och Ernest
d’Hauterive, "Le merveilleux au XVIII:e siècle"
(1902).
E. W.
Cagnacci [kanja’t*i], italiensk målare. Se
Canlassi.
Cagnat [kanja], René Louis Victor, fransk
arkeolog, f. 1852 i Paris, sedan 1888 professor i
romersk epigrafik och arkeologi vid collège de
France, har på offentligt uppdrag utforskat
fornlämningarna i Tunisien och utgifvit bl. a. Étude
historique sur les impôts indirects chez les romains
(1882, prisbelönt af Institutet), Explorations
géographiques et archéologiques en Tunisie (1882–85;
ny serie 1887), Cours d’épigraphie latine (1885;
3:e uppl. 1898, med suppl. 1904), L’armée romaine
d’Afrique (1892), Les monuments historiques de la
Tunisie (I, 1898) och. tidskriften "L’année
épigraphique" (sedan 1888).
Cagniard de la Tour [kanjar d* la tor],
Charles, fransk baron, fysiker, f. 1777, d. 1859,
uppfann den akustiska sirenen (se d. o.) samt
var den förste (1822), som studerade förhållandena
vid den s. k. kritiska temperaturen (se d. o.), där
vätske- och gastillståndet kontinuerligt öfvergå i
hvarandra. Han bestämde äfven trycket af mättad
ånga vid den kritiska temperaturen och anordnade
öfver hufvud taget sina försök på ett sätt, som sedan
tjänat såsom mönster inom detta viktiga
forskningsområde.
Cagnoli [kanjåli], Andrea, italiensk
astronom, f. 1743, var en tid attaché vid venezianska
beskickningen i Paris, där han byggde sig ett
privatobservatorium, vistades sedermera någon tid i Verona
och utnämndes 1797 af Napoleon till professor i
astronomi vid Modena, där han dog 1816. Han gjorde sig
bekant bl. a. genom en utmärkt lärobok i trigonometri.
Cagnoni [kanjåni], Antonio, italiensk
kompositör, f. 1828, blef 1888 kapellmästare i Bergamo
och dog 1896. Af hans omkr. 20 operor gjorde
i synnerhet Don Bucefalo (1847) stor lycka, äfvenså
Papa Martin (1871, i Stockholm 1886).
A. L.
Cagots [kagå’], en folkstam, som ännu
förekommer på norra sluttningen af Pyrenéerna
äfvensom i Bretagne, Poitou, Gascogne och Guienne
i Frankrike samt i Baskiska provinserna i
Spanien. Deras ursprung är ovisst. Somliga
anse dem som degenererade afkomlingar af
västgoter, andra af spetälska, som uteslutits ur
samhället. Emellertid sakna båda dessa åsikter verkligt
historiskt stöd. Cagots skilja sig från de
omkringboende därigenom, att de nästan alldeles sakna örsnibb,
så att öronen synas runda. Den medeltida
uppfattningen uteslöt dem såsom orena från samfundet.
De fingo gå i kyrkan endast genom en viss dörr
och sitta afskilda från den öfriga församlingen.
Endast under vissa föreskrifter fingo de beträda de
allmänna vägarna. De måste bära
igenkänningstecken på sina kläder. De enda yrken, som tillätos
dem, voro slakt och grofsnickeri. Deras
hufvudsakliga näringsfång var ved- och skogshygge. De fingo
gifta sig endast med hvarandra. Efter 1789 års
revolution fingo de fullständiga medborgerliga
rättigheter, men ännu ha ej fördomarna mot dem helt
upphört. Jfr Michel, "Histoire des races maudites
de la France et de l’Espagne" (1847), och V. de
Rochas, "Les parias de France et d’Espagne"
(1876).
E. Rld.
Cahen [kã], Albert, fransk tonsättare, f. 1846
i Paris, d. 1903 därstädes, elev af César Franck,
komponerade bl. a. de komiska operorna Le bois
(1880) och La femme de Claude (1896), féeriet La
belle au bois dormant (1886) och fyraktsoperan
Le vénitien (1890).
Caher l. Cahir [ka’h* l. kä’*], stad i irländska
grefsk. Tipperary, vid floden Suir. Omkr. 2,000
inv. På en ö i närheten ligger det gamla bergfästet
Caher castle.
Cahier [kaie], fr., skrifbok, liten anteckningsbok,
litet häfte.
Cahir. Se Caher.
Cahiz [kai’s], föråldradt spanskt rymdmått för
torra varor, i Kastilien = 12 fanegas = 6,66 hl. –
Cahizada, spanskt åkermått af växlande storlek,
i Valencia = 49,87 ar.
Cahizada [kaisada]. Se Cahiz.
Cahman, en från Tyskland härstammande
orgelbyggarsläkt, hvars medlemmar länge utöfvade sin
konst i Sverige. Hans Henriksson C., d.
1699, inkallades på 1680-talet af Karl XI till
Sverige. Johan C., den föregåendes son, f. 1670,
d. 1736, den berömdaste i släkten, byggde en stor
mängd orglar, bl. a. för Uppsala domkyrka (1725–
31), Riddarholmskyrkan och Jakobs kyrka i
Stockholm samt domkyrkorna i Västerås, Strängnäs,
Linköping, Göteborg, Härnösand och Åbo. Han gällde
som reformator af orgelbyggeriet i Sverige.
Cahors [kaår], hufvudstad i franska depart. Lot
(Guienne), vid floden Lot. 12,641 inv. (1901).
Medelpunkt för en betydande vinodling (de berömda
Cahorsvinerna). Yllefabriker. Staden är biskopssäte
samt eger romerska fornlämningar (Porte de Diane)
och en historiskt märkvärdig katedral från 11:e årh.
Romarna kallade den först Divona, sedan
Cadurcum. C. hade ett universitet 1321–1751. Det är
födelseort för påfven Johannes XXII, för skalden
Clément Marot och för Léon Gambetta. – I 13:e
och 14:e årh. kallades de utländske (till större delen
förmodligen italienske) köpmännen, penningutlånarna
och ockrarna i Frankrike, England och Tyskland
allmänt för caorsini (caursines, kawersche), ett
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
