- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1137-1138

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caracará ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Carayon [karäjå´], Auguste, fransk jesuit och
historieskrifvare, f. 1813, d. 1874, inlade stora
förtjänster genom grundliga forskningar rörande
sin ordens historia. Bland hans arbeten må nämnas
Documents inédits concernant la compagnie de Jésus
(23 bd, 1863-86), Bibliographie historique de la
compagnie de Jésus
(1864, en för jesuitordens
historia ovärderlig bibliografisk hjälpreda),
Premières missions des jésuites au Canada (s. å.),
Bannissement des jésuites de la Louisiane (1865) och
Notes historiques sur les parlements et les jésuites
au XVIII:e siècle (1867).

Carballo [-ba’ljå], Baños do, stad i spanska
prov. Coruña, nära kusten, med mycket besökta varma
källor (29°-34° C.). 13,032 inv. (1900).

Carbo (lat.), kol. Förkortadt till C, utgör det
kemiskt tecken för kolets atomvikt, 12. - Carbo
animalis</sp>, animaliskt kol, djurkol. - Carbo ligni
præparatus
, ett slags kol, som fås af späda grenar
af asp eller lind. - Carbo sporngiæ, svampkol. -
Carbo vegetabilis, ett af löfträd beredt kol,
som nyttjas till tandpulver.

Carbo, familjenamn för en gren af ätten Papirius i
Rom. - 1. Cajus Papirius C., en begåfvad talare. Under
Gracchernas reformsträfvanden stod han på folkpartiets
sida, men öfvergick sedan till adeln, hvilken dock
misstrodde honom och lät anklaga honom, hvarefter han
gaf sig själf döden. -
2. Cnejus Papirius C., talare,
folkledare samt en af Marius’ förnämste anhängare,
var konsul 85 och 84 f. Kr. Vid Sullas återkomst till
Italien stred han i norra Italien mot honom och hans
fältherrar, men utan framgång, hvarför han flydde
till ön Cossyra. Där blef han 82 tillfångatagen och
sedan på Pompejus’ befallning afrättad. R. Tdh.

Carbolineum. Se Karbolineum.

Carbonado (Karbonado, Karbonat), miner., svart,
amorf, ogenomskinlig diamant. Den träffas i Brasilien
i stycken af ända till 1,000 karats vikt. Till en
början ansågs den värdelös, men är numera mycket
eftersökt och betalas ganska högt. Carbonado har
fullt ut den kristalliserade diamantens hårdhet
och användes därför till grafsticklar, stenborrar
(s. k. diamantborr) och andra verktyg, som nödvändigt
måste hafva mycket stor hårdhet. Den begagnas jämväl
till s. k. diamantbord, d. v. s. i pulveriserad form,
till slipning af andra diamanter. Carbonado består
af rent kol med ända till 2 % askbeståndsdelar, är
lättare än den vanliga diamanten och saknar hvarje
antydan till kristallform. Därigenom skiljes den
från svarta varieteter af vanlig diamant, hvilka
stundom förekomma tillsammans med carbonado.
A. E. N.*

Carbonari (it.), egentl, "kolare", medlemmar af ett
hemligt politiskt sällskap carbonara, som bildades
i konungariket Neapel sannolikt omkr. år 1807 och
senare utbredde sig öfver hela Italien och öfver
Frankrike. Rekryteradt af missnöjda republikaner, hade
det först sitt tillhåll i Abruzzernas och Kalabriens
bergstrakter. Till en början gjorde dessa missnöjde
endast hvar för sig motstånd mot myndigheterna, men
snart organiserade de sig till ett sällskap, hvilket
tog namn efter kolaryrket, som ifrigt bedrefs i nämnda
bergsbygder. Från detta yrke och från den kristna
religionen hämtade de ämnen till en mystisk ritus
och till en besynnerlig fraseologi, under hvilka de
dolde sina syften. En carbonariloge kallades
baracca (hydda), ett vanligt möte vendita
(försäljning), ett viktigt möte alta vendita
(betydande försäljning). De ord, som tjänade
till att uttrycka sällskapets innersta afsikt,
voro lånade från religionen. "Lammet" betecknade
sålunda Kristus, tyranniets förnämsta offer, under
det "vargen", som dödat lammet, representerade
de despotiska styrelserna. Carbonari svuro på att
hämnas "lammets" död, och "vargens" tillintetgörelse
var deras symboliska lösen. Sällskapet hade fyra
grader, och receptionsceremonierna utmärktes af
en mängd mystiska bruk. Försöket att åstadkomma
en fullständig organisation, genom att upprätta en
centralstyrelse, lyckades ej. Carbonaris egentliga
centrum var konungariket Neapel, där de efter år 1816
skola hafva räknat omkr. 16,000 medlemmar, bland
dem många banditer, som skandaliserade sällskapet
genom sina förbrytelser, men äfven i Kyrkostaten och
i Lombardiet voro de talrika. Deras mål var först
fransmännens förjagande ur Neapel, och i förening
med bourbonerna sökte de störta Murat, som dock slog
dem tillbaka samt tillfångatog och lät afrätta deras
chef Capobianco. Efter restaurationen arbetade de för
Österrikes utestängande från halfön, Italiens enhet
och ett konstitutionellt statsskicks införande. I
Neapel förföljdes de af regeringen, hvarför de blefvo
särdeles populära såsom frihetens förkämpar. De vunno
där också anhängare bland officerare, studenter,
konstnärer, ja t. o. m. präster, samt organiserade
upproren i Neapel 1820, Kyrkostaten s. å. och
Piemonte 1821. Krossade af Österrikes vapen, gingo de
sedan alltmer tillbaka i makt, men uppdöko åter vid
resningen i Neapel 1827 och vid upproret i Italien
1831. - De efterträddes sedermera af Mazzinis mer
lifskraftiga organisation "Unga Italien".

Omkr. 1820 började carbonarismen slå rot i Frankrike
och fick där en vida kraftigare organisation än i
Italien. Logerna buro namnen ventes particulières,
ventes centrales, hautes ventes och ventes
suprêmes
. Sin största spridning vann carbonarismen
där bland underofficerare och studenter. I likhet med
bröderna i Italien sökte de franske carbonari år 1821
åstadkomma en revolution, men misslyckades. Emellertid
voro de ända till 1821 en verksam medelpunkt för det
revolutionära missnöjet. Efter julirevolutionen 1830
slöto sig de flesta bland dem till Ludvig Filips
regering.

Litt.: S. Bartholdy, "Denkschriften über die
geheimen gesellschaften im mittäglichen Italien
und insbesondere über die carbonari" (anonym
1822), och Greco, "Il tentativo dei carbonari
di Calabria citeriore nel 1813" (1866). _
B. F. O.*

Carbonas calcicus cretaceus (l. præcipitatus), farm. Se Krita.

Carbondale [ka’bendeil], stad i nordamerikanska staten
Pennsylvania, vid föreningen af floderna Lackawanna
och Wyoming. 13,536 inv. (1900). I närheten finnas
rika stenkolsgrufvor.

Carboneum (lat.), kol.

Carboniferous limestone [kabeni’feros lai’mståun],
eng. Se Bergkalk.

Carborundum, Karborund, Siliciumkarbid,
en genom sin hårdhet, som öfverträffas endast af
diamantens, utmärkt förening af kisel och kol,
upptäckt af elektrikern Acheson i Nord-Amerikas
förenta stater. Carborundum framställes på

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:54:46 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free