- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1157-1158

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till bl. a. arsenalen i Jönköping, och 1742 utförde
han undersökning ang. en föreslagen "durchfart"
mellan Vänern och Göta älf. Han blef 1733 kapten,
1742 major, 1754 generalkvartermästarlöjtnant och
1762 öfverste. Död 1778 i Göteborg. – Bland C:s
byggnadsverk i Göteborg nämnas kupolen till den
domkyrka, som förstördes i den stora eldsvådan 1802,
och Ostindiska kompaniets hus (ritningarna ändrades
dock något af Hårleman). L. W:son M. O. G-g.

5. Karl Vilhelm C., den föregåendes son, arkitekt,
f. 1745 i Göteborg, d. där 1814, blef officer vid
fortifikationen och erhöll därifrån 1807 som kapten
(från 1782) afsked med pension. Under sin tjänstetid
uppehöll han sig flera år utrikes, mest i Rom,
och kallades sedermera till sin fars efterträdare
såsom stadsarkitekt i Göteborg. Han fullbordade
tillsammans med Weinberg ombyggnaden af stadens ännu
befintliga rådhus. 1804-12 ledde C. uppförandet af
Gustavi domkyrka, som byggdes efter hans ritningar.
-rn. (O. G-g.)

Carl Bernhard, pseudonym för danske författaren
A. N. de Saint-Aubain.

Carleman, Karl Gustaf Vilhelm, målare, fotograf,
f. 5 sept. 1821 i Malmö, blef student i Lund 1838 och
utförde under sin studietid därstädes oljemålningar
och litografiska planscher med motiv från staden. År
1845 utgaf C. i stengravyr En students missöden,
12 teckningar med text af A. J. Afzelius. Efter
att s. å. hafva aflagt juridisk examen och blifvit
auskultant i hofrätten öfver Skåne och Blekinge reste
C. till Stockholm, studerade vid konstakademien
och målade Skade jagande på fjällen, Hjalmar och
Orvar-Odd
m. fl. 1853–55 studerade han i Düsseldorf
och hemsände Flicka bindande blåklintskransar, Barn
i bohuslänska skärgården
m. fl. Efter sin återkomst
1855 blef C. en af våra förste fotografer. Han
var äfven en af dem, som tidigast experimenterade
med de fotografiska reproduktionsmetoderna för
boktryck. Bilderna i broschyren "Paris’ ruiner"
samt en del bilder i Ny ill. tidn. från början
af 1870-talet, utförda af C., lära vara de första
fotografiska reproduktioner, som utgått ur tryckpress.
K. W-n.*

Carlén. 1. Emilie Flygare-C., romanförfattarinna,
f. 8 aug. 1807 i Strömstad, yngst af fjorton syskon
samt dotter af handlanden och sjökaptenen Rutger Smith
(af skotsk släkt) och Margareta Stigler; på fädernet
härstammade hon från adelssläkten Belfrage. Sitt
diktarlynne hade hon ärft från fadern, en romantisk
sjömansnatur af häftigt lynne, skrockfull och
lidelsefull, men redbar och rättänkande. Tidigt närdes
hennes fantasi mellan sjöbodarna i handelsgården, där
mörka gångar, belamrade med sönderfallna silltunnor,
tågvirke, kasserade gallionsbilder och andra
intressanta föremål voro hennes lekkamrater. Faderns
sagor skänkte hennes inbillningskraft rik näring, och
de sorgliga episoderna från 1814 års krig riktade den
med dystra bilder. Hennes bokliga utbildning
blef ej stor, men icke heller visade hon böjelse
för hushållssysslor. Dess mera håg hade hon att
följa fadern på hans kutterfärder i bohuslänska
skärgården. Dessa färder fingo betydelse för hennes
framtida skriftställen; ty om en rik fantasi utgör
den ena egenskapen i hennes skriftställarlynne,
så utgör hennes förtrogenhet med västkusten, dess
folkseder och folkkynne en icke mindre viktig
förutsättning för den realism, som framträder i
hennes skärgårdsbilder. Väsentligen bidrog därtill
ock hennes vistelse vid Fiskebäckskils fiskläge,
där hon bodde någon tid i ett köpmanshem för att
lära sig hushåll. Emilie växte upp till en särdeles
vacker flicka, varmblodig, kraftig, själfständig
och praktiskt duglig; det var starkt på tal, att hon
skulle inträda i faderns firma, då hon visade talang
för köpenskap, men däraf blef intet, enär hon 1825
trolofvades med stadsläkaren Axel Flygare och 1827
ingick äktenskap med honom, sedan han befordrats till
provinsialläkare i Sunnerbo. Under vistelsen i den
ödsliga Smålandsnaturen, där hon ofta, på grund af
mannens ämbetsresor, var lämnad ensam, sysselsatte
hon sig med romanläsning af olika slag; hon följde
stundom mannen på hans färder och gjorde då besök i
prästgårdarna samt kom härvid i beröring med olika
slags folk; under detta tidsskede lär hon varit tyst
och tillbakadragen. År 1833 afled hennes man, och hon
flyttade nu med sina små barn, en son och en dotter,
till hembygden; där och på Dal tillbragte hon de
närmaste åren. Hon knöt nu en förbindelse, som blef
af största betydelse för hennes utveckling. I augusti
1834 trolofvades hon med en trettiofyraårig jurist,
Reinhold Dalin, ett stycke af ett snille, excentrisk,
melankolisk, eldigt varm. Ett häftigt sjukdomsfall
gjorde ända på hans lif, kort innan bröllopet skulle
stå; i maj 1836 föddes å Högsäter på Dal hennes och
Dalins dotter Rosaura, hvilken tog i arf föräldrarnas
begåfning (se Carlén 4). Ungefär samtidigt med
Dalin afled hennes dotter med Flygare.

Förbindelsen med Dalin hade utöfvat stort inflytande
på hennes andliga utveckling och låtit hennes vittra
talang komma till genombrott. På hösten 1837 skref hon
sin första roman, som i nov. 1838 utgafs i Thomsons
romanbibliotek under titeln Valdemar Klein af Fru
F
. Det är en förvecklingsroman utan större betydelse,
men lätt och ledigt skrifven, om än författarinnan
just icke visar sig synnerligen förtrogen med den
fina värld hon velat, skildra. Debuten hälsades
emellertid med bifall, och detta uppmuntrade henne att
fortsätta. Från sitt skärgårdslif hade hon lärt sig
begagna förlig vind. Hennes författarskap visade nu en
otrolig fruktsamhet. Redan 1839 utkommo Representanten
(en något uttänjd roman i 2 delar) och Gustaf Lindorm
(3 delar); 1840 Professorn och hans skyddslingar
(2 delar) och Fosterbröderne (3 delar); 1841
Kyrkoinvigningen i Hammarby (3 delar) och Skjutsgossen
(2 delar). Denna plötsliga, snabba alstring var egnad
att väcka den största öfverraskning, och länge hette
det i hennes fosterbygd, att det var ur Reinhold
Dalins efterlämnade kappsäck hon tog sina romaner.

Af den första periodens romaner är "Skjutsgossen"
otvifvelaktigt den anmärkningsvärdaste; den skildrade
de öden en fattig adelsman ur en förfallen släkt får
dess tendens var riktad mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0641.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free