- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1165-1166

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carlén ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uträttats till handelns och näringarnas förkofran
gjorde han 1726-30 en resa i Holland, England
och Frankrike samt insände till kommerskollegiet
reseberättelser, som vittnade om vaken blick. Efter
hemkomsten skref han artiklar, företrädesvis i
ekonomiska frågor, i den af brodern redigerade "Sedo
lärande Mercurius" och ifrade i sin skrift Möjligheten
att i Sverige inrätta fabriker och manufacturer

(1731) för manufakturernas upphjälpande. Genom
en ny resa, som han 1732 påbörjade i förening med
K. F. von Höpken (se d. o.), kommo de bägge unge
männen att spela en storpolitisk roll. Efter att ha
studerat handelsförhållandena i levanten anlände de
1734 till Konstantinopel och anknöto där på egen hand
förbindelser med turkiska statsmän, närmast Bonneval
(se d. o.), och detta upptogs så väl af krigspartiet
i Sverige, att de 1734 förordnades till chargés
d’affaires och 1738 till envoyéer. Något förbund
mot Ryssland blef visserligen ej af, men 1737-38
afslöts en handelstraktat, som äfven innefattade
uppgörelse af Karl XII:s skulder, hvarefter vid
öfvergången mellan åren 1739 och 1740 följde ett
försvarsförbund. C. lyckades genom sin verksamhet
i Konstantinopel göra sig så hatad af Ryssland,
att denna makt efter det olyckliga finska kriget
genom hotelser framtvang hans hemkallande 1745, och
C:s utpräglade hatt-ståndpunkt icke blott hindrade
hans utsändande ånyo, utan föranledde äfven England
att 1748 afböja hans mottagande som sändebud i
London. C., som adlats 1743, utnämndes 1752 till
kansliråd (titeln hade han fått 1737),
1757 till statssekreterare vid utrikesexpeditionen,
1758 till hofkansler och 1762 till
president i kommerskollegiet. 1746 invaldes
han i Vetenskapsakademien, hvars preses han
var 1749. Under de riksdagar han bevistade
hörde han till hattarnas ledande män och satt
därför nästan alltid i sekreta utskottet, liksom
han såsom god hatt med mycken ifver arbetade för
näringarnas upphjälpande (t. ex. vid upprättandet
af ett kompani för större hafsfiske i Nordsjön,
1748). Död 1767. De anteckningar han gjorde
under sina orientaliska resor hafva delvis
blifvit offentliggjorda af andra. - Jfr Malmström,
"Sveriges politiska historia från Karl XII:s död till
statshvälfningen 1772" (2:a uppl. del 2-5, 1895-1900).
(E. Hkr.)

3. Edvard Henrik C., den föregåendes sonsons son,
ämbetsman, f. 16 nov. 1820 på Valstad (Klockrike
socken) i Östergötland, blef student i Uppsala
1838 och aflade hofrättsexamen därstädes 1841,
hvarefter han s. å. inskrefs som e. o. kanslist i
nedre justitierevisionen. 1850 blef han assessor
i Svea hofrätt, 1858 förordnad att förestå ett
byråchefsämbete i justitiestatsexpeditionen
och 1859 att vara expeditionschef vid nämnda
expedition. 1860 utnämndes han till justitieråd,
och 4 maj 1874 inkallades han i statsrådet såsom
justitie-statsminister, irån hvilket ämbete han dock
afgick redan 11 maj 1875, hvarefter han åter inträdde
i högsta domstolen. Som ledamot af ridderskapet och
adeln var han under riksdagarna 1850-51 och 1853-54
ledamot af lagutskottet och 1856-58 ledamot af
konstitutionsutskottet. Såsom representant för norra
delen af Kalmar län tillhörde han från 1874 första
kammaren, i hvilken han 1878 var vice talman. Vid
Uppsala universitets jubelfest 1877 blef C. juris
hedersdoktor. 1868-74 var han af k. m:t
förordnad ordförande i Nya Trollhätte kanalbolags
direktion. Han afled i Stockholm l april 1884. C. "var
en man af den redligaste och ridderligaste karaktär,
utomordentligt skarpsinnig jurist och lagstiftare,
kunskapsrik och med omfattande politisk blick, men
tämligen hetsig och kort om hufvudet" (L. De Geer).

Carleton [kä’ltan], William, irländsk författare,
f. 1794, d. 1869, son till en fattig arrendator, var
först informator, sedan tidningsman. Hans förnämsta
arbeten äro Traits and stories of the irish peasantry
(1830-33, många uppl.), en samling korta skildringar
ur det irländska folkets lif. C. författade äfven
ett antal längre berättelser - såsom Fardorougha the
miser
(1839), The black prophet (1847; "Profeten",
1850), The red hall (1852), Willy Reilly and his dear
Colleen Bawn
1855) m. fl. -, men det är framför allt
genom sina småsaker, som han lefver. Realismen och
kraften i hans framställning ställa honom i första
ledet af Irlands författare. Se D. G. O’Donoghue,
"The life of W. C." (2 bd, 1896).

Carleton [kulten]. 1. Sir Dudley C., viscount
Dorchester, engelsk statsman, f. 1573, d. 1632,
en af de skickligaste representanterna för engelsk
diplomati under 1600-talet, satt 1604 första
gången i parlamentet, adlades 1610 och sändes
s. å. af Salisbury som ambassadör till Venezia,
där han kvarstannade till 1615 och användes som ett
af de dugligaste redskapen för Jakob I:s invecklade
utrikespolitik. Kort före sin hemresa åvägabragte C.,
genom fördraget i Asti, en förlikning mellan Spanien
och Savojen. Han var 1616-25 engelsk ambassadör
i Haag, sändes 1626 af Karl I på en resultatlös
utomordentlig beskickning till Paris och var 1626-28
ånyo ambassadör i Haag. Vid hemkomsten upphöjdes
han till viscount Dorchester. S. å. blef han förste
statssekreterare och var sedan till sin död den
förnämste medhjälparen i Karls starkt personliga
utrikespolitik. C. efterlämnade massor af bref och
depescher, alla utmärkta af sällsynt stilistiskt
mästerskap och mycket värdefulla för tidens politiska
historia, men endast till ringa del utgifna.

2. Guy C., baron Dorchester, brittisk militär
och koloniguvernör, f. 1724, d. 1808, ingick i
krigstjänst 1742, utmärkte sig vid belägringen af
Louisbourg 1758 och eröfringen af Quebec 1759, blef
öfverste 1762, vice-guvernör öfver Quebec 1766 och
följande år vid general Murrays hemresa ordinarie
guvernör. På denna post, som han innehade till 1770,
inlade han stora förtjänster om den nya koloniens
organisation, särskildt om en human behandling
af indianerna. Han hade ock en berömvärd andel i
tillkomsten af "Quebec act" af 1774 (se Canada,
historia). C. utsändes ånyo flera gånger som guvernör
till Quebec (1775-77, 1786 -91 och 1793-96), och han
kan genom sitt kraftiga försvar af denna provins
mot de upproriske nordamerikanske kolonisterna
1775-76 sägas ha räddat Canada åt det brittiska
väldet. 1788 träffade han som guvernör anstalter för
de från Förenta staterna flyktande "lojalisternas"
bosättning på kanadensiskt område. C. upphöjdes
1786 till peer och utnämndes 1793 till_general.
V. S-g.

Carlevaris, Luca, med tillnamnet Casanobrio,
veneziansk utsiktsmålare, f. 1665 i Udine, d. 1734
i Venezia, fick sin utbildning i Rom, men

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0645.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free