Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1191-1192 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carminativa ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Carminativa (lat.), karminativ; väderfördrifvande
medel. Såsom sådana betraktades vissa
aromatiska droger, såsom anis, fänkål m. fl.,
möjligen på grund af att de skulle reta tarmen
till lifligare verksamhet och framdrifva
tarmgaserna. Ordet är numera föga brukligt.
C. G. S.

Carmon l. Carmona, kretshufvudstad i
spanska prov. Sevilla (Andalusien), vid floden
Carbones. 17,215 inv. (1900). Moriskt kastell. Stora
vin- och olivplanteringar. C. är en mycket gammal
iberisk, romersk och morisk stad med många bevarade
romerska minnesmärken och morisk alcazar. Särskildt
är den romerska begrafningsplatsen af stort intresse.

Carmona. Se Carmon.

Carmontelle [karmåtä’1], egentligen Carrogis, Louis,
kallad C., fransk författare, f. 1717, d. 1806,
var föreläsare och festordnare hos hertigen af
Orléans. Han blef känd hufvudsakligen genom sina
Proverbes dramatiques (1768-81; ny uppl. 1822), små,
i hast författade, kvicka och på iakttagelser rika
scener, hvilka uppfördes vid hofvet och genom hvilka
han blef skapare af det franska proverbet.

Carna, rom. myt., gudinna, som ansågs skydda kroppens
ädlare delar och viktigare funktioner. Hennes
fest firades l juni med offer af bl. a. böngröt,
en fornitalisk nationalrätt.

Stenpelarna i Carnac.

Carnac (breton. Kerrec, "stenplats"), kommun
i franska dep. Morbihan (Bretagne). 3,125
inv. (1901). Utanför köpingen finnes ett ryktbart
fornminne, sannolikt från stenåldern. Det består
af en stor mängd otillhuggna, olika höga
stenpelare. Stenarna (fr. menhirs, pierres levées)
stå i tre grupper med en sammanlagd längd från v. till
ö. af omkr. 1,5 km. Den första gruppen börjar vid Le
Ménec ("stenarna") och består af 11 parallella rader
stenar (tills. 874), som mot v. äro 3,5-4 m. höga,
men aftaga i storlek mot ö. till mindre än l m.,
därefter kommer ett 282 m. bredt mellanrum, hvarpå
vid Kermario börjar en grupp på 10 rader stenar
(tills. 855) af samma storlek som de vid Le Ménec,
likaledes aftagande i höjd mot ö.; de afbrytas
likaledes af ett mellanrum, hvarefter vid Kerlescan
den tredje gruppen vidtager, bestående af 13 rader
stenar (tills. 262), hvilka äro mindre än de andra
gruppernas. Vid gruppernas västliga ändar finnas
några andra fornlämningar, såsom grafkamrar (dolmens)
med fornsaker från sten- och bronsåldern. Ännu i
början af 18:e årh. voro stenarna omkr. 4,000 till
antalet, länge skyddade af en vidskeplig fruktan
från förstöring; men i 19:e årh. har ett stort antal
förstörts,
och för att bevara de återstående har staten måst
fridlysa eller köpa dem. Rörande stengruppernas
tillkomst eller ålder har man ännu icke kommit till
en tillfredsställande lösning. Söder om dem ligger
ett åt S:t Michel vigdt kapell på en 20 m. hög och 150
m. lång kulle, i hvilken man 1862 fann en grafkammare
från stenåldern. Se James Miln, "Excavations at
Carnac" (1877).

Carnallit, miner. Se Karnallit.

Carnarvon [känä’vn] l. Caernarvon (wales.
Arfon). 1. Grefskap i nordvästra delen af Wales. 1,495
kvkm. 126,835 inv. (1901). Landet är bergigt
och genomskäres af en mängd åar. Af mineral
förekomma skiffer, koppar och bly. - 2. Hufvudstad
i nämnda grefskap, vid Menai-sundet. 9,760
inv. (1901). Utförsel af takskiffer. Besökt
hafsbad. Den i C. belägna gamla borgen Carnarvon
castle uppfördes af Edvard I. - 3. Ett vattenlöst,
endast till fårbete lämpligt distrikt i nordvästra
delen af Kapkolonien, gränsande i n. till
Oranjefloden. 6,172 inv. (1904).

Carnarvon [kana’vn], earl af, brittisk statsman. Se
Herbert (H. H. M.).

Carnatic, område i kejsardömet Indien. Se
Karnatik.

Carnaubapalm, bot. Se Copernicia.

Carné, Louis Marcein de, grefve, fransk skriftställare
och politiker, f. 17 febr. 1804, d. 12 febr. 1876,
var först diplomat, därefter en tid deputerad
och blef 1847 chef för handelsdepartementet i
utrikesministeriet. Bland hans många arbeten må
nämnas Vue sur 1’histoire contemporaine (1833), Des
intérêts nouveaux en Europe depuis la revolution de
1830 (1838), Études sur les fondateurs de l’unité
française (1848, 2:a uppl. 1856), Un drame sous
la terreur (1856) och L’Europe et le second empire
(1865). C. blef 1863 medlem af franska akademien.

Carnegie [käne’gi]. 1. George C., köpman, född i
Skottland, tillhörde en adlig familj och slöt sig vid
upproret 1745 till prins Karl Edvards parti. Efter
slaget vid Culloden (1746), i hvilket han deltog
som kapten i prinsens lifvakt, flydde han till
högländerna, där han, förföljd såsom fågelfri,
genomgick en mängd faror och äfventyr. Slutligen
lyckades han förklädd komma till London, hvarifrån
han begaf sig till Göteborg, dit han ankom 1746. Där
upprättade han en handelsaffär, på hvilken han
under en tjugoårig verksamhet förtjänade en liten
förmögenhet. Med denna återvände han 1766 till
Skottland, sedan han öfverlämnat affären i Göteborg
åt skotten Thomas Erskine, hvilken i sin ordning
öfverlämnade den åt C:s son David C. Denne tog sin
kamrat Jan Lamberg till bolagsman och kallade firman
D. Carnegie & komp.

2. David C., den föregåendes sonson, donator,
f. 1813 i närheten af London (se vidstående
porträtt), kom 1830 på kontor hos sin farbror David
C. upptagen som bolagsman i firman D. Carnegie

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>