Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1209-1210 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carolina ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom eröfringen af staden Pasewalk 1758 och
genom den ärorika sjösegern på Stettiner haff 1759,
då han bemäktigade sig en hel preussisk flottilj.
Generalmajor 1758 och chef för krigskommissariatet
1759, blef han efter freden 1763 generallöjtnant och
befälhafvare i Stralsund och förordnades 1768 till
ordförande i generalkrigsrätten i Stockholm. 1770
tog han afsked. 1771 blef han friherre. Död 1788
i Åbo. C. berömmes för tapperhet, trofasthet,
flärdfrihet och oegennytta. Hans valspråk var att "tala
litet, göra mer".

2. Johan Fredrik C., den föregåendes
brorson, friherre, ämbetsman, f. 1745 i Halikko
socken i Åbo län, blef student 1759, ingick
i krigstjänst 1766, blef kapten 1776 och
landshöfding i Uleåborgs län 1785. Under
krigsåren 1788-90 ordnade han länets
försvar på ett förtjänstfullt sätt samt blef i
anledning däraf 1790 generalmajor och friherre.
Sedan utvecklade han en ovanlig och mångsidig
verksamhet för upphjälpandet af Österbottens jordbruk
och öfriga näringar. Bland annat utgaf han och
utdelade gratis för detta ändamål folkskrifter af
ekonomiskt innehåll. 1800 blef han landshöfding i
Göteborgs och Bohus län, och äfven där var hans
verksamhet mycket gagnelig. Generallöjtnant 1808.
Död s. å. E. G. P.*

3. Vilhelm Maximilian C., den föregåendes
brorson, militär och gravör, f. 1787 i Lojo socken
i Nylands län, blef 1803 fänrik vid Björneborgs
regemente, bevistade 1808-09 års krig och fick
därunder guldmedalj för tapperhet i fält. 1810 blef
han löjtnant vid ingenjörkårens fältmätningsbrigad
samt kapten i armén och deltog sedan i krigen 1813-14
i Tyskland och mot Norge. 1814 blef han kapten på
stat, efter att i armén hafva blifvit major. 1819-24
var han adjutant hos riksståthållaren i Norge samt
hade i armén avancerat till öfverstelöjtnant,
då han 1826 blef chef för graveringskontoret. I
denna befattning inlade han stor förtjänst
om Sveriges topografi. Död 1830 i Stockholm.
C. graverade i akvatinta-maner. Utom flera kartor, bl. a.
Belägenheten omkring Stockholm (1817), Kaart over
det sydlige Norge (1826), Hand-Atlas (1827) och
Karta öfver K. Djurgården (1829), utgaf han
Profteckningar för kartritning (1825), Voyage
pittoresque aux alpes norvégiennes (1821-22) och
Vues norvégiennes, hvarjämte han graverade
åtskilliga blad i Thersners "Fordna och närvarande
Sverige".
L. W:son M.

4. Karl Johan C., den föregåendes brorsons
son och dotterson, friherre, finsk ämbetsman, f. 1811
i Tunhems socken i Västergötland, blef student i
Uppsala 1830 och Hälsingfors 1833, referendariesekreterare
i finska senatens justitiedepartement 1855
samt lagman i Åbo och Björneborgs lagsaga 1864.
Han var en verksam och kunskapsrik man. I
januariutskottet 1862 och vid landtdagen 1863, där han
var ordförande i lagutskottet och tvenne andra
utskott, intog C. en moderat liberal hållning, påverkad
af den samtida svenska lagstiftningen. Hans
petition om styrelseverkens ombildning samt andra
konstitutionella reformer enligt svenskt mönster
föranledde tillsättande af regeringskommittéer i frågan.
1872 genomdref han lag om lika gifto- och arfsrätt
för kvinna och man. Död 1893. T. C.

5. Tor Harald C., den föregåendes brorson,
finsk biograf, f. 18 dec. 1867, filos, magister och
sedan 1902 universitetssekreterare i Hälsingfors, har
utgifvit det värdefulla arbetet Finsk biografisk handbok
(1895-1903; suppl. 1905), i hvilket han själf
författat öfver 350 uppsatser. C. biträder vid
redigeringen af den finska afdelningen i föreliggande
upplaga af Nordisk familjebok.

Carpenedolo, köping i italienska prov. Brescia
(Lombardiet), vid Chiese. 5,662 inv. (1901).
Sidenindustri. Fransmännen under Menard vunno där
1797 en seger öfver österrikarna.

Carpentariaviken [kāpntā’riə-], stor vik på norra
sidan af australiska kontinenten, från n. till s. 780
km. lång och ända till 675 km. bred, mellan 10°
40’ och 17° 30’ s. br. samt 135° 30’ och 142°
ö. lgd. Den begränsas i ö. af Queensland, i v. af
Syd-Australien. I ö. och s. äro dess stränder flacka,
i v. bergiga och försedda med flera vikar (Limmen’s
bight, Bluemud-, Caledon- och Melville-bay) och
öar, såsom Bentinck-, Wellesley-öarna, Sir Edward
Pellew-gruppen och Groote eylandt. I viken
utfalla många floder, bl. a. Mitchell, Flinders,
Leichharlt, Albert och Roper.

Carpentarius. Se Carpentum.


Carpenter [kapinta]. 1. Mary C., engelsk
författarinna och filantrop, f. 3 apr. 1807 i Exeter
(Devonshire), d. 14 juni 1877 i Bristol. Redan vid
16 års ålder började hon sin kärleksverksamhet för
de fattiga klassernas
barn genom att undervisa
i en söndagsskola,
tillhörande den unitariska
församlingen i
Bristol, i hvilken hennes
fader var pastor. Denna
verksamhet utvidgades, i samma mån som hennes krafter växte
och hennes erfarenhet ökades. Först stiftade hon
föreningar, som hade till mål att i religiöst och
materiellt afseende höja de lägsta klasserna, och
sedermera uppfostrings- och förbättringsanstalter,
medelst hvilka hon sökte rycka vanvårdade och
vilseförda barn från det fördärfliga inflytandet af en
lastbar omgifning. Den första länken i denna kedja var
"Bristol ragged school on S:t James’ back" (trasskola
för utarmade barn), som öppnades 1846. Sedermera
tillkommo "Kingswood reformatory school" (1852)
och "Red Lodge reformatory" (1854), båda utgörande
förbättringsanstalter för af lagen dömda minderåriga
förbrytare - den förra för gossar, den senare för
flickor, öfver den sistnämnda, som af sakkunniga
personer anses såsom en mönsterskola, hade miss
C. ända till sin död den närmaste tillsynen. Inseende
behofvet af en länk mellan dylika anstalter och
den förut nämnda trasskolan, inrättade hon 1858
en skyddsskola ("Park Row industrial school") för
vilseförda och vanartiga gossar, hvartill 1866 lades
en liknande för flickor. Slutligen tillkom 1872 en
"Day industrial feeding school for neglected and
destitute children". (för både gossar och flickor),
hvilken hade till ändamål att inverka på fattiga barn,
som genom vanvård och dåliga exempel voro utsatta för
att inledas på afvägar. Genom sitt personliga inflytande och sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>