genom eröfringen af staden Pasewalk 1758 och genom den ärorika sjösegern på Stettiner haff 1759, då han bemäktigade sig en hel preussisk flottilj. Generalmajor 1758 och chef för krigskommissariatet 1759, blef han efter freden 1763 generallöjtnant och befälhafvare i Stralsund och förordnades 1768 till ordförande i generalkrigsrätten i Stockholm. 1770 tog han afsked. 1771 blef han friherre. Död 1788 i Åbo. C. berömmes för tapperhet, trofasthet, flärdfrihet och oegennytta. Hans valspråk var att "tala litet, göra mer". 2. Johan Fredrik C., den föregåendes brorson, friherre, ämbetsman, f. 1745 i Halikko socken i Åbo län, blef student 1759, ingick i krigstjänst 1766, blef kapten 1776 och landshöfding i Uleåborgs län 1785. Under krigsåren 1788-90 ordnade han länets försvar på ett förtjänstfullt sätt samt blef i anledning däraf 1790 generalmajor och friherre. Sedan utvecklade han en ovanlig och mångsidig verksamhet för upphjälpandet af Österbottens jordbruk och öfriga näringar. Bland annat utgaf han och utdelade gratis för detta ändamål folkskrifter af ekonomiskt innehåll. 1800 blef han landshöfding i Göteborgs och Bohus län, och äfven där var hans verksamhet mycket gagnelig. Generallöjtnant 1808. Död s. å. E. G. P.* 3. Vilhelm Maximilian C., den föregåendes brorson, militär och gravör, f. 1787 i Lojo socken i Nylands län, blef 1803 fänrik vid Björneborgs regemente, bevistade 1808-09 års krig och fick därunder guldmedalj för tapperhet i fält. 1810 blef han löjtnant vid ingenjörkårens fältmätningsbrigad samt kapten i armén och deltog sedan i krigen 1813-14 i Tyskland och mot Norge. 1814 blef han kapten på stat, efter att i armén hafva blifvit major. 1819-24 var han adjutant hos riksståthållaren i Norge samt hade i armén avancerat till öfverstelöjtnant, då han 1826 blef chef för graveringskontoret. I denna befattning inlade han stor förtjänst om Sveriges topografi. Död 1830 i Stockholm. C. graverade i akvatinta-maner. Utom flera kartor, bl. a. Belägenheten omkring Stockholm (1817), Kaart over det sydlige Norge (1826), Hand-Atlas (1827) och Karta öfver K. Djurgården (1829), utgaf han Profteckningar för kartritning (1825), Voyage pittoresque aux alpes norvégiennes (1821-22) och Vues norvégiennes, hvarjämte han graverade åtskilliga blad i Thersners "Fordna och närvarande Sverige". L. W:son M. 4. Karl Johan C., den föregåendes brorsons son och dotterson, friherre, finsk ämbetsman, f. 1811 i Tunhems socken i Västergötland, blef student i Uppsala 1830 och Hälsingfors 1833, referendariesekreterare i finska senatens justitiedepartement 1855 samt lagman i Åbo och Björneborgs lagsaga 1864. Han var en verksam och kunskapsrik man. I januariutskottet 1862 och vid landtdagen 1863, där han var ordförande i lagutskottet och tvenne andra utskott, intog C. en moderat liberal hållning, påverkad af den samtida svenska lagstiftningen. Hans petition om styrelseverkens ombildning samt andra konstitutionella reformer enligt svenskt mönster föranledde tillsättande af regeringskommittéer i frågan. 1872 genomdref han lag om lika gifto- och arfsrätt för kvinna och man. Död 1893. T. C. 5. Tor Harald C., den föregåendes brorson, finsk biograf, f. 18 dec. 1867, filos, magister och sedan 1902 universitetssekreterare i Hälsingfors, har utgifvit det värdefulla arbetet Finsk biografisk handbok (1895-1903; suppl. 1905), i hvilket han själf författat öfver 350 uppsatser. C. biträder vid redigeringen af den finska afdelningen i föreliggande upplaga af Nordisk familjebok. Carpenedolo, köping i italienska prov. Brescia (Lombardiet), vid Chiese. 5,662 inv. (1901). Sidenindustri. Fransmännen under Menard vunno där 1797 en seger öfver österrikarna. Carpentariaviken [kāpntā'riə-], stor vik på norra sidan af australiska kontinenten, från n. till s. 780 km. lång och ända till 675 km. bred, mellan 10° 40' och 17° 30' s. br. samt 135° 30' och 142° ö. lgd. Den begränsas i ö. af Queensland, i v. af Syd-Australien. I ö. och s. äro dess stränder flacka, i v. bergiga och försedda med flera vikar (Limmen's bight, Bluemud-, Caledon- och Melville-bay) och öar, såsom Bentinck-, Wellesley-öarna, Sir Edward Pellew-gruppen och Groote eylandt. I viken utfalla många floder, bl. a. Mitchell, Flinders, Leichharlt, Albert och Roper. Carpentarius. Se Carpentum.

</img>
Carpenter [kapinta]. 1. Mary C., engelsk 
författarinna och filantrop, f. 3 apr. 1807 i Exeter 
(Devonshire), d. 14 juni 1877 i Bristol. Redan vid 
16 års ålder började hon sin kärleksverksamhet för 
de fattiga klassernas 
barn genom att undervisa 
i en söndagsskola, 
tillhörande den unitariska 
församlingen i 
Bristol, i hvilken hennes 
fader var pastor. Denna 
verksamhet utvidgades, i samma mån som hennes krafter växte
och hennes erfarenhet ökades. Först stiftade hon
föreningar, som hade till mål att i religiöst och
materiellt afseende höja de lägsta klasserna, och
sedermera uppfostrings- och förbättringsanstalter,
medelst hvilka hon sökte rycka vanvårdade och
vilseförda barn från det fördärfliga inflytandet af en
lastbar omgifning. Den första länken i denna kedja var
"Bristol ragged school on S:t James' back" (trasskola
för utarmade barn), som öppnades 1846. Sedermera
tillkommo "Kingswood reformatory school" (1852)
och "Red Lodge reformatory" (1854), båda utgörande
förbättringsanstalter för af lagen dömda minderåriga
förbrytare - den förra för gossar, den senare för
flickor, öfver den sistnämnda, som af sakkunniga
personer anses såsom en mönsterskola, hade miss
C. ända till sin död den närmaste tillsynen. Inseende
behofvet af en länk mellan dylika anstalter och
den förut nämnda trasskolan, inrättade hon 1858
en skyddsskola ("Park Row industrial school") för
vilseförda och vanartiga gossar, hvartill 1866 lades
en liknande för flickor. Slutligen tillkom 1872 en
"Day industrial feeding school for neglected and
destitute children". (för både gossar och flickor),
hvilken hade till ändamål att inverka på fattiga barn,
som genom vanvård och dåliga exempel voro utsatta för
att inledas på afvägar. Genom sitt personliga inflytande och sina