Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cash credit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendom i Vänge socken i Uppsala län. Bland
hans många förtroendeuppdrag må särskildt märkas
mångårigt vice ordförandeskap och ordförandeskap
i länets hushållningssällskap, ledamotskap i
landstinget sedan 1863, under hvilken tid han
halftannat decennium fungerade som ordförande,
ledamotskap i styrelsen för Ultuna m. m. 1897 blef
han hedersledamot i landtbruksakademien. Från och med
första riksdagen under det nya representationsskicket
tillhörde C. riksdagen, 1867-72 och 1882-99 som
ledamot i första kammaren för Uppsala län samt
1873-81 som ledamot i andra kammaren för Uppsala
läns mellersta domsaga. Under denna tid var han
ledamot i statsutskottet 1870-72, 1884-87 och
1889-94, i konstitutionsutskottet 1888, i särskilda
utskottet för skogshushållningens ordnande 1874,
i särskilda utskottet för landtförsvarets ordnande
1877, i särskilda utskottet för behandling af den
internationella lapplagen 1882 samt i särskilda
utskottet för försvarsfrågans behandling vid 1892
års urtima riksdag. I sammanhang härmed kan nämnas,
att han från
1885 var ledamot af kommittén för granskning
af förslag till instruktion för provinsialläkarna
och från
1886 i kommittén för afgifvande af förslag till
jordbrukskreditens ordnande. Efter att af första
kammaren vid 1894 och 1895 årens riksdagar ha varit
insatt i talmanskonferensen, blef han 1896
första kammarens vice talman, hvilken befattning han
beklädde vid sitt frånfälle. Han afled å Brunna
l febr. 1899.
Bland de många allmänna frågor, hvilka voro
föremål för hans lifliga intresse och verksamhet,
satte han själf i främsta rummet försvarsfrågan och
tullfrågan. Hvad den förstnämnda beträffar, var han
en orubblig anhängare af åsikten, att en utveckling
på indelningsverkets grund utgjorde enda möjligheten
att åstadkomma ett för våra förhållanden afpassadt
betryggande försvar. Beträffande grundskatterna
erkände han visserligen, att det mot dem rådande
missnöjet var fullt berättigadt med hänsyn till
deras ojämna fördelning mellan såväl de olika
landsdelarna som de särskilda hemmanen inom samma
landsdel, men betonade samtidigt, att de som
skatteform hade en afsevärd betydelse i ett väl
ordnadt skattesystem. En revision och reglering
af dessa skatter var därför den lösning af frågan,
som syntes honom bäst kunna förena de skattskyldiges
intressen och rättvisans kraf. C. hade ock motionerat
i sådant syfte. Sammankopplingen af försvars- och
grundskattefrågorna hade därför i honom en bestämd
motståndare, och han liknade 1873 års bekanta
riksdagsskrivelse i sådant syfte vid en råttfälla. Men
efter 1885 års riksdagsbeslut ansåg han sig skyldig
att underordna sina personliga åsikter under ett
redan fullbordadt faktum och kunde därför gå med på
k. m:ts förslag i försvars- och grundskattefrågorna
vid 1891 och 1892 årens lagtima riksdagar samt vid
urtima riksdagen sistnämnda år.
I tullfrågan var han en ifrig protektionist och blef
snart en af den sidans ledande män och förnämste
talare. Men lika bestämd motståndare var han mot
sträfvandena att få en rösträttsreform till stånd. Han
ansåg nämligen, att en sådan både vore obehöflig,
då enligt hans förmenande de röstberättigades antal
vore i jämn tillväxt i följd af penningvärdets
fall och ökad välmåga i de djupa samhällslagren,
och förutsatte och betingade en fullständig revision
af hela riksdagsordningen, så att man kunde
anbringa de säkerhetsventiler erfarenheten från
andra länder visat behöfliga. Slutligen må framhållas
hans energiska åtgöranden och varma intresse för att
få till stånd en revision af gällande lagstiftning
rörande eder. C., hvars politiska verksamhet äfven
hos de mest bestämde motståndare alltid åtnjöt
oblandad aktning, skattades af många mycket högt som
talare. Hans anföranden, som vanligen voro mycket
vårdade till formen och ådagalade stor beläsenhet
och sakkunskap, genomdallrades icke sällan af en
varm känslighet eller präglades af uddigt skämt
och förfelade sällan att göra afsedd verkan. Icke
minst bör han i detta afseende ihågkommas från den
tid han tillhörde andra kammaren. Han var då en af
den s. k. intelligensens mest slagfärdige kämpar
och blef genom sina sarkasmer mången gång en svår
motståndare till landtmannapartiets försvars-
och skattepolitik. C. utgaf själf sina Tal och
anföranden i riksdagen samt tidningsuppsatser
(2 dlr, 1898 -99). Han har ock uppgifvits som
författare till den under pseudonymen
Agricola utgifna broschyren Riksdagsmannaidrotter
och materiella belöningar (1884).
T-s.
Casparyska punkter, bot., benämning på de mörkare
partier, som i tvärsnitt genom rötter ofta kunna
observeras i strängslidans radiala väggar. Dessa
mörkare partier hafva sin grund däruti, att de
nämnda cellväggarna i ett tidigt stadium förkorkas,
hvarefter de ej i likhet med öfriga väggar kunna
kontraheras vid rotens normalt försiggående
förkortning, utan i stället lägga sig i veck,
hvarigenom väggen under mikroskopet får ofvan
omtalade utseende. I stammens väfnader äro de
Casparyska punkterna endast undantagsvis iakttagna.
G. A.* H. Hn.
Caspe, stad i spanska prov. Zaragoza (Aragonien),
vid floden Guadalopes inflöde i Ebro. 7,735
inv. (1900). Vin- och olivodling; svafvelbad.
Casper, Johann Ludwig, tysk läkare och
skriftställare, f. 1796 i Berlin, blef 1841
direktör för den i nämnda stad befintliga praktiska
undervisningsanstalten för rättsmedicin och utgaf
i denna egenskap de med stort bifall mottagna
Gerichtliche leichenöffnungen (1850-53). De förnämsta
bland hans öfriga skrifter äro Praktisches handbuch
der gerichtlichen medicin (1856-58; 8:e uppl., med
atlas, 1889) och Beiträge zur medicinischen statistik
und staatsarzneikunde (1825-35), första försöket till
grundläggande af en medicinsk statistik. Död 1864.
Caspia porta (lat.), Kaspiska porten, ett i
forntiden berömdt bergspass i "Caspii montes",
sannolikt i trakten af det nuv. Teheran i Persien.
Cass., i botaniska beteckningar förkortning för
vicomte Alex. H. G. de Cassini, f. 1781, d. 1832.
Cass [kä’s], Lewis, nordamerikansk statsman,
f. 9 okt. 1782 i Exeter, New Hampshire, flyttade
med sin fader, som deltagit i inbördeskriget och
sedan varit officer vid en gränskommendering, efter
slutade skolstudier till Ohio samt blef där 1802
praktiserande advokat. Redan 1806 invaldes C. i Ohios
legislatur samt intog genast en ledande ställning
vid undertryckandet af Aaron Burrs planer att från
Blennerhassett island i Ohiofloden organisera en
upprorsrörelse i västern mot Unionen. Vid utbrottet
af 1812 års krig mot England gick C. i
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
