egendom i Vänge socken i Uppsala län. Bland hans många förtroendeuppdrag må särskildt märkas mångårigt vice ordförandeskap och ordförandeskap i länets hushållningssällskap, ledamotskap i landstinget sedan 1863, under hvilken tid han halftannat decennium fungerade som ordförande, ledamotskap i styrelsen för Ultuna m. m. 1897 blef han hedersledamot i landtbruksakademien. Från och med första riksdagen under det nya representationsskicket tillhörde C. riksdagen, 1867-72 och 1882-99 som ledamot i första kammaren för Uppsala län samt 1873-81 som ledamot i andra kammaren för Uppsala läns mellersta domsaga. Under denna tid var han ledamot i statsutskottet 1870-72, 1884-87 och 1889-94, i konstitutionsutskottet 1888, i särskilda utskottet för skogshushållningens ordnande 1874, i särskilda utskottet för landtförsvarets ordnande 1877, i särskilda utskottet för behandling af den internationella lapplagen 1882 samt i särskilda utskottet för försvarsfrågans behandling vid 1892 års urtima riksdag. I sammanhang härmed kan nämnas, att han från 1885 var ledamot af kommittén för granskning af förslag till instruktion för provinsialläkarna och från 1886 i kommittén för afgifvande af förslag till jordbrukskreditens ordnande. Efter att af första kammaren vid 1894 och 1895 årens riksdagar ha varit insatt i talmanskonferensen, blef han 1896 första kammarens vice talman, hvilken befattning han beklädde vid sitt frånfälle. Han afled å Brunna l febr. 1899. Bland de många allmänna frågor, hvilka voro föremål för hans lifliga intresse och verksamhet, satte han själf i främsta rummet försvarsfrågan och tullfrågan. Hvad den förstnämnda beträffar, var han en orubblig anhängare af åsikten, att en utveckling på indelningsverkets grund utgjorde enda möjligheten att åstadkomma ett för våra förhållanden afpassadt betryggande försvar. Beträffande grundskatterna erkände han visserligen, att det mot dem rådande missnöjet var fullt berättigadt med hänsyn till deras ojämna fördelning mellan såväl de olika landsdelarna som de särskilda hemmanen inom samma landsdel, men betonade samtidigt, att de som skatteform hade en afsevärd betydelse i ett väl ordnadt skattesystem. En revision och reglering af dessa skatter var därför den lösning af frågan, som syntes honom bäst kunna förena de skattskyldiges intressen och rättvisans kraf. C. hade ock motionerat i sådant syfte. Sammankopplingen af försvars- och grundskattefrågorna hade därför i honom en bestämd motståndare, och han liknade 1873 års bekanta riksdagsskrivelse i sådant syfte vid en råttfälla. Men efter 1885 års riksdagsbeslut ansåg han sig skyldig att underordna sina personliga åsikter under ett redan fullbordadt faktum och kunde därför gå med på k. m:ts förslag i försvars- och grundskattefrågorna vid 1891 och 1892 årens lagtima riksdagar samt vid urtima riksdagen sistnämnda år. I tullfrågan var han en ifrig protektionist och blef snart en af den sidans ledande män och förnämste talare. Men lika bestämd motståndare var han mot sträfvandena att få en rösträttsreform till stånd. Han ansåg nämligen, att en sådan både vore obehöflig, då enligt hans förmenande de röstberättigades antal vore i jämn tillväxt i följd af penningvärdets fall och ökad välmåga i de djupa samhällslagren, och förutsatte och betingade en fullständig revision af hela riksdagsordningen, så att man kunde anbringa de säkerhetsventiler erfarenheten från andra länder visat behöfliga. Slutligen må framhållas hans energiska åtgöranden och varma intresse för att få till stånd en revision af gällande lagstiftning rörande eder. C., hvars politiska verksamhet äfven hos de mest bestämde motståndare alltid åtnjöt oblandad aktning, skattades af många mycket högt som talare. Hans anföranden, som vanligen voro mycket vårdade till formen och ådagalade stor beläsenhet och sakkunskap, genomdallrades icke sällan af en varm känslighet eller präglades af uddigt skämt och förfelade sällan att göra afsedd verkan. Icke minst bör han i detta afseende ihågkommas från den tid han tillhörde andra kammaren. Han var då en af den s. k. intelligensens mest slagfärdige kämpar och blef genom sina sarkasmer mången gång en svår motståndare till landtmannapartiets försvars- och skattepolitik. C. utgaf själf sina Tal och anföranden i riksdagen samt tidningsuppsatser (2 dlr, 1898 -99). Han har ock uppgifvits som författare till den under pseudonymen Agricola utgifna broschyren Riksdagsmannaidrotter och materiella belöningar (1884). T-s. Casparyska punkter, bot., benämning på de mörkare partier, som i tvärsnitt genom rötter ofta kunna observeras i strängslidans radiala väggar. Dessa mörkare partier hafva sin grund däruti, att de nämnda cellväggarna i ett tidigt stadium förkorkas, hvarefter de ej i likhet med öfriga väggar kunna kontraheras vid rotens normalt försiggående förkortning, utan i stället lägga sig i veck, hvarigenom väggen under mikroskopet får ofvan omtalade utseende. I stammens väfnader äro de Casparyska punkterna endast undantagsvis iakttagna. G. A.* H. Hn. Caspe, stad i spanska prov. Zaragoza (Aragonien), vid floden Guadalopes inflöde i Ebro. 7,735 inv. (1900). Vin- och olivodling; svafvelbad. Casper, Johann Ludwig, tysk läkare och skriftställare, f. 1796 i Berlin, blef 1841 direktör för den i nämnda stad befintliga praktiska undervisningsanstalten för rättsmedicin och utgaf i denna egenskap de med stort bifall mottagna Gerichtliche leichenöffnungen (1850-53). De förnämsta bland hans öfriga skrifter äro Praktisches handbuch der gerichtlichen medicin (1856-58; 8:e uppl., med atlas, 1889) och Beiträge zur medicinischen statistik und staatsarzneikunde (1825-35), första försöket till grundläggande af en medicinsk statistik. Död 1864. Caspia porta (lat.), Kaspiska porten, ett i forntiden berömdt bergspass i "Caspii montes", sannolikt i trakten af det nuv. Teheran i Persien. Cass., i botaniska beteckningar förkortning för vicomte Alex. H. G. de Cassini, f. 1781, d. 1832. Cass [kä's], Lewis, nordamerikansk statsman, f. 9 okt. 1782 i Exeter, New Hampshire, flyttade med sin fader, som deltagit i inbördeskriget och sedan varit officer vid en gränskommendering, efter slutade skolstudier till Ohio samt blef där 1802 praktiserande advokat. Redan 1806 invaldes C. i Ohios legislatur samt intog genast en ledande ställning vid undertryckandet af Aaron Burrs planer att från Blennerhassett island i Ohiofloden organisera en upprorsrörelse i västern mot Unionen. Vid utbrottet af 1812 års krig mot England gick C. i Ord, som saknas under C, torde sökas under K.