Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chevandier de Valdrome - Chevau-legers - Chevelyr - Chevska metoden - Chevillard - Cheviot - Cheviot-får - Cheviots - Chevreau - Chevreau, Henri, fransk ämbetsman - Chevreul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chevandier de Valdrôme [jvädie-de-valdråm],
Jean Pierre Napoléon Eugène, fransk
politiker, f. 1810, d. 1878, var 1859-70 medlem
af lagstiftande kåren, deltog 1869 i den interpellation,
som hade till följd, att ministeransvarighet
infördes, och blef 2 jan. 1870 inrikesminister i
Olliviers kabinett. Vid plebiscitet 8 maj 1870
utvecklade C. en synnerlig kraft i sitt bemödande
att skaffa den napoleonska dynastien en väldig
majoritet. I aug. s. å. nedlade han, liksom de
öfrige medlemmarna af Olliviers ministär, sitt
ämbete. C. var äfven skriftställare. Till hans mera
värdefulla arbeten höra Recherches sur l’influence
de l’eau sur la végétation des forêts (1844) och
Recherches sur l’emploi des divers amendements
dans la culture des forêts (1852).
Chevau-légers [jvå-leje], krigsv., benämning på
ett slags lätt kavalleri, som förekom i Frankrike i
17:e årh. och ursprungligen tillhörde drottningens
hustrupper. Några regementen funnos ännu i
Napoleon I:s armé. Från Frankrike öfvergick
ifrågavarande benämning till Österrike och flera sydtyska
stater, men försvann småningom äfven där och finnes
numera kvar endast i Bajern, hvars chevau-légers
motsvara dragoner i andra härar.
C. O. N.
Chevelyr (fr. chevelure), hårväxt, hufvudhår; peruk.
Chevéska metoden [jeve-], en sångundervisningsmetod,
vid hvilken begagnas siffror i stället för noter
(jfr Sifferskrift 4). Uppkallad efter
fransmannen Émile Chevé (f. 1804, d. 1864),
hvilken fullföljde en tidigare metod af Galin och
grundade en musikskola i Paris, har metoden blifvit
införd i England genom G. W. Bullen, i Danmark
genom Jörgen Malling, som äfven gjorde ett
öfvergående försök med densamma i Sverige 1879. Jfr
Chevé, "Méthode élémentaire d’harmonie" (2 bd,
1856) och "Méthode élémentaire de musique vocale"
(1860).
A. L.
Chevillard [jovijar]. 1. Pierre Alexandre
François C., fransk violoncellist, f. 1811,
d. 1877, från 1859 professor vid Paris’ konservatorium,
grundade med violinisten Maurin en
stråkkvartett, som vann anseende af ven utomlands,
särskildt genom sitt utförande af Beethovens senare
kvartetter. C. skref instrumentalverk och en värderad
violoncellskola. – 2. Camille C., den
föregåendes son, fransk musiker, f. 1859 i Paris, har
komponerat kammarmusik, som prisbelönats, och
orkesterstycken samt efterträdde 1897 sin svärfar,
Charles Lamoureux, som dirigent för de berömda
Lamoureux-konserterna i Paris.
E. F-t.
Cheviot [engelskt uttal: tje’viet l. tji’viet], ett
slags tyg, egentligen endast sådant, som tillverkats
af ullen efter de får, som lefva på Cheviotbergens
sluttningar. Cheviotullen är ganska kraftig, föga krusig
och af medellängd samt användes till kamgarn.
Såsom tygnamn är emellertid numera cheviot så
allmänt, att det kan anses utgöra en gemensam benämning
på de flesta medelgrofva, för herr- eller
dambeklädnaden afsedda kamgarnstyg.
G. A. W.
Cheviot-får [tje’viot l. tji’viot], ett slags får i
Cheviotbergen (se Cheviots). De ha medelmåttig
höjd och långsträckt kropp, äro till färgen hvita,
sakna horn och hafva en kort, grof ull. De äro mest
bekanta för sin härdighet. Hela året vistas de ute,
och under 3-4 vintermånader måste de söka sin föda
under snön. Får af denna ras hafva blifvit införda
till Sverige (Gottland och Jämtland).
C. A. L.
Cheviots l. Cheviot hills [tje’viet hi’ls],
bergsträcka på gränsen mellan England och Skottland,
med riktning från s. v. till n. ö. De uppnå
en höjd af 867 m. Bergen bestå af porfyr, äro i
sina högre delar täckta af mossar, medan floddalarna
äro fruktbara och hafva goda beten, hvarför
fårskötsel är hufvudnäring.
Chevreau [j vrå], fr. (egentl. killing),
hvitgarfvadt läder af get- eller killingskinn, beredt till
handskar och till ofvanläder för finare skodon.
Chevreau [jvrå], Henri, fransk ämbetsman,
f. 1823, egnade sig i början åt litterära
sysselsättningar och utgaf ett häfte dikter, Les voyageuses
(1844), men hängaf sig sedermera åt politiken. Han
arbetade lifligt för Louis Napoléons presidentskap
och blef därför 1849 belönad med prefektplatsen i
Ardèche. Efter statsstrecket 2 dec. 1851 tog han
som "directeur du personnel" vid inrikesministeriet
omedelbar del i de händelser, hvilka förde till
kejsardömets proklamerande. 1853 blef han prefekt
i Nantes (där han sökte realisera Napoleons planer
för arbetarnas bästa), 1864 prefekt i Rhône, 1865
senator och i jan. 1870 Seine-prefekt. Med
bibehållande af sistnämnda befattning inträdde han 10
aug. 1870 som inrikesminister i Palikaos kabinett
och arbetade där nitiskt för upprättande af national- och
mobil-garden samt franktirör-kårer. Efter
revolutionen 4 sept. 1870 flydde han till England,
hvarifrån han sedan återvände till Paris. Han var
sedermera en af det bonapartistiska partiets ledare
och uppträdde som kandidat vid val till deputeradekammaren,
men föll igenom.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
