Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 207-208 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chin-gan - Chingleput. Se Chengalpat. - Chinin, farm. Se Kinin. - Chinioidin, farm. Se Kinabark. - Chiniquy, Charles, nordamerikansk präst - Chinzarin. Se Kinizarin. - Chinjong - Chino - Chinioidin, farm. Se Kinabark. - Chinolin, farm. Se Kinolin. - Chinon, arrondissemangshuvudstad i franska depart. Indre et Loire - Chinon. Se Kinon. - Chinooks - Chinsura. Se Hugli - Chintreuil, Antoine, fransk landskapsmålare - Chio, turkisk ö. Se Chios. - Chiococca, bot. Se Kainka-rot - Chioggia - Chioggia-kriget - Chionides - Chionis - Chionyphe Carteri, patol. Se Madurafot. - Chios

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och den kan anses fortsätta
norr om Amur i Bureja-bergen.
(J. F. N.)

Chingleput [tjiggelpa^]. Se Chengalpat.

Chinin, farm. Se Kinin.

Chinioidin, farm. Se Kinabark.

Chiniquy [jiniki’], Charles, nordamerikansk
präst, f. 1809 i Kamouraska, Quebec, fick sin
uppfostran bland katolska präster och blef själf
prästvigd 1833. Han ledde på 1840-talet ett
fälttåg mot rusdryckerna och fick däraf namnet
"Canadas nykterhetsapostel’’. 1850 kallades han
af Chicagos katolske biskop till hans stift för att
leda franska utvandrares kolonisationsförsök i S:t
Anna, Illinois. Alltmer blef det klart för honom hur
fördärfvadt det katolska prästerskapet var på grund
af celibatet och hur mycket fördärf den enskilda
bikten vållade. Emedan han genom sin opposition mot
missbruken inom kyrkan var utsatt för prästerskapets
förföljelser, utgick han 1858 ur kyrkan, följd af sin
församling, och slöt sig till presbyterianerna. Sedan
dess ledde C., hvars lif ändades i januari 1899,
i Nord-Amerika en kraftig antiromersk propaganda,
i hvilket syfte han skrifvit "Presten, qvinnan och
bikten", som utkommit i ett 50-tal upplagor och
öfversatts på flera språk (sv. öfvers. 1890). Sitt
lif skildrade han i "Femtio år i romerska kyrkan"
(sv. öfvers. 1892; 2:a uppl. 1894) samt i
"Fyrtio år i Kristi kyrka. En återblick på mitt
lif sedan jag lämnat romersk-katolska kyrkan"
(sv. öfvers. 1900). (J. Hdr.)

Chinizarin. Se Kinizarin.

Chinjong (fr. chignori), egentl. nacke; nackhår;
hårpung (vanligtvis af löshår), som under vissa tider
tillhört den kvinnliga hårklädseln. De artificiella
chinjongerna anses utöfva ett skadligt inflytande
på det naturliga håret och hufvudsvålen genom de
mikroskopiska djur (gregariner), som alstras i dem.


Chino, i Peru afkomling af neger och
indianska, i La Plata af hvit och indianska
(cholo), i Mexico af infödda oblandade negrer.

Chinoidin, farm. Se Kinabark.

Chinolin, farm. Se Kinolin.

Chinon [jinå’], arrondissemangshufvudstad i franska
depart. Indre-et-Loire, vid floden Vienne. 6,033
inv. (1901). Handel med säd, vin och torkad
frukt. Ruiner efter ett gammalt slott, i hvilket
Henrik II af England dog och där Jeanne d’Arc första
gången sammanträffade med Karl VII. C. är Rabelais’
födelseort.

Chinon. Se Kinon.

Chinooks [tjinö’ks], Tjinuker, indianstam, som fordom
innehade Columbiaflodens dal v. om Cascade range och
söderut till Rogue river mellan Puget-sundsindianerna
i n. och Kaliforniagruppen i s. De voro en gång
ett talrikt och mäktigt folk, men hafva blifvit
nästan utrotade genom krig, sjukdomar och de hvites
framträngande, och endast en osnygg och eländig rest
(omkr. 500 pers.) återstår. De äro småväxta och
tyckas ega mycket ringa motståndskraft. Ansiktet är
mera mongoliskt än hos de flesta andra indianer. Den
egendomliga seden att
tillplatta barnens hufvud, hvilken gaf de västliga
indianerna namnet "flatheads", anses af somliga hafva
uppstått i denna trakt. Laxfiske i Columbiafloden
var deras förnämsta födkrok. De voro mera ett
handelsidkande än ett krigiskt folk och ådagalade
stor slughet i sina handelsförbindelser med andra
indianer. Slafveri brukades liksom hos alla stammar
vid kusten. Språket är inveckladt och svårt, och
därför utbildades hos dem en egendomlig dialekt,
"chinook jargon", som användes i umgänget med
främlingar. Den tyckes hafva uppstått före de hvites
ditkomst, men modifierades och utbildades vidare
genom samfärdseln med dem samt erhöll många franska
och engelska lån i vanställd form. George Gibbs utgaf
1863 en ordlista öfver chinookspråket och en öfver
denna dialekt.

Chinsura [t j insöva]. Se Hugli.

Chintreuil [jätrö’j], Antoine, fransk
landskapsmålare, f. 1814, d. 1873, var en förmedlare
mellan Fontainebleau-skolan och de moderne
valörmålarna. Hans stämningsstudier göra sig ännu
i dag förträffligt gällande. Utsökt delikatess och
personlig naturkänsla finner man i hans tolkningar
af slättens, de stora synviddernas stämningar, af
de blommande fruktträden, af vårens friskhet, af
morgonens svalka i skogen. Representerad i Louvre.
G-g N.

Chio, turkisk ö. Se Chios.

Chiococca, bot. Se Kainka-rot.

Chioggia [kiå’dja] l. Chiozza, distriktshufvudstad i
italienska prov. Venezia, på en lagunö 26 km. s. om
Venezia, 6 km. n. om Brentamynningen. 30,563
inv. (1901, tillsammans med den något sydligare
liggande byn Sottomarina). Hamnen är den djupaste
lagunhamnen och skyddas af två fort, Caroman och San
Felice, samt genom batterier i Sottomarina. C. är
biskopssäte samt har ett seminarium, ett gymnasium
och en navigationsskola. Invånarna, som tala en egen
dialekt, lefva af sjöfart och i synnerhet fiske
i lagunen och vid dalmatiska kusten. - C. egdes
under medeltiden af Venezia. I maj 1379 eröfrades
det af genoveserna, men under det sålunda började
s. k. Chioggia-kriget (1379-81) led den genovesiska
flottan ett svårt nederlag vid C. 23 dec. 1379,
och 24 juni 1380 måste staden af dem utrymmas.

Chioggia-kriget [kiå’dja-]. Se Venezia (historia).

Chionides (grek. Xicoviåys), lustspelsförfattare i
Aten, antagligen omkr. 450 f. Kr. Han nämnes såsom
en bland de tidigaste mästarna inom den s. k. "äldre
komedien". Endast några fragment af hans arbeten
finnas i behåll.

Chionis, zool., ett fågelsläkte tillhörande
ordn. Charadriiformes, sannolikt besläktadt å ena
sidan med måsarna, å andra med brockfåglarna. Den
korta, kraftiga, från sida till sida hoptryckta näbben
är vid basen försedd med ett förbenadt eller kornigt
öfverdrag, som betäcker näsöppningarna. Tarsometarsus
är kort. Hithörande arter, hvilkas utseende närmast
påminner om dufvorna, förekomma i de antarktiska
regionerna (Falklandsöarna, Kerguelen o. s. v.).
L-e.

Chionyphe Carteri (lat.), patol. Se Madurafot,

Chios. 1. (Nygr. Chio l. Skio, turk. Saki
l. Sakiz-Adasi, "mastix-ön".) Turkisk ö i Egeiska,
hafvet, vid Mindre Asiens västkust. 827 kvkm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>