Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Colombia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klimatet beror mera på höjden öfver hafvet än på den
geografiska bredden och är därför mycket växlande
i olika delar. Magdalenas dal låter det tropiska
låglandsklimatet tränga ända till 2° n. br.,
alltså genom hela C.; äfven nedre Caucadalen har
ett sådant ända till 900-1,500 m. höjd. Detta allt
är C:s "tierra caliente", som i Puerto Berrio (165
m. ö. h.) vid Magdalena har ett årsmedium af 25,9° och
i Buenaventura vid Stilla hafvet 26,1°. De varmaste
månaderna uppnå 26,3° och 26,7°, de svalaste 25,7°
och 25,6°. Alltså härskar en nästan likartad värme
hela året, så att olikheterna mellan årstiderna bero
endast af nederbördens olika fördelning. - I "tierra
templada", som börjar med 600 m. höjd, d. v. s. med
öfre gränsen för kakaoträdet och kokospalmen,
äro årsmedierna naturligtvis lägre. Medellin i
Antioquia (1,510 m.) har ett årsmedium af 21,1°;
under den varmaste månaden, februari, 21,7°, under
den svalaste, november, 20,3°; och "tierra fria"
börjar ungefär med 2,200 m. höjd, bananens, yuccans
och sockerrörets öfre gräns. Här har Bogotá (2,645
m.) ännu ett årsmedium af 14,4°, men växlingarna äro
lika obetydliga som i de lägre trakterna mellan den
varmaste månaden, mars-april, med 14,8° och den
svalaste, juli, med 13,8°. Värmen kan här stiga
till högst 22,2° och sjunka till +8°. På 3,000
m. höjd möter en årsmedeltemperatur af 13°, på 4,000
m. växlar temperaturen mellan 3° och 10° och kan på
natten sjunka under 0°, och vid snögränsen faller
kvicksilfret hvarje natt under 0° samt äfven på
mulna dagar. De förhärskande vindarna äro under
den torra tiden (nov.-mars) nordöstpassaden,
under regntiden (april-maj till oktober-november)
västliga vindar, längst i söder under denna tid
äfven sydöstpassaden. Regnmängden är i Cartagena och
Antioquia 1,000-1,100 mm., hvilket icke är mycket
för tropikernas "tierra caliente". Särskildt regnrik
är västkusten och Sierra Nevada de Santa Marta. I
"tierra templada" är nederbörden större (i Bogotá
1,600 mm.). - Gränsen för regelbundna snöfall ligger
på omkr. 4,000 m., snögränsen själf på omkr. 4,500
m. eller något högre. - Från C:s llanos finnas inga
regelbundna klimatobservationer, utan få vi hänvisa
till de uppgifter för Iquitos och Manaos, som finnas
i art. Brasilien (sp. 11).
Växtligheten är upp till
1,300 m. höjd rent tropisk. Här träffas en mängd
palmer, såsom kokospalmen, hvars urhem kanske är att
söka i dessa trakter, corozopalmen (Attalea Cohune)
m. fl. Typiska representanter för det sydamerikanska
tropik-området äro guabo (Inga), trumpetträdet
(Cecropia peltata) och higuero (Ficus). En talrik
mängd fruktträd, såsom guayabo, aguacate, mango, flera
bananarter, limoner, oranger o. d., finnas. Bland
de vackraste blommande träden äro ceiba (Bombax)
och bucare (Erythrina umbrosa). Hela området har
ursprungligen varit ett stort skogsland och är så
delvis än i dag. Atratos, Magdalenas och Caucas dalar,
hela västkusten och Kordillererna sluttningar äro
täckta af mörkgröna skogar af tropisk yppighet och
den tropiska urskogens dunkel. I de torrare delarna
öfvergår skogen till smala skogsband, som utåt llanos
ersättas af mer fristående träd och trädgrupper. Där
skogen icke trifves eller blifvit röjd, uppträder
den s. k. montevegetationen, som är rik på kaktus,
agaver, opuntier, törniga mimosor, ananas och maya
(Bromelia chrysantha).
I de högre bergstrakterna möter den icke mindre vackra
bergsskogen, som i sina lägre delar ännu har palmer,
men som mest karakteriseras af trädlika ormbunkar,
kinabarkträdet samt mängder af epifyter, särskildt
orkidéer. Vid 2,800 m. blir skogen allt glesare och
lägre, dock är trädgränsen icke skarpt markerad, ej
heller på lika höjd öfverallt. De högsta gränserna
för skogen äro därför att söka mellan 1,450 och 3,500
m. Det, som ligger ofvan skogsgränsen, kallas páramos:
kalla, öde, ogästvänliga högslätter, ofta täckta
af mossar, träsk och laguner, hvilkas stränder äro
bevuxna med vass. En växtform är särskildt egendomlig
för páramos, nämligen espeletierna, af hvilka den
största, Espeletia grandiflora, blir ända till 6
m. hög. Af skogarnas värdefulla trädslag må främst
nämnas kinabarkträdet, koka och andra nötträd,
palmen Ceroxylon andicola, som lämnar vax, många
arter gummi- och kautsjukträd samt många dyrbara
ämnesträdslag.
Djurvärlden är i de lägre trakterna rik, men
aftar raskt i arter och individer mot höjden. I
Östkordillererna gå räfvar (Canis azaræ), flädermöss
och kolibri ända till snögränsen. Till 1,400 m. nå
jaguaren och bölapan, medan andra apor träffas
till 3,000 m., till 1,900 m. papegojorna. Ända till
snögränsen nå också puman, bergtapiren, pungråttan,
hjortar, änder och fiskar, liksom kondoren, en mängd
sparfarter, ugglor m. fl. Skalbaggar äro anträffade
på 4,400 m., myror på 3,600 m., sländor på 3,500
m. o. s. v. Björnar, puman, många hjortar, harar och
kaniner vandra omkring på páramos.
Befolkning. Enligt en folkräkning 1870 skall
folkmängden (inberäknad den numera själfständiga
republiken Panamas) då hafva utgjort 2,951,323
pers. En officiell beräkning angaf densamma 1881 till
3,878,000 och en nyare beräkning (Panama frånräknad)
till 3,917,000. I sistnämnda summa äro medräknade
omkr. 220,000 ociviliserade indianer. Antalet
utlänningar är jämförelsevis litet, mest italienare
samt ett par hundra engelsmän, lika många tyskar och
ett färre antal fransmän. Spanska talas öfverallt
utom af några indianstammar i områdena kring Meta och
Orinoco samt dessa floders tillflöden. Tillförlitliga
uppgifter om befolkningsrörelsen saknas; en officiell
beräkning af 1893 angaf dödstalet till 21 per 1,000;
20 proc. af alla dödsfall träffa barn under l år och
30 proc. barn under 5 år. De hvita anses utgöra
endast 10 proc., indianerna 40-45 proc., negrerna
5 proc., de öfriga äro blandade, företrädesvis
cholos och samboer. I tierra fria härska indianerna
nästan ensamt, i tierra templada torde de utgöra
öfver hälften af befolkningen, medan de i tierra
caliente ofta ersatts af negrer och mulatter. Af C:s
indianstammar bodde chibcha eller muisca på Bogotás
högslätt, en del mindre betydande stammar bland
Östkordillererna, bland Centralkordillererna nutabé och
tahimi; de halfvilda stammarna i Västkordillererna
bruka sammanfattas under namnet chocofolk. I Sierra
Nevada de Santa Marta lefva ännu arhuaco eller koggaba
samt på Goajira-halfön goajira-folket, som räknas
som stambefryndadt med arhuaco.
Religionen är den romersk-katolska, men andra
religioner äro tillåtna, såvidt deras utöfning
"ej strider mot den kristna moralen eller borgerlig
lag". Det finnes en ärkebiskop (i Bogotá) samt 10
biskopar. 1894 uppgafs antalet munkkloster till 13
(med 470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
